Här kommer några bilder från vår debut. Tyvärr fick jag inte med någon filmkamera, det hade ju varit jättekul, men några bilder blev det iallafall. Tack till Johanna Lehman på Karlstad Hundcenter som jag bad hålla i kameran :)

Linförighet

Inkallning

Ställande

Hopp över hinder

Nu har vi debuterat i lydnadsettan! Vi for till Ed igår eftermiddag, rekade planen på Bölevallen en snabbis på kvällen, och imorse var det äntligen dags för tävlingsdebut.

Hade lite otur dock. Eliten gick ut först, och jag drog sista startnumret för ettan - fick alltså starta sist av alla. Pejla var pigg ungefär halva dagen, men när det började dra ihop sig för vår start runt fyratiden på eftermiddagen hade hon segat till sig ordentligt tyckte jag. Fast såhär i efterhand funderar jag på om det verkligen var så... kanske var det bara min hjärna som fick en något skev verklighetsuppfattning på grund av nervositet?

Det började jädrigt pirrigt. Platsliggning. Det kändes dock skönt att hamna ute på kanten; att bara ha en hund på ena sidan. Fast mindre skönt kändes det när den hunden valde att resa sig från platsen. Det såg ändå rätt lugnt ut - Pejla låg kvar fint och Bernern smög mot sin matte. Men så halvvägs till matten bestämde sig Bernern för att istället tvärvända och springa rakt på Pejla. Shiiiiit, tänkte jag...

Men det gick faktiskt bra. Pejla var så himla duktig. Hon låg kvar fast den andra hunden stod och nosade och puttade på henne. Hon låg ända tills matten kom fram för att ta Bernern därifrån - då blev det lite flaxigt och rörigt, och Pejla reste sig till slut. Detta blev även för mycket för Bernerns granne på andra sidan - en ung Rottis, som bestämde sig för att han också ville vara med. Han sprang efter Pejla som börjat gå mot mig, men jag och Rottisens matte lyckades fånga upp våra hundar rätt lugnt...

Ingen drömstart precis. Men vi fick lägga om. Bernern fick inte vara med vid omläggningen, men både Pejla och Rottisen fick vara kvar.

Vi gjorde om proceduren och den här gången gick det hur fint som helst. Alla låg kvar, lugnt och tryggt, och Pejla låg bättre än hon gjort någon gång förut - inte en tillstymmelse till nosande under hela tiden. Tjoho!!

Vi visade tänderna direkt efter platsen, och det gick väl hyfsat :) Hon är ju lite sprattlig, men domaren lyckades ändå tillslut peta henne i munnen ganska rejält tyckte jag, så jag är väldigt nöjd :)

Vi genomförde hela tävlingen utan att jag en enda gång lyckades hinna se vad domaren visade för betyg. Eller ja, jag var så fullständigt koncentrerad på Pejla att jag liksom glömde bort det. Jag hade på känn ändå att det gått bra, för jag hörde publiken emellanåt. Men faktiskt kändes hon inte helt, helt hundra med mig - även om hon "gjorde det hon skulle". Men återigen, kanske var det min nervositet som fick mig att känna så...

Hur som helst. Det gick väldigt bra :) Men jag fattar faktiskt fortfarande inte att det är våra betyg jag läser på domarprotokollet framför mig.

Såhär ser det ut:

Platsliggande: 10

Tandvisning: 8

Linförighet: 9 (Tränger något)

Läggande: 10

Inkallande: 10 (Mkt bra)

Ställande: 9,5 (Ngt steg)

Apportering: 10

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 10

Totalt blev det ett förstapris med 192,5 poäng och klassvinst. Och jag begriper det som sagt fortfarande inte...

Men jag är så glad!! :D

Idag fick vi besök av Madelen, Kiwi och Mira på eftermiddagen. Det var inte direkt planerat, men jag hade lugnt på jobbet och Madelen hade en kvarglömd jacka från kursen i Göteborg.

Vi tog en promenad och jag tycker att Pejla skötte sig utomordentligt bra! Inledningsvis var hon rätt fokuserad på de andra hundarna men efter ett tag gick hon hur fint som helst.

