Imorse tog vi med frukosten ut och gick en promenad. Klickade och "matade" när Pejla valde att hålla kontakt med mig och gå i slakt koppel. Vi kommer forfarande inte särskilt långt på promenaderna, eftersom det finns mycket roligt att stanna för längs vägen, men det är trevligt iallafall!

En sak som jag tycker är svår när vi är ute sådär, är att vara bestämd vid hundmöten. Det är jättekul att träffa annat hundfolk, och hundarna vi hittills mött har varit trevliga.

Men. Jag har liksom bestämt mig för att det inte går att låta Pejla tro att man får eller måste hälsa på alla hundar... Det svåra är inte att bestämma sig själv för detta, utan att få andra hundägare att förstå att det finns en tanke bakom.

"Ja men de får väl hälsa?"

"Åh, de måste ju få hälsa! Titta så glada de är i varandra!"

"Jag orkar inte hålla här längre" *kliver fram och hälsar*

Så här ser det ofta ut. Och jag har nog varit lite mesig. Ovan nybörjare på hund, liksom. Och jag har därmed inte sagt ifrån att jag inte vill.

Men idag bestämde jag mig på riktigt att vi INTE skulle hälsa på en enda hund vi mötte. Och det gick bra! Fick vara lite osocial och inte hälsa själv, och säkert var det någon som tyckte jag var tråkig när jag gick där med min klicker och belönade kontakt. Men jag struntar faktiskt i det, för jag vill inte ha en hund i framtiden som stretar mot mötande hundar.

Är inte ett dugg orolig att Pejla ska bli aggressiv eller så, hon är hjälplöst glad i alla levande varelser, men jag vill helt enkelt ha kontroll över hundmötena.

Vi har skvallertränat på förbigående hundar på tomten några gånger, men nu var det länge sedan vi fick tillfälle att göra det. Så den träningen är som bortblåst. Pejla tappar helt fokus på mig när vi möter andra hundar.

Vi mötte tre hundar idag på vår korta promenad, och några människor utan hund också. Sista hundmötet testade jag att slänga godis på marken och då funkade det faktiskt rätt bra. Men när godiset var slut och hundmötet över, så vände förstås Pejla om och ville gå ikapp den andra hunden.

Inget stort problem, kan tyckas, och det är det inte heller. Inte än åtminstone. Men jag måste fortsätta vara bestämd om det ska bli som jag vill i framtiden, helt klart!

Sitter på jobbet och har tråkigt! Den dator jag övertagit började krångla så fort jag satt mina fingrar på tangentbordet. Känns lite som vanligt faktiskt. Jag vet inte vad det är jag gör, men något är det, för datorer har en tendens att börja bete sig mycket märkligt så fort jag är i närheten.

Den här gången är det såpass märkligt att datorn måste wipas, rensas helt, få en ny ren start, och det tar tid! Först måste allt gammalt som inte lagts på disk back-upas. Och sedan ska datorn rensas helt och allt ska installeras om.

Det är ett evigt väntande, känns det som

Och man tycker ju att när man har hund, så skulle man kunna passa på att ha lite trevligt tillsammans med henne istället för att sitta och glo på en skärm. Men Pejla tycker tydligen att på jobbet ska man sova... Och ni vet ju vad de säger. Väck inte den valp som sover...

Så det finns väl ingen annan råd än att fortsätta stirra fram till lunch. Men efter det tar vi "ledigt" och går ut :)

Efter en sen kväll med grill och annat gott var det inte direkt med ett leeden jag vaknade av solen i ansiktet klockan sju imorse. Men när man får syn på två glada ögon och en viftande svans går det ändå rätt enklelt att bli på bra humör :)

Och nu känner jag för att skryta lite över min hund, för igår var hon riktigt duktig! Vi satt ute och grillade och Pejla fick vara lös och springa lite som hon ville i trädgården. Vi har en hage, men hon tycker självklart bättre om att få vara med där det händer roliga saker.

Vår katt Sigge, smög också omkring där vid alla gottigheter som fanns uppdukade på bordet. Han stjäl korv och annat så fort han får chansen :) Men så plötsligt fick Sigge syn på en fågel som hoppade omkring på gräsmattan lite längre bort. Jägare som han är intog han låg ställning och lurpassade en stund innan han for iväg som ett skott över backen.

