Igår tog vi åter en långpromenad med Charlie + matte. Himla trevligt. Den här gången regnade det inte, men det var rejält kallt. Hade aningens för lite kläder på mig tyvärr.

Pejla och Charlie vill ju leka hela tiden, men det brukar vi spara tills vi nästan kommit hem tillbaka. Så även igår.

I början drog Pejla på som vanligt, men jag var mer konsekvent med att stanna så fort hon drog i kopplet, och jag såg verkligen framsteg under promenaden. Hon klarar av att vända upp och ta kontakt med mig allt oftare, även när andra hundar är med. Gjorde dock en upptäckt och det är att hon alltid drar väldigt när vi går genom gångtunnlar. Detta är något som min bror också kunde konstatera när han var ute och gick med henne häromdagen.

Vad beror det på? Är det läskigt med tunnlar?

Vi fick ett par hundmöten under promenaden, och Pejla låser sig verkligen på mötande hundar. Hon vill HÄLSA! Svansen går i hundrafyrtio och hon vill fram till varje pris. Jag har varit väldigt dålig på att skvallerträna också, så jag får skylla mig själv. Just nu blir det mest att bara gå på och dra henne med. Jag antar att skvallerträningen är för tråkig, och att det är det som gör att jag inte orkat genomföra den fullt ut, vilket är synd eftersom jag såg så stora framsteg under tiden vi höll på. Får ta mig en funderare där - det finns ju så väldigt mycket man vill träna på, och jag kan inte träna allting samtidigt hela tiden...

De två sista tredjedelarna av promenaden gick hon väldigt bra i kopplet måste jag säga. Drog nästan ingenting, och de gånger hon drog stannade jag och väntade tills hon kom in till vänstra sidan, vilket hon gjorde för det mesta. Blev hon stående och spana eller fokusera på Charlie backade jag tills hon kom ikapp och så gick vi på. Några gånger blev det bara, men på det stora hela är jag jättenöjd.

Vi släppte dem lösa sista biten då vi gick över en äng. Båda fick sitta utan koppel hos respektive matte en stund innan de fick sitt varsågod, och efter det var båda helt okontaktbara i tio minuter. Vi gick upp till hockeyplanen, men tränade inget med dem utan lät dem leka av sig.

Pejla gillar jaktlekar bäst, antagligen för att hon springer ifrån Charlie. Och hon fullkomligt älskar att hoppa över den låga sargen runt planen - det syns verkligen att hon njuter när hon gör det - haha, ta mig om du kan när jag flyger över hindren, ungefär :)

Charlie, däremot, gillar brottning mest. Antagligen för att han alltid får övertag. Pejla ligger mest på rygg och sprattlar, men så fort hon tar sig upp gör hon en ny lekinvit och drar iväg i full fart.

Vi pratade lite om att det ska bli intressant att se hur långt upp i ålder de kommer innan de lugnar ner sitt lekande med varandra...

 

Marta

7 november 2007 12:21

Jaha! Jag som trodde att Charlie var din son, här har man slarvläst ser jag.

Vad duktiga ni är! Så du inväntar tills hon kommer tillbaka hela vägen in till din sida? Belönar du där eller ger du bara ett verbalt beröm och fortsätter promenaden?

Kommer hon tillbaka för egen maskin(i rimlig tid) eller fick du hala in henne ibörjan? Jag upplever att Villgott går upp väldigt i stress om jag skall vänta ut honom, jag nöjer mig(numera) med att han söker kontakten bakåt. Vilka krav har du när ni rör er framåt, hur låter du henne röra sig i koppel?

Sjävklart kan man inte jobba med allt samtidigt och hon är ju bara glad så det är väl inte hela världen om hon vill fram till andra hundar?

Ni är jätteduktiga i alla fall!

 

Hundbiten

7 november 2007 12:53

Pejla får gå lite som hon vill i kopplet, bara hon inte drar. Det innebär i praktiken att jag vill kunna styra hur nära hon går i koppel genom att variera hur långt koppel jag ger henne. Vill jag ha henne jättenära kortar jag kopplet, kan hon gå längre ifrån släpper jag ut. Men så fort det drar stannar jag.

Jag vill då att hon ska söka kontakt med mig, och i situationen ovan betyder kontakt att hon ska komma ända in till mig eftersom hon har så fruktansvärt mycket fokus framåt när andra hundar är med. Det räcker alltså inte i den här situationen att hon slänger ett öga på mig - det blir för kort för att hon riktigt ska få den där kontakten med mig som jag vill att hon ska ha.

För det mesta kommer hon in av egen maskin, men inte alltid. Väntar då ca 2 sekunder innan jag börjar backa. Vilket då innebär att jag drar henne med mig. Ofta springer hon då ikapp mig bakåt och kommer in vid vänstra sidan.

Springer hon inte ikapp mig inom "rimlig" tid, dvs ytterligare 2-3 sek så hjälper jag henne genom att hala in. Inte hårt, vill inte rycka, men ändå bestämt. Och om hon fortfarande inte riktigt vill ta kontakt i det läget så får hon sitta fot hos mig en stund tills hon lugnat sig och vi kan gå vidare.

Ibland belönar jag med godbit i de här situationerna när hon gör rätt, mer sällan med lek, men det förekommer. Men eftersom det är framåt hon vill använder jag oftast det som belöning - att vi fortsätter gå alltså.

Uj vad långt det blir; ett helt blogginlägg!

Och sedan vill jag gärna påpeka att det jag skriver här, det är så mitt mål ser ut för mitt agerande, men att det inte är alltid jag är så konsekvent som jag önskar att jag vore... Men när jag ÄR konsekvent ger det resultat, helt klart.

 

Marta

7 november 2007 14:50

Hmmmm, sådär jobbade jag också förut men jag var nog lite för petig och höll nog Villgott lite väl kort. Nu går han för det mesta väldigt avslappnat och bra men jag känner ändå att jag kanske skall höja kraven något, i alla fall tidsaspekten, för som det är nu så väntar jag ut hur lång tid det än tar för honom att ta kontakt bakåt.

Det är nog iof inte helt fel i vissa (lugnare)situationer eftersom han blir snabbare och snabbare med att ta kontakten bakåt när han själv får klura ut vad som gör att promenaden fortsätter.

Jag skall testa att införa min två sek regel på störningstäta platser igen. Jag kommer nog iof att undvika backandet för Villgott hänger inte gärna med i svängarna utan kan gladeligen bli släpad runt, då är det nog bättre att vända håll för att slippa släpa honom mot mig. Jag körde tidigare två sek, vänd om, gå två steg paus, två steg osv tills han tog kontakt, då vände vi åt rätt håll igen. Sedan kan man ju utöka detta till att belöna när hunden går med kontakt bortåt och i vändningen och förlänga allt eftersom men det är jag inte ute efter i det rena koppelgåendet, det får vi spara till "här" träningen......

 

Hundbiten

7 november 2007 14:58

Inser att jag ju faktiskt glömde det viktigaste här - jag belönar henne naturligtvis mycket när hon frivilligt går "fint" på promenaden. Då oftast med godbit, men även med lek emellanåt eller ett varsågod om hon vill fram och undersöka något...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...