När jag kategoriserade mina ämnen i den här bloggen valde jag bland annat att ha en kategori för "träning" och en för "valp i vardagen". Ibland märker jag dock att det är svårt att skilja på dessa, för det flyter ju liksom ihop.

Som detta med kloklippningen till exempel. Vi tränar ju faktiskt, men det är ju ändå något som hör vardagen till. Så om det känns rörigt i kategorierna har jag full förståelse för det. Det får bli som det känns bäst för dagen :)

Idag kör vi ingen mer kloklippningsträning iallafall. Hon måste få chansen att smälta det lite. Eventuellt provar jag igen imorgon.

Pejla har varit med mig på jobbet några gånger nu. Det går bra. Vi har fyra rum där uppe, och i det största sitter grabbarna, tre till antalet. I det minsta sitter vår guldtjej (som för övrigt är min lillasyster) och håller ordning på det ekonomiska. Där huserar även lilla Selma (som jag nämnt tidigare) emellanåt. Dock har inte Selma varit där när Pejla varit det.

Själv har jag ett eget rum, och där har jag gjort iordning en liten hage med den där spjälsängsmadrassen som jag skrivit om tidigare. En fleecefilt och vattenskål finns också där. Och Pejla stortrivs! Det känns ju skönt.

Efter lunch på byns enda kinakrog fick jag och Pejla en timmes fritid innan barnen skulle hämtas upp, och då tog vi oss en tur till hundklubben.

Den där promenaden som vi gör varje gång på valpkursen är lite jobbig, nämligen, så jag tänkte att vi kunde träna lite på den, med mindre störningar.

När vi kom till klubben var det tomt. Bra! Tog med mig Pejla utan koppel (ja, jag hade det i fickan, men Pejla fick gå lös) och promenerade iväg längs grusvägen. Hon for fram och tillbaka framför mig och nosade än på vänster, än på höger sida. Men efter bara någon minut kom hon tillbaka till mig och fick klick + belöning.

Vi gick fram och tillbaka på grusvägen några gånger. En sträcka på två-trehundra meter kanske. Så fort hon stack iväg lite för långt från mig vände jag på klacken och bytte håll. Det räckte med ett par, tre gånger, så hade hon snart bättre koll på vart jag befann mig.

Vi gjorde även en liten avstickare från grusvägen och gick in i skogen en vända. Det var roligt minsann :) Och jag låtsades några gånger att jag hittade något jätteintressant på marken (gömde godisbitar under stenar och löv och sådär), och Pejla verkade tycka att jag var väldigt duktig på att hitta bra saker, så hon höll sig intill mig nästan hela tiden.

När jag bestämt mig för att det räckte gick vi åter mot klubbhuset och planen, och då mötte vi en stor, svart Riesenschnauzer med matte i koppel. Han var väldigt intresserad av oss. Pejla, som just då gick en kort bit framför mig, stannade först tvärt upp och spanade, men så vände hon på klacken för att söka upp mig. Duktig tjej! Klick och belöning! Och sedan satte vi på koppel, lugnt och fint.

Riesenschnauzern var stark, och stackars matte orkade inte hålla emot när han strävade fram emot Pejla, så det blev en liten hälsningsceremoni vare sig vi ville eller inte. Lite knasigt blev det allt, eftersom båda hundarna var kopplade. Det blev koppeltrassel, och jag släppte mitt koppel. Den andra tjejen höll i men försökte trassla loss så gott det gick. Fick tag i Pejla och kopplade lös henne igen, för att ingen skulle skada sig.

Den stora svarta killen var väldigt snäll. Bara oerhört nyfiken, men snäll som bara den. Så allt gick bra. Jag och den andra matten gick en bit isär, så att hundarna kom ifrån varandra, men pratade lite och hade det allmänt trevligt. De gick åt sitt håll, och jag och Pejla fortsatte till träningsplan.