Vi tog en vända ut till klubben för att träna också, men det var så himla varmt... det har verkligen blivit sommar nu. Men Madelen körde oss i lite linförighet och det kändes ändå bra. Några hopp över hinder fick vi också till och nu funkade det klockrent varje gång.

Madelen hjälpte oss med lite tandvisning också. Pejla satt vid min sida och Madelen körde omvänt lockande med godishand och fick tillslut peta henne i munnen utan problem. Hon är faktiskt den enda som klarat det så bra hittills, så tack Madelen!

Efter lite hundlek och slappa i skuggan drog Madelen hem igen och jag och Pejla pausade med familjen tills nu ikväll då vi tog en vända till klubben igen. Gjorde tre platsliggningar med avståndsbelöning vid bilen. Hon låg ensam, men det var grundlydnadskurs alldeles intill, och det gick jättebra! Hon fokuserar verkligen när det finns kattmat eller potatismos och köttfärssås vid bilen ;) Lämnade henne på längre avstånd än tidigare nu också, och det kändes riktigt, riktigt tryggt. Härligt!

Fick även tränat några hopp igen och det var samma som tidigare idag. Jättebra. Körde även ställande och läggande under gång, både frivilligt under baklänges march och sedan test med signalkontroll. Hon gjorde inte ett enda fel! Dubbelhärligt :)

Körde även två inkallningar. En på "normalt" avstånd, och en där jag gick över hela planen. Även detta funkade fint trots kursen och skällande hundar.

Nu när vi har sådant flyt borde vi väl egentligen börja träna in lite nya moment också. Men jag är så himla fokuserad på tävlingsstarten att jag inte "törs" börja blanda in annat. Men snart så. Den där rutan verkar ju inte helt lätt att träna in till exempel...

For till klubben på tävlingsträningskväll. Vi fick köra fyra moment var och jag valde linförighet, ställande, läggande och hopp över hinder.

Linförigheten kändes som en evighet, och jag fick verkligen hålla handen i styr för att inte belöna för ofta. Men det gick jättebra! Dock märker jag att Pejla går upp lite i varv när belöningarna kommer mer sällan. Hon blir jäkligt på liksom, och hamnar något långt fram. Men klubbkompisarna tyckte att det såg jättefint ut, så jag får väl lyssna på dem :)

Ställande under gång. Hon la sig. Jättefint :) Men vi gick tillbaka och gjorde om och då ställde hon sig. (Vi har tränat läggande under gång tidigare idag, så jag borde ha förberett henne bättre på momentet kanske?)

Sedan blev det en inkallning för kompisarna tyckte det vore elakt att göra det för svårt för henne och direkt köra ett läggande efter det som varit. Så vi fick fem moment, och inkallningen gick jättebra. Inga problem.

Läggande under gång. Har tränat mycket det senaste på att få upp farten i läggandet och det har börjat ge bra resultat. Hon la sig snabbt, och inte så snett (dock lite), och låg kvar hela tiden utan att nosa. Hurra!

Hopp över hinder... ojoj. Här blev det lite problem. Hon satt kvar fint och väntade på kommando, men på "hopp" genade hon förbi hindret. Inte en, inte två, utan tre gånger!! Shajt. Det har hänt en gång förut, på kurs... och det känns ju inte helt lyckat att lära in det :) Men så hade jag lite flax. Efter tredje misslyckade försöket fick hon plötsligt liksom syn på hindret och drog iväg från mig och hoppade över till andra sidan - jaaaaaa! ropade jag och drog igång värsta leken med snörboll. Sedan satte jag henne igen och gick runt, kommenderade, och den här gången gick det jättebra. Fint hopp och bra ingång - megabelöning igen förstås.

