Som rubriken lyder :D

Året i kurser ser ut som följer:

Feb: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Mar: Tävlingslydnadshelg, Fanny Gott/Tomas Stokke

Apr: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Apr: Uppföljningshelgkurs i klickerträning, A-L Ryrvik

Juli: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Sep: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Okt: Förhoppningsvis en kurs hos Maria Hagström *håller tummarna*

Det här känns galet roligt! :D

Maj/juni har en liten lucka men då hoppas jag vi kan lägga in en ny träff med folket från klickerforum.

Vilket härligt klickerår det kommer bli!

Malin är galen. Hon har utmanat mig och en massa andra ekipage att debutera i lydnadsklass 1 före sista juni i år. Och utmaningar är faktiskt svåra att stå emot, så jag är på! Om inte annat är det just nu en himla bra motivation för att träna mer strukturerat och målinriktat. Kul ska det bli!

Själva utmaningen går att följa här:

http://klickerforum.se/viewtopic.php?f=14&t=470

Och för att motivera mig själv ännu mer, och självklart för att bli en bättre klickertränare, har jag idag anmält mig till en ny kurs. Denna gång blir det tävlingslydnadskurs för Fanny Gott i Göteborg en helg i mars: http://klickerklok.se/lydnadskurs.php

Dessutom kommer jag hinna gå klickertränarutbildningen för Canis-Ann-Louise två gånger före sista juni, så brist på motivation borde det knappast hinna bli.

Lycka till, säger jag till mig själv :)

I övrigt så tränar vi just nu att hålla fast apportbock, och det går bra. Är superkonsekvent med att ta bort bocken vid minsta antydan till tugg, och det fungerar klockrent. Hon har aldrig tuggat jättemycket, men ibland kommer ändå lite tugg, och målbilden är att få bort det helt och hållet. Alltid.

Håll fast innebär också att jag ska kunna störa Pejla på diverse olika sätt utan att hon släpper apportbocken. Hittills går det bra att hålla godbitar framför nosen på henne, att peta och dra i apportboken, att hålla i apportbocken och att vifta med händerna runt hennes ansikte utan att hon släpper. Jättebra. Men detta är ännu utan andra störninar, inomhus i lugn miljö. Så snart är det dags att flytta utomhus och testa även där, och så småningom med andra, svårare störningar - andra hundar och folk t.ex

Planen, med tanke på utmaningen, är att ta tag i linförigheten på stört också eftersom den troligtvis är det moment som kräver mest träning. Jag insåg för övrigt alldeles nyss att det faktiskt är linförighet det är fråga om i klass 1, och inte fritt följ. Det gör utmaningen lite mindre skrämmande faktiskt :) Då kan hon ju åtminstone inte smita ifrån mig för ärevarv ;)

Vardagsmässig träning - här har jag gett mig den på att skaffa ny rutin. I vanliga fall kör jag barn till skola och dagis efter morgonrutinterna inne och går sedan ut med hunden innan jobbet. Men idag bytte jag lite ordning på händelserna och klev upp en och en halv timme tidigare. En skön långpromenad först alltså, sedan alla morgonbestyr, och efter att barnen kommit iväg har jag nu nästan en timme ledigt innan jobbet börjar då vi kan träna och leka. Härligt. Håller tummarna för att jag ska orka kliva upp 06.00 varje morgon framöver!

Vardagens höjdpunkt är när lillmatte kommer till jobbet efter skolan och hämtar hem mig. Då blir jag sååå glad!

Och det är ju så himla mysigt också.

Elvamånaders tuffing spanar på eventuella förbipasserande...

Men att leka med matte i snön är faktiskt fortfarande ganska kul.

Om hon inte är dum och kastar upp den i ett träd förstås...

Fast fleeceflätan är också värd att hämtas upp.

Den är väldigt, väldigt rolig faktiskt.

Det känns helt klart vettigt att lägga fokus på inkallningsträning för närvarande. Visst kör vi igenom lite frivilliga grundfärdigheter emellanåt, men prio 1 är inkallningar.

Tränar som jag skrivit innan dels under promenaderna, som för närvarande sker helt i koppel. Det blir då korta inkallningar förstås. Säger/ropar hennes namn när jag ser att hon kommer att lyckas. Att försöka kalla in henne från t.ex en trevlig luktfläck vore för närvarande bara dumt - jobbet ligger i att befästa inkallningen helt enkelt.

Inomhus jobbar vi med matskålen en del. Upptäckte dock en "rolig" grej igår. När jag kallar in henne inomhus så vet hon vid det här laget att det vankas mat i matskål. Så när hon kommer farande är det inte att komma till mig hon har som fokus, utan att komma ungefär till mig, stanna en bit ifrån och leta febrilt med blicken efter matskålen. Och så kan vi ju inte ha det.