Där fick hon gå och lukta bra länge. Tänkte att det kan vara bra för henne att lukta av sig lite där, så kanske hon har lättare att slappna av när vi är på valpkurs. Vet inte om det är rätt resonerat av mig, men jag vill prova iallafall.

Ute på plan ville jag se vilka beteenden hon ville bjuda på idag. Först blev det fritt följ. Det tycker hon är roligt :)

Efter en paus när vi bara satt ner i gräset och hade det mysigt, ställde jag mig upp igen, och då bjöd hon på ett sitt. Klickade för det några gånger.

Eftersom vi tränade sitt/stanna kvar igår, provade jag att gå en bit ifrån henne när hon satt sig. Och mycket riktigt, hon stannade kvar. Duktig tjej!

Matten med Riesenschnauzern kom tillbaka och körde lite agility en bit bort, och då satte oss jag och Pejla och tittade på. Inte för nära, men ändå såpass nära att Pejla noterade vad som försiggick där borta. Efter ett tag la sig Pejla ner, och då fick hon belöning. Vill nämligen gärna att hon ska kunna ligga ner och slappna av trots att det pågår annat skoj i närheten.

Vi satt där och tittade bra länge på dem när de tränade, säkert en halvtimme, och Pejla låg så fint mest hela tiden. Men emellanåt var hon förstås tvungen att hoppa upp och nosa på diverse fläckar på gräset. Humlor och maskrosor också. De är spännande.

Precis innan vi skulle bryta upp och gå av planen mot bilen, kom en ny bil och körde in på parkeringen. Det var en man med två fina schäfrar som jag sett på klubben tidigare. Ett ypperligt tillfälle att se om skvallerträningen fungerade igen (har skrivit tidigare om skvallerträning här). Och det gjorde den! Pejla reste sig och spanade när hon hörde de andra hundarna skälla, men så vips vände hon blicken mot mig och fick klick och belöning. Gud så trevligt! :)

Känner över lag att det är roligare på ett sätt, att vara på klubben när det är lite mindre störningar. Hon är egentligen inte redo för valpkurs på det sättet som vi gör det nu - med massor av valpar som alla är lika intresserade av varandra. Så jag känner mig jättenöjd med dagens klubbesök!

Väl hemma efter upphämtning av barnen, fick Pejla en något försenad lunch, fast det hade nog inte gått någon nöd på henne efter allt belöningsgodis; hon lämnade en tredjedel av maten orörd. Sedan var det platt bums i säng och hon sover än.

Imorgon funderar jag för övrigt på att åka ner till Karlstad på Flat-show. Men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det är ju skönt att bara vara ledig med familjen också. Fast det är klart. De kan ju följa med! :)

Igår fick jag klippa en klo på Pejla. Idag också. Det tar lång tid detta med att vänja henne vid kloklippning. Men å andra sidan, det tar lika lång tid att tvinga henne, och metoden vi använder nu är betydligt mycket trevligare för alla parter.

Tänkte lite mer ingående beskriva hur vi gått tillväga. Kallar nedan våra kloklippningsvänjarstunder för "pass", eftersom kloklippningsvänjarstunder känns som ett onödigt långt ord att skriva fler gånger än jag redan gjort nu:

Pass 1, dag 1 (ca en minut)

Jag sitter på golvet med godisskål bredvid. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes högra framtass. Klickar när hon håller tassen stilla. Har inga krav för övrigt. När jag fått in en serie av fyra-fem klick i snabb följd slutar vi. Det hela tar ca en minut.

Paus (ca två minuter)

Pass 2, dag 1 (under en minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes vänstra framtass. I övrigt lika som pass 1, fast denna gång går det snabbare.

Paus (ca två minuter)

Pass 3, dag 1 (ca en och en halv minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger först handen den på hennes högra framtass och pillar lite med fingrarna. Klickar för ögonkontakt och att hon håller sig stilla. Det går bra och jag drar möjligtvis ut på passet lite onödigt länge. Borde ha slutat när det gick som bäst, för hon blir lite reserverad efter en stund och drar åt sig tassen några gånger. Men vi lyckas ändå avsluta med två repetitioner som känns väldigt bra.

