Det händer väl inte så jätteofta att vi ger oss ut på regelrätt promenad. Pejlas aktivering består mer i att leka, träna och fara runt på andra ställen. Men ibland tar vi en runda.

Har valt att gå samma runda nästan varje gång faktiskt. Det har varit en hel del dragande i kopplet för det mesta. Särskilt på tre ställen. Det första stället är när vi går förbi en liten uteplats vid några hyreshus. Där bakom staketet bor en liten, liten skällig hund. Jag tror det är en chihuahua. Där brukar Pejla vilja dra mot det som skäller, såklart? :)

Andra stället är fler skällande hundar. Vid en villa i en hundgård står två, vad jag tror är, gråhundar. De skäller när vi går förbi, och Pejla, hon drar.

Tredje stället är när vi börjar närma oss hemma igen. Då går vi förbi en såndär el-låda som brukar stå vid vägkanten. Jag antar att många hundar rastar sig på denna, för där vill hon lukta och lukta... Så den drar hon mot också då.

Men. Igår, när barnen var hos mormor på eftermiddagen och jag och sambon skulle förbereda inför nåtningen av badrumsgolvet, fick vi för oss att vi skulle ta en liten promenad ändå. Det hade kommit en rejäl åskskur och luften var så skön.

Det var säkert över en vecka sedan vi gick den här promenadrundan förut, och jag sa till sambon att det nog kan ta sin tid, för jag vill stanna och "krångla" om Pejla drar osv osv...

Jag vet inte om det berodde på att sambon var med den här gången, eller om liksom poletten trillat ner under den långa promenadpausen. Men Pejla uppförde sig hur som helst exemplariskt i kopplet! Varje gång kopplet blev sträckt, vände hon och tittade på mig. Varje gång! Och flera gånger kom hon till och med ända in till min vänstra sida, helt spontant. Jag var helt paff.

De tre ställena där hon brukar dra funkade också mycket bättre än förut.

Chihuahuan bakom staketet - den skällde. Pejla stannade och tittade mot staketet, men tittade sedan på mig, fick klick och belöning och vi gick vidare utan något som helst dragande.

Gråhundarna i hundgården tog hon ingen som helst notis om när vi gick förbi. När vi kommit några tiotal meter förbi började de dock skälla, och Pejla stannade och vände på huvudet för att titta på dem. Men bara efter några sekunder kom hon ikapp mig och fick klick och belöning igen.

Vi mötte en golden med husse också. Eller mötte, de gick förbi oss faktiskt. Då drog Pejla däremot. Hon ville efter goldenhunden men jag stannade, och hon "gav upp" nästan genast.

Elskåpet då. När vi närmade oss det kände jag att hon ville iväg. Men innan hon hann börja dra saktade jag av på tempot rätt mycket och hon höll sig jättefint nära mig. När vi kom nästan intill skåpet fick hon ett klick och "varsågod" som belöning och sprang glatt fram och nosade.

Vanligtvis har nog denna promenad tagit upp emot en halvtimme att gå. Den här gången tog den tio minuter!

Ska prova igen snart för det vore intressant att se om det är något bestående detta, eller om det bara råkade vara så att hon var på "rätt humör" igår.

Igår fyllde dottern år. Det blev en slappardag för nu slog verkligen värmen nya rekord. Herregud, det är varmare än hos min pappa i Italien. Det är så man storknar emellanåt.

Sambon och sonen tog finbilen med det riktiga aircondition när de åkte för att gratulera en student, så jag och dottern fick ta slaskbilen för att kalashandla. Det ska vara aircondition även i den, men den funkar dåligt, och har alltid gjort :( Vid affären finns dåligt med parkering i skugga, så jag bestämde mig helt enkelt för att Pejla fick vara hemma.

Vi har en rätt stor hall. Ja, ytterhallen är inte så stor, men vi har liksom en till, innerhallen, som vi kallar den. Sambon har länge velat ta upp klinkerplattorna där för att lägga in värmeslingor under. Han gillar inte kalla stengolv. Men det gör Pejla! Så jag stängde dörren till vardagsrummet och till barnens rum, och Pejla fick alltså stanna där på det svala golvet när vi åkte och handlade. Och faktiskt gjorde hon inte ens ett försök att följa med oss ut i värmen när vi gick. Och när vi kom hem låg hon yrvaket kvar på golvet när vi klampade in med alla kassar.  Hon trivs verkligen där på det svala golvet.

Har även börjat strunta i att sätta för kompostgallret runt bädden på nätterna. För i vardagsrummet, där både jag/sambo och hund sover än (renoveringen inte klar alltså), blir det så fruktansvärt varmt på morgonen. Solen lyser rakt in genom panoramafönstren och det är över 30 grader redan vid 6 på morgonen där inne. Och Pejla gillar det lika lite som jag. Så kompostgallren får vara, så att Pejla kan springa till hallen och det svala golvet för att sova vidare på mornarna.