Och Pejla hade förstås koll på Sigge så det var inte direkt någon överraskning att hon drog efter honom. Fågeln smet rätt snabbt, så istället för riktig jakt blev det jaktlek med katt före och hund efter.

Sigge drog över hela tomten och upp i en av lönnarna. Pejla efter och stannade under trädet och spejade upp mot Sigge.

Mitt i detta fick jag för mig att jag faktiskt skulle utmana ödet och kalla in Pejla. Hon verkade helt fokuserad på Sigge och tycktes helt ha glömt bort allt vad matte och husse hette.

- Peeeejla! skrek jag, på det där sättet som jag brukar göra när vi tränar inkallningar.

Och tror ni inte min älskade hund vänder på huvudet, snabbt som blixten, får syn på mig och kommer sedan som en raket över hela tomten ända fram till mig!

Jag blev så glad! :) Så glad att hon fick en halv grillkorv i present.

Sedan höll hon sig faktiskt på behagligt avstånd resten av kvällen innan det var dags för henne att gå och lägga sig.

Jag vet inte om jag vågar testa detta igen inom en snar framtid, men det kändes hur som helst otroligt bra!

Idag är det riktigt härligt väder! Varmt och soligt och väldigt skönt.

Nu på förmiddagen fick Pejla följa med i bilen när jag åkte runt till olika ställen och letade efter ett 6-milimeters stämjärn. Vi behöver det till badrumsrenoveringen, men det gick inte att få tag på.

Däremot, när jag letade på Granngården, så hittade jag de ultimata hundtränarbyxorna! Det är ett par arbetsbrallor i jeanstyg i dammodell. Utan hängslen, men med massor av fickor i olika storlekar, och plats för allt! Hundgodis, klicker, koppel, snusdosa, you name it!

Köpte ett par och drog sedan iväg till hundklubben för att träna lite fotgående med Pejla. Funderar nästan på att åka och köpa ett par likadana byxor till, för det kan faktiskt inte bli bättre. Helt kanon!

På hundklubben var det ingen mer än vi. Lite tråkigt, faktiskt. Men vi gick där på apellplan och tränade fotgående. Först med koppel och sedan utan. Det gick jättebra! Men fast vi var ensamma så fanns ett mycket störande störmoment - maskrosor. Pejla äter dem och där fanns nu miljontals över hela plan. Men vi körde rätt många korta pass, och däremellan satt och låg vi på gräset och hade det mysigt, och Pejla åt och åt av dessa maskrosor. Hoppas det inte är giftigt, för det har jag inte kollat upp... :/

Efter en timme på klubben åkte vi hem och käkade lunch. Hade tänkt ta med barn och sambo ut i skogen i eftermiddag, men när jag kom hem hade barnens farmor varit och hämtat dem, och sambon ligger på knä i badrummet och grejar. Så jag tar mig nog en egen sväng med vovven sedan. Inte helt fel det heller. Vädret är alldeles för fint för att man ska orka sitta här och blogga...

Har börjat jobba en del igen nu, och Pejla hänger med varje dag. Hon är väldigt glad i grabbarna på kontoret, men ligger för det mesta inne hos mig. Sover, biter i någon leksak eller tigger godis :)

I förrgår badade hon för första gången. Jag och hon tog en sväng ner till sköna Fryken och hon var verkligen som tokig där i vattenbrynet. Hon fick sand i nosen och härjade vilt, plaskade runt i vattnet som en galning.

Jag provade att kasta ut någon träbit som flutit iland, och hon apporterade faktiskt! :) Men inte om den hamnade för långt ut. Hon var lite feg, nämligen. Gick bara så långt ut att hon kunde just gå. Så hon har inte simmat än. Funderar på om jag ska ge mig i sällskap med några bekanta med en äldre hund som älskar att bada, för att liksom visa Pejla att det inte är farligt.

Igår satt jag på jobbet mest hela dagen. Men vi fick en lunchbrejk, och efter den behövde sambon åka till järnhandeln och hämta grejer till badrumsrenoveringen. Jag och Pejla passade då på att träna lite fotgående i koppel utanför byggvaruhuset. Det gick hur bra som helst! Visst fanns det en del att nosa på och dra iväg mot, men hon börjar verkligen lära sig nu att det inte är någon större idé att dra i kopplet. För då kommer hon nämligen ingenstans. Är totalkonsekvent på detta! Drar hon så stannar jag eller vänder mjukt åt andra hållet. Inga koppelryck alltså. Och ju mer vi gjort detta, desto snabbare är hon att vända blicken mot mig när hon känner att kopplet blir sträckt. Jag tror faktiskt att hon kommer att bli jätteduktig på fotgående i framtiden. Både med och utan koppel. Det känns verkligen så.