Avslutar dagens träning och går ut i trädgården.

- - - - -

Pass 4, dag 2

Har inte noterat hur långa pass jag kört efter dag 1, men det som gäller är fortsatt korta pass som jag försöker avsluta när jag fått till två-tre-fyra positiva repetitioner.

Jag sitter på golvet. Pejla sitter framför mig. Jag tar redan första försöket tag i hennes tass och klickar genast. Gör detta upp emot tio gånger och håller tassen lite längre för varje gång. Pejla lägger sig ner mitt i övningen, och det får hon. Jag fortsätter och hon låter mig hålla tassen.

Paus

Pass 5, dag 2

Pejla ligger framför mig och jag tar samma tass igen. Håller lite längre och pillar lite mellan tårna. Klickar när hon håller sig lugn, vilket hon gör för det mesta. Några gånger drar hon åt sig tassen och då slutar jag med det som känns obehagligt för henne, vänder bort blicken och gäspar lite. När hon pockar på uppmärksamhet genom att lyfta tassen och liksom putta på mig tar jag hennes tass igen och klickar när hon håller sig lugn. På slutet får jag pilla ganska mycket mellan tårna.

Vi avslutar och går ut.

- - - - -

Pass 6, dag 3

Jag sitter som vanligt på golvet med godisskål bredvid. Använder för övrigt en mycket eftertraktad belöning - kattmat.

Pejla både ligger och sitter framför mig under passet. Hon får välja själv hur hon vill göra. Eftersom hon petat mycket på mig med tassen i förra passet tänkte jag nu försöka få henne att lägga upp tassen självmant i  min hand. Jag hjälper henne först på traven genom att hålla handen runt tassen och försiktigt försöka lyfta den. När hon självmant lyfter tassen från golvet i min hand klickar jag. I början bara för minsta antydan till lyft. Men efter en stund när tassen släppt golvet helt.

Paus

Pass 7, dag 3

Jag fortsätter med samma inställning. Målet är att få Pejla att självmant lägga upp tassen i min hand. Hjälper henne som förut, men provar snart att bara hålla min hand öppen med handflatan framför hennes tass. Jag väntar ut henne och jajamensan! Efter en liten funderingsstund lägger hon upp tassen i handen på mig! :)

Vi avslutar och leker inne (det spöregnar) :) men fortsätter några timmar senare samma dag.

- - - - -

Pass 8, dag 3

Jag vill få Pejla att acceptera att jag håller tassen med ena handen och pillar med den andra. Hon får välja mellan att lägga upp tassen självmant i min hand, eller att hålla sig lugn när jag lyfter upp tassen. Håller tassen i min vänstra hand och pillar med högra, den jag har klickern i. Det går bra, men jag känner att det börjar bli svårt - skulle behöva tre händer emellanåt! Efter en stund plockar jag fram en liten skruvmejlsel som jag pillar med mellan tårna. Jag får nu lägga undan klickern och använda ordet "bra" i ett tonläge som jag betingat på samma sätt som klickern. Tyvärr funkar klickern mycket bättre än "bra" på så sätt att Pejla håller koncentrationen uppe mer när vi använder klickern. Jag antar att detta beror på att jag använder ordet "bra" utan belöning i andra sammanhang ibland. (Notering: borde betinga ett annat ord istället, ett ord som är neutralt för mig och som jag inte lika lätt slänger ur mig. "Klick" kanske?? Eller något fantasiord??)

Jag får hur som helst pilla med skruvmejseln såpass många gånger med såpass hög belöningsfrekvens att jag känner mig nöjd.

Vi avlsutar.

