På min första klickerträningskurs i maj i fjol minns jag att jag fick frågan av instruktören om jag hade mött något motstånd till det sätt jag valt att träna min hund på. Jag har för mig att jag sa "lite" och jag har känslan av att jag syftade på de gliringar jag fått av någon ute på klubben. Men det var inget att hänga upp sig på tyckte jag, mest småpikar och lite fniss. Och det kan man ju leva med!

Nu har det gått ungefär ett år sedan jag själv började sätta mig in i klickerträningen, och jag har utövat den praktiskt under nästan lika lång tid. Ju mer jag lär mig, desto mer komplicerat blir det. Inte själva "reglerna" eller principerna för inlärning - utan den pratiska träningen.

När vi jobbar med negativt straff, t.ex - hur ska jag vara SÄKER på att det verkligen är just negativt straff, och inte positivt straff/negativ förstärkning som gör att ett beteende minskar? Jag tycker att det är jättesvårt att faktiskt avgöra det emellanåt.

Det talas ibland om time-out och att detta är ett negativt straff, men jag är inte övertygad om att det alltid är det.

Jag svävar iväg lite, men det finns många faktorer som just nu spelar in på att jag känner mig lite depp kring detta med klickerträning. Har läst saker på senare tid som gör mig less - har fått många kommentarer från vänner och bekanta som gör mig trött, för jag orkar inte förklara mer. Om nu alla vill tro att jag är en godismaskin och att min hund lyder mig bara därför - fine. Om mina vänner fnyser åt mig även fortsättningsvis så får de väl göra det. Visst blir man ledsen, men vad ska jag göra när de inte förstår?! Förklara igen? För hundrafemtioelfte gången? När man märker att intresset att förstå = noll efter bara en halv minuts förklarande.

En väldigt positiv sak är ju förstås att inlärningsprinciperna fungerar även på mina vänner, så när de har "dumma" kommentarer kring min hundträning (eller annat) så har jag faktiskt flera gånger nu lyckats shejpa in samtalsämnet på andra, trevligare saker. Tänk om de visste detta! Skulle de förstå vad jag gör med min hund då?

Vi tog en träningsvända utomhus på lunch nyss. Jag tänkte mig träna sättanden eftersom detta beteende halkat ner en hel del, ja, till och med nästan glömts bort :)

Det är vår här. Det är ju inte riktigt klokt, men ger tillfälle att träna på lite olika underlag direkt utanför dörren (gräs, grus, snö).

Bestämde mig för att idag bläddra mig fram till sitt i framförmappen, för att sedan träna lite sättanden på olika platser ute här, och om vi skulle hinna, ville jag även träna ställanden.

1. Ingång

Tolv ingångar på halvfrusen gräsmatta. Två sneda, tio raka (så vitt jag kan se). När belöning uteblir för de sneda tycker jag att hon anstränger sig för att hamna rätt i repetitionen därpå.

2. Stå

Vi tar en liten paus, jag flyttar mig någon meter och börjar klicka innan hon hinner bjuda på ett "medvetet" stå - ett par klick, sedan dröjer jag lite på klickandet, hon står kvar resten av rep utan problem. Bra!

3. Ligg

Liten paus igen, flytt någon meter. När hon inte får klick för kontakt/stå provar hon ligg och vi tar oss igenom ett rent pass av lägganden. Dock är jag lite klantig med belöningarna ibland, kastar dem onödigt långt bort så att hon får leta en del och vi tappar flytet. Dock helt rent pass, så matte = glad och nöjd.

4. Sitt

Vi har tränat en del sitt i veckan för att få upp det i medvetandet igen, och det har förstås gett resultat. Efter utebliven förstärkning för ligg och backa provar hon sitt och vi får ett helt rent pass efter detta; förutom någonstans mitt i då jag själv testar att flytta mig något steg och vrida mig lite åt höger - då provar hon ligg/backa. "Ny situation" signalerar kanske nytt beteende då? Och då väljer man det som ligger högst i mappen... OM jag vill hålla rena repetitioner av sitt bör jag alltså stå kvar på samma ställe i nuläget, men vill träna upp sättandena så att det funkar att flytta runt lite framöver (det funkar med ligg och backa t.ex)

5. Sitt

Börjar under detta pass att gå på stället och hon och hon provar ligg (gå på stället = signal för läggande under baklänges march), men provar sedan sitt när förstärkningen uteblir för läggandet. Trampar på stället hela passet och hon kör sitt rakt igenom efter detta.