Idag har vi också tränat fotgående. Med kontakt. Både med och utan koppel. Både inomhus, i trädgården och en sväng nere "på byn". På byn gick det väl sådär, så där la jag snabbt om kriterierna till att hon skulle gå i slakt koppel. Några andra krav går inte att ha på henne där än. Det är alldeles för mycket störningar och spännande saker som händer.

Nu ikväll har jag även försökt shejpa fram att hon ska lägga ner huvudet på golvet när hon ligger på golvet bredvid matbordet i köket. Det var rätt svårt, men hon fattade iallafall att det var något med huvudets position. Men hon var väldigt snabb att titta upp för klick och belöning så fort hakan nuddat govet en hundradels sekund. Men fortsätter vi med korta pass framöver så tror jag nog att detta ska funka. Vill helt enkelt shejpa fram att hon ska ligga och vila med huvudet mellan tassarna. Tror att det kan vara användbart i passivitetsträning i framtiden.

Testade även att få henne att lägga upp framtassen i min hand. Detta gjorde jag bara för att visa sambon hur fort det går att få henne att fatta vad man vill, helt UTAN kommandon eller korrigeringar. Han var imponerad :) Och nu är även han intresserad av att få träna lite med henne, eftersom han gärna vill ha henne med på sina springturer i skogen i framtiden. Men då vill han förstås ha en hund som är följsam och inte sticker iväg hur som helst. Jag tror inte detta kommer bli några som helst problem.

I juli åker vi på kurs för den delen! Bestämde det idag. Det är en Canis-kurs i lydnad (klickerbaserad förstås) i Norge. Instruktör är den tjej jag skrivit om förut här i bloggen, vars hundträning jag följer med stort intresse. Fanny Gott heter hon och det går att besöka henne på bland annat www.klickerklok.se.

Har klippt Pejlas ALLA klor idag, för andra gången. Hon gillar det inte särskilt mycket, men det gick på under fem minuter. Lite gnäll och sådär, men när jag tänker på hur hon skrek i panik för bara några veckor sedan känns det som ett under. Har shejpat fram även detta, och skrivit om det förut. Hon lägger inte upp tassarna självmant, men hon står ut med att sitta i min famn och att jag klipper. Matar henne med småbitar av kycklingköttbullar som hon älskar, eller kattmat. Det går också mer än gärna ner :)

Imorgon tar vi oss, om vädret inte bestämmer sig för att ösa ner, en skogstur, hela familjen. Det ska bli skönt!

Idag gick det mycket bättre på promenaden längs grusvägen som vi alltid gör i början av valpkursen, strax efter teorin. Pejla sökte kontakt med mig betydligt fler gånger än tidigare. Åh vad svansen gick när hon fick sina klick och belöning :)

I övrigt gjorde vi mycket likadant som förra gången. Tränade på att ha hundarna sittande med kontakt med föraren med störningar av olika slag. Dels när vi som förare stod och pratade med en annan människa. Dels när instruktörerna gick runt omkring oss. Och dels när andra hundar och förare gick förbi och runt oss. Vi tränade även på att få hundarna att hålla kontakt i hundmöten.

Pejla är jätteduktig på detta! Det känns verkligen som om all denna kontaktövning bara ger positiva resultat, hela tiden. Jag är så glad för det :)

Hon är inte fyra månader än, så jag kräver inte konstant uppmärksamhet av henne. Vill bara vara lite tydlig med det :) Men hon söker upp mig ofta med blicken. Och det känns härligt!

Vi tränade även inkallning i långlina, och jag tror inte att en enda av hundarna misslyckades med det! Jädrar vilken fart de hade, allihop. Väldigt kul att se.

Jag passade på att ta en paus under några av inkallningarna och satte mig med Pejla och tittade på. Pejla tittade intensivt på de rusande hundarna, men gjorde inga försök att springa dit. Hon tittade då och då på mig, som satt bakom, och fick klick och belöning.

