Igår åkte vi till Karlstad för att träffa träningskompisar från runtom i Värmland, och ännu lite längre ifrån också. Regnet strilade i princip hela dagen, men vi hann med en hel del.

Först tränade vi en stund en och en medan resten av högen tittade på. Detta är nyttigt! Både att se andra träna och lämna respons på det, och kanske framför allt, att träna framför andra. Det är inte helt lätt!

Under dessa första pass tränades det lite olika saker. Vi fick se exempel på apportering, träning av fri-signal, kontakt, störningsträning (har aldrig sett en hund bli så störd av applåder förut!) mm. Jag och Pejla testade att låna en låda av Linda och jag shejpade henne att kliva upp på den med bakbenen. Jag var väldigt osäker på om det skulle gå, men det gjorde det! För det första brukar jag ha en vägg eller liknande bakom för att göra det enklare för henne (så att hon inte kan kliva runt den och upp), för det andra har vi aldrig gjort det utomhus, och för det tredje var det ju fullt med folk soam stod och tittade på = svårt både för mig och henne. Men som sagt - det gick bra, och faktiskt gick det mycket fortare än jag hade trott.

Sedan blev det på köpet lite träning för oss att komma in med leksak - vi måste träna mer på detta igen...

Efter promenad och massor av lek tillsammans för alla hundarna (så härligt det är att se många hundar springa tillsammans!) tog vi en fikarast under ett tak på campingplatsen vi hittade. Några avvek sedan, men fyra av oss stannade kvar och tränade lite mer på eftermiddagen. Nu tränade vi allesammans samtidigt på varsitt håll på planen.

Jag har ju lärt Pejla stå lite på bakbenen med hjälp av fingertarget, och nu ville jag träna detta och ta bort hjälpen. När hon inte blev förstärkt för de "vanliga" sakerna i framförmappen började hon faktiskt snart bjuda på lite hoppa upp-beteenden som jag kunde förstärka. Och efter en stund började det se riktigt bra ut. Ett par gånger stod hon 1-2 sekunder utan hjälp! Coolt :)

Vi tränade även lite frivilliga ställanden och lägganden under baklänges march och belönade med en pinne som Pejla själv "råkade" hitta där på backen. Mycket roligt.

Nästa helg ska jag på tävlingslydnadskurs hos Fanny i Göteborg. Ska bli jättekul! Tror jag ska be om hjälp med något som vi inte tränat alls hittills - tandvisning. Har en känsla av att min hund gärna kommer både slicka och vilja bära på domaren när denne kommer fram för att kolla tänder, så det är nog nödvändigt att hitta en bra träningsstrategi för detta.

Fokus/kontakt/följsamhet under march är också något som vi slarvat med väldigt mycket - det finns ju så mycket annat som är roligare att träna på! Men det är en stor och väsentlig del av tävlingslydnaden (fritt följ menar jag nu) och jag borde verkligen ta hjälp med att lägga upp en bra träningsstrategi även för detta.

Ungarna här hemma har kräksjuka för tredje gången i vinter (!) och jag är hemma idag. Skulle läsa på läxa inför teoriprovet på tävlingssekreterarkursen på torsdag, nu när jag ändå har en massa slötid, men jag bara somnar hela tiden! 

Nu tränar vi vinka och stå på bakbenen, och vi har jättekul :D Särskilt med träningen att stå på bakbenen, eftersom jag trodde det skulle bli svårt, men hej vad det går! Har använt vårt fina frys på fingertarget som start på det hela och shejpat upp henne på bakbenen. Hon står upp till två sekunder för förstärkning nu! Så småningom hade jag tänkt få det till att hon ska gå, men det lär väl dröja lite - det är jobbigt för henne rent fysiskt att stå sådär, så jag vill absolut inte gå för fort fram.

Imorgon åker vi till Karlstad för att träffa Madelen, Jessica, Linda, Ing-Marie, Fanny (?) och säkert några till. Träning och social samvaro står på schemat, och SMHI har lovat regn ;) Det blir säkert supertrevligt.

Och nästa helg är det träningshelg i Göteborg och vi ska bo hos AK, Kråka och Bacillen. Längtar! 

Haha!

Jag försökte fuska lite igår, men se det gick inte!

