Direktlänk till inlägg 24 augusti 2011
Igår var vi på vallningskurs igen. Jag fick visa instruktören hur vi jobbat under veckan, där jag helt enkelt tänkt shejping - bara låta honom gå mot fåren när han är lugn, och att stanna vid minsta hets.
Ett problem vid den här träningen har förstås varit att jag inte alltid kunnat låta honom göra rätt. Ofta har han velat gå runt flocken, för att hamna i balans, men eftersom jag haft koppel på har det inte gått. Detta är jag medveten om, men har helt enkelt struntat i det, och låtit hans mentala läge varit överordnat allt annat.
Första vändan i hagen igår gick vi i en 25:a, så som vi gjort under veckans träning. Jag hade först ett kort koppel, men har förlängt det och låtit honom vara längre och längre ifrån mig ju bättre det fungerat. Igår hade jag det långa kopplet.
Vi visade instruktören, och jag var nervös. Han var hetare när vi kom till kursen, än han varit i träningshagen. Men det gick så bra! Han har ett helt annat fokus, och jag tror att mycket kommer av att han inte längre är lika osäker på fåren. Jag tycker mig ofta se att han "anfallit" när han kännt sig trängd, något som sedan har gått över i jakt när han fått fart på fåren. Anfall är bästa försvar, liksom.
Men så var det alltså inte igår. Vi gick lugnt omkring i 25:an och han fick välja själv hela tiden hur han skulle gå. Han hörde mina "lägg", och fick komma upp igen direkt. Några få gånger stoppade vi upp när jag tyckte att öronen blev för glada ;) Men det var ingenting. Det kändes bara skönt. Som om han fattat vad det går ut på.
Andra vändan gjorde Karin mig ännu mer nervös. Hon gillar att utmana ödet mer än jag i de här situationerna. Hon tyckte helt enkelt att han betedde sig såpass fint att vi skulle våga släppa kopplet. Vi gick då runt i en minifålla, och när han gick fint, släppte jag och backade runt flocken så att vi hamnade i balans. Och även detta gick bra.
Men det var trångt där inne med 6 får, så jag fick så småningom hoppa ut på utsidan, där det gick väldigt bra att träna balans. Han söker den automatiskt jättefint när jag möter upp på sidorna.
Herregud vad jag kämpat med detta sedan i våras, och att jag nu verkar ha kunnat lösa det på ett så enkelt sätt.
Vi är förstås långt, långt ifrån något som liknar riktig vallning, men vi har kommit en bit på väg i grundträningen, och jag känner mig stärkt och taggad att fortsätta! :)
Jag utanför fållan. Zaphod har lagt sig i balans (han syns lite dåligt där i skuggan, men han ligger där). Jag går åt höger och vänster, och han söker balansen. Nervöst, men det gick väldigt, väldigt bra! :) Foto: Annica Hjelm
Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe. Den här bloggen får li...
Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande. Vi har under kur...
Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs. Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....
Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...