Just ja. Jag hade alltså klickern med mig idag. Det kändes mycket bättre, för den är hon van och förstår vad det handlar om. Hon bjuder sitt och ligg så fort hon fattar att det är klickerdags, och hon har gjort det ett bra tag nu, så jag antar att det är dags att börja shejpa något annat också, så att hon inte liksom fastnar där.

Men. Tre lektionstimmar i rad är lite mycket för Pejla. Jag märker att hon blir trött. Egentligen så vill jag ju inte köra såhär intensivt med henne alls. Bara hålla mig till de korta pass vi gör vanligtvis. Det känns lite taskigt att hålla på sådär länge, för det är liksom upplagt för att hon ska bli trött och "misslyckas" till slut. Klickerträning bygger ju på att man ska få hunden att lyckas. Lägga träningen på en nivå där chansen att lyckas är större än misslyckanden. Och efter två timmar är min lilla valp jättetrött.

Så det är både för och nackdelar, helt klart. Men som sagt. Vi tar ju "egna" pauser och när det finns möjlighet får hon ligga i bilen och vila också.

Läxa till nästa gång: Ligg/stanna kvar. Kanske är det jag ska shejpa då? :)

En dag som började trist med totalt spöregn, men som ändå sprack upp här på slutet, och nu är det riktigt varma vindar som drar över värmlandsslätterna. För jo, vi har sådana också. Inte bara granskog :)

Pejla och jag är nyss hemkomna från en promenad över dessa slätter. Eller ja. Vi har rätt mycket öppna ängar runt huset där vi bor, och idag gick vi en bra bit bort över den ena. Den går längs riksväg 45, så man får ha lite koll eftersom Pejla går lös. Men den här träningen med att vända på klacken och ibland gömma sig för henne, det funkar bra. Hon springer i hundrafyrtio förbi mig ibland, men vänder sig om efter ett tiotal meter och kollar om jag är med. Om jag vänt och går åt andra hållet kommer hon lika snabbt tillbaka.

Jag fick syn på en katt mitt i ett av hennes springa-av-mig-all-energi-rejs. Som tur var fick inte hon syn på den. Hon var på väg rakt mot den, men missade den helt. Jag vände åt andra hållet och ropade på henne och hon kom som ett skott. Trevligt :)

I övrigt har vi haft en dag som de flesta andra. Många kissrundor. Räknar dem inte men det landar väl runt 5-10 stycken någonstans per dag. Inte en enda olycka har skett nu på tre dagar. Det är ju positivt, men jag antar att det enbart beror på att jag är uppmärksam. Rumsrenhet får vi nog vänta på ett tag till.

Imorgon blir det barnkalas för sonen och jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå med Pejla och drygt tio barn i femårsåldern och kalasform. Möjligtvis smyger jag undan henne på kontoret en våning upp, om det skulle bli "för mycket" åt något håll. Barn är över lag väldigt förtjusta i Pejla, men det kan ju bli lite väl uppskruvat, och då går hon igång förstås, vilket kan skrämma barnen... och ja, ni fattar.

Pejla ligger trött och avsprungen på golvet här nu och gnyr lite. Såg att hon nyss slog en lov till vardagsrummet där hennes hage står stängd. Måste nog öppna så att hon kan gå och lägga sig.

God natt :)

Igår kväll åkte jag och Pejla runt och lämnade inbjudningskort till sonens barnkalas som blir på söndag (vi glömde posta...). På vägen åkte vi förbi hundklubben och jag och Pejla tog oss ännu en promenad på den lilla grusvägen där. Det gick bra. Hon fick springa lite som hon ville, men jag vände på klacken varje gång hon kom "för långt" ifrån mig. Gick där kanske tio minuter sammanlagt. Det var kallt och blött, så ingen av oss var väl jättepigga på detta, men det gick bra hur som helst.

Idag är vi lediga, barnen och jag. Och barnen har besök av en kompis. Så Pejla får leka lite med dem emellanåt, vi går ut i trädgården ibland, men annars tar vi det väldigt lugnt. Har legat och läst här nu ett tag och Pejla ligger snällt bredvid och bara vilar. Vi får väl se om hon har överskottsenergi ikväll kanske :) Får nog ta mig en sväng någonstans med henne sedan så att hon inte blir helt nipprig.

I övrigt så har jag klippt ALLA klor på henne nu! Jippie :) Men det berättar jag om en annan dag :)