Madeleine

13 februari 2008 12:15

Hej Lina!

Du verkar ha mött en hel del personer som redan på förhand har bestämt sig för en ståndpunkt och dem är det inte så stor idé att omvända ... :)

Marie

13 februari 2008 13:35

Hej. Jag är inne på att klicker träna min 6.5års golden. Det är en sak jag tror på. Så jag tycker inte du ska bry dej om vad andra tycker o säger. Läser just nu mycket om klickerträning. Mycket intressant.Marie

Marta

13 februari 2008 14:09

Fy vad jag tycker det är tråkigt att du skall behöva känna så och höra dessa gliringar. Ni är ju jätteduktiga ju!

Jag tycker också att det är riktigt svårt med klickerträningen för tillfället(hoppas att det är övergående) så jag orkar inte tänka hund öht, sanningen börjar komma ikapp mig känns det som och jag känner mig uppriktigt sagt som en urusel hundränare. På sätt och vis kan jag förstå dina avundsjuka tränings"kompisar", de önskar säkert bara att de var lika positiva och duktiga som ni är?

Hundbiten

13 februari 2008 14:12

Det är inte hundträningsfolk som är problemet för tillfället alls, utan "vanliga" vänner och bekanta. Och det är väl därför man blir så ledsen också, eftersom det kommer från folk man verkligen tycker om...

Hundbiten

13 februari 2008 14:13

Madeleine - jag är absolut inte ute efter att omvända någon - vill bara att folk ska låta mig träna som jag vill :)

Marta

13 februari 2008 14:40

Aha, ja då är jag med.

Jana

13 februari 2008 20:26

Vänta ut dem! Om några år fattar även dem vad klickerträning är och varför man använder sig av just denna metod.
Det är ett fenomen - som gäller för vilken ny metod / pryl / sätt att tänka - att det finns olika grupper som antar det nya olika snabbt. Det finns alltid några få som nappar direkt, alltid några stycken som aldrig kommer att använda det nya och allt mitt emellan, somliga tidigare, andra senare. Jag hoppas att det går att förstå, jag kan leta fram artikeln om det är av intresse. Den handlade om hur man förmedlar miljöintresse till folk, det är nämligen samma där: allt är helt logiskt, man kan bara profitera, även om det är lite jobbigare, men ändå bryr folk sig inte.
Vi funderar mycket kring det här också här på gården eftersom vi tydligen inte lyckas förmedla målet med klickerträningen till några av våra hästägande vänner. Det verkar funka bättre med hundägare (särskilt sådana som aktivt tränar) eftersom positiv förstärkning har redan nått fram till hundvärlden. Hästvärlden verkar hänga lite efter.
Någon gång kommer metoden synas oftare på TV, man läser i tidningen om den och då fattar även de flesta som inte vill tänka efter idag. Fram tills dess ska vi nog ha lite tålamod, även om det är ibland svårt.

Eva

13 februari 2008 20:33

Har själv fått nån kommentar om att muta hunden, men hittills har jag tagit det med en klackspark. Men nånstans går väl gränsen för vad man står ut med...
Men eftersom ni är så duktiga borde de ju se till resultaten?!

Helena

13 februari 2008 22:26

Min strategi när det gäller (inte hundintresserade) vänner och arbetskamrater, inklusive hundägare utan speciellt träningsintresse, är att ligga rätt lågt med mina träningsmetoder. Inte så att jag direkt mörkar - visst är det flera som vet att jag klickertränar och jag har också berättat en del om det när folk har frågat. Men att det till exempel innebär att jag lägger väldigt lite energi på att "säga till" hunden tror jag ärligt talat att det är få som vet. Eller också märker de det kanske, och har tankar om att jag borde. Då får de väl ha det.

Jag är nog däremot lite rädd att folk ska märka och ha åsikter om att jag inte alltid lyckas följa mina intentioner om jag basunerar ut hur jag gör (eller försöker göra) alltför starkt. Fast det gäller nog i så fall mer insatt hundfolk, som har egna starka åsikter om hur man bör göra.

Med denna "försiktighet" tycker jag inte att jag (hittills) blivit utsatt för några direkta ifrågasättanden från vänner och bekanta. Men nu har jag ju haft några hundar, och i och med det har jag kanske ändå i omgivningens ögon lite erfarenhet att falla tillbaka på. Jag kan gott tänka mig att man som förstagångshundägare blir ansatt av betydligt mer tyckanden och tips från omgivningen, även från folk som inte själva har hund (men kanske sett på TV hur man gör).