- - - - -

Pass 9, dag 4 (igår)

Målet nu är att få pilla först med skruvmejseln. Sedan med klotången. Jag börjar lugnt med låga kriterier. Klickar för att hon håller sig lugn och tittar på mig när jag pillar med fingrarna mellan tår och på klor. Jag håller inte i hennes tass utan pillar när tassen ligger på golvet. Det går bra. Höjer kriterierna till att jag ska få pilla med skruvmejseln på klorna. Hon rycker undan några gånger, men efter en stund funkar även detta.

Paus

Pass 10, dag 4 (igår)

Målet är att få pilla med klotången. Jag lägger klotången på golvet mellan mig och Pejla. Hon får nosa på den tills hon känner sig färdig med det. Jag pillar med skruvmejseln och klickar när hon håller sig lugn. Provar också att ta upp tassen i vänster hand och pilla med skruvmejlseln. Hon blir lite nervös, men det går bra. Klotången ligger kvar under hela passet. Sista repetitionen byter jag dock bort skruvmejlseln mot klotång - håller hennes tass med vänster hand, lägger klotången på hennes tass och berömmer genast.

Paus

Pass 11, dag 4 (igår)

Jag har lagt undan skruvmejseln och gör nu likadant med klotången som jag gjorde med skruvmejseln innan. Det går bra. På slutet får jag hålla klotångens öppning runt en klo. Berömmer för det och ger extra mycket belöning.

Paus

Pass 12, dag 4 (igår)

Jag blir ivrig och ändrar dagens mål till att få klippa en klo. Kanske dumt, men så är det! :) Jag fortsätter där vi slutade innan paus och lägger klotångens öppning runt hennes ena klo. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag gör fem-sex repetitioner, och sista gången klipper jag klon. Använder under passet "bra" som betingad förstärkare och avslutar med att hon får äta upp all kattmat i skålen.

Not: Hon blev inte överförtjust över att jag klippte klon. Hon ryckte till lite, men jag hoppas att det inte förstört något!

- - - - -

Pass 13, dag 5 (idag)

Jag känner mig osäker på Pejlas reaktion igår när jag klippte klon, så första målet är att fortsatt få pilla, skrapa och klämma på klorna. Både med mina händer och med klosax. Det går bra. Börjar med händerna och använder klicker. När jag ska byter till klotång använder jag "bra", och nu går det inte lika lätt. Hon väljer att dra undan tassen några gånger och går en bit bort från mig efter en stund.

Paus

Pass 14, dag 5 (idag)

Jag kommer på den strålande idén att betinga ljudet av klotången! På så sätt kan jag använda klotången som klicker! Klipper (klickar) med klotången i luften för ögonkontakt. Går hur lätt som helst.

Paus

Pass 15, dag 5 (idag)

Målet är på nytt att få klippa en klo. Jag använder klotången som klicker och minskar sakta men säkert avståndet mellan tången och klon. Håller Pejlas tass i den vänstra handen och "klickar" med tången i den högra, och jag gör det för att hon håller sig lugn. Hon får gärna titta på mig också, men jag kräver inte det. Avslutar när jag fått "klicka" alldeles intill klon några gånger. Hon får extra belöning.

Paus

Pass 16, dag 5 (idag)

Fortsätter på samma spår, men "klickar" först när jag fått hålla klotången runt hennes klo någon sekund. Klipper dock inte klon, utan flyttar klotången innan jag klickar med den. Repeterar fem-sex gånger, och det går jättebra! Extra belöning. (Med extra belöning idag menas att hon får fler kattmatsbitar än en. Ca fem-tio stycken).

Paus

Pass 17, dag 5 (idag)

Mål: Att klippa klon. Gör samma som förut, två repetitioner. Tredje gången klipper jag klon. Hon gnäller till (skit!!) men jag låtsas som det regnar och hon får äta upp resterande kattmat i skålen.

Vi avslutar, går ut på kisspaus, och nu ligger hon och sover under mina ben här i köket.

