De senaste dagarnas träning har mest bestått i att jag tränat mig själv att bli bättre på att hålla koll på vad jag håller på med :)

Har fokuserat promenaderna till att gå på sådana ställen där Pejla kan springa lös. Det är så himla mycket roligare för oss båda, och hon får sträcka ut ordentligt. Dessutom kan jag fokusera på att själv hålla mig cool och ostressad, vad hon än tar sig för; belöna "rätt" beteenden (kontakt) och i övrigt låta henne springa runt och hoppa över stenar och grenar bäst hon vill.

Vi tog en sådan promenad i morse, och nu på eftermiddagen tog jag även med barnen. Vi gick över fälten till en pulkabacke som jag råkat hitta tack vare dessa promenader. Engångsgrill, korv, bröd och festis packades i väskan; barnen drog med sina pulkor, och Pejla sprang fritt.

Väl framme vid backen tände jag grillen medan barnen åkte pulka, och medan tändvätskan brann ut tränade vi lite lägganden, ställanden och backa. Gjorde några godisupplet också, och Pejla stortrivdes bland farttokiga ungar och smaskig korv.

Läste för övrigt ett intressant inlägg i Morten Egvedts blogg igår. Det har fått mig att fundera på vilken typ av klickertränare jag själv är (eller kanske snarare, vill vara). Det tål att funderas på lite till, men hur som helst finner jag det ganska befriande att det inte finns en enda väg att gå. För ibland kan jag känna mig låst vid något som jag någonstans i bakhuvudet ändå känner att det inte är riktigt rätt för oss. Så personligen tror jag att jag är någon slags blandning av de båda typerna han beskriver i bloggen, men att jag vill luta mer åt den fria sidan än den kontrollerade.

Om tjugo minuter drar vi ut på långpromenad. I koppel för första gången på flera dagar då vi ska möta upp klubbkompisarna inne i samhället. Älskar verkligen dessa promenader. Hundarna har blivit så duktiga på att gå tillsammans utan att busa och dra för mycket, och vi har så trevligt och mycket att prata om. Bäst att dra på långkalsongerna och fixa iordning lite förstärkningar till vänser jackficka då!

Vi har varit på Hovfjället, men jag och dottern fick åka hemöver lite i förväg då hon var bjuden på kalas. Så nu har jag och Pejla ett par timmar för oss själva. Har passat på att leka lite med nyinköpta dummien, och nu ska vi vila innan familjen + besökare kommer hem från skidbackarna igen.

Idag tog jag sällskap av dottern på morgonpromenaden. Vi följde henne till skolan, helt enkelt.

Testade att släppa kopplet rätt mycket och låta det släpa. Hon är faktiskt otroligt duktig på att lyssna på mig om jag säger "Pejla kom", eller "vänta". Och även på att gå "här" frivilligt en hel del. Jag vet inte varför jag blir så förvånad!

På hemvägen fick hon ännu mer frihet. Viftade iväg henne med "varsågod" några gånger på ställen där hon kunde springa en bit. Lät henne också springa ner i bäcken och leka en stund efter en stunds fin följsamhet.

Hade is i magen när vi kom av en gångbana ut på vanlig väg - såg en promenerande människa, utan hund, lite längre bort. Men istället för att fokusera på hur jag skulle få in Pejla och koppla henne, fokuserade jag på att bara ha koll på henne. Hon sprang lite före en bit, men innan hon hann för långt sa jag lugnt "vänta", och hon väntade. När jag kom ikapp sa jag "kom här", och hon gick vardagsfot. Hela förloppet tog ju bara några minuter, men jag hann tänka, att det är ju såhär jag vill ha det. Hela tiden! Lös hund som tar ansvar och lyssnar på mig. Härligt!

När hon gått vardagsfot igen sa jag "varsågod" och skickade in henne på vår tomt där vi busade och hade kul en stund innan vi gick in igen.

Igår var jag lite djärv och testade lite baklängeskedjning av inkallning med ställande och läggande. Och fy fasen vilken duktig hund jag har! Både när hon ställde sig och la sig gled hon fram över golvet. Det såg för härligt ut. Och glad var hon också, hon hade så jäkla kul. Börjar inse hur viktigt det är att höja kriterierna så att hunden inte blir uttråkad - tror att vi fastnat för mycket där ibland, och när jag sedan testat att höja är hon genast på och tycker att det är buskul. Längtar tills tränarutbildningen börjar så att jag kan få proffessionell hjälp att strukturera upp mig själv!

Coolaste hunden någonsin?

http://www.youtube.com/watch?v=6CnTeMCU8SU

(Tack för tipset Lindus!)

