Tog en sväng till den nya hundaffären som finns här i byn. Det känns som om allt liksom bara faller på plats - jag skaffar hund och just då öppnar den första hundbutiken, vars ägare föder upp retrieverar och är otroligt intresserad, kunnig och hjälpsam. Det kunde inte bli bättre!

Idag diskuterade vi foder. Jag ska byta eftersom det jag använder nu är svårt att få tag på här i närheten, plus att jag vill ha ett foder utan kemiska tillsatser. Så nu har jag med en påse hem på prov så får vi se hur det blir.

Hoppas jättemycket på att hundbutikens innehavare ska lyckas få ihop nog med folk för att fixa retrieverträffar framöver. Hon vill det, och jag tycker det är en toppenidé!

Dottern tog även några bilder där jag försöker få Pejla att stå sådär fint som man brukar se... Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur det ska se ut, så om någon ser något konstigt med bilden så får ni gärna tipsa om hur det ska vara och hur man gör :)

Det var ett tag sedan vi tränade på att följa vid sidan, så idag tog vi oss en sväng ut på gräsmattan för att friska upp minnet lite. Klicker i högerhanden och godis i fickan. Dottern kom utspringande i bara mässingen med kamera i högsta hugg, och trots att bilderna är tagna i motljus så syns det ju lite vad vi håller på med iallafall :)

När jag tränade för Ann-Louise Ryrvik (Canis) för några veckor sedan sa hon en grej som jag lagt på minnet.

Hon sa att man kanske bör tänka på vilka beteenden man förstärker såhär i början, eftersom det verkar vara så att hunden tenderar att bjuda på de tidigt inlärda beteendena ofta sedan. Med andra ord - i början bör man träna in beteenden som man gärna ser mest av i framtiden.

Ett rätt kul exempel visade sig också på kursen. En av deltagarna hade shejpat fram ett ligg hos sin hund. Hon hade börjat klicka när hunden stod upp, vid minsta huvudrörelse nedåt marken och successivt fått hunden i lägre och lägre position tills den faktiskt låg ner.

Detta har resulterat i att när de ställer upp för träning, så bjuder hunden väldigt ofta på bugningar för att testa om det är just detta som matte är ute efter.

Det verkar alltså som om de tidiga positivt inlärda "momenten" hänger kvar där i bakhuvudet och liksom ploppar upp när det är träningsdags.

Själv har jag därför fokuserat på ligg, sitt, kontakt (framför allt) och passivitet hittills.

En sväng ville jag dock visa sambon hur snabbt det går att lära in något nytt med hjälp av klicker och positiv försärkning. Jag valde då att shejpa fram att Pejla la upp sin tass i min hand som jag höll fram. Gick som en dans.

Men. Nu ringer Ann-Louises ord där i bakhuvudet igen. Det har blivit såhär nämligen:

När vi ska träna något, vad som helst, och Pejla fattar att det är träning på gång, sker följande: Hon sätter sig framför mig med kontakt. Får hon inget klick testar hon att lägga sig ner. Får hon inget klick då heller (jag kanske väntar på att hon ska sätta sig vid min vänstra sida, till exempel), så börjar tassen gå upp i luften. Upp, upp, upp. Hon liksom vinkar och letar efter något att lägga upp tassen på.

Att jag dessutom belönat att hon lägger upp tassarna i handduken när jag torkar henne efter bad eller en blöt promenad har säkert också påverkat detta beteende. Vid torkeriet är det kanon, men jag vet inte om jag vill ha en vinkande hund så fort vi ska träna!

Vet inte heller riktigt hur jag ska resonera nu. Men jag har iallafall bestämt mig för att sluta belöna tassuppläggandet när jag torkar henne, och bara torka på. Inte göra det obehagligt på något vis, så klart, men liksom bara låta henne göra det om hon vill, utan belöning. Måste be sonen också, att ta en paus i tass-träningen (han tycker detta är kul nämligen, att Pejla lägger upp en tass i hans hand, så han förstärker det också rätt mycket).

Ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig...