Och nu ska jag fundera på vilka mål jag ska ha inför nästa pass. Hon gnällde som sagt till när jag klippte, och jag är rädd att hon ska vara mer avvaktande nästa gång. Jag tror att målet får bli att få hålla klotången runt hennes klo och avsluta efter några repetitioner. Vill inte att hon ska känna sig "lurad" igen!

Vi kom en halvtimma försent till valpkursen på grund av kalas, och jag missade en teorilektion om hundarnas olika åldersperioder. Men det gör inte så mycket, för det har jag läst om en del, och kommer säkert att göra det igen när det behövs.

Promenaddags, som vanligt, och jag tycker att detta är lite svårt. Det är så väldigt mycket som stör, och Pejla är inte riktigt van att gå koppelpromenader än. Massor av hundar, förstås, både valpar och stora. Nästan alltid någon häst som kommer förbi på grusvägen, och massor av hästskit som är oerhört intressant att nosa på.

Jag och Pejla går alltid en bit efter de andra, för annars blir det stört omöjligt. Hon vill hälsa på de andra hundarna hela tiden, men det vill inte jag.

Vi tränade sitt/stanna kvar idag igen. Pejla är superduktig på det! Fick tipset av Anna-instruktör att gå ända in till hennes högra sida (så att hon sitter på min vänstra) innan jag berömmer och belönar. Bra tips, som jag faktiskt inte tänkt på själv innan!

Vi gjorde några nej-övningar där Anna satt med godis och lockade lite på valparna när vi gick förbi. Jag lyckades få in ett fint följ på Pejla innan vi passerade Godis-Anna, så jag tror faktiskt inte att Pejla ens la märke till henne. Lika bra det :)

Vi tränade på att hundarna skulle hålla kontakt med oss när någon av instruktörerna kom fram och pratade med oss. Även detta klarade Pejla jättefint.

Det svåraste är som vanligt att få henne att hålla sig lugn mellan passen. Hon blir ivrig. Och när hon blir trött är det ännu svårare att få henne att varva ner. Här hemma har det funkat fint detta med att ha henne mellan benen när jag sitter på huk, men jag har inte flyttat ut den träningen än, och inte gjort den med störningar heller. Så jag har full förståelse för att hon inte riktigt fixar det med tio andra hundar runt omkring sig, med förare och instruktörer som står och pratar. Plus andra hundar som skäller och tränar på diverse håll.

Jag nejar eller fyar henne aldrig. Eller jo. Ibland slinker ett nej ur mig av bara farten, men mitt mål är att slippa det, och jag ser det som ett nederlag varje gång jag släpper ur mig ett sådant nej. Bättre då att fokusera på det hon gör rätt, för då blir hon glad och bjuder gärna på detta rätta beteende igen. Såklart. Det är väl så det funkar :)

Nästa gång ska jag ta med mig klickern också :) Jag frågade idag om det var ok, och det var det självklart. Roligt, tycker jag. Fia-instruktör berättade att hon också använder klicker när hon lär in nya moment på sina hundar, och det var ju lite roligt att höra tycker jag!

Just ja. När vi tränade sitt/stanna kvar märkte jag en sak. Just "stanna" har jag använt som kommando, både förra kurstillfället och idag. Pejla stannar kvar jättefint i 95% av fallen, men jag märker på henne att hon inte tycker att det är lika roligt att få kommandon, som att erbjuda egna beteenden. Så jag försökte att varva mellan att inte säga kommandot (hon stannade ändå), och att använda det. Tycker att hon ser gladare ut på öronen de gånger jag inte använder kommando... Vad ska man tro om det?

