Jag hittade som sagt en film igår där en hund skäller i bakgrunden rätt så frekvent. Matade Pejla med godbitar igår kväll medan jag spelade ljudet i köket. Körde filmen tre gånger med pauser emellan.

Provade samma sak nu nyss, och det verkar som om hundskallet i filmen blivit betingat nu. Pejla vänder blicken mot mig varje gång skallet hörs (+ varje gång det hörs ett klick i filmen) så att det funkar är det inget tvivel om.

Gick vidare lite nu och valde att inte själv längre sitta stilla på kökssoffan, utan rörde mig omkring i köket medan filmen/ljudet rullade på hög volym. För att testa lite mer liksom. Ville se om Pejla kom till mig när skallen hördes. Och det gjorde hon. Hon följde mig emellan skallen också, men flera gånger snabbade hon upp farten för att komma till mig när skallen hördes.

Frågan är om det är vettigt att betinga hundskall "för hårt"? Alltså, i vardagslydnaden är det ju perfekt om man kan få detta till att hon kommer till mig för att hämta en godbit när hon hör ett hundskall. Men vad händer t.ex på en lydnadstävling under platsliggning och en hund skäller? Hm... :)

Ingen fara på taken än så länge tror jag, men jag måste ju fundera ut en strategi här som inte motverkar framtida mål i slutändan :) Kanske ska man ha målet att vid hundskall ska min hunds beteende vara "stanna där jag befinner mig och ta kontakt med blicken?" Fast det skulle ju i och för sig inte funka vid en sådan platsliggning där föraren gömmer sig. Så nä. Ska nog inte träna så att skallet i sig blir som ett kommando för ett specifikt beteende? Utan variera lite - ibland belöna hos mig, ibland kasta godbit som hon kan fånga i luften där hon befinner sig, ibland kasta iväg den så att hon måste springa och hämta?

Antar att min målsättning kan vara att helt enkelt få henne lugn i situationen när skall hörs. Här i köket har det hittills funkat väldigt bra. Från morrande och lite spejande till att titta på mig för att få godbit. Och det känns ju bra.

Ska fila vidare på mina funderingar och se vad jag kan komma på. Prova i andra rum än köket ska jag iallafall göra. Och fortsätta mata med godbitar när hundar skäller eller morrar på oss ute på promenad. Även systematiskt mata med godbitar när vår egen ytterdörr smäller igen, för där har vi ännu ett ljud som hon börjat reagera på med skall eller morr ibland.

Tja, jag vet inte. Vi har inga stora problem med det här egentligen, men de där små signalerna som jag börjat se de senaste veckorna kanske kan må bra av att bearbetas lite positivt ändå? För den här typen av träning kan väl iallafall inte göra saken värre?

Haha, nu har jag hittat den perfekta träningsfilmen för oss just nu. Det är en film där Fannys hund Missy tränar vittring på post-it-lappar. I och för sig är jag för tillfället lite intresserad av att just träna vittring på post-it-lappar, men det var inte det som var det bästa med den filmen just idag, för oss.

Pejla låg under köksbordet där jag sitter för tillfället och surfar runt, och i filmen om Missy hörs en hund skälla gång på gång i bakgrunden. Efter en stund reagerade Pejla på det där skallet genom att börja morra lite smått.

Ah! Tänkte jag - perfekt - här ska tränas!

Gick och hämtade lite godbitar och drog igång filmen från början igen. Varje gång ett skall hördes kastade jag en godbit till Pejla, och hon var så nöjd. Höjde volymen på datorhögtalarna så sakteliga och hade rätt högt ljud på efter en stund. Hunden skällde där i bakgrunden, och Pejla fick godbitar på löpande band. Dessutom klickas det en del i filmen också, och Pejla reagerade även på klicken - bara att mata med mer godbitar med andra ord :D

En gång, någonstans i mitten på filmen skällde Pejla till. Det var när en dörr smällde igen rätt hårt i filmen. Väntade tills hon blivit tyst och fortsatte sedan med godbitarna.

Vilken bra träningsfilm va? Ska spela den igen alldeles strax :)

Filmen hittas här om någon mer är sugen på att träna: http://www.youtube.com/watch?v=o0uO-YZ30PI

Stod i valet och kvalet mellan städning inför helgens finbesök, eller numer sedvanlig promenad med klubbkompisarna. Jag valde förstås det senare.

Förra torsdagen gick det väldigt bra och jag var oerhört nöjd efter det. Då var dock inte Charlie med, och jag hade mina misstankar om att det kunde ha varit avgörande för Pejlas fina uppförande.