Man kan fundera på vad som gick galet de tre första försöken. Dels hade jag nog en bräda högre än vanligt på hindret. Det kan vara en sak. Dels var det vaaarmt och hon var väldigt flåsig - kanske kändes för jobbigt att hoppa helt enkelt. Skönare att bara springa vid sidan? Och dessutom hade vi en myggsvärm runt omkring oss som hon blev väldigt fokuserad på - kollade sig runt om i luften hela tiden, bet efter dem och såg allmänt "borta" ut. Men. Största farhågan är förstås att hon faktiskt blivit förstärkt för att göra just så... Även om hon aldrig blivit belönad för det så har precis samma scenario hänt två gånger nu. Inte bra... Fast jag tror nog att det blir bra med lite bättre träning :)

När vi kom hem letade jag faktiskt fram en lämplig träbänk som går att vända på sidan så att det blir ett relativt lågt och brett hinder. Och så lekte vi diverse hopplekar och hade görskoj. Hon hoppade både frivilligt och på kommando, och jag tror nog att vi ska få fason på det...

Igår på klubbens tävlingslydnadskurs kände jag mig ovanligt lugn. På senare tid är det mycket som fallit på plats och jag klarar bättre och bättre av att träna inför granskande ögon. Jag inbillar mig att mitt lugnare humör smittar av sig på Pejla. Och vare sig det är sant eller ej så är kontentan att det känns bättre och bättre, och det måste ju ses som positivt.

En sak som börjat fungera riktigt, riktigt bra nu är leken. Jag kan verkligen använda både kamplek och kastad leksak som belöning. Pejla blir taggad av det och jag ser det som ett stort framsteg och framför allt, ett mycket bra hjälpmedel när jag vill ha fart. Visst är ätbara belöningar fortfarande högst rankade, men det känns tryggt att kunna variera sig utan att vara rädd för att hon ska checka ut för att belöningen inte passar.

Vi testade en lite rolig grej på kursen. Jag och en annan tjej blev ombedda att byta lite och testa linförighet med varandras hundar. Det var intressant! Jag la väldigt mycket märke till hur jag själv beter mig med hundar i träningssituationer. Och vad tydligt det blev vilka "osynliga regler" man sätter upp för sig själv och sin hund. Regler som kanske inte alls fungerar på en annan hund :) Men det var väldigt roligt. Abby som min söta lånehund heter, tyckte väl att det var lite konstigt först, och hon ville inte riktigt följa med mig. Men jag sänkte kriterierna ordenligt och belönade ofta, ofta för bara kontakt, och tillslut fick jag henne med mig riktigt fint. Hon fick jaga en del efter godbitarna som jag belönade med, och jag tyckte nog att hon såg ut att ha riktigt roligt efter en stund.

Hur det gick för Pejla vet jag inte riktigt, men hon blev visst lite osäker på vad som gällde och började bjuda sitt och ligg lite hej vilt :)

Har börjat testa lite ny taktik för platsliggning. En väldigt lyckat taktik verkar det som! Pejla har haft en tendens att nosa i backen vid platsen och jag har försökt leka med sänkning och höjning av kriterier för avstånd och tid, men inte riktigt fått till det. Så jag tänkte att vi byter och angriper belöningsbiten istället. Så istället för att gå tillbaka och belöna, alternativt kasta belöning till henne, har jag under veckan introducerat avståndsbelöning vid platsliggning. Började inomhus innan matdags. Hällde upp maten då hon såg. Gick ut i vardagsrummet och la henne. Inomhus har vi i och för sig aldrig haft nosande, men jag tänkte att själva formen för belöning i just detta moment kunde vara bra att introducera i en relativt störningsfri miljö.

I veckan har jag också testat att flytta ut det hela på gräsmattan här hemma. Och nosandet har i princip upphört! Har sett till att variera när jag belönar för att hon aldrig ska tappa förväntan på belöningen. Har skickat henne till skålen direkt efter att jag lagt henne, på väg bort från henne, när jag vänt upp mot henne, på väg tillbaka och när jag kommit ända tillbaka. Även tiden och avståndet har varierat, och faktiskt även min placering - har inte alltid gått rakt ut från henne utan även sidledes och bakom ibland.

