Ikväll var vi hela tretton hundar på torsdagspromenaden. Vi blir bara fler och fler och får bara trevligare och trevligare.

Fast det gick mycket bättre förra gången för oss om man ska se det ur koppelgåendesynpunkt. Det var ett fasligt dragande på Pejla idag. Hon riktigt flåsade längst ut i kopplet ibland. Inte så kul.

Körde mina vanliga "knep" med att inte låta henne komma framåt när hon drog. Men tyvärr lyckades jag inte vara konsekvent på den punkten så frågan är om det gjorde varken från eller till.

Plus en hel del belöningar med godbitar när hon gick bra. Men frågan är om de heller spelar roll i ett läge där det finns tolv andra "belöningar" att försöka komma fram till och hälsa på?

Jag är egentligen inte så petig med hur hon går, bara hon inte draaaar så förbenat. För det är jobbigt att gå med en hund som drar. Men jag förstår inte hur jag ska kunna träna in "att gå i slakt koppel". Förstår inte hur jag ska få henne att förstå att "gå i slakt koppel" är ett beteende. Det blir liksom antingen eller - fullt drag, eller fot.

En bit av promenaden blev jag irriterad eftersom hon for omkring och drog så mycket. Hade rätt kort koppel eftersom jag inte ville att hon skulle ta sig fram till de andra hundarna hur som helst. Och då fick det bli att vi hamnade på efterkälken. Stannade konsekvent varje gång hon drog i kopplet. Hon kom in till min vänstra sida och vi gick vidare. Efter det gick hon bra, utan att dra alltså, en bit, men sedan var det samma visa igen.

Jag har en fråga ekandes baki huvudet från kursen för Fanny Gott och Tomas Stokke i somras:

- Vad kostar det för hunden att göra fel?

Ja, i mitt upplägg i det här fallet kostar det ett stopp, ett komma-in-till-sidan-hos-matte, en minipaus, och sedan går vi ju framåt igen. Det kanske är för billigt?

Idag har vi varit och tittat på lydnadstävling. Lika roligt och intressant som vanligt. Hade förmånen att sitta en stund med min lydnadsinstruktör från kursen nu i höst, och hon förklarade ett och annat för mig medan tävlingen pågick. Himla bra! Ser väldigt mycket fram emot hennes fortsättningskurs i vår och höst!

Pejla hade nog rätt tråkigt. Hon fick sitta mestadels i bilen, men jag tog några promenader med henne, och efter tävlingarnas slut tog jag med henne ut på plan för att testa att träna lite. Gick inge vidare alls :) Det var väldigt länge sedan vi var på klubben, och en sådan här dag, när massor av hundar varit på plan, var det enda intressanta att nosa och lukta på varenda fläck.

Kom på att jag inte har någon strategi för sådant beteende. Hur ska jag göra när hon inte är ett dugg intresserad av mig?

Provade ändå att få kontakt, belönade först minsta lilla antydan till kontakt med kamplek, och då fick jag henne med på noterna och hon gick fritt följ med några svängar ganska fint. Men så fort belöningen var över stack hon iväg och ville nosa igen.

Gick ifrån henne när hon gjorde sådär, och det resulterar i att hon kommer sättandes efter, men det känns inte särskilt effektivt.

Provade ändå en inkallning där jag först satte henne och gick iväg ca 20-30 meter och kallade in. Gick jättefint! Och det blev belöning med fleeceflätan igen och lite kamplek.

Till att-göra-noteringarna skrivs alltså härmed mer träning på plan!

Det blev rätt många bilder från tävlingarna som vanligt. Och som vanligt är jag bara riktigt nöjd med en :) Den kommer här:

Imorse skulle jag köra barnen till ridskolan. Det var is på bilrutorna och bakluckan var som fastfrusen, så jag startade bilen och satte på full värme för att bakluckan skulle få tina loss. Medan jag skrapade rutan fick därmed Pejla vara lös på gården.

En gång tidigare har hon stuckit ut på vägen. Då var hon pytteliten och det stod ett par och gullade och ropade därutifrån, så det var ju inte konstigt. Den gången skrek jag ett NEJ så att hon blev rädd för mig jag jag trodde att vår kontakt var förstörd för all framtid. Riktigt så illa blev det ju dock inte :) (Känns som evigheter sedan!)