6. Sitt

Lika ovan fast på ny plats - fungerar bra!

Vi tar en lite längre paus med lek och kissande. Placerar mig sedan på snöskaren på baksidan - vill träna ställanden och kunna kasta godbiten bakom henne utan att den försvinner för mycket - skare = bra då godbitarna både syns bra kontrastmässigt och inte heller försvinner ner bland pinnar och strån.

7. Ställanden

Ställer upp och hon kommer mot mig, stannar och får k/b bakåt. Hon fattar galoppen genast och bjuder ställanden på löpande band. Dock blir de lite mesiga efter en stund och jag dröjer med klicket några gånger så att hon hinner börja backa lite. Efter några sådana rep blir det bättre fart, både i travet mot mig och i själva ställandena. Matte = nöjd!

Kommentar

Hade inget anteckningsblock med mig ut - det ska jag ha nästa gång - för de där små detaljerna som kan avslöja mönster och annat när man läser igenom anteckningarna försvann ju nu. Men i grova drag har jag insett vikten av att jag själv står still vid beteenden som hon inte är helt säker på, och även vikten av att byta plats vid nytt pass för att hon ska få möjlighet att generalisera bättre på alla beteenden. (Saker jag redan "vet" men som är viktigt att uppmärksamma i den egna praktiska träningen).

På lördagen tog vi en långpromenad. Eller ja, vi gick väl inte längre än vanligt, men vi stannade på vägen på en ödslig fotbollsplan och tränade lite lydnad. Håller på att försöka shejpa position utåt; dvs att Pejla ska vända rumpan till och stå där. Inte helt lätt! Men vi har kört många pass inomhus och jag tyckte att det var dags att prova ute. Det gick rätt bra. Hon står inte stilla än, men hon har fattat att hon ska vända sig bort från mig. Och ute är det ju gott om plats också, vilket innebär att jag kan kasta belöningen framåt och att vi förflyttar oss framåt några gånger = jag får upp frekvensen.

Tränade även lite ställanden - började med några backa, klickade sedan för den första rörelsen, belönade bakåt osv, som jag gjort inomhus.

Det gick också bra, men det blir inte lika effektivt som hemma förstås. När det knäpper i skogen eller om en hund skäller på avstånd, eller om något annat "konstigt" händer, så tappar hon lätt koncentrationen. I dessa lägen funkar ändå godbitsförstärkning bäst - med lek blir hon lätt ännu mer ofokuserad och flamsar omkring istället :)

Senare på lördagen fick Pejla en springtur med husse, medan matte fick en heldag med tjejkompisarna med träning, relax på badhus och god middag i trevligt sällskap. Pejla är inte riktigt van att matte är borta så många timmar, men det hade gått rätt bra tror jag. Hon var dock väldigt glad när jag kom hem runt midnatt :)

Igår blev det ingen träning alls, utan bara en skön långpromenad till vårfågelsång och droppande träd. Konstigt väder, men väldigt skönt var det iallafall. Och Pejla fick springa lös en hel del och verkade allmänt glad och nöjd med det.

Födelsedagen förflöt väl mest som en vanlig dag. Pejla fick en fin teckning av dottern i födelsedagspresent, och av mig fick hon nya matskålar i en sån där ställning som jag länge gått och funderat på att köpa.

Och idag fick hon sin ettårsvaccination. "Nu är hon ju snart vuxen", sa veterinären och jag tänkte att "nä, det är hon inte alls!" :) Hon är liiiiten ;) I minst ett år till :) Vi tränade lite på att ligga ner och ta det relativt lugnt i väntrummet. Det gick bra. Hon blir överväldigande glad varje gång vi kommer till veterinären och har väl lite svårt att slappna av. Hon fick nosa runt lite i väntrummet först, men sedan satte jag mig på en stol och väntade på att hon skulle slappna av lite på ett eller annat sätt. Det blev en del pipande på folk hon ville hälsa på, men tillslut la hon sig ändå ner vid mina fötter och fick godbitar lite då och då. Och hon låg kvar, så jag är väldigt nöjd.