Till nästa vecka har vi läxa att träna ligg. Instruktörerna visade hur man lockar med godis för att få fram ett ligg, men jag tänker fortsätta med klicker på detta. För det funkar så bra. En av deltagarna med en väldigt liten hund visade att hennes hund faktiskt når godisen långt där nere mellan frambenen utan att lägga sig, eftersom han så korta ben. Då var det lite roligt att få komma med ett tips - nämligen som jag själv gjort - berömt Pejla när hon spontant lagt sig. Och på så sätt fått henne att lägga sig oftare.

Jaja. Det blir väldigt långt det här.

Kalaset var roligt. Sonen är nöjd och alla är mätta i magen. Och Pejla ligger helt utslagen i bädden och drömmer om nästa valpkurs när vi får ha med klickern :)

Pejla växer enormt snabbt. Ja, det gör säkert alla valpar, men jag har liksom aldrig fattat det förut. Man ser det särskilt när min systers LILLA hund kommer på besök. För bara ett par veckor sedan var de ungefär jämnstora. Nu är Pejla är stor i jämföresle med lillan.

Sedan sist har vi fortsatt i samma bana. Har tränat lite då och då på "smågrejer" som i slutändan ändå förhoppningsvis kommer att göra det enklare i "större" situationer. Detta med kloklippningen till exempel. Klickertänar lite varje dag på att få ta i Pejlas tassar, pilla med klorna, med mina händer och en liten skruvmejsel som är rätt "neutral". Det går bättre och bättre, och igår la hon självmant upp tassen i min hand några gånger :) Den här träningen gör det också enklare att torka hennes tassar när vi kommer in efter en blöt utomhusstund. Hon är inte lika galen på handduken längre, utan låter mig torka hennes tassar ganska enkelt. Helt handduksointresserad är hon dock inte. Biter ibland, men långt ifrån lika mycket.

Har även efter tips och teorier från Fanny Gott tränat här hemma på att kunna ha Pejla mellan benen när jag sitter på huk - utan att hon ska fara runt. Det går jättebra. Ibland vill hon smita men jag håller henne kvar med mina händer på hennes bröst, vänligt men bestämt, och ger henne godbitar när hon är lugn. Men jag "tjatar" inte ut det genom att sitta för långa stunder. När hon varit duktig någon minut får hon gå och så gör vi något roligt. Detta tränar vi för att jag så småningom vill att Pejla ska kunna hålla sig lugn mellan träningspass, och i och för sig också för övrigt för att hon ska kunna varva ner. Det behövs ju emellanåt :)

Pejla har hittat sin favoritsak! Det är en hårig, rosa toffel som min dotter fick i julklapp för ett par år sedan. Dottern använder aldrig tofflorna själv, så igår gav hon den ena till Pejla. Och Pejla ÄLSKAR den! :) Och vet ni vad hon gör med den? Hon apporterar! Bär så stolt, så stolt, och om jag kastar den, hämtar hon och springer raka vägen till mitt knä. Det är nästan rörande att se dessa nedärvda egenskaper. Hon njuter verkligen, och det gör jag också.

Idag har jag varit lite på jobbet här på morgonen. Pejla sov i sin bädd, så hon fick vara hemma. Ska upp igen en sväng lite senare, och då är det troligt att Pejla får följa med.

Men nu ska vi ta oss en kissvända i spöregnet. Om jag bara kunde minnas vart jag gjort av min regnjacka!

Då har vi varit på valpkurs igen!

Vi började med gemensam promenad som förra gången, men jag hamnade lite på efterkälken eftersom jag gärna vill att Pejla inte ska dra så i kopplet - därmed stannar jag en hel del. När hon drar stannar jag och väntar in att hon ska ta kontakt med mig och som belöning går vi vidare framåt. Och hon får självklart beröm och godis när hon är riktigt duktig på att gå fint på vänstra sidan.

