Vi åkte så att vi kom en halvtimma tidigare till veterinären. Tog en promenad i området för att tömma lite energi först :) Väl inne hos vetten, exakt i tid, fick vi ändå vänta i en halvtimme. Och då passade vi på att träna lite sitt och stå med omvänt lockande. Funkade kanon och var jättebra för att få Pejla mer fokuserad på mig än på alla nya människor och hundar som hon nog egentligen hellre hade hälsat på.

När stygnen så skulle tas bort så stod Pejla så fint och stilla på vettens bord. Jag matade med lite Frolic och berömde henne. Man blir ju stolt när ens hund "uppför sig".

Detta med hundförsäkring, för övrigt, det är ju toppen. Det är inte ofta man får "tillfälle" att nyttja alla sina försäkringar, men hundförsäkring, det är verkligen en bra försäkring.

Hela kalaset gick på dryga 5600 kr, men försäkringsbolaget stod ju för det allra största delen av det och vi kom undan med ca 1500 kr. Helt ok ändå.

Jag har ju skrivit lite innan om hur vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är fantastiskt vad det går undan emellanåt, när man väl tar sig lite tid att träna något.

Redan efter några pass fick jag ju ut Pejla på vänstra sidan av klossen och hon följde mig runt den när jag gjorde förflyttningar åt höger. När detta funkade så fint var tanken att jag skulle ha flyttat oss och tränat genom att vi båda stod på samma sida, men jag märkte av en slump nästan, att hon gjorde samma förflyttning utan klossen, så då började jag testa om hon ville följa med när vi stod "på samma sida" utan kloss, dvs i fotposition. Och tänk att det gjorde hon!

Var inte så noga i början med att hon skulle hamna rakt, utan klickade när det syntes att hon jobbade med bakdelen. Och nu, några dagar senare, har jag testat ute i trädgården. Innan har vi bara gjort det inomhus.

Bara att gå ut är ju en kriteriehöjning eftersom det finns mycket mer störningar, men hon fixade det galant och jobbade för en boll som jag kastade åt henne. (Inget godis idag, för hon har blivit lite petig med maten de senaste dagarna, så jag vill att hon ska vara hungrig när hon får sin riktiga mat. Det är en så tråkig ovana att bara äta upp en tredjedel...)

Höjde kriterierna ytterligare genom att inte klicka förrän hon satt rakt vid min sida. Och hon fattade galoppen blixtsnabbt.

Det här med lydnad blir nog min grej tror jag. Tycker det är så fantastiskt kul. Det hade jag ALDRIG trott för ett år sedan. Nej, inte ens när vi bestämde oss för att skaffa hund. Tänk vad härligt att man fått en så himla trevlig hobby! :)

Igår följde vi med några bekanta ut på sjön. Bäst att passa på när vädret äntligen blivit lite somrigt. Pejla har aldrig åkt båt förut, och det var väldigt spännande! Men tant Zelda var med och visade hur det gick till - alltså att man ska sitta still i båten. Pejla lyssnade inte så mycket på Zelda dock, utan fick hållas i koppel. Annars hade hon plumsat i, det är jag helt säker på.

Hundarna fick bada innan vi åkte dock, och lite senare på en av stränderna vi besökte. Där fanns även två norska hundar, en Jack Russel och en Aussie-Schäfer-Setter-blandis. Jättetrevliga båda två. Zelda skällde lite på dem, men Pejla var mer intresserad av fikat som vi hade med.

När vi kom hem på kvällen var Pejla dödstrött. Hon brukar somna runt elvatiden i vanliga fall, men igår somnade hon redan vid halvnio.

En härlig dag var det. Så det ska vi göra om!

Har varit utan bredband i några dagar eftersom vi bytt operatör och det tog en stund att få till det nya. Men nu så.

Idag fick jag sovmorgon, men väcktes av att veterinären ringde för ca en timma sedan. Hon hade goda nyheter! Gud så skönt.

Det var en tumör Pejla hade på bogen, men en godartad. Det är inte jättevanligt, men det förekommer ändå att unga hundar får godartade tumörer. De är alltså inte farliga alls, de sprider sig inte, och de kan till och med gå tillbaka av sig självt.

Innerst inne har jag inte riktigt trott att det skulle vara någon fara, men man vet ju aldrig så detta var väldigt sköna nyheter denna soliga förmiddag!

Pejla har slutat klia sig på snittet nu också, så strumpan är borta och så även plåster/t-tröja/bandage och allt annat vi provat för att hålla klorna borta från stygnen. Hon är pigg och kry och glad som vanligt och nu väntar vi bara på att få ta bort stygnen på måndag och att pälsen ska växa ut igen :)

Åh jag blir tokig. Pejla har ju en strumpa på vänster bakben för att hon inte ska kunna använda klorna att klia sig med. Hon har lyckats få av den där strumpan ett par gånger, men jag har varit med och vänligt men bestämt satt på den tillbaka. Har dragit tejp runt den, så den är rätt besvärlig att få av, även om hon använder tänderna.