När jag stod där och skrapade rutor skällde Pejla till helt plötsligt, och sedan for hon iväg uti vägen. Argh!! Som på beställning kom mitt galenpannaNEJ; jättearg lät jag. Detta är inget kommando vi tränat in så som ni förstår struntade hon blankt i detta. Hon hann fram till det hundekipage som var det som lockat iväg henne. Sprang fram till den andra hunden, gjorde en lekinvit och nosade lite. Ägaren stod helt lugnt och stilla och liksom bevakade situationen.

Det gick väl inte många sekunder här, men jag hann iallafall tänka att vad håller jag på med? Skriker nej med värsta vrålrösten?! Fick lite is i magen medan jag gick mot dem och ropade iställlet "Kom här!" på samma sätt som jag tränat in och belönat tusentals gånger. Och vet ni vad! Pejla kom!! Jag blev så jäkla glad och stolt. Hon lämnade den spännande hunden och kom till mig.

Samtidigt kände jag väl att jag inte hade någon som helst lust att bjuda på julaftonsbelöning för att hon kom. Kanske var dumt, men så kände jag. Bad den andra hundägaren så hemskt mycket om ursäkt (men han var bara glad . jag har verkligen haft tur de få gångerna sådana här saker har hänt - de "drabbade" har alltid varit väldigt vänliga och inte alls gjort någon stor sak av det hela) - hur som helst, jag bad Pejla komma med och släppte in henne i hallen medan jag skrapade klart rutorna och väntade på att bakluckan skulle tina.

Hon var lite låg sedan när jag hämtade henne igen - vet inte varför, hon kände väl att jag var irriterad på henne kanske, eller så var det ändå det där avgrundsnejet som satt sina spår.

Kontentan av det hela är ändå att jag är skitglad att jag slapp gå och hämta henne handgripligen och att hon kom till mig på kommando. För bättre kan det ju egentligen inte bli när olyckan väl varit framme. Men nu återstår väl för mig att fundera lite på hur restriktiv jag ska vara med lösspringandet på tomten i fortsättningen.

Pejla är trött.

Det blev en ovanligt aktiv dag igår så jag förstår det. På eftermiddagen sprang hon i skogen med husse och det är lika roligt varje gång de kommer hem och jag ser lyckan hos dem båda. Sambon gullar och matar med korv och berömmer henne för att hon varit så duktig. Och Pejla sitter som ett ljus i hallen och tittar på honom med beundran i blicken.

På kvällen var det torsdagspromenad igen. Och igår var vi fler än sist. Nio hundar hade samlats med hussar och mattar. Fortfarande många retrievers och en schäfer, men igår fick vi även sällskap av bland annat en hoffe och en aussie. Mycket trevligt och nyttigt. Vi stannade till en gång under promenaden och tränade på att ha hundarna lugna, sittandes och alla skötte sig, om inte helt perfekt, så alldeles godkänt.

Efter halva promenaden började det störtregna. Vet inte när jag var ute i sådant regnväder sist. Vi blev lite överraskade faktiskt, och många hade lämnat regnkläderna hemma, inklusive jag. Så när jag kom hem var jag alldeles genomblöt. In på bara skinnet. Fast Pejla tyckte nog inte det var mer än rättvist.

Igår tog vi åter en långpromenad med Charlie + matte. Himla trevligt. Den här gången regnade det inte, men det var rejält kallt. Hade aningens för lite kläder på mig tyvärr.

Pejla och Charlie vill ju leka hela tiden, men det brukar vi spara tills vi nästan kommit hem tillbaka. Så även igår.

I början drog Pejla på som vanligt, men jag var mer konsekvent med att stanna så fort hon drog i kopplet, och jag såg verkligen framsteg under promenaden. Hon klarar av att vända upp och ta kontakt med mig allt oftare, även när andra hundar är med. Gjorde dock en upptäckt och det är att hon alltid drar väldigt när vi går genom gångtunnlar. Detta är något som min bror också kunde konstatera när han var ute och gick med henne häromdagen.

