Idag har vi varit vid stallet och tränat lite fotgående och annat. Barnen rider varje lördag vid elvatiden, och idag passade jag på att träna lite med Pejla utanför ridhuset. Halvsvår störning med hästlukt osv, men det gick ändå bra.

Och så har vi varit på agilitytävling. Det var hemmaklubben som hade KM och eftersom de bett mig fota finns massor av bilder från dagen att kika på här.

.

.

.

Jag har aldrig sett Pejla dreggla förut, men nu gjorde hon det! :)

Har precis käkat lunch, och fick en halv potatis med lite sås kvar på tallriken. Pejla har alltid rätt hög förväntan på att få smaka av det som blivit över, så jag tänkte att vi testar lite liggträning.

Sa "ligg" och hon la sig. Jag sträckte ut armen för att plocka upp potatisen, men då satte hon sig upp. Tog tillbaks handen till min sida och väntade. Det tog bara några sekunder så la hon sig ner igen.

Sträckte åter ut armen för att plocka till mig potatisen och den här gången låg hon kvar. Förde potatisen (med mumsig gräddsås) ner mot hennes ansikte, och vid det här laget kände hon igen situationen - omvänt lockande!

Fick dra potatisen framför nosen på henne, hit och dit och lite runt, och hon låg jättefint med superfokus på mig. Men ur munnen rann det! Blev lite full i skratt, för jag har verkligen inte sett henne dreggla förut. Tyckte nästan lite synd om henne, så hon behövde inte ligga särskilt länge, typ 20 sekunder, innan hon fick sitt varsågod. Och potatisen försvann väl på en halv.

Det blev ingen sökträning idag - det hanns helt enkelt inte med. Men istället har jag och min mamma varit i skogen och letat svamp. En halv kasse trattisar blev det, och Pejla var väldigt nyfiken på svamparna. En gång försökte hon till och med smaka, men det fick hon förstås inte. Däremot berömde jag henne och matade godis när hon luktade på dem. Nästa sommar har jag tänkt försöka få henne att hjälpa till med det där svampletandet, och det kan ju vara lika bra att skapa en positiv stämning kring luktandet redan nu :)

Men i övrigt for Pejla runt i skogen som en tok. Det fanns en rejäl bäck där, med vattenfall och allt, och lyckligare flat får man nog leta efter...

På lunch idag tog vi en rätt lång vända ute på en av ängarna här bredvid tomten och tränade fotgående i rätt högt gräs. Jättenyttigt att göra det på olika ställen, så att det inte bara blir på kortklippta gräsplaner. Körde även lite på asfalten och på grusgång - börjar se riktigt fint ut (från mitt perspektiv) på alla möljiga underlag faktiskt. Fast några jättelånga stunder orkar hon faktiskt inte hålla koncentrationen uppe än.

Vi lekte en del där på ängen också, och gjorde ett par jättelånga inkallningar från sittande. I den första var det 140 rakt in till min högra sida, den andra gick lite segare, men då var hon trött. Skulle ha nöjt mig med den första, men det är lätt att vara efterklok :)

Även ikväll har vi tränat fotgående, ute på gräsmattan. Gick rätt snabbt och svängde tätt. Och hon klarade det jättefint. Varierade mellan att belöna halter och fritt följ, både i rakt fotgående och under svängar. Det gick jättebra! Mellan varven belönade jag med boll också, och det får verkligen upp hennes intresse.

Nu har jag en trött hund som ligger och knorrar här bakom stolen, och nu ska vi gå ner och koka te och göra mackor till barnen som snart kommer hem från handbollsträningen.

Åh vad jag hoppas att det blir lika fint väder imorgon; det är så härligt med skogen på hösten!

...och jag hinner inte riktigt med att blogga. Fritiden vid datorn går åt till att fixa ny hemsida för Torsby BK. Den ligger ute men är inte riktigt klar, www.torsbybk.com.

