I helgen har det blivit några pass med att markera vittring på post-it-lappar. Det går bättre och bättre! Har fått lite olika råd från olika håll och testat mig fram lite, även efter eget huvud. Fick ju problem med att hon började apportera lappar, men det jobbade vi oss helt enkelt igenom, och nu har hon till 99% slutat med det.

Det stora genombrottet i träningen nu i helgen kom när jag satte lappen med vittring bakom en kartongbit som stod lutad mot väggen, så att hon verkligen var tvungen att leta upp den. Det syntes så tydligt att näsan slogs på, och sedan har det bara gått bättre och bättre. Det är fortfarande svårare när lappen inte är gömd - när den sitter mitt i högen av övriga lappar har hon lättare att slarva förbi på något sätt, men jag får fler och fler rätt även här. Men gömmer jag lappen (under sängen, bakom någonting osv) så hittar hon den ofelbart efter att ha nosat över den andra högen.

Nu är vi nästan i ett läge som är ganska vanligt här. Inte riktigt än, men snart känns det som om vi måste ta denna övning vidare till nästa steg. Och det steget har jag liksom inte riktit klart för mig, så nu behövs lite råd och planering så att vi inte stagnerar. 

Under en period lyckades jag fastna i att bara se problem under våra promenader. Ni som läst här ett tag vet det - stannade ofta när hon drog i kopplet och hela situationen blev tillslut helt fel - jag fokuserade på fel saker helt enkelt.

Det var bra att komma till insikt om detta hur som helst, och på senare tid har jag bytt strategi helt. Visst stannar jag emellanåt, men jag gör det nu oftast utan att hon drar, för att kunna belöna hennes spontana kontakt vid stannandet.

Dessutom har jag börjat superbelöna vanlig, spontan kontakt vid promenerandet när vi rör oss. Man kanske kan säga att belöningarna kommer på ett variablet förstärkningsschema. Dels belönar jag lite oregelbundet vad gäller tiden hon håller kontakt, men också då med olika belöniningar. Har faktiskt börja använda röstbelöningar också för att testa och hon svarar förvånandsvärt bra på det! Eller ja, egentligen vet jag inte varför jag blir förvånad - hon älskar ju att få uppmärksamhet, så det är väl bara jag som undervärderat värdet på den typen av förstärkning.

Har också börjat tvinga mig själv att vara lite kreativ under promenaderna och hitta på något roligt efter vägen, så att det inte bara blir att gå, gå, gå hela tiden.

Har stannat till en del på öppna fält, satt henne och gått iväg och gömt godbitar eller leksaker. Godbitar funkar bäst faktiskt. Med leksaker springer hon gärna ut och letar, men kan liksom komma av sig på vägen in tillbaka om hon stöter på någon god doft eller så. Men med godis är det annat - hon springer ut, letar rätt på det, äter upp och kommer sedan i full kareta rakt in tillbaka till mig. Till och med när det gått andra hundar förbi på vägen har hon kommit rakt in till mig när hon käkat klart.

Ska börja jobba mer målinriktat med detta att hon ska komma tillbaka med leksaker igen. Hon var bra på det "för länge sedan", så det är väl bara att träna upp det igen :)

Sammanfattningsvis, om vi ska prata promenader, så har vi mycket trevligare nu än för ett par veckor sedan. Fokus ligger på det som är bra, och det som är "rätt", och detta lilla enkla gör att Pejla "automatiskt" uppför sig mycket bättre. Och detta får mig att tro ännu mer på klickerträningens principer eftersom jag uppenbarligen förstärker saker i stort sett omedvetet bara genom att ställa in mitt fokus - ställer jag in fokus på att hitta fel ökar felen i antal; ställer jag in fokus på att hitta rätt, ja då blir det en dramatisk ökning i antal rätt. Så enkelt, men ändå så häftigt.

Alla fina lockar på öronen, puts väck...

Ibland tänker jag att vi aldrig ska tävla. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tycker inte att signalträningen är lika rolig som frivilliga beteenden. Eller jo. Jag kanske vet vad det är ändå.

När vi tränar signalkontroll, som vi gör en del nu, är det så lätt att man själv dras in i "kommandotänk". Alltså, ett kommando är då en "befallning". Och där vill jag inte hamna. Ett kommando ska istället bli en "signal" om att "nu är det ok att utföra det där du vill utföra".

Visserligen går det rätt bra. Men ibland blir det tilt i huvudet på Pejla. Och jag har full förståelse för det. Problemet är bara att jag då instinktivt känner för att säga kommandot igen för att få henne att utföra det. Det vill säga befalla henne att göra det. Istället för att ge henne en ok-signal...

Det kanske låter flummigt detta, men i mitt huvud och min mage är det stor skillnad på kommando och signal. Men på den positiva sidan är det väl bra att jag är medveten om vad som händer i mig när vi tränar?

Träningen med "ligg" på kommando går framåt. Idag har vi tränat rätt många pass faktiskt. Har även börjat med "sitt" på samma sätt och testat att blanda kommandon i träningen. Det funkar faktiskt bra!

Tog vara på tips i en kommentar nedan och har även belönat lite frivilliga stå innan vi dragit igång signalträningen, för att öka på chanserna att hon faktiskt ställer sig still mellan repetitionerna, och det var ett bra tips, för jag ser mer och mer av beteendet!

Ett pass väntade jag medvetet ut henne länge för att se hur hög tröskeln är innan pip och gnäll kommer in. Inte så schysst kanske, men bra för mig att veta på ett ungefär vad hon orkar med. Tyckte det var enklare efter det att sätta vettiga kriterier faktiskt, även om man liksom får gå lite på känn (räknar inte sekunder).

Använder fri-signalen för att få henne ur position och den är populär. Inte så konstigt om man tänker på hur många belöningar hon faktiskt fått för det beteendet. Gäller väl bara att se till att belöna "sitt" och "ligg" (och alla andra signaler) lika många gånger?

Läste för övrigt Morten Egvedts senaste blogginlägg idag och återigen inser jag hur lite jag egentligen kan om detta med klickerträning. Praktiskt menar jag då. Men en sak har jag då lärt mig ordentligt vid det här laget och det är att jag inte får ha för bråttom...

Nu har Malin också lagt ut bilder från helgens träff. Finns i Wilsons blogg. Lånar en på mig och Pejla när vi shejpar upp på pall. Här får hon första klicket (tror jag, för sedan stod hon på andra sidan) för intresse för pallen.

.

Och det gick framåt:

Vad har jag nu gjort?!

Anmälningstiden för MyDog-utställningarna går ut idag, och eftersom jag inte riktigt kunnat betsämma mig så är det ju lika bra att anmäla, eller hur? Och nu är det gjort; till den internationella och jag ställer på torsdagen.

Ska jag även anmäla till den svenska vinnarutställningen tro?!

PS. Svarar mig själv; det skulle jag visst. Anmälan är nu även gjord till söndagen. Hoppas jag får detta att funka tidsmässigt!

Madelen har lagt upp lite fler bilder från helgens träff. Lånar två stycken av henne från när jag och Pejla tränar platsliggning på (hockey)planen. Inte ofta man själv är med på bild ju! :)