Det känns helt klart vettigt att lägga fokus på inkallningsträning för närvarande. Visst kör vi igenom lite frivilliga grundfärdigheter emellanåt, men prio 1 är inkallningar.

Tränar som jag skrivit innan dels under promenaderna, som för närvarande sker helt i koppel. Det blir då korta inkallningar förstås. Säger/ropar hennes namn när jag ser att hon kommer att lyckas. Att försöka kalla in henne från t.ex en trevlig luktfläck vore för närvarande bara dumt - jobbet ligger i att befästa inkallningen helt enkelt.

Inomhus jobbar vi med matskålen en del. Upptäckte dock en "rolig" grej igår. När jag kallar in henne inomhus så vet hon vid det här laget att det vankas mat i matskål. Så när hon kommer farande är det inte att komma till mig hon har som fokus, utan att komma ungefär till mig, stanna en bit ifrån och leta febrilt med blicken efter matskålen. Och så kan vi ju inte ha det.

Inkallningsträning med matskål inomhus ser följdaktligen ut såhär numer:

Jag går iväg och gömmer matskålen någonstans i huset. Helst ska hon ju inte märka detta, men det är svårt att vara hemlig med det här, så för det mesta har hon hittills vetat vad som komma skall.

Hur som helst, matskålen göms, jag går och ställer mig på något helt annat ställe och kallar så småningom in henne från ett annat rum. Hon måste nu leta upp mig och målbilden är att hon ska komma till mig i full fart och sätta sig vid min vänstra sida.

De första gångerna med gömd matskål gick inte så bra eftersom hon var inställd på att hitta matskålen i närheten av mig. Då gjorde vi bara om - gick tillbaka till den plats jag lämnat henne på från början, gick iväg, kallade in igen. Och nu har vi kommit så långt att hon fattar att hon måste komma ända in till mig och sätta sig för att få reda på vart matskålen finns.

När hon sätter sig säger jag "braaaaaa - varsågod" och så springer jag iväg och visar henne skålen. Vill inte i det här läget att hon ska få leta reda på skålen själv, men det kanske kan gå att lägga in det längre fram när hon verkligen satsar 110% på att komma till mig på "rätt" sätt.

I övrigt har förra veckans sjukdom gjort mig promenadgalen. Efter att ha legat däckad och inte gjort något nyttigt över huvud taget känns det som en stor frihet igen att få komma ut på promenaderna. Gå, gå, gå i flera timmar; det är så skönt!

 

Malin

8 januari 2008 13:17

Hur gammal är hon nu? Hon är lite äldre än Wilson va? Så jag kanske har dövöron att vänta?

 

Hundbiten

8 januari 2008 13:42

Hon fyllde 11 månader igår :) Snart ettårskalas med andra ord :)

 

Malin

8 januari 2008 15:59

Jaha! Då är hon ju två månader yngre en Wilson alltså.. Så jag borde redan ha haft den där knäcken i öronen;-)

 

Liselotte

8 januari 2008 22:02

Hej! Vilken trevlig blogg! Första gången idag jag såg den, tack vare en länk på Grabbarnas hemsida tror jag det var...jag har en jaktlabbe på 9 månader som just nu är väldigt jobbig. Han är som du beskriver, döv! :) Han nosar, luktar funderar, men lyssnar inte på mig. Han kommer vid inkallning om inget väldigt speciellt föredras, ex spår efter rådjur. Hur gör jag? Dessutom drar han som en tok i kopplet! Kan gå fot men inte för länge. Däremellan drar han. Vi har kört med Nej, Hrmm (harkling), ryck i kopplet, stanna. Men det funkar inte iaf. Kanske fem minuter, sen är vi tillbaka. Nån som har tips på hur vi ska göra?? Hur får jag bort dragandet och hur får jag inkallningen att funka till 100 %??? Tacksam för all hjälp!

http://jaktlabbe.blogspot.com

 

Hundbiten

9 januari 2008 08:52

Hej Liselotte och välkommen hit!
När det gäller inkallningar tror jag det enda är att träna, helt enkelt. Själv har jag gått tillbaka en del och gör mycket nu som när hon var valp - kallar in när jag är SÄKER på att hon ska lyckas - typ om hon är en bit bort och tittar på mig och jag ser att vi har ordentlig kontakt, eller om hon redan är på väg mot mig. Jobba med att befästa inkallningen alltså.

Och sedan att över huvud taget förstärka spontankontakt från hunden - det påminns jag ständigt om hur viktigt det är!

Detta med koppeldragande är ju ett kapitel för sig. Men jag börjar faktiskt få fason på det. Även detta genom att förstärka/belöna massor av spontankontakt under promenaderna, samt helt enkelt vara konsekvent med att hon inte får komma framåt om hon inte går "rätt". Belönar också med mycket "frihet" i de här lägena nu - säger varsågod och så får hon göra som hon vill.

Det är svårt att vara kortfattad kring detta ämne - har testat massor av olika sätt, men allt grundar sig iallafall på att förstärka det hon gör rätt och så långt det är möjligt ignorera det hon gör fel.

Tips till dig är att kika in på www.klickerforum.se - där finns massor av duktigt folk som kan hjälpa med diverse problem!

Ha det gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...