Igår var jag och Pejla på klubben någon timme och tränade. Hade bestämt mig ordentligt i förväg vad vi skulle träna; fritt följ med svängar och halter, samt läggande under gång. Gjorde en rejäl kriteriehöjning under det fria följet, och banne mig, det var på tiden! Nu såg jag ju visserligen inte exakt hur det såg ut, men det kändes helt suveränt! Hon följde mig i sväng efter sväng och satte sig på studs vid varje halt. Jättekul!

Belönade mycket med boll och det fick upp hennes fokus och kontakt enormt.

Idag har Sally varit på besök på jobbet. Hon gjorde en helknäpp grej! Rätt som det var for hon in i mitt (och Pejlas) rum och gjorde sina behov i Pejlas bädd! Jag märkte inte först vad hon sysslade med, men snart började det lukta, och det var så jag upptäckte det. Så mitt upp i deadlines fick jag springa med bädd och liggunderlag till dusch och tvättmaskin. Sedan fick kompostgallret stå för dörröppningen resten av dagen. Jädra hund!

Imorse gjorde vi en sväng till skolan med dottern. Det var någon vecka sedan sist. Och Pejla var så duktig när barnen ville klappa. Hon satt som ett ljus.

Pejlas golvsliparvän är inte riktigt klar än. Det tog längre tid än väntat för oljan att torka in i golvet, så idag kom han farande med sina grisöron igen. Pejla piper aldrig nästan, men när han är här är hon helt oredlig! Piper och gnäller hela tiden! Hon älskar honom över allt annat på denna jord, helt klart. Men han blev klar idag, så nu får det bli matte som fjäskar med grisöron istället framöver :)

På söndag ska vi träna sök - det ser vi mycket fram emot!

Det finns ju något som kallas spökålder och jag undrar om det är något sådant på g med Pejla. Imorse när vi tog vår sköna morgonpromenad betedde hon sig som hon gjorde i mörkret för ett par veckor sedan. Skitnojjig! Gick fram och tillbaka, stannade, tittade, fastnade på grejer med blicken. Dessutom var det riktigt kallt och prasselfrost i allt gräs, och det var inte heller särskilt populärt. När man tänker efter kanske det var just detta nya som gjorde henne så spänd. Hon har inte upplevt vare sig frost, prassligt gräs eller minusgrader förut. Möjligtvis när hon var riktigt liten valpis, men inte mycket. Kanske var det denna förvandling av världen som blev för mycket.

Vi tog oss runt iallafall, och jag fick ha rejält låga kriterier för klick och belöning under promenaden idag. Kontakt, helt enkelt, i alla dess former. Stannade efter vägen och provade lite fotföljsamhet, men så fort vi stannade for hon upp och började titta sig omkring, så jag gav upp detta och fortsatte belöna kontakt istället.

Det har hänt något annat också med henne. Hon har aldrig varit särskilt gosig av sig, men nu börjar hon bli det! *lycklig* :D Allt mer ofta kommer hon fram till mig och vill bli kliad eller klappad, och jag tycker det är så himla trevligt! Och hon kan numer ligga länge i min famn eller i soffan och bara slappna av. Vi har ju tränat en del på att ta det lugnt tillsammans, och det är kanske det som ger resultat nu. Oerhört trevligt är det hur som helst :)

Vi har en kille i huset som jobbar med att slipa golven i badrum och sovrum, och han är Pejlas nya bästis. Han är säkert van att det finns hundar dit han kommer; han har en stor säck med grisöron i bilen...

Tyvärr har han motverkat mina ansträngningar för att Pejla ska hålla sig lugn när det kommer folk på besök. Inte nog med grisöronen, hon får världens roligaste uppmärksamhet av honom också. Massor av prat och tjo och gos och klapp. Hela rumpan och halva ryggen svänger på henne när de "hälsar".