Vad beror det på? Är det läskigt med tunnlar?

Vi fick ett par hundmöten under promenaden, och Pejla låser sig verkligen på mötande hundar. Hon vill HÄLSA! Svansen går i hundrafyrtio och hon vill fram till varje pris. Jag har varit väldigt dålig på att skvallerträna också, så jag får skylla mig själv. Just nu blir det mest att bara gå på och dra henne med. Jag antar att skvallerträningen är för tråkig, och att det är det som gör att jag inte orkat genomföra den fullt ut, vilket är synd eftersom jag såg så stora framsteg under tiden vi höll på. Får ta mig en funderare där - det finns ju så väldigt mycket man vill träna på, och jag kan inte träna allting samtidigt hela tiden...

De två sista tredjedelarna av promenaden gick hon väldigt bra i kopplet måste jag säga. Drog nästan ingenting, och de gånger hon drog stannade jag och väntade tills hon kom in till vänstra sidan, vilket hon gjorde för det mesta. Blev hon stående och spana eller fokusera på Charlie backade jag tills hon kom ikapp och så gick vi på. Några gånger blev det bara, men på det stora hela är jag jättenöjd.

Vi släppte dem lösa sista biten då vi gick över en äng. Båda fick sitta utan koppel hos respektive matte en stund innan de fick sitt varsågod, och efter det var båda helt okontaktbara i tio minuter. Vi gick upp till hockeyplanen, men tränade inget med dem utan lät dem leka av sig.

Pejla gillar jaktlekar bäst, antagligen för att hon springer ifrån Charlie. Och hon fullkomligt älskar att hoppa över den låga sargen runt planen - det syns verkligen att hon njuter när hon gör det - haha, ta mig om du kan när jag flyger över hindren, ungefär :)

Charlie, däremot, gillar brottning mest. Antagligen för att han alltid får övertag. Pejla ligger mest på rygg och sprattlar, men så fort hon tar sig upp gör hon en ny lekinvit och drar iväg i full fart.

Vi pratade lite om att det ska bli intressant att se hur långt upp i ålder de kommer innan de lugnar ner sitt lekande med varandra...

Idag på lunch tog husse en springtur i skogen med Pejla igen. De var lika nöjda båda två som sist när de kom hem. Turen resulterade i en trött hund som sovit större delen av dagen, men lite träning inomhus har vi hunnit med ändå.

Häromkvällen var det medlemsmöte på brukshundklubben här, och jag föreslog att vi skulle ha gemensamma promenader en gång i veckan. Sagt och gjort, ikväll träffades vi på konsumparkeringen och gick en vända i kylan som tog dryga timmen. Väldigt trevligt och så bra träning för hundarna. Det blev lite av ett retrieverkalas - tre golden, en flat (Pejla då) och Pejlas kompis Charlie, labrador. Plus en trevlig schäfertik.

Pejla skötte sig fint. De första femhundra metrarna var det ett fasansfullt dragande i kopplet förstås, men jag stannade titt som tätt och lät henne komma in till vänstra sidan innan vi gick vidare. Och rätt snart så kom hon självmant in när hon kände att kopplet blev sträckt. Väldigt bra träning detta! Vi ska fortsätta ses varje vecka, så om du har vägarna förbi konsumparkeringen i Torsby kl. 19 en torsdag så är du välkommen att hänga på.

Efter ca halva sträckan började jag gå närmare de andra hundarna (höll mig lite vid sidan eller framför/bakom första halvan), och gick till och med mitt i flocken långa sträckor. Och det var verkligen en självförtroendeboost när det funkade så fint. Pejla bjöd på frivilligt fotgående mitt där i klungan. Det är inget jag kräver av henne; att hon ska gå fot så på vanlig promenad, men känner hon för att bjuda på det så är det värt lite belöning tycker jag. Ärligt talat så har jag en känlsa av att hon bjuder på det för att det kanske blir för mycket för henne annars, att gå mitt i bland andra hundar sådär; det kanske känns lättare för henne att göra något då som hon vet att hon får belöning för. Att gå och titta på de andra hundarna i det läget är nog för svårt, utan att "göra något åt saken", så att säga. Men detta vet jag ju inte, det var bara en känsla jag fick.

