Måste försöka få lite struktur i min träning känner jag. Hittills har jag liksom testat mig fram med olika "tricks" lite hipp som happ, men det funkar nog inte i längden.

Inom klickerträning (och kanske inom annan typ av träning också?) pratar man ofta om olika mappar. Mappar där man "förvarar" olika typer av kunskap som man vill att hunden ska behärska och tränas i.

En mapp kallas för framförmappen, och i den finns en del saker som hunden ska kunna göra framför dig som förare, när ni står näsa mot nos.

Den allra mest grundläggande saken är (tycker jag) fokus. Att Pejla ska kunna stå framför mig och hålla fokus på mig. Inte titta eller nosa på en massa annat utan hålla kontakten. Och för att jobba upp detta har jag då klickat/belönat när hon håller fokus i den positionen.

Men. Nu har vi ju tränat bakdelskontroll på kloss och tagit det vidare till en början på träning av ingångar. Vi har inte tränat fokus på ett tag, och det märks, för hon blir mer och mer utåtriktad.

Så idag bestämde jag mig för att lägga bakdelen och ingångarna på hyllan ett tag, och återuppta fokusträningen i framförmappen. Dels med stå framför, dels med att hon ska följa mig med fokus när jag går baklänges.

Det var inte lätt kan jag säga. För när jag ställer upp mig i "tränings-pose", så gör hon en ingång. Testade i kanske 3-4 minuter här nyss, men det var inte lätt att få till några klick för stående med fokus framför.

Så det är det här jag menar. Jag måste få till någon slags struktur. Och jag tror inte heller att man ska träna en valp med en sak i taget för mycket, för då verkar det liksom bli den där enda saken som de vill bjuda på. Inget annat. Och så får man börja shejpa om allt från början igen. Sådant som man trodde var enkelt!

Loggbok är nog ingen dum idé heller. Att föra anteckningar över vad man gör. Tror man får bättre överblick då. Har tänkt börja föra logg länge, men det har inte blivit av. Kanske är dags att börja med det snart.

Jag tränar något litet med Pejla varje dag. Ibland mycket, ibland lite. Men vi tränar nästan alltid hemma. Har två rätt små barn som är lediga hela sommaren och jag kan liksom inte bara lämna dem hur som helst när som helst. Och inte vill de följa med för att mamma ska träna hunden heller... Någon gång ibland kanske, men det finns så mycket annat som är roligare.

Idag tog vi oss iallafall ut till brukshundklubben. Det första som hände var att Pejla började tokskälla innan jag ens kommit ur bilen!? Min hund som aldrig skäller förutom när hon blir väckt av något "konstigt och skrämmande" ljud ibland. Öppnade bakluckan och pratade lite med henne. Hon skällde igen och då blev jag så paff att jag bara gick därifrån. Satte mig och tittade på när en av elithundarna tränade vittringsapportering. Pejla var tyst hela tiden så när de var klara hämtade jag ut henne och vi satte oss vid sidan av planen.

Precis i samma veva kom Charlie, Pejlas favorit över allting annat, men jag sa till matte Anna att vi väntar lite och vi bestämde att de kunde få leka sedan, innan vi skulle åka hem igen.

Ojojoj vilket pip och gnäll det var på Pejla. Hon ville verkligen till Charlie! Men jag stålsatte mig och vi satt säkert nästan en timme och tittade på när folk tränade, och på Charlie som befann sig ca 10 meter bort. Det gick rätt bra ändå. Hon la sig ner och jag belönade det med godis. Kliade henne på magen en del också för det gillar hon. Tyckte att hon kanske kunde ha varit aningen mer avslappnad, men det kommer väl det med (hoppas jag). Hon är ju valp...

Jag och Anna tog med våra valpar ut på planen och tränade lite bredvid varandra. Mest kontaktövningar, och jag provade ingångar också. Det funkade helt kanon. Vi har ju gjort det några gånger nu de senaste dagarna, och det sitter väl högst upp på Pejlas att-göra-lista nu förstår jag, för hon klarade åtminstone 8 av 10. Dags för ytterligare kriteriehöjning kanske.

Testade även att köra bakdelskontroll på kloss, men det var som bortblåst :)

Vågade inte ha henne lös på plan idag när det var så många hundar, för hon kändes väldigt utåtriktad förutom när vi gjorde ingångarna. Så jag tog in henne i agilityhagen där det är stängsel runt om. Mycket riktigt. Så fort hon kom lös gjorde hon några ärevarv där inne i tokfart. Kunde inte annat än skratta faktiskt. Gick iväg en bit för att liksom visa att jag inte var intresserad av någon sådan lek, och när hon slutligen kom till mig och lugnade sig lite plockade fram en boll och lekte med henne för att få upp kontakten. Det funkade faktiskt rätt bra. Provade lite sitt kvar med inkallning och vi fick till tre stycken som faktiskt kändes helt ok, även om hon fortfarande helt klart hade tankarna på Charlie där utanför staketen.

