Igår var barnen hos farmor och jag hoppade över gräsklipperiet och fick flera timmar ute på klubben.

Första vändan tränade vi på att träna, skulle man kunna säga. Leka ihop, komma tillbaks med leksak, komma i rätt stämning direkt vi ställer upp osv osv. Samarbete på plan helt enkelt. Det var roligt.

Körde några läggande under gång, mest för att stämma av att det fortfarande fungerar, och det gjorde det.

Tränade även på andra saker och på vår att-göra-lista finns några saker att ta tag i:

- Ingångar med apportbock - utan att slå i mitt ben med apportbocken samt att sätta sig rakt, varje gång.

- Fart med apportbocken - började vi träna igår, långt avstånd till matte gjorde susen! Men det ska bli bättre och tränas på kortare avstånd. 

- Inkallning med ställande - mer bakåtvikt i ställandena (igen!) och att få det under ordentlig signalkontroll.

- Signalkontroll vs frivilliga beteenden. Detta är så svårt! Måste träna mer systematiskt på att få in förståelsen för signalkontroll träning kontra frivilliga beteenden. Som det är nu smyger sig frivilliga beteenden in under signalkontrollpass, och de frivilliga beteendena blir sämre när vi tränat med signal... hur får man bra balans i detta? (Jag vet, träna på det, förstås...).

- Rutan - ta upp träningen igen helt enkelt. Har lite olika saker som jag ska träna parallellt där (target i rutan, springa frivilligt mellan koner...)

Platsliggning - det har hänt något där. Igår när vi tränade plats var Pejla MYCKET osäker. Hon låg kvar hela tiden, men hade öronen platt bakåtstrukna och såg inte alls bekväm ut. Har flera tänkbara anledningar för detta i just den situationen som var, men det spelar egentligen ingen roll vad det berodde på - det ska tränas. 

Doggie zen - ta tag i den här träningen på riktigt! Det är fortfarande väldigt svårt för Pejla att koncentrera sig med avståndsbelöning utställd.

Till helgen är det klickertränarutbildning och vi har även ett par läxor där som jag jobbar med. Så det blir inga latfasoner den här veckan inte! 

Jag har blivit utmanad av Maritha med Zeldisen.

Regler: Beskriv först reglerna. Svara på alla frågor. Välj ut 6 personer som du vill ska svara, utmana dem i deras bloggar och be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på din.

5 saker som finns på din att-göra-lista idag:

1. Träna inkallning med ställande (lk2)

2. Träna ingångar med apportbock

3. Träna fart med apportbock

4. Underhållsträna hopp-sitt-hopp (lk2)

5. Klippa gräsmattan

Vad gjorde jag för tio år sedan?

1998 bodde jag i Gävle och pluggade på högskolan där. Vid det här laget borde jag ha hunnit till Engelska B och Kreativt skrivande. Bodil och jag hängde på Snake Pit och drack Smultronpuss i Bolongerskogen. Jag skaffade nytt körkort och köpte skinnrock på Myrorna.

Ställen jag bott på:

Torsby, Gävle, Haninge, Bromma, Nacka.

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:

1. Ge bort pengar till människor jag tycker om

2. Ge bort pengar till människor som behöver

3. Anlita en firma för en totalrenovering av vårt hus

4. Köpa en lägenhet i stan

5. Köpa en sommarstuga vid vattnet

Personer jag vill veta mer om:

Den här gången får det bli AK, Tina, Natalie, Ann-Louise, Ing-Marie och Vendela.

Ibland blir det ingenting. Och ibland blir det allt på en gång.

Jag hade lovat klippa gräsmattan på klubbens appellplan idag, så det var ju bara att ge sig iväg. Men gräsklipparen krånglade förstås, så jag fick ringa på hjälp, och medan vi väntade tränade vi lite lydnad.

Hopp-sitt-hopp har vi jobbat med lite då och då på senare tid. Hemma på det egna hindret funkar det väldigt bra, men på klubben har det varit svårare. Men idag fick vi till det. Enda störningen var två killar som höll på att sätta upp ett bullerplank längst bort på planen. Pejla försökte smita dit en gång, men tvärvände på inkallning. Matte = stolt.

Hoppträningen då. Det tog en stund, och jag fick fela några gånger, men tillslut hoppade hon rakt ut, vände upp och kunde vänta någon sekund på "sitt", för att slutligen få återhoppet och "varsågod" till avståndsbelöning.

