Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Senaste inläggen

Av Lina - 5 februari 2008 10:42

Det blir lite nördvarning på den här bloggen nu. Väldigt detaljerat och sådär, men detta är bra för mig ;)


Vi har fortsatt med GF i framförmappen och med tanke på hur passen sett ut på förmiddagen igår valde jag att jobba med sitt. Målet var en ren repetition av sitt framför mig. Ett pass skulle bestå av 10 rep, och jag ville testa det på fem olika platser inomhus.


Pass 1 (köket, plastgolv)

Jag ställer upp, hon provar först ligg och sedan backa. Hon provar sedan att backa ut genom köksdörren och lägga sig utanför tröskeln. När inget av detta förstärks kommer hon tillbaka och testar sitt; k/b. Hon testar sedan att backa igen, men vid utebliven förstärkning väljer hon sättanden framför och fortsätter med det resten av passet.


Kommentar: Ligg och backa ligger högt i mappen. Detta att backa ut och lägga sig utanför tröskeln är också helt logiskt eftersom hon blivit förstärkt otaliga gånger för att ligga där när vi sitter och äter och sambon inte vill ha en hund kring benen.


Pass 2 (köket, plastgolv)

Vill inte höja kriterierna eftersom ovan rep. inte var ren, så vi kör samma plats igen.


Jag ställer upp och hon bjuder genast ett sättande, och fortsätter sedan att bjuda sättanden genom hela passet. Dock! Vid ett tillfälle fepplar jag med belöningen så att det blir knepigt för henne att komma åt den. Det blir ett avbrott i flytet och när hon äntligen är på banan igen testar hon ligg och backa, men när hon inte blir förstärkt för det återgår hon snabbt till sättanden och håller resten av passet rent.


Kommentar: Lägganden och backa är starka beteenden! Hon tar till dem by default när hon blir osäker eller kommer av sig.


Pass 3 (sovrummet på matta)

Jag ställer upp och hon tar först ett steg bakåt, men avbryter snabbt och testar ett sättande – k/b. Hon håller passet rent tills jag fepplar med belöningen igen!! Kastar dumt så att den studsar på hennes nos och upp i sängen. Visserligen blir det en rolig belöning, för hon studsar efter upp i sängen och ser glad ut åt att få vara där lite :) Men när hon hoppar ner på golvet igen testar hon… tada! Ligg/backa… och sedan tillbaka till sättande för att hålla resten av passet rent.


Kommentar: Det var något om att lägganden och backa är defaultbeteenden…


Pass 4 (sovrummet på matta)

Eftersom jag klantar mig med belöningen ovan vill jag se om det går att få ett helt rent pass om jag skärper till mig och håller ordning på kastandet! Och det funkar. Jag fokuserar på att klicka och belöna rätt, och vi får ett helt rent pass med sitt.


Pass 5 (hallen, klinker; lite halkigt)

Ställer upp och Pejla provar först ett halvt läggande och sedan ett par tveksamma steg bakåt, sedan ett distinkt sättande – k/b. Nästa tre rep är någon form av ställanden följt av sitt. Förstärker sättandet varje gång, och efter dessa tre rep bryter hon kedjan och gör rena sättanden.


Kommentar: Läggandet och backandet är som sagt starkt, men ändå inte lika starkt som nyss. Ställandet är förmodligen en produkt av miljön – vi är i hallen där vi tränat måååånga ställanden förut.


Pass 6 (hallen, klinker; lite halkigt)

Vill testa om vi kan få ett rent pass. Ställer upp och koncentrerar mig åter på att hålla ordning på händer och klick. Det blir ett helt rent pass med sättanden, bra flyt och fokus, och inga som helst konstigheter.


Pass 7 (Badrummet, trägolv)

Jag plockar bort badrumsmattan så att hon ska slippa fundera på att targeta den. Ställer upp och hon kör ett helt rent pass med 10 snabba sättanden.


Pass 8 (garagehallen, klinker)

Inga konstigheter – 10 rena sättanden utan någon som helst tveksamhet.