I tre dagar har han varit här, och Pejlas beteende när ytterdörren smäller kunde inte vara värre. Idag lyckades jag få henne att ligga på sin plats en bra stund innan hon for upp och ville till honom. Men jag kommenderade fot och hon satte sig, väldigt motvilligt. Svansen gick i hundrafyrtio under sittandet, men tillslut lugnade hon ner sig såpass att hon fick ett varsågod för att hälsa. Jubel och kalastjosan! Herregud. Nu fattar jag varför folk tycker att flattar är sprattliga...

Grisörat fick hon såklart också idag mitt i detta vansinniga sprattelhälsande. Förstärkning på hög nivå, skulle man väl kunna säga och man får hoppas att beteendet är personbundet och att vi kan fortsätta vår träning med att hålla sig lugn vid besök utan att backa allt för mycket i kriterier... Efter onsdag bör det lugna ner sig, för då ska golvsliparen vara klar med sitt är det sagt.

Hade ju problem med att Pejla varit lite mörkrädd när vi tagit våra kvällspromenader. Under några kvällar gick vi ut i mörkret och bara hade det trevligt på nära håll från hemmet, men sedan har vi helt enkelt bara "gått på". Hon är inte helt avslappnad i alla situationer än, men det går väldigt mycket bättre. Om inget oväntat dyker upp, typ en mötande hund, så är hon precis som vanligt numer, mörkt eller inte.

Promenerandet går över huvud taget mycket bättre nu. Har lagt ner mycket krut på att hon ska gå i slakt koppel, och bara man tränar så ger det ju resultat! Hon kan fortfarande fara ut i kopplet om hon får syn på en bäck eller vattenpöl, men hon får ALDRIG komma fram till det hon siktat in sig på om hon inte går fint hos mig och "ber om lov" först. Hon provar fortfarande emellanåt, men långt ifrån lika ofta.

Det svåraste är, som väl för så många andra, mötande hundar. Hon vill helt enkelt hälsa. Men nu har jag upptäckt att det inte alltid bara är hälsandet som är grejen. Ibland ser hon även väldigt förskräckt ut. Särskilt när det är mörkt. Låg svans och så där. Vet inte om det är något särskilt som hänt, om jag försärkt något, om det är könsmognad som spökar, eller vad det kan vara. Men det har iallafall fått mig att fundera på hur vi ska träna på att hålla oss lugna vid hundmöten. För det måste vi helt klart göra.

Vi har kommit så långt att om jag klickar/belönar på långt avstånd så kan vi gå med "rätt attityd" genom ett hundmöte. Och med långt avstånd menar jag 50-100 meter. Det funkar oftast bra att möta hunden om jag har såpass med framförhållning. Men efter mötet vänder hon sig ofta om för att kolla läget några gånger. Om jag däremot börjar klickandet och belöningarna för kontakt "för sent" så är det knepigare. Borde förstås försöka fixa lite arrangerade hundmöten och träna mer målinriktat och intensivt på detta. Det gäller bara att ta tag i det!

Vi trivs rätt bra med att ta det lugnt faktiskt. Pejla har blivit jätteduktig på att "bara vara" och kan ligga hos mig längre och längre stunder utan att fara iväg eller börja lekbitas och slickas. Det känns jättenyttigt detta, att verkligen gå in för att ta det lugnt.

Det är något med duggregn dock, som jag älskar. När det är sådant väder vill jag gärna gå ut! Idag regnar det sådär striligt med små små droppar, och vi tog en timmes promenad här på morgonen. Härligt! Gjorde ett par inkallningar på en grusplan och en gräsplan som vi gick förbi, och belönade när hon gick fint, men i övrigt bara gick vi. Och nu ligger Pejla på sängen i mitt kontor, och ibland under skrivbordet och värmer mina frusna fötter.

I helgen ska vi träffa Niina och Kody och träna lite. Det ska bli roligt! Hoppas även att min syster har möjlighet att hänga på.