Igår testade vi alltså på klubben, och för första gången la jag henne "på riktigt". Dvs med flera andra hundar på tävlingsavstånd. Och det funkade verkligen. Hon hade kattmat på ett fat vid bilen i tankarna hela tiden. Hon låg ca 1 minut med fullt fokus på mig. Bara en gång vände hon på huvudet och kikade mot bilen. Funderade ändå på om hon verkligen hade belöningen i tankarna, eller om hundar och folk runt omkring kanske stört henne under den långa minuten. Men när jag sa "varsågod" drog hon som ett skott till belöningen. Kalas!

Jag vet inte vad man kan anse om detta. Jag tror att det kan verka konstigt för en del att jag gärna har en hund som ligger sådär med belöningsförväntan - att man kanske istället borde applicera en lugnare känsla i själva platsliggningen. Men jag tror att detta är sättet för oss - det kändes väldigt rätt alltihop, så vi kör vidare såhär.

Ikväll är det tävlingsträning på klubben och jag hoppas kunna hinna ut och köra igenom några moment. Tandvisningen är egentligen det jag känner att vi har mest problem med just nu - det är väldigt svårt för min tjej att vara stilla och låta någon kolla munnen - hon vill ju hälsa (läs klättra och slicka på den trevliga besökaren), men jag vet inte hur mycket tid jag kommer orka lägga på detta. Det borde ju gå att träna med omvänt lockande från olika figuranter. Och belöningen borde kanske just vara att få hälsa på figuranten?

Apporteringen behöver vi också jobba lite mer med för den delen! Testade igår och ser några saker som jag skulle vilja slipa till. Dels är det signalkontrollen. Hon vill gärna ta apportbocken före min signal. Men det andra, och som jag ser som ett större problem, är att när hon gripit den, sätter hon sig liksom till rätta, snett på ena skinkan. Och det har jag ingen riktigt bra plan för...

Men i stort kändes de moment vi körde igenom igår jättebra! Fritt följ, ställande och läggande under gång, hopp över hinder och inkallning kändes rätt säkert. Hon blir visserligen lite het när jag glesar ut belöningstillfällena i fria följet, men det är nog bara att jobba vidare med. Det stora där är väl att jobba med linförighet istället - JAG måste vänja mig vid att ha kopplet med i momentet...

Oj vad långt och rörigt detta blir. Nu måste jag jobba! 

Nu har vi anmält oss till vår första lydnadstävling. Iiiiiiihhhhh :D

Fast Kurt heter i det här fallet Ann-Louise Ryrvik. Än en gång har jag haft nöjet att få träffa och träna för henne. Det blev en introduktion/fortsättningskurs i klickerträning på hemmaklubben. Jag gick väl lite halvt om halvt som observatör då jag känner att jag gått den här introduktionsvarianten såpass många gånger att det kunde vara kul att den här gången istället smyga runt och kolla på andra.

Men Pejla fick ändå vara med och visa upp lite av vad vi gjort för nybörjarna och det är alltid lika nyttigt! För varje gång vi ska visa upp något inför grupp så blir det lite pirrigt förstås, och inte lika lätt att få till allt. Men vi visade klossen, och trots att vi knappt tränar på den alls längre så tycker hon den är så kul så det var inga problem. Fick också visa fritt följ med vänstersvängar eftersom de svängarna blivit väldigt tighta, mycket tack vare just träningen på klossen.

För en gångs skull slapp vi regn på kurs! :D Tror det var min första helgkurs med i princip ingen nederbörd. Det kom nåt dugg på söndag förmiddag, men det var så lite så det räknas inte ;)

Det mest givande för oss var nog en snabb liten genomgång på söndag morgon innan kursen drog igång - Ann-Louise kollade lite på en del av lydnadsklass 1 momenten. Fria följet, inkallningen, ställande och läggande. Och jag fick lite tips om hur vi förbättrar saker och ting. Det vi har mest jobb med är nog läggande och ställande. Pejla "gör det hon ska", men har nog för låg belöningsförväntan och därmed blir det ingen riktig stuns i utförandet. Vi ska nu leka lite med avståndsbelöningar och kanske även med lite hetare belöningar och se vart beteendena tar vägen av det.