Slutkommentar:

Det är nyttigt att få uppleva det man läst och hört av dem som kan. Som att detta med "default-beteenden" dyker upp när hunden blir osäker. Det blir så himla tydligt när jag läser mina anteckningar! Och jag tycker det är bra att jag får gå igenom upplevelsen och iaktagelsen av detta. Jag lär mig enormt mycket på det. Bland annat hur VIKTIGT det är att jag håller mig fokuserad på det jag ska göra och inte slarvar med förstärkningen (gäller både k/b)!


Däremot väcker ju detta även tankar om störningsträning som jag måste fundera vidare på... :)


Dessutom blir jag så oerhört medveten om hur starka miljösignalerna är för en hund - detta att hon plockar fram ställanden på vissa platser, även om hon bjuder "rätt" beteende så kommer ställandet även med på ett hörn och detta högst troligen på grund av miljösignalerna. Både plats och belöningsplacering ska nog tilläggas, för ställandena kommer gärna fram när jag lägger belöningen bakom henne också.


Nördigt, som sagt, men det passar mig att få gräva ner mig i detaljerna och analysera resultaten. Har mycket mer i mina anteckningar än såhär, men någon måtta får det ändå vara (jag sitter ju på jobbet!) :/

Av Lina - 4 februari 2008 13:11

Med tanke på ordning och reda bland grundfärdigheter lägger jag upp en ny kategori i bloggen som heter GF-Dagboken. Detta är första inlägget i denna kategori :) Vi får se om jag kommer använda kategorin som jag tänkt, men just nu känns det vettigt att föra dagbok över hur grundfärdighetsträningen går. Jag kommer under specifika pass att träna grundfärdigheter och föra anteckningar kring vad som händer. Renskriver anteckningarna här och hoppas att jag så småningom ska kunna se bevis för att träningen leder framåt; att vi kan jobba med ökande kriterier; att repetitionerna blir renare; att latenstiden blir kortare; att hon blir helt repetitions- och felklok osv osv :) Således:



Första GF-Dagboken

Eftersom detta blir första gången jag tränar GF (Grundfärdigheter) med noggranna anteckningar vill jag helt enkelt kolla av läget. Hur ligger vi till? Vilken/vilka GF ligger högst? Vilka är svårare att plocka fram? Hur ser latenstiden ut?


Planen är att vid första passet förstärka det första hon bjuder på; sedan paus; och fortsatt förstärka på nästa GF hon bjuder på osv. Fokus på rena repetitioner av beteende - inget stort fokus på precision (alltså inte på hur hon sätter sig, hur hon lägger sig osv, utan bara att hon gör det). Jag vill köra fem pass och vill under passen få fram fem olika GF. Och eftersom jag i nuläget inte vill förstärka backa återstår i vår framförmapp fokus, sättanden, lägganden, ingångar och ställanden.




Pass 1 (Köket)

Jag ställer upp och väntar på beteende. Efter ca 3 sekunder inser jag att hon redan bjuder på ett beteende – Fokus! Jag ser hur hon liksom gör en ansats till att göra något annat, men jag hinner k/b medan hon står kvar och tittar på mig. Håller hög frekvens och sätter ett kriterie under passets gång som lyder att hon ska fokusera på mig, inte på godishanden.

Vid ett par tillfällen när jag sänker frekvensen eftersom hon tittar på godishanden provar hon att backa. Hon sätter sig även två gånger, men håller då fokus på mig ändå.

Stående med fokus: 16/20 repetitioner.

Kommentar: Jag gjorde en stor insikt när jag efter bara några sekunder insåg att jag oändligt många gånger struntat i att belöna henne för enbart fokus stående framför mig och istället väntat på något mer aktivt beteende. Något så litet och enkelt kommer förmodligen ändå vara avgörande för vår grundfärdighetsträning framöver nu när jag blivit medveten om det.




Pass 2 (Mattan vid pianot)

Jag ställer upp, det går en sekund, och Pejla bjuder på ett läggande. Då tar vi det! Av 20 repetitioner lägger hon sig ner på alla, men tidigt i passet sätter hon sig först i tre av dem, och går sedan ner i läggande. Räknar ändå dessa som lägganden eftersom jag inte har några kriterier som styr hur hon lägger sig i detta pass. Belönar hela tiden ur position för att hon ändå ska få möjlighet att lägga sig direkt från stående, vilket hon alltså också gör de allra flesta gångerna.