Jag tycker verkligen att du är beundransvärd Lina! Att redan innan man skaffar sin första hund inse att "det är så här jag vill träna", som du har gjort, och sedan stå på sig och verkligen jobba på den linjen, är i mina ögon mycket strongt. Och du har till och med (jag tänker på kurshelgen med Ann-Louise) varit en ögonöppnare för några gamla rävar med avsevärt mycket mer hunderfarenhet än du! Det tycker jag är fantastiskt, och jag är övertygad om att du på det här året kommit betydligt längre och utvecklat dina tränarfärdigheter mycket mer än vad vi som hållit på med hundar längre gjort på flera/många år.

Per T

13 februari 2008 22:49

Jag känner igen dig med vännerna. Det intressanta tycker jag är att det är de som aldrig någonsin haft en hund själv som har mest åsikter om hur jag faktiskt tränar vår flicka och precis som du skriver verkar de inte ens vilja lyssna på vilka argument man än har.

Vår uppfödare – som är jägare och är rejält inkörd på korrigeringar, ledarskap och lite väl hårda PS – har större förståelse för vårt sätt att träna. Kanske för att han inser att det inte alla gånger är så jäkla enkelt oavsätt vilken metod man använder. Han ville faktiskt låna ett par böcker av mig och lovade att om vi lyckas med vår hund så är han den förste att gratulerar. Konstigt?

Hundbiten

14 februari 2008 08:39

Jana - jag är helt med på vad du menar!

Eva - det mesta skakar jag också av mig faktiskt :)

Helena - Ja, jag basunerar inte heller ut mitt tänk, inte alls. Utan det handlar nog mest om det du beskriver att jag "inte säger till" hunden. Det anses uppenbarligen som väldigt fel. Och jag ser faktiskt en stor riks att påverkas av detta :(

Per T - Välkommen hit - har inget minne av att jag sett din signatur innan. Roligt med din uppfödare där tycker jag! Som jag förstått det är det väldigt, väldigt ovanligt med klickertänk inom jaktkretsar. Hoppas han har användning av dina böcker :D

Maria Y

14 februari 2008 11:25

Cowgirl up! Dvs = gör din grej (och sätt proppar i öronen ibland)!

Är det nån tröst att hundträning aldrig har varit enkelt, oavsett metod? Att man alltid blir ifrågasatt av sin omgivning hur man än gör, för att de sett nått "fiffigt" på TV eller så!

Vad gäller time-out håller jag med. Det är inte alltid det utövandet hamnar inom NS.

Hundbiten

14 februari 2008 12:01

Ja Maria! Jag ska göra min grej, banne mig. Jag har också viss förståelse för kompisarnas höjda ögonbryn och suckar ibland - de vet inte bättre, och jag gillar dem ändå, så jag förlåter dem (om än motvilligt ibland).

Tina

14 februari 2008 20:37

Maria har en poäng där. Första åren med Sabina hade folk, både dom jag känner och okända man mötte på promenaderna åsikter om hur jag skulle träna hund. Så det är nog egalt vilket metod man använder.

Men jag håller verkligen med Helena om att du är fantastisk som verkligen gått in för ett sätt att träna hund och hållt fast vid det. Därtill har du många bra idéer, tankar och kan diskutera på ett sakligt sätt.
Gambatte säger jag vilket betyder upp med hakan på Japanska.
Tina

Hundbiten

14 februari 2008 20:51

Tina vad gullig du är!
Tack.
Jag är dålig på att ta sådana komplimanger på allvar, men tack...

Det känns mycket bättre idag faktiskt, och det är inte heller ofta jag hänger upp mig på sånt där. Men ibland blir det bara för mycket. Och som sagt... när det kommer från folk man tycker om så blir det... ja, ledsamt.

Men idag har vi lärt frys på finger och jag är nöjd och glad. Mina icke hundtränande polare (vilket ju är de flesta) fattar över huvud taget ingenting av detta, men det struntar jag blankt i :D

Maria Y

14 februari 2008 21:47

:-D
På den första klickerkurs jag gick,(hos Eva B) ägnades en hel helg åt att lära hundarna dutta på pekfingret (oavsett hur man höll handen). Gissa om maken tyckte att det var väl spenderade tusenlappar när jag kom hem.....