Sälen är härligt och vi har tur med vädret. Men matte måste nog inse att snowboardåkning inte är lika enkelt som för tio år sedan - både knän och svanskota har fått så kraftiga smällar att vi måste ta en paus från backarna idag.

Pejla har kikat en del på slädhundarna som far runt området i väldans fart. Det är jättesvårt att sitta still och bara titta på dem. "Jag vill också springa" piper hon, men det går ju förstås inte. 

Morgonpromenaderna i backarna på morgonen är härliga. Inte en själ ute, och vi har både pisten och skogen för oss själva. Har tränat massor av inkallningar och lyckats kalla in från en annan lös hund som vi mötte.

Ångrar inte en sekund att hon fick följa med! 

Igår åkte jag till systern och lämnade hundmat och canvasbur. Lämnade även Pejla där en stund när jag åkte och handlade inför semestern, och det hade gått bra. Hon hade suttit vid dörren en sväng, och gråtit lite, men i stort gick det bra och hon hade lagt sig i buren och vilat vid något tillfälle.

Idag ringde jag systern och berättade att jag ändrat mig. Så om två timmar packar vi in hunden i bilen och drar till Sälen :)

Det är klart att både jag och sambon måste ha görmycket att göra på jobbet precis innan semester, så de senaste dagarna har varit allt för stressiga med sena kvällar på jobbet. Hund och barn har blivit eftersatta och jag har dåligt samvete.

Men idag ringde min mamma och sa att hon måste uuuuut för hon har knappt sett solen på hela veckan, och jag bestämde mig för att det måste jag och Pejla också.

Så vi gick en skön promenad i det vårvintriga vädret. På en öde friidrottsplan släppte vi Pejla lös så att hon fick kuta järnet. Många djupa vattenpölar fanns att driva nosen igenom med sprattliga ben därbak, och ett par sandiga längdhoppsgropar att sedan lera ner sig i utav bara sjutton. Härligt, sa Pejla.

Min mamma ville gå förbi mataffären för att köpa äpplen, och jag passade på att träna lite med Pejla där utanför. Det var länge sedan vi var sådär inne i samhället och tränade.

Ingångar blev det först, och de bjöd hon på löpande band. Och det märktes tydligt att vi inte tränat särskilt mycket på många dagar, för hon tyckte det var sååå roligt.

Lite frivilliga lägganden hann vi också med på asfalten, med folk som nästan klev över och på oss. Finfin strörning, men Pejla klarade det galant. Fast ibland tror jag att det är enklare att träna när störningen bara är för mycket. Om det vore heltomt så när som på EN människa tror jag inte det vore lika lätt...

Vi mötte en Grand Danois som gjorde konstiga utfall och skällde som en tok, men Pejla var så duktig. Hon skvallrade järnet och fick godisbelöning på löpande band. Kändes väldigt bra.

Har gjort upp med systern att hon ska hämta Pejla här på söndag innan vi åker, och sedan tar de en promenad hem till syster, sambo och alla djuren. Jag har bestämt mig till 99% nu att så får det bli. Men stugan vi hyrt tillåter husdjur...

Vi tog en långpromenad här på morgonen och jag vet inte riktigt vad som håller på att hända med min hund. Vi gick förbi ett hus där det stod en schäfer och skällde på trappan. Visst brukar hon reagera på sådant, men mest genom ökad aktivitetsnivå. Idag reste hon ragg och morrade!

Ska man bli orolig?

Hon har också börjat skälla och morra mer på ytterdörren, och även morra när hon ser något "konstigt" utanför fönstret hemma.

Ska jag ignorera eller träna?!

Hon har varit en så himla enkel hund alltid (i och för sig sprattlig och överallt, men ändå alltid glad) att jag inte har någon erfarenhet av att hantera sånt här...?

Igår åkte jag och dottern på eftermiddags- och kvällsshopping. Pejla fick vara hemma med husse. Men husse hade oturligt nog åkt på ett väldigt krävande jobb, som bara måste bli klart före måndag, och satt väl mest vid datorn och slet sitt hår = Pejla blev uttråkad (min teori).

Det kan vara därför som hon valde att tugga sönder hela min läxa till onsdagens lektion av tävlingssekreterarutbildning. När vi kom hem stod en kasse i hallen, proppfull med små, små bitar av före detta A4-kopior med räkneexempel och frågor.