Lägganden: 20/20

Kommentar: Vi har tränat en del lägganden och ligg kvar på denna plats förut, och förmodligen har det betydelse att hon så snabbt väljer att bjuda på ett läggande när vi startar.


Pass 3 (Långkorridoren)

Ställer upp och hon provar genast med ett läggande. Bra! Det var ju det hon senast blev förstärkt för. När hon nu inte blir förstärkt hoppar hon upp och gör samtidigt en antydan till bakåtvikt. Jag ger k/b för detta och belönar med godbit bakom henne (kastar alltså). Hon tar den, går mot mig igen och bjuder ett tydligt stopp med bakåtvikt. Hon håller hela passet rent och bjuder inget annat än ställanden.

Ställanden: 20/20

Kommentar: Att hon först provar ett läggande är naturligt eftersom vi nyss tränat lägganden. Att nästa beteende blir ställande är också helt naturligt eftersom vi tränat MYCKET på det just på den här platsen.

 

Pass 4 (Badrummet)

Jag ställer upp och hon bjuder på ett ligg på badrumsmattan. När hon inte blir förstärkt sätter hon sig upp men provar direkt ett läggande igen. Hon sitter alltså kanske max en halv sekund innan hon provar läggandet igen. När hon inte blir förstärkt sätter hon sig igen, och denna gång sitter hon så pass att jag hinner klicka för det. Kastar godbit så att hon får resa sig för att hämta den bakom.

Nu sker följande: Hon äter godbiten, vänder upp, går emot mig, gör ett stopp med bakåtvikt rakt framför mig och går sedan ett par steg åt (mitt) vänster och sätter sig på badrumsmattan. Intressant! Jag klickar för sättandet och kastar som förut godbit bakom henne. Följande 6-7 repetitionerna gör hon exakt samma kedja – vänder upp och går mot mig, gör ett stopp med bakåtvikt rakt framför, viker sedan av och sätter sig på badrumsmattan – utom gång nr 2 då hon först testar att lägga sig på mattan. Jag fortsätter att k/b för sättandena.

Efter ca 8-9 rep testar hon (?) att hoppa över ställandet och sätter sig istället direkt rakt framför mig och får k/b för det. Efter detta är kedjan bruten och hon sätter sig på lite olika ställen i återstående repetitioner, dock hela tiden framför mig, men hon verkar inte angelägen om att targeta badrumsmattan längre.

Kommentar: Platsen var helt ny. Dock har vi tränat lägganden på små mattor på olika platser och förmodligen signalerade badrumsmattan lägganden + att läggandena ligger högt upp i hennes mapp – det är första beteendet hon bjudit hittills i alla pass (utom i pass 1 då jag fångade fokus innan hon han med att bjuda något annat).

 

Pass 5 (Mattan vid tv:n i vardagsrummet)

Jag ställer upp och har redan ingångarna i huvudet eftersom vi redan kört stående med fokus, sättanden, lägganden och ställanden + att jag inte vill förstärka backa idag. Då återstår bara ingången i vår framförmapp som den ser ut hittills.

Jag ställer alltså upp med ”ingång” på hjärnan, och det tar mindre än en sekund och Pejla gör en ingång. Jag belönar i position och flyttar mig själv ur position medan hon sväljer, och sedan följer ett helt rent pass – inte någon gång provar hon något annat beteende. Jag har dock bestämt att inte belöna sneda sättanden. Hon sätter sig snett fyra gånger, men aldrig två gånger i rad.

Kommentar: Förmodligen signalerar jag med min kropp på något sätt när det är dags för ingångar – hon plockar ”alltid” upp ingången när jag tänker på den. Kanske borde jag tänka ingång varje gång jag ställer upp, även om vi ska träna andra GF?