Efter promenaden tog jag och Charlies matte en sväng till en hockeyplan med belysning som man kan slå på själv. Himla praktiskt och ett perfekt ställe att träna på med andra ord. Vi gick på varsitt håll och tränade lite först, och när hundarna uppfört sig någorlunda väl en stund så fick de leka.

Nu har jag med andra ord en väldigt trött hund vid fötterna. Egentligen borde jag duscha av henne, men jag har inte hjärta att göra det nu när hon är så sliten. Vi får se om hon piggnar i lite senare, annars får det vänta tills imorgon.

Barn är härliga (särskilt mina då) ;) Ikväll följde sonen, 5 år, med på kvällspromenaden och ville hålla kopplet. Det fick han, och jag drog några mammaharanger om hur han skulle göra om Pejla började dra i kopplet eller fara omkring på annat sätt. Han fick några frollicbitar i handen och så gick vi.

Vi gick ganska långt och han höll i kopplet i säkert tre kilometer, helt utan problem! Pejla var lite konfunderad till en början och försökte komma till mig och gå "här" hos mig, men sonen var bestämd och stannade varje gång hon drog iväg. "Kom här" sa han, och Pejla kom. När hon gått "här" med honom en bit säger han "Åh så duktig du är lilla vän" och bjöd på lite frollic :)

Mammas hjärta smälte minst hundra gånger på promenaden.

Det var väldigt intressant att gå bakom dem och se hur det såg ut. Pejla gick fot (!) med honom ganska mycket och hennes nos hamnade väl ungefär 5-10 cm nedanför sonens axel. Himla sött måste jag säga.

Sonen är mycket nöjd med sin insats ikväll. Han var väldigt stolt, om än väldigt trött när vi kom hem, och jag gissar att han kommer göra oss sällskap på fler kvällspromenader framöver.

Igår fortsatte jag shejpingen av att lägga valpdummie i skål. Det gick väldigt bra. Bytte rum för att förändra kriterierna lite. Började enkelt igen genom att hon fick markera dummien i skålen några gånger innan jag la den utanför. Hon plockade upp den men fick den inte i skålen direkt. Väntade ut och tillslut gick det. Belönade med godbit i hand nere i skålen och kastade samtidigt iväg dummien en bit.

Körde kanske 20-30 repetitioner totalt, och flyttade skålen i princip mellan varje kast. Det gick kanonbra! :) Min syster var med och såg på. Hennes kommentar: "Ja, hundar är ju smarta!". Så sant som det var sagt :)

Provade också att börja shejpa fram "sitt fint". Har testat detta förut men kört fast. Klickade den här gången in en träslev som target. Först som nostarget och så småningom höjde jag den uppåt, men det var svårt. Velmaja som jag är kom jag på att det kanske är enklare att använda den som tasstarget - det är ju tassarna jag vill att hon lyfter från marken.

Vi jobbade på och hur det var så hade jag tillslut kriterierna att jag visade sleven framför henne i luften först efter att hon satt sig på rumpan. Klickade och belönade för touch med en tass på sleven. Belöningspositionen kan man kanske kalla för ett slags lockande egentligen - belönade med godbit ovanför henne så att hon var tvungen att lyfta båda tassarna för att nå den.

Vet inte hur det kommer gå detta, men vi fortsätter så får vi se hur det utvecklas.

Kan meddela att Pejla var väldigt trött igår efter springturen i skogen. Sambon var lite nervös innan de for iväg. Hon har varit med honom en gång förut, men han tycker att hon lyssnar dåligt på honom och är rädd att hon ska sticka iväg. Jag skar upp en korv och blandade det med lite osttärningar i en plastpåse som jag stack i fickan på honom. Sa åt honom att träna inkallningar och mata med godis när hon kom till honom.

Och husse var minsann mäkta stolt över hur fint Pejla hade uppträtt i skogen den här gången. Kommit på hans inkallningar (utan att han behövt härma min röst) ;) och följt på lagom avstånd för det allra mesta.

Tycker det är väldigt roligt att husse och Pejla kan få en gemensam aktivitet. De var så glada båda två när de kom hem igår, och jag hoppas de fortsätter så :)