Inkallningsträning med matskål inomhus ser följdaktligen ut såhär numer:

Jag går iväg och gömmer matskålen någonstans i huset. Helst ska hon ju inte märka detta, men det är svårt att vara hemlig med det här, så för det mesta har hon hittills vetat vad som komma skall.

Hur som helst, matskålen göms, jag går och ställer mig på något helt annat ställe och kallar så småningom in henne från ett annat rum. Hon måste nu leta upp mig och målbilden är att hon ska komma till mig i full fart och sätta sig vid min vänstra sida.

De första gångerna med gömd matskål gick inte så bra eftersom hon var inställd på att hitta matskålen i närheten av mig. Då gjorde vi bara om - gick tillbaka till den plats jag lämnat henne på från början, gick iväg, kallade in igen. Och nu har vi kommit så långt att hon fattar att hon måste komma ända in till mig och sätta sig för att få reda på vart matskålen finns.

När hon sätter sig säger jag "braaaaaa - varsågod" och så springer jag iväg och visar henne skålen. Vill inte i det här läget att hon ska få leta reda på skålen själv, men det kanske kan gå att lägga in det längre fram när hon verkligen satsar 110% på att komma till mig på "rätt" sätt.

I övrigt har förra veckans sjukdom gjort mig promenadgalen. Efter att ha legat däckad och inte gjort något nyttigt över huvud taget känns det som en stor frihet igen att få komma ut på promenaderna. Gå, gå, gå i flera timmar; det är så skönt!

Så låter min inkallningssignal, om ni nu kan föreställa er ett "pejla" med lite långdraget på eee, liksom :)

Den har alltid tidigare fungerat i princip klockrent. Men så var det då detta med knäcken i öronen som kom lagom till jul ungefär. Funderar på om jag ska ta och tvätta öronen ordentligt på unghunden, för nu blir jag snart tokig. Att komma på inkallning har för tillfället blivit totalt ointressant.

Trots? Har två barn på 5 och 7 som med jämna mellanrum går igenom utvecklingsperioder kantade av trots, och det är jobbigt. Men med dem har det ju gått över; man har fått ha ett oändligt tålamod och inte lagt för mycket energi på att bråka förutom när det verkligen behövts. Och det är kanske så jag borde resonera med hunden också nu.

De senaste dagarna har jag börjat vara lite restriktiv med hur hon får maten igen och delar upp den i mindre portioner vid frukost och middag. Ser till att befinna mig med maten i ett annat rum än Pejla och använder inkallningssignalen + maten som belöning när hon kommer rusande i full fart. Det funkar fint.

Totalt sett har jag även minskat matportionerna morgon och kväll och lägger undan mat för att kunna ha fickan full vid promenader. Har då börjat säga hennes namn när hon tar frivillig kontakt och belönar med godis och/eller mat.

Knäck, trots, dålig träning på senare tid... spelar ingen roll vad det beror på egentligen; det enda vettiga vi kan göra är ju... att träna. Ingenting annat. Det känns som att börja om från scratch, igen (!) men vad gör man? Hur tråkigt det än kan kännas och hur oinspirerad jag än blir av dessa börja-om-grejer så finns det inget annat val. Träna. That's it.

Men äntligen har det åtminstone kommit snö till Värmland och med det lite nytändning när inte hela tillvaron där ute är en stor, slaskig, grå skugga - nu är det ljust och härligt och det finns massor av snö att springa runt och busa i. Härligt!

Idag skulle vi ha varit i Göteborg på mässa och utställning, men jag ligger med 39 graders feber och en mage som mår väldigt, väldigt kasst :( Jag hoppas att jag frisknar i och att vi tar oss ner på söndag i stället, men just nu känns det avlägset.

Annars tar vi det lika lugnt som utlovats. Vi har nästan inte tränat någonting alls under ledigheten. Och innan den var det så mycket annat så man kan nog säga att vi egentligen inte tränat på riktigt på ca en månad. Och det märks... Just nu vill jag bara bli frisk så att vi kan komma igång igen för det behövs.

Bara på skoj har vi frishejpat lite då och då, bland annat att få upp Pejla på en stol, men det är lite läskigt... Att shejpa fram hoppa ner i en hink däremot, det har gått jättebra :) Har filmat en del av det, men inte orkat redigera - men kanske orkar jag längre fram så att det går att lägga ut det på nätet.

Fick ett roligt besked här i mellandagarna för den delen - jag har kommit in på Canis klickertränarutbildning som startar i februari och sträcker sig över hela 2008. Det ska bli himla kul!