Läxorna till klickerTRÄNARutbildningen har hon däremot lämnat alldeles ifred :D

På lördagen tog vi en långpromenad. Eller ja, vi gick väl inte längre än vanligt, men vi stannade på vägen på en ödslig fotbollsplan och tränade lite lydnad. Håller på att försöka shejpa position utåt; dvs att Pejla ska vända rumpan till och stå där. Inte helt lätt! Men vi har kört många pass inomhus och jag tyckte att det var dags att prova ute. Det gick rätt bra. Hon står inte stilla än, men hon har fattat att hon ska vända sig bort från mig. Och ute är det ju gott om plats också, vilket innebär att jag kan kasta belöningen framåt och att vi förflyttar oss framåt några gånger = jag får upp frekvensen.

Tränade även lite ställanden - började med några backa, klickade sedan för den första rörelsen, belönade bakåt osv, som jag gjort inomhus.

Det gick också bra, men det blir inte lika effektivt som hemma förstås. När det knäpper i skogen eller om en hund skäller på avstånd, eller om något annat "konstigt" händer, så tappar hon lätt koncentrationen. I dessa lägen funkar ändå godbitsförstärkning bäst - med lek blir hon lätt ännu mer ofokuserad och flamsar omkring istället :)

Senare på lördagen fick Pejla en springtur med husse, medan matte fick en heldag med tjejkompisarna med träning, relax på badhus och god middag i trevligt sällskap. Pejla är inte riktigt van att matte är borta så många timmar, men det hade gått rätt bra tror jag. Hon var dock väldigt glad när jag kom hem runt midnatt :)

Igår blev det ingen träning alls, utan bara en skön långpromenad till vårfågelsång och droppande träd. Konstigt väder, men väldigt skönt var det iallafall. Och Pejla fick springa lös en hel del och verkade allmänt glad och nöjd med det.

Födelsedagen förflöt väl mest som en vanlig dag. Pejla fick en fin teckning av dottern i födelsedagspresent, och av mig fick hon nya matskålar i en sån där ställning som jag länge gått och funderat på att köpa.

Och idag fick hon sin ettårsvaccination. "Nu är hon ju snart vuxen", sa veterinären och jag tänkte att "nä, det är hon inte alls!" :) Hon är liiiiten ;) I minst ett år till :) Vi tränade lite på att ligga ner och ta det relativt lugnt i väntrummet. Det gick bra. Hon blir överväldigande glad varje gång vi kommer till veterinären och har väl lite svårt att slappna av. Hon fick nosa runt lite i väntrummet först, men sedan satte jag mig på en stol och väntade på att hon skulle slappna av lite på ett eller annat sätt. Det blev en del pipande på folk hon ville hälsa på, men tillslut la hon sig ändå ner vid mina fötter och fick godbitar lite då och då. Och hon låg kvar, så jag är väldigt nöjd.

Sprutan märkte hon inte av tror jag. Vetten la lite godbitar på britsen hon stod på, och medan hon smaskade i sig dem fick hon sprutan i nacken, och sedan var det klart. Nemas problemas :)

I övrigt har vi tränat en del sitt och försöker också shejpa position framåt; alltså att hon ska stå med rumpan mot mig. Det är jätteroligt och kräver rätt mycket av mig och är bra träning i tajming och i att sätta kriterier. Det finns en tråd på klickerforum som handlar om detta, så den som är intresserad kan läsa mer där.

Igår tog vi en promenad med Anna och Charlie. Vi stannade och tränade lite på ett ställe, och jag var riktigt förbannad på mig själv efteråt eftersom jag lyckades tappa Pejla två gånger och hon stack iväg bort till Charlie för att leka. Det var helt och hållet mitt fel, båda gångerna. Dumma, dumma matte!

Helena med bordertassar har för övrigt bloggat flitigt och väldigt intressant de senaste dagarna. Mycket läsvärt där! Dels Luriga tankar om lockande och andra hjälper. Och lite tidigare en historisk tillbakablick över "nej" i hundträningssammanhang. Mycket intressant. Och när vi ändå är inne på "nej" vill jag gärna rekommendera er att också läsa Maria Y:s bloggande om ämnet; dels ett inlägg om varför hon själv inte använder nej i sin träning, och dels det väldigt intressanta inlägget om vilka bieffekter ett "nej" kan ha i träningen. Samtliga inlägg har några dagar på nacken, och många har säkert redan läst dem, men jag tycker att de är värda att läsas flera gånger.

Nu är klockan 00.00 och min Pejla fyller ett år. Det är lika ofattbart som att barnen hunnit börja fritids och skola. Vart tog alla dagar och veckor vägen? Det var verkligen inte länge sedan hon var minibebis och sprang runt och bet i mina byxben. Nu är hon stooor och knappt längre lyftbar.

GRATTIS på ettårsdagen snuttaplutt :D

Bild och bildtext från april -07