Baklängeskedjade det lite snabbt först för att det inte skulle bli för svårt, och återigen fick jag lite tester då hon försökte gena i kedjan. Men som sagt, vi fick till det riktigt bra till slut.

Körde lite ingångar med apportbock också. Det gick ganska bra. Hon var väldigt trött och flåsig i värmen, men det funkade. Kastade bocken ett par gånger också, och hon hämtar. Men vi har en bit kvar innan det ser ut som jag vill. Ska ta hjälp av någon kompis som ska få hålla henne och släppa mot mig på långt avstånd för att kanske få upp farten en aning.

När snälla Alf kom och hjälpte mig med gräsklipparen fick Pejla ligga under ett träd och vänta. Hon låg där i ca 2 timmar, för så lång tid tog det att klippa! Gick till henne ett par gånger och belönade med en liten godbit för att hon var duktig, men för det allra mesta lät jag henne bara vara. En stund sov hon såg jag. Och det kändes bra, att hon kan ligga så och slappna av. Extra bra när det är på klubben... att hon faktiskt kan stänga av lite trots att vi är på en träningsplats.

När hela gräsplanen var klippt drog vi till skogs för att träffa Lotta med Safira och Olle, Nina med Lisa och Gipsy och Ulla med Beckie. Det var apporteringsträning på gång. Åh så roligt det är!

Men först gick det jättedåligt för oss. Pejla skulle springa och hämta en dummie som Nina kastade rakt framför oss på ganska långt avstånd. Hon sprang ut ett par gånger, men när hon nästan var framme vek hon av åt höger och började söka i snårskogen. Jag vet inte, men det kändes nästan som om det måste ha varit något särskilt där, för det var så tydligt att hon drogs åt det hållet... En av de andra hundarna hade också varit där och snurrat innan vi kom, så det kändes inte helt otroligt att det fanns någon spännande doft där.

Men vi körde en lite enklare variant och Pejla hämtade dummien till slut.

Nina hade kråka och and med sig och det var lite spännande. Vi testade att bara gå fram till fåglarna för att se Pejlas reaktion. Hon luktade och nosade och nafsade lite, och jag belönade och berömde henne.

Jag tog kråkan och gick en bit in i skogen, kastade iväg den några meter, och Pejla stack iväg och nosade upp den. Plockade fram klickern och började shejpa hennes intresse för kråkan och efter en stund gapade hon över den några gånger. Och när Ulla kom fram till oss blev Pejla sådär retrieverglad att hon bara måste bära någonting, och då passade jag på att ge henne kråkan. Tada! Duktiga tjej :)

Det var många hundar som tränade. Hade med mig Pejla ute så att hon fick kika på när de andra hundarna jobbade. Hon är rätt duktig för det mesta på att vara tyst, även om hon inte alltid är lugn, så är hon iallafall tyst. Men idag kom det en hel del pip och gnäll från henne när de andra hundarna apporterade. Särskilt när de apporterade i vatten...

Vi fick tillslut också testa vattenapportering, och det gick riktigt riktigt bra. Första dummien var hon väldigt tveksam inför. (Jag borde verkligen ha tränat lite med vattendummies på torra land först...), men snart plockade hon ändå in den och sprang till mig med den. Vi stod rätt nära vattnet med den första dummien, men förflyttade oss sakta men säkert längre och längre ifrån, och hon hämtade in fyra dummies jättefint. Så fort hon grep den i vattnet vände hon och sprang upp mot mig (sa Lotta, jag kunde inte se vad som hände där nere i vattnet). Såg flera saker som vi ska jobba med. Hon är duktig på att komma ända fram, för det mesta. Men inte alltid. En annan sak att träna separat på kan vara att springa med dummie ända in trots att man är dyblöt (inte stanna på vägen och skaka sig torr). Nu gjorde hon inte det mer än en gång, men ändå.

Mot slutet fick hon även hämta tre dummies som låg ute på små öar i vattnet - alltså hoppa i vattnet och simma, upp på den lilla ön, och hoppa tillbaka i vattnet med dummie och sedan upp på torra land. Men Pejla lyckades faktiskt hitta omvägar som gjorde att hon kunde hoppa från land till land, över vattnet :) Sista dummien kastade dock Lotta så att hon var tvungen att ta vattenvägen tillbaka, och det gick det med. Men vi måste helt klart träna på att hon ska komma rakt in till mig. För det är väl så det ska vara egentligen?