Teoripasset handlade mycket om ledarskap och vi fick många exempel på hur man visar vem som är flockledare. Känner mig lite kluven i vissa resonemang - men det är väl som med allt när det gäller hundträning - man får ta åt sig av det som passar en! Har till exempel svårt att få till att jag och övriga familjemedlemmar ska äta FÖRE Pejla varje gång det vankas mat. Känns lite omständigt, och jag är inte heller så säker på att det är nödvändigt för att bestämma ledarskap. Däremot att hon ska sitta still och ta kontakt innan hon får äta själv, eller innan hon hoppar ur bilen (nu lyfter jag ju ut henne, men ändå), det tycker jag är bra övningar!

Under den praktiska delen fortsatte vi att öva kontaktövningar, sitt och vi började även prova på stanna kvar. Känner mig även här lite kluven. Har inte själv så jättebråttom med att lägga på kommandon, utan jobbar ju mycket med att shejpa och få Pejla att bjuda på beteenden när vi tränar hemma. Men med just sitt så känns det ändå som att det funkar såpass bra redan, så jag provade lite med att lägga kommandot ändå. Fast bara när jag såg att hon ändå var på väg att sätta sig ;)

Hon var väldigt duktig på att sitta kvar också. Det var roligt :) Men efter ett tag började hon bjuda på nya beteenden om jag inte var snabb nog att berömma. Klickersyndrom?? :) Men jag kunde ändå dra ut på tiden mer och mer och det kändes bra.

Återigen märker jag dock att vi måste passivitetsträna mer. Jag måste få henne att förstå att det är pauser mellan övningarna. Och att hon ska vara lugn då. För när hon märker att det är paus (eller snarare märker att "nu behöver jag inte bjuda på något beteende längre"), då åker nosen ner i backen och hon far gärna runt på gräsplanen och "belönar sig själv" med än det ena, än det andra.

Om det finns några klickerkloka människor som läser här får ni gärna komma med lite tips kring detta!

Vi tränade även lite inkallningar (i koppel - instruktörerna höll i kopplet, jag gick iväg och kallade när Pejla hade fin kontakt med mig), och det gick klockrent! Särskilt den tredje och sista. Anna-instruktör fick springa rejält för att hänga med ;)

Avslutningsvis kan jag säga att det är roligt på valpkursen, men att jag blir lite schizofren av att jag hela tiden annars tränar enligt klickertänk, och att det på klubben går mer åt det traditionella träningstänket. Men som sagt, jag plockar det bästa och använder mig av det. Och bra miljöträning är det utan tvekan.

Läxa till nästa gång (inte bakläxa alltså, utan läxa för alla): Kontakt, sitt och inkallning :)

Pejla gillar INTE att klippa klor.

Första gången jag klippte hos uppfödaren gick det bra. Första gången hemma gick det också bra, då klippte jag alla klor i ett svep, utan problem. Andra gången hemma, samma sak. Men tredje och fjärde. Huvva!

Har slarvat lite med själva inlärningen av att hantera hennes tassar och klor tror jag. Var väldigt duktig ett tag, men nu på sistone har vi inte uppdaterat oss ordentligt. Så nu blir det till att ta tag i det här på allvar!

Ska köra klicker rakt av på detta. Tror det är det som passar mig bäst. Allt jag hittills bestämt mig för att träna har fungerat allra bäst med klicker. Ta till exempel detta med bit och slit i byxbenen - efter bara två dagars korta stadgepass med byxben och tröjärmar som fladdrar har Pejla lugnat ner sig rejält med detta. Hon tar visserligen tag ibland, både i mina och barnens byxben, men långt ifrån lika mycket som förut.

Fick ett tips om en film, föresten, om någon mer är intresserad av att träna kloklippning med hjälp av positiv förstärkning. Den hittas här.