Sprutan märkte hon inte av tror jag. Vetten la lite godbitar på britsen hon stod på, och medan hon smaskade i sig dem fick hon sprutan i nacken, och sedan var det klart. Nemas problemas :)

I övrigt har vi tränat en del sitt och försöker också shejpa position framåt; alltså att hon ska stå med rumpan mot mig. Det är jätteroligt och kräver rätt mycket av mig och är bra träning i tajming och i att sätta kriterier. Det finns en tråd på klickerforum som handlar om detta, så den som är intresserad kan läsa mer där.

Igår tog vi en promenad med Anna och Charlie. Vi stannade och tränade lite på ett ställe, och jag var riktigt förbannad på mig själv efteråt eftersom jag lyckades tappa Pejla två gånger och hon stack iväg bort till Charlie för att leka. Det var helt och hållet mitt fel, båda gångerna. Dumma, dumma matte!

Helena med bordertassar har för övrigt bloggat flitigt och väldigt intressant de senaste dagarna. Mycket läsvärt där! Dels Luriga tankar om lockande och andra hjälper. Och lite tidigare en historisk tillbakablick över "nej" i hundträningssammanhang. Mycket intressant. Och när vi ändå är inne på "nej" vill jag gärna rekommendera er att också läsa Maria Y:s bloggande om ämnet; dels ett inlägg om varför hon själv inte använder nej i sin träning, och dels det väldigt intressanta inlägget om vilka bieffekter ett "nej" kan ha i träningen. Samtliga inlägg har några dagar på nacken, och många har säkert redan läst dem, men jag tycker att de är värda att läsas flera gånger.

Nu är klockan 00.00 och min Pejla fyller ett år. Det är lika ofattbart som att barnen hunnit börja fritids och skola. Vart tog alla dagar och veckor vägen? Det var verkligen inte länge sedan hon var minibebis och sprang runt och bet i mina byxben. Nu är hon stooor och knappt längre lyftbar.

GRATTIS på ettårsdagen snuttaplutt :D

Bild och bildtext från april -07

I perioder kretsar verkligen allting kring hund! Efter klickertränarutbildningshelgen går jag omkring och tänker på hundträning precis hela tiden. Och vi kör några små pass då och då utspritt under dagen. En del grundfärdigheter, och lite frishejping av nya saker.

I måndags tog vi en härlig promenad igen med klubbkompisarna - två nya hundar tillkom och det var verkligen jätteroligt!

Vi gick till ett ställe där vi kunde släppa alla hundarna lösa - vi brukar inte göra det, men har pratat om det. Och vilket härligt gäng det är! De jagades, brottades och busade hej vilt - inga sura miner någonstans, de hade bara jättekul, och alla mattar och hussar stod och såg på med en härlig känsla i magen.

Pejla kom till mig ett par gånger och vi tränade lite lägganden och ligg kvar mitt under allt ståhej. Duktig tjej! Hon låg platt i snön och viftade på svansen när de andra hundarna for förbi, med bus i blicken, väntande på förstärkning. Körde inte alls särskilt länge, utan gav rätt snabbt ett varsågod för hopp och lek igen.

Håller också på att bråka med en läxa som inte är jätterolig, men som jag ändå tagit på mig och måste slutföra - det handlar om en massa frågor att besvara kring regler och annat för brukstävlingar. Tävlingssekreterarutbildningen fortsätter ikväll, och så snart lunchpromenaden är gjord ska jag sätta mig och svara på de sista frågorna. Lite trist, när man kunde ha kört lite framförmapp istället ;) Men jag får skylla mig själv som skjutit detta på framtiden hela veckan...

...kom på besök till helgens klickertränarutbildning. Bilden på oss blev väl sådär, men så tycker man ju alltid när man själv figurerar på bild. Det som är synd är att det inte syns vad vi gör - fingertarget! Fast hon kan inte frysa på fingret, så det är klart att det blir svårt att hinna knäppa bilden precis när hon targetar :) Istället ser det ut som jag matar, eller nåt.

Tycker att artikeln blev rätt bra ändå! Lite ytlig kanske, men lätt att förstå ändå (tror jag) för den oinsatte?

Länk till artikeln i digital form, NWT

Länk till Säffle-tidningens omslag idag