Slutkommentar:

Vi håller relativt rena repetitioner. Sättandet är svårast att hålla rent och är den GF av ovan jag ska plocka ut först och träna mer separat på utan att höja kriterier. Övriga GF ovan tål nog en liten kriteriehöjning och förmodligen handlar den om att få fram en GF i en miljö som signalerar en annan GF - t.ex i långkorridoren vill jag få fram en annan GF än ställanden; på små mattor vill jag få fram annan GF än lägganden osv.

Av Lina - 3 februari 2008 22:49

Då var första helgen i årets klickertränarutbildning avklarad. Och detta känns 100% kalasbra rakt igenom. Härlig instruktör, härliga kurskompisar och härliga hundar. Och massor av konstruktiva diskussioner och effektiv träning.


Som vanligt, efter en helg full av ny inspiration, information och träning behöver jag samla mina tankar innan jag kan återge en resumé.


Men en sak är säker. Det är grundfärdigheterna det kommer an på. När något går fel så är det oftast i grundfärdigheterna det brister. Och återigen står vi vid den grundfärdighet som allting bygger på - FOKUS. Eller kontakt om man så vill.


Till nästa gång har vi läxa att få flyt i grundfärdigheterna och att få till rena repetitioner. Det känns som ett vettigt, roligt mål att jobba med. Jag är så inspirerad att klickernerverna ligger utanpå skinnet.


Pejla, däremot, är väldigt, väldigt trött :) Så vi får nog vänta med de där repetitionerna tills imorgon åtminstone.


Återkommer med en sammanfattning av helgen när jag samlat mig en aning. Dock - ett stort tack till Jessica med familj på Sjöbyns Hundpensionat - det var verkligen guld värt att kunna sova över hos er och slippa köra fram och tillbaka i helgens fulväder.


Nu - gonatt!

Av Lina - 1 februari 2008 17:51

Nu har vädret ändrat sig och det ser ut att bli strålande sol och bara fyra minus i Säffle på söndag. Däremot finns nog risk för rätt mycket snö när jag ska köra ner imorgon.


Imorse tog vi oss en rätt lång promenad. Gick på nytt ställe för att variera lite, men det blev fortsatt mycket lösspringande. Och vad mycket man får att förstärka när man har hunden lös! Det flyter på enormt mycket bättre än vid koppelpromenad tycker jag. Och jag har fått massor av tillfällen att träna inkallning vilket resulterat i att de bara går bättre och bättre. Det skulle vara intressant att börja testa dem med lite mer störning. Typ en annan hund eller så...


I övrigt är jag på rätt uselt humör. Håller på att sluta snusa och det går visserligen bra om man ser till själva slutandet. Men huvudet är ju inte riktigt med. Är inte helt i mål än, men kämpar på. Så om jag verkar snäsig och irriterad vet ni vad det beror på.


Men nu ska vi strax ha familjemys, och sedan blir det väl en tidig kväll om jag ska orka upp i ottan imorgon. Ha en skön helg alla! 

Av Lina - 31 januari 2008 23:11

Några promenader, lite träning (burlek, signalträning på sitt, ligg och ställande, ingångar och lite annat, huller om buller), mys i nya soffan (!!) (med filt under eftersom husse blir tokig annars; vi passar på medan han spelar hockey), tigg i köket vid matlagningsdags, tokiga fasoner när ytterdörren låter... ja, som vanligt med andra ord.


Det som är mindre vanligt och desto mer spännande är att vi förbereder oss för klickertränarutbildningen som drar igång på lördag. Idag har vi torkat blodpudding, till exempel. Trodde jag gjorde en stor sats, men insåg att så inte var fallet när den bara fyllde min lilla plastburk till hälften...


Såg på vädret att det väntas sjutton minusgrader på söndag i Säffle där vi ska hålla hus. Och det känns ju lite typiskt på nåt sätt. (Jag är rätt säker på att Säffle inte haft sjutton minus på hela vintern.) Fast å andra sidan brukar jag ha rätt mycket otur med vädret när jag ska på kurs, och ändå brukar det bli väldigt, väldigt lyckat. Så jag misströstar inte. Säffle, here we come!