Har testat detta tre nätter nu. Var lite orolig att hon skulle göra sitt morgonkiss på golvet, men icke! Hon väntar tills vi släpper ut henne. Jätteskönt! Helt plötsligt, känns det som, har hon blivit rumsren! Inte en olycka på jag vet inte hur länge. En vecka? Två? Känns väldigt bra iallafall.

Dottern är väldigt nöjd med sitt nya Playstation Portable som hon (och även sonen) fick ett exemplar av igår. Så det blir nog mycket stillasittande idag. Lika bra, känns det som, för det verkar som om värmen fortfarande har norra Värmland i sitt grepp. Och då orkar man inte vara särskilt aktiv.

Hoppas komma iväg för en badtur igen iallafall, men vi väntar nog till framåt kvällningen när luften är behagligare.

Trevlig helg, alla!

Så var det då dags för sista valpkurstillfället. Det har varit en otrolig värme hela dagen och både jag, barn och hund har väl varit rätt utslagna. Det var skolavslutning i kyrkan för dottern för första gången och där inne var det lika varmt som ute nästan. PUST! Pejla fick ligga i bilen och vänta i skuggan, med både baklucka och fönster öppna för genomdrag, och jag kan slå vad om att det var skönare där!

När kvällen kom hade nog värmen gjort slut på mitt korttidsminne, för när klockan var halv sju var jag på väg med barnen att bada, när jag plötsligt insåg att valpkursen hade hållit på en halvtimme redan! Så badplanerna fick ställas in (under stora protester) och jag drog iväg.

Missade teorin som handlade om akivering. Synd, men instruktör-Anna drog några tips för mig under den obligatoriska promenaden, så det kändes ändå bra, och jag insåg att vi nog är rätt uppfinningsrika vad gäller aktivering redan.

I övrigt tränade vi vidare på det vi hållit på med under hela kursen. Roligast var nog inkallningen denna gång. Har tränat en del sitt/stanna kvar med Pejla och utvecklat det till att lägga på inkallning. Provade detta på kursen nu. Satte henne, bad henne stanna kvar och gick iväg medan Anna höll i långlinan. Efter 10-15 meter hörde jag att Pejla började hoppa där bakom mig. Då vände jag mig om och tittade på henne. Hon satte sig igen och jag sa "stanna" en gång till. Och hon satt som ett ljus. Gick en 20 meter till, vände mig om och tittade på henne. Hon satt stilla, så fint så fint. Väntade 10-15 sekunder innan jag ropade "Peeeejla!", och hon kom som ett skott. Väntade lite med belöningen när hon kom fram och hon satte sig på backen med en smäll innan jag klickade och bjöd på lite godis. Min duktiga tjej! :)

I övrigt fortsatte vi träna ligg och sitt med stanna kvar, och med störning i form av att ekipagen om vartannat fick gå slalom mellan övriga. Pejla är jätteduktig på detta. Hon är till 90% fullt koncentrerad på mig under dessa övningar.

Vi gjorde även hälsningsövningar där vi gick två och två ekipage mot varandra, stannade, satte hundarna och stod och pratade en stund för att sedan gå vidare till nästa. Funkade också bra!

Avslutningsvis visade Anna med sin gammel-labbe de olika momenten i lydnadsklass 1. Och jag blev ännu mer sporrad att fortsätta med lydnaden. Tror verkligen att Pejla kan bli riktigt duktig på detta i framtiden! Men något tävlande eller hårdträning blir det förstås inte fråga om på länge - hon måste ju få bli stor först :)

Det kändes lite trist när kursen var slut. Satt kvar och pratade med Anna och Sofia en halvtimme efteråt, och Anna berättade att hon ska åka och hämta en labbevalp om ett par veckor. Roligt, tycker jag! För tanken var att hon skulle ha väntat till nästa sommar, men nu har hon alltså ångrat sig. Hoppas på en retrievertränarkompis lite där :)

Tack Anna och Sofia för 6 toppenveckor! Vi ses ute på plan :)

I söndags var tanken att jag och dottern skulle åka till uppfödaren på valpträff. Ända tills på lördag var jag helt inställd på det. Men, så blev det inte :( Annat oplanerat kom emellan så vi fick helt enkelt lämna återbud. Jättetråkigt.