Idag fanns Charlie och matte på plats när vi svängde in på parkeringen där vi brukar samlas, och Pejla noterade detta genom ett falsettskall. Men bara ett. Det har varit betydligt fler andra gånger. Öppnade bakluckan. Hon satt tyst. Öppnade burdörren. Hon satt tyst och tittade på mig. Kopplade på kopplet i selen. Väntade, sa "fri" och Pejla hoppar ur och tar kontakt med mig. YES! Härligt!

Träning ger resultat, så är det bara. Idag var det vi, Charlie + matte, tre collies och två golden. Pejla var lite nyfiken på colliehundarna eftersom de var nya i flocken (antar jag), men det var inga slit och drag på något sätt, men lite lirkande om utifall att kanske man skulle kunna komma lite närmare.

Hela promenaden gick finfint. Fokuserade på att ha trevligt :) Ett par gånger stannade jag faktiskt när hon drog, men det var inte åt Charlie eller några andra hundar, utan ner i halkiga diken (det är verkligen glashalt här nu - tänk på det ni som ska köra hit i helgen!). I övrigt blev det en hel del belöningar i form av kvällsmat utdelad, och en hel del nosande i diken, undersökande av konstiga föremål på marken och allt sånt där som hör promenaden till. Pelja och Charlie kom åt att studsa lite mot varandra några gånger, men det var aldrig något jobbigt slitande eller dragande i kopplet, så jag är supernöjd :)

Utanför en av ortens skolor mötte vi två hundar på andra sidan vägen. Den ena var en vinthund som tydligen inte gillade andra hundar. Eller nåt. Morrade gjorde den iallafall, väldigt högljutt. Matte/husse till hundarna stannade på långt håll och lät vinthunden sitta och morra på oss när vi gick förbi. Och nu sträcker jag lite på mig medan jag skriver, för Pejla tog kontakt med mig varje gång hunden morrade eller skällde. Varje gång! Charlie gick lite framför oss just då, och jag såg att han gjorde precis samma sak med sin matte. Ojojoj vad vi var stolta över våra hundar! :) Jag önskar bara att jag hade haft något annat än torrfoder i fickan... för det uppförandet var värt en hel pannkaka. Minst.

Just nu känns det som om vi befinner oss i en uppåtgående spiral. Mycket börjar liksom falla på plats och jag märker stora förändringar i resultatet av det vi tränat och tränar. Helgens kurs med Ann-Louise gav mig också många insikter som gör att jag känner mig mycket mer avslappnad. Så jag säger som hon, Ann-Louise alltså: Livet är härligt!

Vi tog en långpromenad igårkväll igen med Charlie + matte. Det vi har kunnat konstatera hittills är att Pejla är mycket mer känslig än vad Charlie är för störningen som uppstår i och med att vi är tillsammans. Pejla har mycket svårare att koncentrera sig på annat än Charlie, än tvärt om. Charlie kan strunta i Pejla långa sträckor och går och nosar mycket mer och håller sig på behagligt avstånd i kopplet.

Vi har förut antingen låtit hundarna leka efter promenaden, eller inte alls. Igår kom Charlies matte med det utmärkta förslaget att de skulle få leka innan istället - om hon fått leka av sig redan innan var vår teori alltså att hon inte skulle gå och stressa upp sig av lekförväntan under promanaden.

Sagt och gjort, detta provades. Och det funkade rätt bra faktiskt! När vi tyckte att de lekt klart kopplade vi upp och gick. Pejla var givetvis lite trött efter en massa bus också, och det hjälpte säkert till, men hur som helst så var hon inte alls lika het på att få komma till Charlie som vanligt. Inte den första biten av promenaden iallafall.

När hon efter en stund började hänga ute i kopplet bestämde jag mig för att visst, jag kan stanna och ta paus som jag gjort ett tag nu, men istället för att fokusera på det, som jag faktiskt kommit att göra, ska jag nu fokusera på ALLT som är BRA istället. Hade fickan full av kvällsmat, så det var ju bara att köra på. Förstärkning, förstärkning, förstärkning för minsta lilla antydan till att hon ville ta kontakt med mig. Och det är väl ingen större nyhet att detta fungerar. Tog lite pauser emellanåt och skickade iväg henne på varsågod för att nosa i vägkanten, så att det inte skulle bli fotgående av hela promenaden. Och det funkade också. Ibland kom hon tillbaka efter en stund och vi körde vidare ett tag med förstärkning av rätt beteenden. Ibland glömde hon bort sig och började dra. Och då stannade jag tills hon tog kontakt (inte tills hon kom in till sidan), höll hög frekvens på förstärkningarna osv osv.