Det går liksom inte att gå precis hela dagen utan att träna något litet iallfall.

Igår kväll fortsatte vi med burlekar. Har börjat sätta kommando på att springa och lägga sig i buren, och hon tycker fortfarande att träningen är lika rolig. 

Har under de senaste dagarnas promenader gått flera gånger på ställen över fälten här där jag kan ha henne lös utan risk för hundmöten eller andra människor. Har koncentrerat mig väldigt mycket på att bara studera vad hon tar sig för. Nummer ett är att hon springer mycket. Drar på i full fart bortöver, men hon håller ändå koll på mig. Ändrar jag riktning tar det inte lång stund förrän hon kommer rusandes intill mig - även om hon inte tar kontakt med långvarig närhet, så håller hon ändå koll på mig.

Varje gång jag gjort såhär (4-5 gånger hittills), utspelar sig också vidare samma sak: När hon kutat av sig en stund, efter kanske dryga fem minuter, så kommer hon allt oftare till mig och stannar längre och längre stunder. Förstärker självklart detta med lek eller några godbitar och kel.

Har väl inte direkt utvärderat detta än, men jag ser en del återkommande mönster som nog kan vara bra att vara medveten om.

Under kvällens promenad kopplade jag lös henne en stund, satte henne och gjorde några inkallningar med fokus på att jag själv skulle stå STILL under hela hennes väg in till mig. Det gick helt suveränt. Tre stycken gjorde vi, på ca 25, 50 och 40 meter. Hon kom som en tok i full fart och flög in vid sidan. Det var mörkt, så jag såg väl inte helt hur ingångarna såg ut, men hon slog inte i mina ben iallafall, vilket kändes väldigt positivt.

Ny belöning kom som en skänk från ovan också (känner mig rätt tråkig och fantasilös emellanåt) - jag halkade precis när hon kom och satte sig första gången, trillade omkull i snön - och gissa om det var populärt :D Rullade runt med henne i snön en stund och belönade på samma sätt de två följande gångerna också. Det var en riktig förstärkare för mig också - att släppa lös och dumma sig på backen är faktiskt överraskande trevligt. :) 

Efter att Madelen och Kiwi var här i söndags har vi inte tränat någonting. Jag har funderat en del dock, på det här med hundträningen. För det är ofta så, för mig iallafall, att jag har perioder då jag tycker allting går så lätt. Tyvärr brukar de kulminera i någon slags insikt om hur yttepyttelite vi faktiskt "kan", och hur mycket vi har kvar. Jag brukar bli lite depp av det, men vet att det snart går över. Och i sådana här lägen tror jag det enda vettiga är att ta en paus. Den behöver inte vara lång, men jag behöver tid att reflektera lite.

Igår tog vi en långpromenad med klubbkompisarna och det var otroligt skönt. Det hade snöat hela dagen, och helt plötsligt har vi vinter igen. Det piggar verkligen upp. Pejla sköter sig jättebra på dessa promenader nu. Visst gör hon en del "missar", men det blir enklare och enklare att ignorera dem när hon ändå sköter sig fint den allra största delen av tiden. Dragandet i kopplet är i princip borta. Och här har jag ju ett kvitto på att envis träning lönar sig. Det är bra att ha i bakhuvudet när andra saker i träningen känns stora och oövervinnerliga.

Två bilder som Madelen tog på oss i söndags. Passivitetsträning (som vi ska ta tag i på riktigt igen) och lite backa under baklänges marsch:

Efter träffen med Madelen och Kiwi igår blev jag lite depp. Inte på grund av dem förstås, vi hade jättetrevligt.

Men det blev så himla övertydligt att jag verkligen måste ta tag i detta med att träna med störningar... Jag vet ju det, egentligen, men det har inte blivit av på långa vägar så mycket som det uppenbarligen behövs... Och just nu känns det bara som ett jätteprojekt! Kanske för att det är första hunden och jag blir osäker på hur jag ska göra i olika situationer. Kanske för att jag inser vilken tid och energi jag måste lägga ner på det... Tid och energi som jag inte vet vart jag ska hitta...

När vi tränade igår orkade inte Pejla hålla fokus på mig riktigt. Visst fick vi till det i de övningar vi gjorde, men hela tiden måste hon kolla sig omkring innan hon bjöd på en ny repetition. Och två gånger stack hon iväg... :(

Långlina kanske är nödvändigt? Bättre belöningar? Sänkta kriterier? Högre frekvens? Blä... känner mig rätt misslyckad för närvarande och hundträning känns inte alls som det roligaste i världen längre.