Vill lära Pejla att rulla runt, och gjorde ett försök att shejpa lite igår kväll. Men ivrig som man är ibland, och med en hund som för glatta livet bjuder liggande med hakan tryckt mot golvet, ja, då är det lätt hänt att man försöker ta godbiten och locka lite på hunden.

Men min klickertränade hund förstår helt enkelt inte konceptet locka med godbit. Så även om jag vill, så går det helt enkelt inte. För när min godbit åker fram och jag försöker locka, ja, då åker koncentrationsmasken på min hund - "nähää du matte, mig lurar du inte ur position!"

Om du har vägarna förbi - kom till Skutberget, Karlstad vid elvatiden på söndag. Vi är ett litet gäng som ska träffas för att umgås och träna. Alla är välkomna såklart!

Det är som att när jag säger högt att jag är omotiverad att träna lydnad, så fungerar det i sig som motivation att ta tag i träningen.

Sagt och gjort - både igår och idag har vi tränat lydnad ute i solskenet (vilket väder!!). Har testat läggande och ställande under gång, och det funkar bra tycker jag. Ska träna upp mer stuns i ställandet och kanske att jag ska byta kommando där... Ska även träna mer fart i läggandet.

Har provat lite fjärr också, med sitt, ligg och stå. Sitt och ligg funkar faktiskt klockrent. Förutom när hon ibland verkar tro att hon ska få en inkallning från ligget - då liksom hoppar hon fram i sitt. Men det ser jag inte som något stort problem - bara hon får mer rutin på detta så tror jag faktiskt att det blir jättebra.

Stå är nog det svåraste jag vet att träna och jag borde ju därmed ta tag i det ordentligt. Hon vet helt enkelt inte riktigt vad stå är. Hon ställer sig oftast i och för sig på kommandot, men det är inte alls säkert att hon står kvar. Hon kan något steg, både bakåt och framåt, och detta är något jag tänkt ta hjälp med på tävlingslydnadskursen i Göteborg nästa helg.

Fria följet funkar helt ok. Men hon har ju inte megafokus direkt :) Har börjat testa lite svängar och vändningar på stället och inser att vi har väldigt mycket kvar att träna på, men hon tycker det är roligt och det är en bra start!

En sak som vi verkligen behöver träna på är uthållighet! Det har jag inte haft någon plan för, och har väl ingen klar än heller, men insikten om att den behövs är stor just nu. Dessutom måste jag bli bättre på att visa skillnad mellan träning och paus...

Ska hämta hem buren från systern idag och fortsätta lite burlekar också. Även testa att ta med buren ut och se vad det blir för skillnad i träningen då...

Solen skiner ute och jag vill inte jobba mera nu!

Tanken har ju varit att vi ska starta lydnadsklass 1 före sista juni, men jag vette fanken. Det går verkligen i perioder detta med lydnadsträning, och det går väldigt sakta framåt måste jag säga :/ Men det drar snart igång en tävlingslydnadskurs på klubben, och då kanske inspirationen kommer tillbaka?

Igår var vi ute på måndagspromenad med klubbkompisarna. Pejla har fått vara väldigt ouppfostrad hela veckan i Sälen, särskilt under promenaderna. Eller ja. Ouppfostrad... Hon har fått springa lös väldigt mycket, och när kopplet varit på har vi inte gått promenad direkt, utan mer glidit runt bland folk och djur och Pejla har mest gått med nosen i backen och letat gammal grillkorv och utspillt kaffe att gnaga i sig från snön.

Så när vi skulle gå koppelpromenad igår märktes det tydligt att reglerna för detta liksom tänjts på en del. Så jag bestämde mig för att för en gångs skull vara konsekvent och skita i att vi hamnade på efterkälken. Körde det gamla vanliga att belöna bra beteenden, men stannade även när hon drog iväg framåt. Var riktigt stolt över mig själv att jag lyckades vara så konsekvent. Och snart upptäckte jag bästa belöningen också - helt enkelt att få komma framåt mot de andra hundarna - drar du står vi still; går du fint kommer du nämrare de andra hundarna. Funkade klockrent.