Men så förut. Min mamma var här och hälsade på och barnen härjade fritt med någon rolig lek när telefonen ringde. Jag fick gå undan för att kunna prata ostört en stund - det var min uppfödare Lena som ringde.

Vi pratade väl i fem minuter ungefär, och sedan när jag går in tillbaks till vardagsrummet där Pejla ligger, ja då är både strumpan och kompressen på såret borta. Har letat överallt, men kan inte hitta dem!

Så risken är väl att hon svalt grejerna. Känner mig som världens sämsta matte just nu - för jag borde ju ha haft koll på henne.

Har försökt läsa mig till hur man ska bete sig när man misstänker att hunden svalt något, men jag känner mig osäker. Hon har bajat normalt en gång sedan det hände och är pigg och kry, så jag känner mig väldigt osäker. Och på en söndag går det för övrigt inte att få tag i någon veterinär där jag bor heller...

Vad ska jag vara uppmärksam på? Någon?

Pejla lider verkligen :( Det kliar så fruktansvärt mycket på henne. Och jag är där och sätter handen emellan när hon försöker klia på stygnen. Snittet är ca 15 cm långt, så det finns ju en del att klia på...

Hon verkar ha fattat att hon inte får klia, för hon gnölar en del och det liksom rycker till i henne, och så börjar bakbenet att gå, klia i golvet eller i luften liksom... fast ibland orkar hon inte hålla sig utan kliar sig ändå, och då är jag direkt där med handen. Då sitter hon med bakåtstrukna öron och tittar på mig. Tittar, tittar, gnölar lite ynkligt och tittar... De ögonen kan jag nästan börja gråta av! Tycker så synd om henne :(

T-tröjan är borta iallafall. Den blev bara i vägen. Och det där plastiga självhäftande bandaget blev så himla ihoptryckt och hårt efter ett tag att det såg alldeles för obekvämt ut. Det stramade kring halsen och i armhålan. Så det åkte också av. Har provat att tejpa fast kompress, men den åker av eftersom hon är så rörlig och skinnet hela tiden flyttar på sig.

Så nu har jag satt på ett gammalt hederligt plåster! Inte helt perfekt det heller, men det är klibbigare och sitter bättre.

Nu har jag hämtat hem Pejla från veterinären. Lämnade henne efter lunch för operation men nu är hon alltså hemma.

Knölen som de tog bort är skickad till labb för undersökning, och vetten kunde inte säga så mycket om den. Hon visste inte vad det var. Men den var slät och "fin" och det fanns en tydlig avgränsning, så den var lätt att ta bort. Ett gott tecken, tyckte hon, men var samtidigt noga med att påpeka att man inte kan veta säkert vad det är förrän labbet gjort sitt.

Tänk att ett vanligt kattklös kan mynna ut i tumör-oro :( Men jag funderar även på om det kanske kan vara en del av en fästing som kroppen liksom kapslat in?? Har plockat en fästing på Pejla i år och jag tror inte att hela kom med. Har för mig dock, att den satt mycket längre upp, men vem lägger sådant exakt på minnet?

Om tio dagar ska de åtta (!) stygnen tas bort och då får vi förhoppningsvis också resultaten från labbet. Tio dagar av väntan alltså... Usch.

Har lagt en stor kompress över snittet och stygnen och dragit en binda runt. Himla smarta sådana det finns nu för tiden. Inte det där gamla vanliga med gasbinda och häftklammer, eller vad man nu ska kalla det, utan någon slags gummibinda som liksom fäster på sig själv.

Dessutom har hon strumpan kvar på vänster baktass, och en t-tröja. Hon gillar det inte, men är ändå förvånandsvärt pigg efter operation och narkos. Hon har redan ätit och var verkligen hungrig som en varg. Antibiotikan försvann i ett nafs den också. Skönt. Är annars van en katt som tvärvägrar allt vad mediciner heter, och lyckas man få i honom så kommer det upp tillbaka. Men med Pejla sa det bara smask, så var tabletten borta.

Vi hade tänkt åka och campa nu när vädret blivit bättre, men det känns som en väldigt dålig idé just nu faktiskt. Vill hålla Pejla inomhus så mycket som möjligt tills såret börjat läka ordentligt iallafall.

Igår var jag och Pejla på brukshundklubben och kollade in lydnadstävling. Många timmar blev det, och faktiskt väldigt kallt när solen försvann.

Anna, min instruktör från valpkursen, har gått och skaffat sig världens sötaste labbevalp. Charlie heter han och äntligen äntligen har Pejla fått leka! Hon känner bara två hundar annars, och dem går inte att leka med eftersom de är sura gamla tanter ;) Men Charlie var det minsann fart i!

Tyvärr la jag ifrån mig kameran när de lekte eftersom jag ville ha händerna fria om det skulle behövas. Men här är iallafall en bild på godingen när han vilar i matte Annas famn under elit-tävlingen.

Anna har för övrigt skaffat ett gäng klickerböcker och köpt klicker, så nu ser jag fram emot mycket träning tillsammans framöver :D