Imorse gick vi ut i det soliga vintervädret och tränade inkallningar. Dels vanliga, men även med ställande och läggande.

Pejla var het på leksakerna vilket är så roligt! Har köpt ett par nya kongar som hon verkligen lärt sig älska sedan vi fick dem för några dagar sedan. Har varit väldigt noga med att hon BARA får dem som belöning när vi tränar och hon är väldigt på. Och det verkar fungera fint!

Det första vi gjorde var en inkallning med ställande. Hon fick ställandet när hon hade kanonfart mot mig, och det var nog det snyggaste ställandet jag fått hittills. Kändes helt kanon :) Attityd, fart och reaktionstid på kommandot var helt enkelt perfekt.

Körde ett par till, men tredje gången slog hon av på farten, vilket då innebär att jag ska träna mer på just fart, och belöna med ställandet.

Kul ändå att se att vi har ett delmoment som faktiskt ser bra ut, även om det bara var en gång. Då finns ju beteendena där, och bara att förstärka dem på rätt sätt...

Pejla har dock lite dålig förståelse mellan "stanna" och "ligg" om jag blandar dem :D Det blir lite hursomhelst liksom, så där har jag en hel del jobb att göra med signalkontrollen. Och läggandena kunde nog bli lite snabbare så det får vi också jobba på.

Under framlänges marsch har hon dock inte lika svårt att förstå skillnaden på "stanna" och "ligg", och det är helt logiskt, för detta har vi tränat mer än ställanden och lägganden vid inklallningssituationen.

Vi tränade en del stå, sitt och ligg på avstånd också, och det fungerar någorlunda tycker jag.

Tränar även en hel del just nu på att hon ska komma in med leksak eller annan grej till mig och lämna dem i handen. Gör det på lite olika sätt, och jag tycker att det blir bättre och bättre för varje dag. Dock, de här nya kongarna är fortfarande lite för värdefulla för henne och hon tar gärna en liten egen sväng med dem. Fast det gör mig inte så mycket eftersom jag gärna vill att hon ska älska dem :) Väldigt praktiskt med två likadana dock! ;)

Upptäckte precis att det här i högerspalt visas vad man bloggade om för precis ett år sedan. Och idag är det exakt ett år sedan jag bloggade om Eva Bodfäldts bok Kontaktkontraktet. Lite kul att läsa inlägget faktiskt - jag håller med mig själv i det mesta jag skriver, även om det såhär i efterhand kan låta lite naivt på något sätt :)

Också kul att Tina kommenterade min blogg så tidigt i min hundkarriär. Hur hittade hon hit tro?!

Malin med Wilson har för övrigt tagit fram en kul grej på nätet som jag glömt att nämna - finns på www.nospoolen.se och där är det meningen att man ska kunna hitta alla möjliga nyttigheter inom hunderiet. Bra initiativ tycker jag!

PS. Kolla in det här freestyleprogrammet som jag hittade hos Jana och gänget - imponerande!

Jag tycker att vi börjar få lite bättre struktur på vår träning. Eller ja, egentligen handlar det väl om att jag hittat ett sätt som gör det enkelt för mig att vara konsekvent. Jag har nog alltid tyckt att jag varit konsekvent, men det går alltid att bli mer konsekvent i små, små deltaljer, och jag tror att det är häri nyckeln till framgång ligger många gånger.

Det känns som om jag sagt det här förut: Vi går framåt, även om det inte syns i typ lydnadsmoment och sådant. Utan mer i vårt sätt att träna, samarbeta och förstå varandra, och det är roligt :)

Idag har vi tränat på att leka. Har köpt lite nya leksaker och redan från början försökt göra dem åtråvärda genom att göra det svårt för henne att få leka med dem. Jag tror på detta sätt att jobba med leksaker just nu. Ju mer hon får jobba för dem, desto roligare blir de på något sätt, och det är det som är målet - att lek och leksaker ska bli mer värt för henne.

Har även jobbat en del med stå på senare tid. Jag tycker det känns så fantastiskt att något som vi försökt få till under nästan ett år, nu bara har lossnat och att vi kommer framåt. Innan har jag inte riktigt lyckas få henne att förstå innebörden av ståendet, men nu äntligen! Nu kan hon bjuda på ett medvetet ställande i framförmappen, som ett enskilt beteende, och det känns härligt.

Har även tränat en del ställanden och lägganden under gång och det funkar hyfsat tycker jag, men vi behöver träna mer stimuluskontroll.