Men så kom han då äntligen. Söta Charlie. Ett halvbra sitt med kontakt och hon fick sitt varsågod, och sedan var de i full gång. Vi lät dem springa, jaga, rulla, knuffa, morra och leva loppan i drygt fem minuter, sedan flåsade båda två så mycket att vi tyckte det kunde räcka... :)

Min slutsats efter dagens besök på hundklubben är hur som helst att jag måste bli bättre på hitta sätt och tid att träna på nya ställen. Om så bara på "att vara"...

Fast roligt hade vi iallafall. Och Pejla sover nu som en gris :)

Jag kan verkligen rekommendera bakdelskontroll på kloss för er som vill träna ingångar. Det har funkat toppkanon för oss. (Se tidigare inlägg 9:e och 10:e juli samt skiss).

Var ute på en kissesväng i trädgården nu på förmiddagen och passade på att leka lite med Pejla. Vi gör det rätt mycket nu för att få upp leklusten på max, typ. Mycket av den här "träningen" är faktiskt till för mig, som är ovan att leka med hundar. Behöver utveckla leken för att den ska funka bra som belöning i träningen. Och framför allt - det bidrar till att vi får en sådan härlig kontakt!

Hur som helst. Idag lekte vi med en tennisboll i snöre. Jag kastar den och vill att hon ska komma tillbaka med den - inte springa iväg och leka på egen hand. Hon börjar bli duktig på detta. Hon springer i tusenfyrtio och hämtar bollen och kommer till mig, nästan lika snabbt. Hon får klick och belöning när hon befinner sig inom ca en meter ifrån mig. Bryr mig inte om något avlämnande eller så än.

Men! Idag testade jag en ny sak - att inte klicka förrän hon befann sig kring min vänstra sida med bollen. Och det fattade hon ju! Hon släppte visserligen bollen på marken, men snart gjorde hon faktiskt en ingång och satte sig så fint på min vänstra sida. Stolt blir man :)

Det här är kanske inget extraordinärt på något sätt, men för mig som aldrig levt med eller tränat hund förut är det stort. Att de fattar vad man vill, att de själva vill! Helt otroligt.

Ska införskaffa en apportbock eller två snart också och börja testa mig fram för att få henne att hålla den. Ska bli intressant det också.

Vi har börjat testa lite luktdiskriminering här hemma. Men för att liksom bryta ner momentet i smådelar har vi börjat med att träna att "frysa näsan". Alltså att Pejla ska kunna frysa och stå still med nosen vid, i det här fallet, min handflata.

Det är rätt svårt faktiskt! Jag håller ut min handflata som target och Pejla ska då i slutändan kunna sätta nosen alldeles vid handflatan och stå still där tills klicket kommer. Hittills har hon fattat att hon ska till handen med nosen. Men inte fullt ut, för mellan varven testar hon att bjuda på annat som brukar ge klick - ingångar, läggande, backande osv.

Sista passet av tre korta idag fick vi till rätt många nos på handen iallafall. Måste bara se till att tajma klicket rätt, för emellanåt har jag "råkat" klicka när hon slickar mig på handen istället, och det vill vi ju inte ha :)

När hon lyckas belönar jag med godbitar (ingen lek) eftersom jag vill få upp en hög frekvens på hennes lyckade försök = många klick på kort tid. Men jag kör med fri-kommando mellan varven också, och då blir det förstås lite lek ändå, och det är roligt att hon verkligen börjar förstå "fri" :)

Belöningsposition verkar för övrigt vara viktig när vi ska frysa näsa, och jag försöker belöna så nära targeten (min hand) som möjligt. Dock med andra handen, för lägger jag godbiten i targethanden börjar hon snart slicka istället för att targeta med nosen.

I förlängningen ska jag sätta en post-it-lapp i handen som hon ska frysa nosen vid. Sedan går vi vidare med post-it-lapp på golv eller vägg, vidare med flera lappar, varav endast en har min lukt och då hon alltså ska frysa vid rätt lapp. Men detta ligger såklart längre fram i tiden...