Med andra ord kan man väl säga att vi börjar om lite :) Igen :) Men det gör inget. Jag antar att man måste tillåta sig själv att byta strategi emellanåt; särskilt när det känns som om det nya är bättre. Och bättre för mig är då att se över förstärningarna av bra beteenden (ni vet, tajmingen, frekvensen, kvaliteten, kriterierna...) än att fastna i att behöva stanna och pausa hela tiden. Stannandet/pausandet kan visst få förekomma, men inte bli det vi lägger fokus på, för det känns väldigt bakvänt.

Idag köpte jag en sele till Pejla och nu har vi provat den. Överhuvudtaget har hon gått jättebra på promenaderna idag. Och det höll i sig med selen. Jag ljuger inte när jag säger att hon precis varje gång kopplet blivit sträckt idag, har hon stannat och väntat in mig, alternativt vänt och kommit in till vänstra sidan för en liten belöning.

I och för sig har hon gått bra när vi är ensamma förut också, men det är ändå ännu lite bättre nu. Tror bannemig det hände något med hennes "regelförståelse" häromkvällen när hon fick hoppa in i bilburen när hon tog sig för mycket friheter... det känns som om det trillat ner en pollett på något sätt.

Ska bli mycket intressant att se hur hon reagerar på kursen i helgen. Vi har varit väldigt lite ute på klubben sedan senaste kursen tog slut för måååånga veckor sedan. Ser hur som helst fram emot en rolig och givande helg!

Tror det var fjärde torsdagen vi träffades vid konsumparkeringen för gemensam promenad. Och idag har jag absolut INGENTING att klaga på vad gäller Pejlas uppförande.

Hon var alldeles knäpptyst när vi kom dit, inget gnöl eller synlig förväntan ut till de andra hundarna när jag öppnade bakluckan. Hon satt lugnt och väntade tills halsband och koppel var på, och satt ytterligare någon minut med burdörren öppen när jag grejade med annat. På "fri" hoppade hon ur och tog kontakt med mig på stört.

Vi stod och väntade in folk i några minuter och Pejla satt eller stod hos mig hela tiden. Hon fick varsågod att hälsa på ett par hundar och skötte sig urbra!

Inte en enda gång under promenaden behövde jag ta henne i halsbandet och pausa. Hon gick för det mesta vid min vänstra sida, men sprang iväg och nosade emellanåt - dock bara några få gånger så att kopplet sträcktes, och när det gjorde det väntade hon in mig.

Känner mig alldeles målllös. Bara sådär?! Flera av kompisarna kommenterade att hon var väldigt duktig idag. Och jag kan bara hålla med.

Belönade en hel del för det fina uppträdandet såklart och allt kändes väldigt lugnt och nästan perfekt. Ska man våga hoppas på att det håller i sig? :)

Ikväll tog jag och systern en timmes promenad med hundarna. Pejla drar som vanligt rätt mycket när Selma är med, men jag försökte vara bestämd och stanna när hon drog för mycket. Har tagit åt mig av Bacillens funderingar kring att "straffa" henne i vänstersideposition och har övergått till att hålla henne i halsbandet innan vi går vidare. Det funkar faktiskt bra! Även om jag har rätt svårt för detta med att faktiskt sätta gränser. Det känns lite hårt ibland att göra sådär. Är nog dålig på att ställa krav på henne...

Vi stannade på fika hos systern efter promenaden och Pejla for runt en del och tyckte det var jätteroligt att vara på besök där hos Selmas trevliga matte och husse. Särskilt husse som bara vill gosa hela tiden. Och sedan har vi ju Selma och de två katterna...

Men efter ett tag la sig iallafall Pejla ner vid mina fötter och somnade. Kändes bra att hon kunde slappna av.

Igår tog jag och Charlies matte ett träningspass vid den upplysta hockeyplanen igen. Skrev ett jättelångt blogginlägg om det igår, men just när jag skulle posta det försvann internetuppkopplingen, och med den hela inlägget. Blev sur och orkade inte skriva om allt.

Det gick både bra och mindre bra. Ett av problemen skrev jag dock om på klickerforum.se, och för den som är intresserad finns det att läsa här: "Att sätta regler".

Men träningen gick också bra, det var inte bara svårigheter. Vill gärna ha sagt det också :)

Gonatt!

Vi åkte till Charlie med matte i förmiddags och tog en långpromenad i skogen. Härligt. Pejla och Charlie fick springa lösa och leka rätt mycket. Och när vi kom tillbaka tränade vi en platsliggning som gick jättebra. Hundarna var trötta och låg nog mer än gärna :) Även Charlies storebror Laban fick vara med på platsen, och sedan blev det lek för alla tre.

Barnen är hos farmor, sambon springer i skogen, Pejla är utslagen. Och matte ska städa...

Fler bilder finns på Pejlas hemsida/foto.