Av Lina - 30 januari 2008 13:30

Glöm plastkorgen som matte köpte någon gång förra året. Finns det en riktigt säng så ska man väl sova i den?


Av Lina - 30 januari 2008 10:14

Vi fortsätter med mycket lösspringande under våra promenader. Det är verkligen livet! Frihet under ansvar liksom, och jag njuter verkligen av att se min lyckliga hund sväva fram över snödrivorna, stenar och fallna träd när jag säger "varsågod". Lyckan lyser om henne! :D


På klubbpromenaden i måndags släppte vi ihop Pejla och Charlie efter en och en halv timmes promenerande. Och tänka sig; efter en stunds lek började Pejla komma till mig; flera gånger. Hon bjöd på backa och lägganden fast Charlie stod bredvid och pockade. Börjar han bli tråkigare än mig? Börjar hon bli mer vuxen? Hon kanske bara var trött och inte så leksugen i och för sig. Häftigt var det iallfall - att kunna belöna henne för jättefina lägganden i snön fast största störningen stod bakom rumpan på henne och propsade på jaktlek :)

Av Lina - 29 januari 2008 09:55

På morgonpromenaden fick Pejla springa lös igen och det är så himla häftigt att se, att ju mer jag haft henne lös, desto mer lyssnar hon och håller koll på mig. Vi går än så länge utan andra störningar än naturen, och det går så bra.


Andra halvan av morgonpromenaden brukar jag dock koppla upp då vi går genom en del bostadsområden och möter rätt många andra morgonpromenerare.


Idag mötte vi en matte med en Rottweilerunghund. Jag såg dem på gångbanan längre fram, sisådär en 3-400 meter fram kanske. Förberedde mötet genom att börja belöna Pejlas spontankontakt med högre frekvens.


Så får Rottweilerekipaget möte från sidan - en Aussie med husse. Rottweilermatten stannar. Står still. Låter sin hund sitta och satsa liksom, och det var ju bara en tidsfråga innan första utfallet kom. Och sedan stod hon där och försökte hålla emot när hennes hund gjorde utfall på utfall mot Aussien. Aussiehussen sa något till sin hund, lät lite arg (vet inte om det var på sin egen eller Rottweilerekipaget) och försvann en annan väg.


Under tiden hade jag lämnat gångbanan vi gick på och tagit mig över på andra sidan bilvägen bredvid, så i hundmötet hade vi alltså en hel bilväg emellan. Jag känner matten litegrand; eller ja, jag vet vem hon är och hon vet vem jag är. Och jag kände att jag inte kunde vara tyst om det jag just sett.


Hon hälsade ett hej, och jag sa att jag inte skulle låta min hund stå och göra utfall på utfall på det där sättet eftersom det bara gör saken värre. Det är inte riktigt likt mig att göra så - tala om för folk vad jag tycker att de gör fel sådär öppet... Men hon tog inte illa upp och det var ju skönt :)

- Vad ska jag göra då? sa hon med förtvivlad röst och jag tyckte verkligen synd om henne.


För mig att ge ett generellt råd sådär snabbt under ett möte som höll på att ta slut kändes väl inte helt rätt, men jag sa iallafall att jag tror att det vore bättre om hon bara gick på och drog honom  med sig så att han inte fick chansen att göra de där utfallen och stå och sikta på den andra hunden.

- Och mata honom med godis genom mötena så att han får annat att tänka på, hojtade jag innan vi skildes åt.

- Ok! ropade hon efter oss.


Efteråt kände jag mig dum - jag har ingenting att göra med henne och hennes hund, över huvud taget. Men så blev jag plötsligt medveten om min egen hund som gick bredvid som nån annan liten stjärna! Ögonkontakt, fokus till 100% på mig, inga tendenser till att vilja kuta fram till de andra, inga rusa-framåt-i-kopplet-när-den-andra-hunden-skäller-symtom. Hon hade tagit sig igenom mötet helt och hållet klanderfritt perfekt! Så då struntade jag i mitt dåliga samvete för det jag sagt och lekte med min underbara hund istället. Hon börjar faktiskt verka riktigt väluppfostrad :D

Ovido - Quiz & Flashcards