Tävlingslydnadsutmaningen känns väldigt orealistisk för vår del som det ser ut nu, men jag hoppas att kursen som drar igång på måndag ska hjälpa oss att komma framåt även i moment, och inte bara i träningsrutiner, shejping och småtrix. Det ska bli roligt att gå kurs som sträcker sig över såpass lång tid (tio träffar inkl. en helg, fördelat på två "terminer").

Det blev allt ett svamligt inlägg idag, inte mycket att "ta på", men så är det när hjärnan är tömd på kreativitet efter några dagar på jobbet. Pust. Man borde vara ledig mer.

Dagens roligaste blogginlägg hittas för övrigt här.

Ja. För mig då. För Pejla blir det ju lite tvärt om; matte jobbar = Pejla ledig. Och detta är utsikten från mattes skrivbord...

En annan insikt som jag fick under helgens kurs handlar om detta med att göra om som man läser om ibland. Jag har fått rådet ibland att när det blir fel är det bara att göra om, typ.

Låter ju enkelt! Och det är det ju också. Det är bara det att jag inte har fattat det. Förrän nu då :)

Det blev så tydligt för mig när Fanny visade hur hon tränade stadga med Missy. Som "störning" använde hon en leksak som hon kastade och slängde runt med, och tanken var då att hunden skulle hålla position trots denna störning. Vid ett tillfälle drämde Fanny leksaken i backen några gånger, och då orkade inte Missy hålla sig riktigt, utan reste sig och gick fram. Och eftersom det var "fel" så var det alltså läge att just göra om.

Men vad betyder det då att man gör om? Det är väl där jag missat lite. Jag har visserligen brukat göra om när det blir fel, men kanske inte varit så noga med att göra om på exakt samma sätt.

Så när Missy nu fick chansen att göra rätt igen utsattes hon för EXAKT samma svårighet som hade gjort att hon misslyckats nyss. Och när hon klarade det - DÅ är dags för förstärkning.

Fanny pratade inte om detta under tiden som hon visade, men det var så tydligt hur hon jobbade med det, och så skönt att äntligen fatta :)

Detta att göra om exakt har jag praktiserat dagligen sedan vi kom hem från Göteborg. Ett mycket enkelt vardagsexempel: Imorse när vi var ute på promenad plockade jag upp efter Pejla vid vägkanten. Vi gick sedan tillsammans mot lyktstolpen med avfallslådan på. Precis när jag lyfte locket  och skulle slänga påsen drog Pejla iväg ut i kopplets fulla längd och ville nosa på något lite längre fram.

"Nää", tänkte jag, "så vill jag ju inte ha det. Nu får vi allt göra om!"

Sagt och gjort. Jag tog helt enkelt med mig Pejla tillbaka de metrarna vi gått fram till lådan och gjorde om EXAKT samma sak igen. Och den här gången var hon lugn och fin i kopplet medan jag öppnade lådan och slängde påsen. Och hon fick belöning genom ett "varsågod".

Det här låter säkert som en petitess, men för mig är det inte det. För i det stora hela är det här jätteviktigt tror jag! Jag har använt mig av precis samma princip vid ytterdörren och mot dragande i koppel och andra småsaker nu, och det är ju löjligt vad snabbt jag ser resultat! Det blir liksom att man sätter ribban och där ligger den kvar. Jag slipper sänka den för att det blir jobbigt - reglerna är klara för mig och därmed lätta för min hund att förstå.

Jag vet inte om det låter "strängt"? Jag har nog själv tyckt att det har gjort det när jag lyssnat på andra, men nu när jag praktiserar det så ser jag att det inte alls är det. Tvärt om faktiskt - det känns väldigt schyst mot hunden att ha så tydliga kriterier, och att ge en ny chans att lösa exakt samma problem, som hunden faktiskt fixar!

Och om man för över detta på hundträning (inte vardagslydnad då), så funderar jag just nu över om jag inte sänkt kriterierna i onödan ibland, och att det är detta som gjort att vi stått still i så mycket? Istället för att sänka direkt ska jag nu ge henne en eller ett par extra chanser att fixa exakt samma problem. Om hon inte klarar av att sitta still när jag slänger iväg en pinne så ska jag inte göra det enklare direkt och kasta "enklare" eller så, utan vi ska göra om exakt samma svårighet igen. Har en känsla av att detta kommer ta oss framåt, men säker kan jag ju inte vara :)

Missy

Baklänges följ...

...med förstärkning av rätt attityd!

Och lite ingångsträning blev det sedan.

Tänk om matte skulle ta efter hunden

och sträcka på ryggen lite...

Det finns fler bilder i Madelens blogg. Tack för lånet av dessa!

Vad ska jag göra nu matte?

Åh vad gott det där såg ut... men jag tror det är bäst att sitta kvar jag!

Fri!

...och belöning :)