På eftermiddagen fick vi ändå lite tid att ha roligt. Pejla var ju ovetande om vad vi gick miste om, men jag och dottern tyckte att vi var värda en utflykt trots allt. Så när sambon var klar med sitt funderade jag ett tag på om vi skulle åka ner ändå, men insåg rätt snart att vi skulle komma såpass sent att det inte var någon idé. Så vi tog en tur till Rottneros park istället. Vädret var kanon och vi satt där i gräset vid den stora fontänen och fikade i solen. Dottern lekte hela eftermiddagen, åkte som Nils Holgersson på Ackas rygg, och Pejla fick tillfälle att rulla runt i diverse vattendrag.

Lite senare åkte vi även ut till Sunnes stora campingplats och där fick både hund och barn bada. Sambon mötte upp med sonen också. Vattnet var rätt kallt men det brydde de sig inte om det mista. Och Pejla simmade! Förra gången vi tog en badtur var hon alldeles för feg för att våga släppa botten med tassarna, men den här gången fattade hon galoppen och trivdes som den flatte hon är i vattnet :)

Jag vet inte när nästa valpträff är, men då SKA vi åka ner. Och om det funkar ska vi ta oss en tur till uppfödaren vid något annat tillfälle också.

Men nu ska jag jobba, och Pejla... ja, sova verkar det som :)

Den första tiden när Pejla var med mig på jobbet hade jag en hage av kompostgaller här. Men den försvann, eftersom den behövdes utomhus, och sedan har jag liksom inte orkat bära den fram och tillbaka hela tiden.

Nu ligger hon oftast på golvet här inne, men emellanåt vill hon springa runt i alla rum. Allra helst om katten Sigge är här på besök, vilket han är varje dag.

Dörren in till mitt rum går nu tyvärr inte att stänga heller - det är glapp på något vis, så är den stängd, är det bara att putta upp den utan att vrida ner handtaget. Detta har naturligvis Pejla lärt sig.

Vill inte hålla på och säga nej till henne hela tiden när hon går mot dörren, så idag tog jag loss ett av kompostgallren, och satte det helt enkelt för dörröppningen.

Satt inne hos vår administratör i ett annat rum i någon timme förut (som också har hund på jobbet) och Pejla stod innanför gallret i vårt rum och gnällde och gnällde.

Det är svårt att lyssna på det. Helt klart. Men jag stålsatte mig och ignorerade. När hon så blev tyst väntade jag i några minuter och gick sedan in och satte mig här vid datorn. Hon somnade på en halv minut.

Och nu ska jag gå ut härifrån igen och se vad som händer... Det ska nog bli bra, även det här...

Liksom igår tog vi även idag med oss frukosten ut för att träna promenadgående. Jag vill bara förtydliga detta lite först, så att ingen tror att jag liksom kräver perfektion av min lilla hund. Jag ger min hund mat även om hon inte gör "som jag vill". Hon svälter inte. Men ibland plockar jag med maten ut och tränar med en del av den. Ibland allt, men ofta har jag rätt mycket kvar i fickan när vi kommer hem, och då får hon det på vanligt sätt.

Hur som helst. Kände efter valpkursen igår att jag måste belöna fotgående även UTAN kontakt. Så att inte Pejla känner sig tvingad att gå med kontakt konstant, för det är ju inte normalt, som någon så snällt påpekade för mig igår ;)

Så idag tog frukosten slut på vår promenad, eftersom jag belönade i princip konstant. Varierade belöningspositionen också genom att ömsom kasta framåt på marken, ömsom bakåt och varvade med att belöna ur handen.

Resultatet blev att Pejla höll sig i slakt koppel för det mesta. Om hon var tvungen att springa en bit för att nå godiset på marken, kom hon ändå tillbaka till min vänstra sida när hon fångat upp den. Trevligt!

Belönar för övrigt inte enbart med godis när vi går såhär, utan låter henne även undersöka intressanta saker som belöning. Till exempel - Pejla drar plötsligt iväg mot en sten, en stolpe eller en tuva och vädrar efter den. Då stannar jag mjukt och väntar in att hon ska ta kontakt med mig. Så fort hon gör det klickar jag och säger varsågod, och hon får gå fram och nosa. Funkar i vissa lägen mer effektivt än att belöna med godis, helt klart.

På slutet av promenaden var godiset slut, så då belönade jag med boll istället. Inte lika kul som igår, verkade det som, men det berodde nog en del på kopplet. Funderar på att köpa en lina som vi kan använda när vi inte är hemma. Törs inte släppa henne lös hur som helst än, men kopplet är ju kort, och lek med boll blir inte helt lätt om man vill få det riktigt roligt...

Nu sitter vi på jobbet, Pejla har tuggat i sig sitt tuggben, är mätt och trött och ligger på en filt vid mina fötter och sover. Den där bädden som jag köpte hit till jobbet, ja, den används väl inte så värst regelbundet precis... golvet, mattor och filt verkar faktiskt mycket skönare.