Känner bara för att understryka vikten av att träna kontakt med sin lilla valp. Vi har fokuserat väldigt mycket på det den senaste tiden (har skrivit lite om det förut), och det är så himla bra. Jag berömmer eller klickar ganska mycket faktiskt, för spontan kontakt. När hon söker upp mig, tittar på mig, vänder huvudet i min riktning, osv. Belönar med godis eller en lekstund. Om jag vill öka frekvensen för att hon ska bjuda på kontakt belönar jag med godis eftersom det snabbt tar slut :)

Resultatet idag är att jag har en hund som gått utan koppel i trädgården i en vecka, ungefär (minns inte riktigt när jag skrev om att jag inte vågade ha henne lös för att hon smet, men det känns om en vecka sedan). Hon följer mig så fint, och när jag flyttar mig kan hon gärna få gå och nosa i något hörn, men hon kommer alltid skuttande efter ett tag, och då har vi roligt eller äter gott.

Det vara bara det, denna gång. Satsa på kontaktövningar, det lönar sig enormt!

Ang. bilden nedan så väntar jag en aning med att avslöja vad som verkligen sker. In med några gissningar till bara, så kommer svaret snart!

Idag har vi roat oss med att prova på så kallad skvallerträning. Det går ut på att man ska få hunden att låta bli att springa efter katter, göra utfall mot andra hundar, springa fram till okända människor osv osv...

Pejla springer gärna efter vår katt Sigge. Han är en liten mespropp, tyvärr, och hamnar ofta under henne där han har lite problem med att ta sig loss. Nu har han börjat ge igen lite i och för sig, men jag tycker synd om honom, stackarn.

Idag testade jag lite smått att få Pejla att "skvallra". Sigge gick förbi köksdörren, och Pejla som låg inne i köket med mig noterade honom som vanligt. Precis när hon var på väg att resa sig (och förmodligen jaga, det brukar gå till så), så klickade jag. Hon blev nog en aning förvånad, slängde runt huvudet och tittade på mig. Jag plockade snabbt fram en godbit och belönade.

Lite senare fick vi ett liknande tillfälle och jag bestämde mig för att prova igen. Fast denna gång tittade hon bara på Sigge och vände sedan genast blicken mot mig. Klockrent skvaller! Klick och belöning.

Ska fortsätta med detta på andra grejer också. Hundar som går förbi tomten, till exempel. Ett verkligt bra "trick" detta med skvallerträning, tycker jag!

Sedan har vi tränat lite stadga, eller vad man nu ska kalla det. Pejla är väldigt bitig av sig. Barnen tycker det är jobbigt, och även om jag är rätt tålig av mig börjar jag också tycka det. Ser ut som bara f*n utefter armar och händer, och jag blöder varje dag. Kanske är normalt, men hon har börjat ta i så när hon biter. Det gör ONT!

Hur som helst. Jag började med att flaxa lite med ena tröjärmen framför henne och klickade snabbt som busen. Hon hann knappt reagera, och inte heller bita. Belönade med gotta.

Fortsatte såhär och viftade allt längre innan klick. Gick snart över till att fladdra med byxbenen framför henne och klickade för passivitet och ögonkontakt. Det gick strålande!

Lite senare bad jag barnen att vara försökskaniner. Främst dottern, eftersom det är hon som råkar mest illa ut när Pejla är i farten (sonen har någon slags magisk aura, tror jag, för när hon ger sig på honom så slickar hon mest). Barnen fladdrade med diverse kläder och jag klickade och belönade för att hon inte bet tag i något. Hon fick gärna nosa och titta på dem, och det gick fortsatt jättebra!

Vi avslutade med att barnen båda två gick lite runtomkring henne, satte sig på huk och kelade lite, medan de pratade ungefär som de brukar göra med henne - det vill säga glatt och livligt.

Hon satt som en staty nästan, och när det blev lite för mycket drog hon sig ifrån dem och sökte kontakt med mig.

Lite senare nu ikväll sprang hon i och för sig åter igen efter dotterns byxben, men jag tror att vi ska köra fler korta pass, något om dagen i någon vecka, och se om det ger resultat.

Har för övrigt även passat på att belöna henne över lag när hon är lugn och fin med mig eller barnen. Det tycker hon är mycket trevligt :)