Innan vi for hem för kvällen gick vi ett ganska kort spår som legat kanske 45 minuter. Det gick ganska bra. Hon fick lite problem i 90-gradersvinkeln och genade så att vi missade "hörnet". Så nästa gång ska jag lägga spåret direkt vi kommer dit så att det får ligga ett par timmar innan vi går det. 

Jag har, hör och häpna, en helt utslagen hund bredvid mig här. Hon sover som en stock. 

Vi har varit på utställning i det underliga vädret - ena stunden riktigt kallt och regn i luften. Nästa stund så varmt att man flåsar.

Utställningen gick bra! Vi fick CK och placerade oss 4:a i vår grupp. Tre rosetter blev det, till barnens förtjusning :)

Domarutlåtandet:

Mkt feminin helhet. Bra huvud. Tillräcklig hals. Bra förbröst. Aningen rak i överarm. Medelkraftig benstomme. Bra kropp och bakbensvinklar. Bra päls. Utmärkt temperament. Rör sig kohasigt bak, annars bra.

Jag är nöjd och Pejla är mätt på köttbullar :)

Och imorgon är det utställning. SSRK håller sin årliga utställning i Rottneros park. Vi var där förra året och ställde i valpklass med orange rosett som resultat. En utställning till (inofficiell) har det blivit sedan dess och då gick det ännu bättre.

Frågade barnen om de ville följa med, men sambons förslag om simhall lockade tydligen mer. Så det blir bara jag och Pejla. Och regnet som det ser ut. Men Lena (min uppfödare) kommer dit, och även Anna och Charlie. Och säkert någon mer kändis :)

Hade tänkt sy ett regnskydd till buren men det börjar kännas sent. Kanske att jag hinner, annars får jag plocka med mig skyddsplast och hänga över buren...

Annars har vi tränat inkallning med ställande med avståndsbelöning bakom idag. Hårda kriterier om fart var svårt för Pejla, men gav resultat!

Ja den kommer liksom smygande tillbaka nu verkar det som, som några av er varit inne på :) Härligt!

Tog en sväng till klubben och tränade hopp-sitt-hopp. Gick inte alls lika bra som hemma, förstås. Fick ta fram targeten för att få iväg henne en bit från hindret på andra sidan. Det gick väl sådär måste jag säga. Pejla var rätt "borta" emellanåt, sådär sprattelflattig som hon bara är ibland. Ser helt och hållet korkad ut i ögonen. Så jag fick mig några goa skratt iallafall.

När vi kom hem körde jag hopp-sitt-hopp på vårt eget hinder, från alla håll och kanter, och det funkade förstås klockrent, utan target. Så det är platsen som stör, helt klart. Bara att träna vidare.

Körde även lite fritt följ på klubben och många vänstersvängar och halter. Det kändes helt kanon! Hon var så jäkla med mig. Gött! Och när vi ändå var i farten tränade vi även med träapporten. Mest på att röra sig med den på ett "snyggt" sätt, och ingångar med apporten i munnen. Hon sätter sig gärna lite på sniskan, och jag vet inte riktigt vad jag ska släppa igenom och inte? Bör nog höja kriterierna rätt snabbt så att hon sätter sig rakt och bara fela de sneda?

En plats hann vi med också med Charlie. Tänk att för några månader sedan var denna bilden helt omöjlig för mig - att Pejla och Charlie skulle kunna ligga plats bredvid varandra. Otänkbart! Men med träning går ju det mesta att få till. Och jag tyckte mig se att avståndsbelöningen var mycket mer intressant än Charlie denna gång (nykokt kyckling) vilket kändes himla bra.

Innan vi gått ut på planen för träning hade jag lagt ett spår i skogen alldeles i närheten. Hon tycker det är livets mening att spåra tror jag. Ojojoj, hon njuter och är så fokuserad. Jag måste bara sluta lägga spår där det ser ut som Gudrun farit fram. Vi lyckades trassla in oss lite i brötan, men det gick bra. Hade en 90-graders vinkel som hon knatade rakt i, men bara efter ett par meter upptäckte hon att hon var fel, gick tillbaka och tog rätt igen. Och sedan var det motorväg raka vägen fram till burken med pasta och korv.