Igår var det dags för näst sista valpkurstillfället. Vad fort det går! Den här gången träffades vi nere på byn för en gemensam promenad i samhället. Några hade inte möjlighet att komma, men vi var ändå ett härligt gäng som gick gatan fram.

Jag håller mig forfarande en bit ifrån de andra eftersom det känns så himla onödigt att utsätta Pejla för allt för mycket störningar. Men under dessa veckor har vi ändå närmat oss de övriga steg för steg, och nu kan vi gå bara några meter efter utan att Pejla drar i kopplet hela tiden.

Vi ställde upp oss i ring i tingshusparken och tränade lite sitt med kontakt, sitt/stanna kvar och ligg. Tror inte det var någon hund som inte klarade det. Alla har verkligen gjort framsteg under dessa veckor! Och det är faktiskt kul att se att framstegen kommer oberoende av vilken metod man kör. Men jag tycker personligen att det känns så härligt att inte behöva fya och säga nej när Pejla gör "fel". Utan istället vänta ut rätt beteende. Det kommer ju ofelbart varje gång iallafall, så detta nejande känns helt och hållet överflödigt för mig just i träningssammanhang.

Vi provade även att gå ner och upp för en skum trappa. Pejla har tränat lite trappgående här hemma redan, eftersom vi har kontoret en trappa upp, så det var inga problem för henne alls. Någon hund var lite rädd för trappan, men alla kom tillslut både ner och upp tillbaka.

Väl ute på klubben fortsatte vi "som vanligt" ute på plan, med sitt/stanna kvar och även ligg/stanna kvar. Igår var första gången som Pejla faktiskt valde att sitta och ligga vid min vänstra sida istället för framför 90% av gångerna. Det kändes jättekul! Vi har ju tränat lite på detta, men jag tycker inte att vi gjort det såpass mycket att det redan borde ge resultat. Men jag kanske får omvärdera hur snabbt det faktiskt går. Kanske börja höja kriterierna lite tidigare emellanåt...

Vi avslutade med teori och pratade om hundägaransvar. Många förbud, många ansvar, många skyldigheter och i princip inga rättigheter. Så ser det ju ut för hundägare. Bra att ha i bakhuvudet, men inget att hänga upp sig för mycket på, tänker jag.

Nästa gång är alltså sista gången och då ska vi få lite tips och testa på att gå fint i koppel/gå fot. Instruktör-Anna påpekade skillnaden mellan att gå fot på träning och att gå fot på promenad. Här på klubben är det ju liksom en sak, att man gärna vill få hunden att gå bredvid med fin kontakt, menade hon. Men att det inte är helt normalt att ha en hund som trippar vid vänstra sidan med ständig kontakt när man går vanlig promenad.

Kände mig lite träffad faktiskt... Pejla går väldigt ofta med kontakt, även om vi går vanlig promenad. Inte hela tiden förstås, men rätt ofta tycker jag. Tänkte i mitt stilla sinne att jag måste börja belöna henne mer "bara" när kopplet är slakt, och när hon tittar bort. Och det handlar nästa inlägg om.

När vi kom hem efter vår korta promenad i morse hade jag en hel del mat kvar i fickan. Så vi tog en tur i trädgården och tränade på att sitta vid vänstra sidan. Det är svårt, eftersom vi tränat så mycket när Pejla sitter framför mig. När hon fattar att det är klickerdags springer hon, väldigt fokuserad, och sätter sig med kontakt framför mig.

Men vi tränar även fotgående en hel del, så vi började med det även idag. Började så småningom sakta ned farten i fotgåendet och höll på så tills jag stod helt stilla. Och det gjorde Pejla också! Klick och belöning.

Hade hög frekvens på klicken när hon stod vid min vänstra sida, och så småningom satte hon sig ner. Fortsatte klicka och belöna för detta och sedan tog vi paus och gjorde om samma sak igen.

Avslutningsvis körde vi vanligt fotgående med kontakt, eftersom hon är så duktig på detta och verkligen tycker det är roligt. Belönade då genom att kasta en boll som hon gladelilgen apporterade. Kampade lite om bollen också och tränade på att hon ska släppa när jag säger "tack". Det går jättebra faktiskt! Men det får lov att bli korta, korta kamplekar, annars är det svårt att få henne att släppa :)

Provade även lite sitt/stanna kvar som så småningom utvecklades till sitt/stanna kvar med inkallning. Belönade med bollen på samma sätt och kastade den bakåt så att hon sprang förbi mig i rejserfart och hämtade. Roligt för mig och roligt för Pejla :)

När vi sedan gick upp till jobbet var det en trött hund som la sig med ett tuggben i bädden. Hon har sovit i princip fram till nu, och nu går vi ner och käkar lunch! Vad det blir i eftermiddag vet jag inte. Regnet öser ner. Tror vi satsar på någon inomhuslek...