Madelen

21 januari 2008 16:33

Om du bara tränar kontaktövningar nära andra hundar, det gjorde jag de första gångerna - med skitgott godis. Kräv inget annat än just kontakt och "överdriv" glädjen. När du känner att hon ger dig dem och blir lite mer koncentrerad så gör något som går som ett smäck när ni är själva och sänk kriterierna så hon lyckas första gången. Jag har nog haft väldigt tur när det gäller Kiwi att hon bara tittar på mig, men som vi pratade om så är ju det det enda jag har tränat på i början också. Sen att hon stack två gånger, vad gör det. Om du inte har tränat med hundar förut så kan du inte räkna med för mycket. Hon måste ju få undersöka för att komma på att det inte är kul hos hunden utan hos dig - åter igen - överdriv din glädje, det var ju inte så att hon lattjade järnet hos oss. Jag tyckte hon var jätteduktig för att vara 11 månader...11 månader, tänk på det. Oj va långt det blev.

AK

21 januari 2008 19:35

jag håller med madelen!
ung oerfaren hund, fokusera på att ha kul tillsammans!
Angående att hon stack, läs om det i senaste canis...om rottisen som hellre hade leksaken själv...
Kramar!!

Marta

21 januari 2008 20:17

Jag läste ditt inlägg på jobbet tidigare idag men hade inte tid att svara.

Som du såg så kom jag ju till samma insikt igår, en riktigt jobbig sådan men det finns ju inga andra alternativ än att börja jobba på det?

Som Madelen säger, hon är ju inte ens året. Likaså var hon ju fantastisk när vi var uppe hos er. Hon kopplar ju av hur bra som helst och har ju inga poblem med människor eller andra hundar(hmmm lite för positiv kanske?)Du jobbar ju jättebra med henne så jag är övertygad om att allt kommer att falla på plats iom att hon blir äldre, i kombination med din flitiga träning.

Du vet ju inte hur hon skulle varit om du tränar mer störningsträning? Det finns ju baksidor med allt och lagom är som bekant bäst.

Jag jobbar faktiskt en del som Madelen beskriver, jag belönar bara spontan kontakt/följsamhet om det blir för mycket. Jag tillåter inget stirr eller vims utan backar undan och när sinnesstämningen är den rätta så finns ju kontakten/fokus där igen att belöna.

Man får nog acceptera att bara jobba med kontakten i vissa situationer, lägga på rejäla störningar och belöna kontakt. Måste jag däremot ha upp kontakten så leker jag upp/stör ut honom och håller honom under kommando, det fungerar bättre för oss men att få fram frivilliga beteenden när de är så i det blå, det finns inte.

Jag har lagt GF på fem olika nivåer. 1.Inomhus 2.Inomhus m störning 3.Utomhus 4.Utomhus m störning 5.Nya platser, miljöer, hundar. Jag är inte ens i närheten att ha GF på nivå 1 än så jag har verkligen insett vilket enormt arbete jag har framför mig.

Jag tycker inte att du skall känna dig för nedstämd av det här, du fixar det här!

KRAM

Hundbiten

22 januari 2008 08:13

Tack gulliga ni för att ni påminner mig. Ni har ju rätt! Det där med att sådär tydligt lägga gf på olika nivåer är väldigt bra! Visst gör man det på något sätt ändå, men att göra det sådär tydligt är ju ett enkelt sätt att liksom ställa in hjärnan på rätt spår...

Störningar utomhus = vi bör (försöka) träna kontakt, så enkelt är det. Bara att acceptera och inte slarva sig igenom, för vad vinner vi på det?