Jag kan inte mycket om spårande, men jag tror att hon har lite väl bråttom. Bara spåret får ligga någon timme eller mer så går hon visserligen med nosen tätt mot backen, men det går väldigt fort tycker jag. Men jag ska ta hjälp av Jessica, som är expert på området, när hon kommer hit i juli. Vi gör säkert en massa tok, men roligt är det!

Jaa. Inspirationen är på väg tillbaka. Det känns till och med roligt att blogga om träning igen :)

Jag vet inte om det beror på det nästan obefintliga tränandet den senaste tiden, eller om det är något annat. Hur som helst har Pejla lite svårt att koncentrera sig när vi tränar. Hon flamsar en del, om man säger så.

Men vi tränar ändå förstås. Har lagt lite tid på hopp över hinder och apportering av olika slag den senaste veckan. Inte timvis, men lite då och då.

Det jag vill träna på (för femtioelvte gången) är att hon ska komma in med leksak när jag kastat den. Och nu är den träningen mer behövlig än tidigare, då hon "plötsligt" blivit så himla het på leksaker - hon visar mycket, mycket mer föremålsintresse nu än tidigare och springer gärna själv med saker i munnen och vill bli jagad. Och hon kampar med en helt annan intensitet än tidigare. Positivt! Men kräver en del jobb med komma-tillbaks-träningen.

Har därmed jobbat lite med nosduttar i handen - när min hand är utsträckt vid min sida vill jag att hon duttar nosen i den. Har även lagt till att hon har leksak i munnen när hon duttar. Det funkar, men vi har mycket jobb kvar.

Har även introducerat metallapporten. Hoppade över steget med att belöna för intresse då hon så helt uppenbart var intresserad av den att jag kände att jag kunde ha rätt höga kriterier från start - att gripa den. Ett kort pass av detta och sedan har jag rätt snabbt lagt på att hon måste hålla fast den för att få tack och tillgång till belöningen. Funkar fint!

Ett bonusbeteende har kommit av detta, och det är att apporteringen av den vanliga träapporten har blivit ännu bättre! Den är enklare att gripa och  hålla fast (eller mer behaglig kanske?) och detta tycks damen anse som väldigt enkla uppgifter just nu. Vi har till och med jobbat ihop hopp med apportering utan problem.

Funderar på att ta mig i kragen lite och faktiskt börja träna mer målinriktat igen. Det var så roligt att göra det inför lydnadsstarten, och nog borde man kanske försöka starta tvåan innan säsongen är över...

Funderar även på att starta appellen. Spår får det bli då eftersom jag inte haft tid med sök på hela året. Det är nog bara att inse att familje- och jobbsituationen idag inte tillåter sökträning med tävlingsambitioner. Om några år kanske, men just nu känns det enklare med spår (även om också detta måste planeras in i vårt för närvarande späckade familje/jobb-schema)... Hade hur som helst varit himla kul med en appellstart också innan året är slut! 

Det är verkligen lite manodepressivt detta med lydnadsträning. I perioder vill jag inte göra annat, i andra perioder tar det emot att ens tänka på momenten. Och just nu har jag ingen lust! Men det är snart dags för klickertränarutbildning igen och jag borde verkligen ta tag i läxorna där. Har börjat lite, men kommit av mig...

Vi tar det rätt lugnt med andra ord. Men helt träningsfritt blir det förstås aldrig. Provar enkla dirigeringsövningar på promenaderna efter goda tips och råd från Tina. Och detta har inte bara visat sig vara effektiva övningar för övningens skull, utan även för själva promenadbeteendet - Pejla tycker helt enkelt att jag är mycket roligare och håller mer fokus på mig när hon förväntar sig att vi ska göra lite sådana här enkla övningar emellanåt. Trevlig bonus!

En sak som jag lärde mig redan förra sommaren är för övrigt att gilla regnväder. Väldigt ofta, för det mesta faktiskt, när vi varit på kurs och träffar och sådant, så har det regnat. Och imorse tog vi en promenad på en och en halv timme i ösregn. Härligt! Jag älskar det verkligen :) Men nog kunde det få bli lite sommarvärme ändå igen, det är skönt det också.