Vi åkte så att vi kom en halvtimma tidigare till veterinären. Tog en promenad i området för att tömma lite energi först :) Väl inne hos vetten, exakt i tid, fick vi ändå vänta i en halvtimme. Och då passade vi på att träna lite sitt och stå med omvänt lockande. Funkade kanon och var jättebra för att få Pejla mer fokuserad på mig än på alla nya människor och hundar som hon nog egentligen hellre hade hälsat på.

När stygnen så skulle tas bort så stod Pejla så fint och stilla på vettens bord. Jag matade med lite Frolic och berömde henne. Man blir ju stolt när ens hund "uppför sig".

Detta med hundförsäkring, för övrigt, det är ju toppen. Det är inte ofta man får "tillfälle" att nyttja alla sina försäkringar, men hundförsäkring, det är verkligen en bra försäkring.

Hela kalaset gick på dryga 5600 kr, men försäkringsbolaget stod ju för det allra största delen av det och vi kom undan med ca 1500 kr. Helt ok ändå.

Jag har ju skrivit lite innan om hur vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är fantastiskt vad det går undan emellanåt, när man väl tar sig lite tid att träna något.

Redan efter några pass fick jag ju ut Pejla på vänstra sidan av klossen och hon följde mig runt den när jag gjorde förflyttningar åt höger. När detta funkade så fint var tanken att jag skulle ha flyttat oss och tränat genom att vi båda stod på samma sida, men jag märkte av en slump nästan, att hon gjorde samma förflyttning utan klossen, så då började jag testa om hon ville följa med när vi stod "på samma sida" utan kloss, dvs i fotposition. Och tänk att det gjorde hon!

Var inte så noga i början med att hon skulle hamna rakt, utan klickade när det syntes att hon jobbade med bakdelen. Och nu, några dagar senare, har jag testat ute i trädgården. Innan har vi bara gjort det inomhus.

Bara att gå ut är ju en kriteriehöjning eftersom det finns mycket mer störningar, men hon fixade det galant och jobbade för en boll som jag kastade åt henne. (Inget godis idag, för hon har blivit lite petig med maten de senaste dagarna, så jag vill att hon ska vara hungrig när hon får sin riktiga mat. Det är en så tråkig ovana att bara äta upp en tredjedel...)

Höjde kriterierna ytterligare genom att inte klicka förrän hon satt rakt vid min sida. Och hon fattade galoppen blixtsnabbt.

Det här med lydnad blir nog min grej tror jag. Tycker det är så fantastiskt kul. Det hade jag ALDRIG trott för ett år sedan. Nej, inte ens när vi bestämde oss för att skaffa hund. Tänk vad härligt att man fått en så himla trevlig hobby! :)

Igår följde vi med några bekanta ut på sjön. Bäst att passa på när vädret äntligen blivit lite somrigt. Pejla har aldrig åkt båt förut, och det var väldigt spännande! Men tant Zelda var med och visade hur det gick till - alltså att man ska sitta still i båten. Pejla lyssnade inte så mycket på Zelda dock, utan fick hållas i koppel. Annars hade hon plumsat i, det är jag helt säker på.

Hundarna fick bada innan vi åkte dock, och lite senare på en av stränderna vi besökte. Där fanns även två norska hundar, en Jack Russel och en Aussie-Schäfer-Setter-blandis. Jättetrevliga båda två. Zelda skällde lite på dem, men Pejla var mer intresserad av fikat som vi hade med.

När vi kom hem på kvällen var Pejla dödstrött. Hon brukar somna runt elvatiden i vanliga fall, men igår somnade hon redan vid halvnio.

En härlig dag var det. Så det ska vi göra om!

Har varit utan bredband i några dagar eftersom vi bytt operatör och det tog en stund att få till det nya. Men nu så.

Idag fick jag sovmorgon, men väcktes av att veterinären ringde för ca en timma sedan. Hon hade goda nyheter! Gud så skönt.

Det var en tumör Pejla hade på bogen, men en godartad. Det är inte jättevanligt, men det förekommer ändå att unga hundar får godartade tumörer. De är alltså inte farliga alls, de sprider sig inte, och de kan till och med gå tillbaka av sig självt.

Innerst inne har jag inte riktigt trott att det skulle vara någon fara, men man vet ju aldrig så detta var väldigt sköna nyheter denna soliga förmiddag!

Pejla har slutat klia sig på snittet nu också, så strumpan är borta och så även plåster/t-tröja/bandage och allt annat vi provat för att hålla klorna borta från stygnen. Hon är pigg och kry och glad som vanligt och nu väntar vi bara på att få ta bort stygnen på måndag och att pälsen ska växa ut igen :)