Annan träning då. Tja. Lydnaden känns lite sådär halvtråkig just nu och jag är sugen på tricksträning. Men jag har så dålig fantasi. Igår ställde jag en gammal DVD-spelare på golvet och shejpade henne att kliva upp med bakbenen på den. Det var riktigt skojigt, så jag ska försöka ta tag i detta med tricks. Lämna gärna en kommentar med lite tips på tricks! Vinka och rulla runt ska jag försöka få till, och absolut fortsätta med bakbenskontrollen, men jag vill ha mer inspiration! :D

Det blev typ inga hundbilder i Sälen. Hade för mycket annat i händerna :) Men här har Pejla och dottern en väbehövlig paus i stugan iallafall:

Och gissa om jag längtar tillbaka till det här:

Vi har haft en toppenvecka i Sälen. Kanonväder varenda dag, massor av snö och rosiga kinder. Morgonpromenaden upp genom trollskogen med Pejla var härlig och tog 1,5-2 timmar lite beroende på vad vi hittade på längs vägen. Jag är så glad att jag tog henne med!

En av kvällarna fick vi dock besök i stugan av vänners bekanta som också var uppe på skidsemester. Och redan från början kände jag att pappan i familjen hade en totalt annan syn på hundar (och barn, och en massa annat också) än jag. Jag gjorde mitt bästa för att hålla humöret uppe, men när han tillslut tog tag i min hunds kinder och började låta en massa konstiga ljud och nöjt konstaterade att "nu gäspar hon snart" så rann det nästan över för mig. Pejla såg så olycklig ut och hade svansen långt upp under magen. GE FAN I MIN HUND, hade jag lust att skrika, men jag tog henne lugnt ifrån honom istället och stängde in henne på mitt och dotterns rum.

Nästa kväll kom den nya bekantskapen på återbesök. Vi skulle äta middag och barnen skulle sitta vid tv-bordet. Att då ha Pejla med i ett barnasällskap som äter mat i hennes huvudhöjd kändes inte som någon bra idé. Dessutom var besökarnas dotter lite rädd för hunden, och sist men inte minst; jag ville helt enkelt inte utsätta Pejla för familjefadern igen. Så jag lät henne vara i mitt och dotterns sovrum från det att vi satte oss vid middagsbordet.

Jag orkar inte dra hela middagens konversation, då jag fortfarande blir alldeles upprörd när jag tänker på det. Hela kontentan var iallafall att jag blev fnyst åt, hånad och i princip kallad dum i huvudet för att jag inte istället för att stänga in min hund, tog ut henne och dängde henne (hon gnällde en del där inne, men jag var fast besluten att inte gå in/släppa ut henne förrän hon var tyst).

Dessutom skakades det på både ett och två huvuden när jag sa att jag aldrig vridit om örat på min hund eller lagt henne på rygg. På frågan "varför inte" sa jag helt enkelt att jag inte tycker att det behövs, och det var tydligen det dummaste man hört.

Jag höll verkligen på att bli galen. Hade ingen som helst lust att föda diskussionen, utan svarade så kort och fåordigt som möljigt på alla påståenden och frågor.

Det tråkiga var att pappan i familjen vägrade ge sig. Ju mer fåordigt jag svarade desto mer obehaglig blev han. Kände mig riktigt psykad där vid bordet! Och tillslut orkade jag inte mer av detta konstanta straffande, utan gick helt enkelt ifrån bordet, tog med mig Pejla och tog en promenad för att lugna ner mig själv. 

När vi kom tillbaka var familjen kvar. Suck. Men klockan började bli mycket så jag såg till att sysselsätta mig själv med barnens läggningsrutiner och tog det väldigt lungt inne på toa för att helt enkelt slippa mer av obehaget.  Oerhört effektiv negativ förstärkning med andra ord.

Hela situationen var överlägset den jobbigaste jag befunnnit mig i på länge. Men den avslutades ändå med (ett försök till) positiv förstärkning från min sida. Detta när pappan öppnade ytterdörren för att gå hem. Då blev han "belönad" med min ögonkontakt och lite konversation när jag sa hej då.

Det jobbiga är väl att händelsen har plågat mig av och till ända sedan dess. Den ploppar upp flera gånger om dagen och jag tänker att jag borde ha sagt ditten och datten. Men jag tror inte det hade spelat någon roll. Han var en positiv straffare ut i fingerspetsarna, både när det gällde hundar, barn och andra vuxna och det var faktiskt läskigt att se.

Vi får väl se om det hjälper att blogga om det - jag hoppas förstås att slippa tänka på detta mer nu :)

Men som sagt - i övrigt har veckan varit helt fantastiskt underbar. Längtar tillbaka till snön!