Det blir ju många "första gången" med en valp. Första gången hon såg en fjäril var kul. Första (och hittills enda) gången hon försökte äta en geting blev jag lite nervös.

Men idag blev jag glad av en sådan där första-gången-grej.

Ända sedan Pejla kom till oss har jag tränat positivt när det gäller bilåkande. Det gick fasligt snabbt att få henne att trivas i bilen genom att positivt förstärka att hon vistades i bakluckan (klick och belöning när hon var lugn helt enkelt).

Jag har också belönat henne för att hon hoppar upp från marken och sätter framtassarna på bakluckans golv - detta för att göra själva inhoppandet i sig till en positiv grej. Har hittills klickat/belönat för detta och sedan hjälpt henne upp och in i buren, där hon också fått belöning. Allt för att skapa en positiv bild av bilen och buren.

Idag var hon väldigt pigg och sprallig när vi skulle ut. Hela hon kändes väldigt glad, och det var inte bus-sprall, utan ren glädje :)

Barnen gick i förväg och satte sig i bilen, Pejla stannade halvvägs för att kissa och jag gick och öppnade bakluckan. Rätt som det är kommer Pejla i full fart mot mig och tar ett jättehopp, rakt in i buren!

Hon fick glädjerop och jättebelöning för detta, dottern tjöt, så kul tyckte hon att det var, och Pejla satte sig nöjd och glad där inne. Jag blev paff. Trodde inte att hon skulle klara att hoppa upp sådär - det är ju ändå rätt högt!

Men det är väl bara att inse. Hon växer ju så det knakar och man kan nästan se det dag för dag. Hon ska ju bli stor så småningom. Och det är väl med blandade känslor jag måste inse det. Minns att jag hade liknande känslor med barnen när de var riktigt små. De där känslorna av att den här tiden kommer aldrig tillbaka, och som liksom gör en nostalgisk över just här och nu. För de här första-gången-grejerna lämnar ju faktiskt något annat bakom sig.

Jag jobbar rätt mycket nu. Ja, mer än tidigare iallafall vilket innebär flera timmar om dagen :) Pejla har anpassat sig bra efter dessa nya rutiner och är väldigt avslappnad för det mesta. Hon sover helst, antingen i bädden, eller på golvet bakom mig. Fast när det blir tråkigt sätter hon sig bredvid mig och tittar, tittar, tittar...

Antar att hon helst skulle vilja ha en godbit, men hon får nöja sig med lite kel i den här positionen. Annars har jag snart en hund som sitter och tigger konstant vid datorn är jag rädd för, och det har jag liksom inte tid med på något sätt. Nä. Kel får duga, och det är inte helt fel det heller verkar det som (idag låg vi för övrigt på golvet här på kontoret och gosade i säkert tio minuter, väldigt mysigt).

Men för att få något gott har jag faktiskt ett litet krav, och det är att hon ska lägga sig i bädden. Har börjat lägga på ett kommando (plats) när hon lägger sig där, och jag tror faktiskt hon börjar koppla kommandot med just bädden.

Fick ett så himla bra tips på ett av de hundforum jag brukar läsa på. Recept på egen hundglass kommer här:

Täck botten på en liten plastburk med hundgodis. Häll på vatten så att det täcker godislagret. In i frysen och vänta tills det är genomfruset.

Där har vi en perfekt svalkning/aktivering för varma sommardagar! Det tog säkert en halvtimme för Pejla att få i sig hela. Superkoncentration hela tiden och alla ställningar provades för bästa sätt att få i sig :) Bildbevis kommer här:

Ja, verkligen! För om inte min snälla uppfödare ringt nu ikväll hade jag missat utställningen i Rottneros den 7 juli! Hade helt glömt bort att sista anmälnings- och betalningsdag var idag. I min dator lägger jag in allt viktigt i kalendern, och får fina påminnelser om allt. Men. Som säkert någon minns var jag ju tvungen att "wipa" hela datorn för ett par veckor sedan, och jag har inte importerat den gamla kalendern än! Därmed var denna deadline som bortblåst...

Men nu har jag anmält och betalat! Roligt ska det bli! :)

Någon mer som ska dit?? :)