Vad jag förstått så blir de allra flesta hundar dåliga i magen förr eller senare. Och idag har det varit Pejlas tur. Jag slutade räkna när vi varit ute 8 gånger på toa... Och det ser inte bra ut :(

Ringde veterinären, men där var det ingen som ville svara. Ringde uppfödaren som lugnade mig lite och konstaterade att det viktigaste är att hon dricker. Problemet är att hon inte verkar vara ett dugg intresserad av det. Blandade i lite, lite fil i vattnet förut och då drack hon. Men det kom upp efter tio minuter. En stor pöl hulkade hon ur sig, och med vattnet kom även det hon ätit idag :(

Vet inte om hon fick i sig något olämpligt i skogen igår, eller om de är något annat som inte stämmer. Ska ringa veterinären imorgon om hon inte blivit bättre. Positivt är dock att hon verkar rätt pigg. Inte helt som vanligt, men ändå inte påtagligt påverkad.

Igår kväll åkte jag och Pejla ut till klubben för att kolla läget lite och eventuellt träna något. Men där var det stor ansamling och folk var på väg ut i skogen för att förbereda inför en söktävling nästa helg. Så vi hängde på!

Har aldrig tidigare vare sig varit på söktävling eller över huvud taget sett söket in action, och att följa med och se förberedelserna inför tävlingen var ett väldigt pedagogiskt sätt för mig att få lite förståelse kring vad det handlar om.

Vi gjorde iordning legor och markerade ut rutans kanter med plastband. Pejla fick vara med och springa lös en stund. Har ju varit en del i skogen med henne på senare tid och tyckt att hon varit duktig på att hålla koll på mig. Men vad tror ni hände när hela skogen var full med folk? När man har en hund som älskar människor?

Hon struntade fullkomligt i vem hon följde med, såklart, och hängde på vem som helst. När hon dragit iväg efter en av tjejerna och vi hörde hur det ropades att Pejla badade långt där inne sa en av de andra tjejerna till mig:

- Du, om jag vore du nu så skulle jag springa och gömma mig för min hund.

Helt rätt förstås! Jag gjorde det och kallade samtidigt in, eftersom hon var så långt borta vid det här laget att hon ändå inte hade koll på mig. Hon kom som ett skott och stod sedan på stigen och letade med huvudet. Väntade tyst på henne en stund, men kallade sedan igen, och då hittade hon mig genast.

Det är jätteskönt att inkallningen funkar så bra som den gör, men vi måste träna på att hon ska hålla sig närmare mig, även när andra är med.

Vi blev också inbjudna att följa med några av tjejerna på deras sökträning, och förhoppningsvis blir det av redan den här veckan. Det ser jag mycket fram emot!

Under lunchen idag var jag och Pejla ute i trädgården och lekte tasstarget. Har hittat världens bästa musmatta till det här! Det är en hård, tung musmatta från IKEA som har någon slags metall inuti och med ett hårt skinnliknande "skal". Den flyger absolut inte iväg; den glider bra på både gräs och golv om man kastar iväg den och Pejla kan dessutom glida själv på den utan att den "stör" genom att fladdra runt och så. Helt perfekt alltså.

Pejla älskar verkligen den här leken. Hon flyger på musmattan så fort jag slängt den på marken. Idag tränade vi inte på gräs, utan på altanen. Jättekul :) Efter en stund hämtade jag kameran (kors i tak), så här kommer lite bilder från alldeles nyss:

Pejla väntar på att vi ska sätta igång.

Och så kör vi då!
"Klick"
Var är belöningen?!

Provade även att lägga musmattan så att hon sprang mot mig, men då var det lätt hänt att glömma bort att stanna vid den :) Bäst går det om jag kastar iväg den, långt och snabbt, och helst ska den rulla lite på kant - då blir hon som tokig och så fort mattan stannat dyker hon på den med tassarna. Eller om jag springer baklänges och drar musmattan med mig efter backen så att hon får jaga den. Jätteroligt :)

Lite pauser med bollek måste man förstås också hinna med...

...och vila. Det är också viktigt.

Nu har Lena, min uppfödare, lagt ut lite text och bild om vår valpträff förra helgen. Jätteroligt att se tycker jag som glömde kameran. Om någon mer är nyfiken kan ni kika här :)

Hela gänget poserar.
Foto: Lena Öberg

Idag har Pejla mött Sally för första gången. Sally är en blandning mellan Stövare och Labrador (tror vi), är 8 år och bor hos en av mina kollegor.

När hon kom imorse hade jag och Pejla precis varit ute en stund och gjorde en inkallning på gräsmattan. Pejla blev nyfiken på bilen som svängde in, men kom till mig ändå. Fint :)

Sallys husse tyckte att vi kunde ha koppel på hundarna först så jag kopplade Pejla. Tänkte sedan vara lite pedagogisk, så jag band upp henne vid ett träd och gick själv fram och hälsade på Sally en stund, som verkligen är jättetrevlig! Glatt viftande svans hela tiden.

När hundarna sedan skulle hälsa gjorde Pejla som hon brukar. Liksom rusar fram och hälsar jättemycket! Men se det gillade inte Sally. Hon röt ifrån ordentligt och snacka om att Pejla blev paff! Hittills har hon bara träffat hundar som har väldigt mycket överseende med hennes bufflighet. Men efter tillsägelsen gick det jättebra. De höll sig ifrån varandra rätt länge, men det syntes ändå att båda var intresserade, och nu, när nästan hela dagen gått, har de båda nosat varandra där bak och där fram utan problem.

Fjäskade lite för Sally imorse och bjöd på godbitar när hon satt fint, la sig och rullade runt, så nu ligger hon mest hela tiden utanför min dörr och väntar på mer :)

Har en ovana att glömma kameran vid tillfällen då man hade velat ha den med. Glömde den till exempel på lydnadslägret vi var på i Norge för en månad sedan. Men nu har jag fått tag i några bilder som Marianne tog. På hennes hemsida finns det fler bilder från lägret också. Men här kommer några stycken på mig och Pejla:

 Här tränar vi på att leka :)

Mer lekträning - det blev mycket av det faktiskt, och är fortfarande :)

Här tränade vi hundarna i att hålla fokus. Alla kursare satt vid sidan om som störning. Om Pejla släppte fokus på mig och sprang bort till någon annan kutade jag helt enkelt iväg bort från henne vilket resulterade i att hon kom sättande efter mig. När hon kommit ikapp mig lekte vi och hade jätteskoj. Och när hon höll fokus fint på mig belönades även detta med lek och en och annan godbit.

De äldre hundarna fick lite hårdare "straff". När de valde bort matte/husse för andra kursare, leksaker eller annat, tog den som var närmast hunden tag i halsbandet, varpå en valp ropades ut till matte/husse och den stora hunden fick sitta still och ha tråkigt medan matte/husse lekte med valpen. Det var kul att se förändringen som många av hundarna efter det visade - mycket mer engagemang i matte/husse.

Igår åkte jag till klubben där man skulle köra träningstävling. Kul! Jag och Pejla fick hålla till i ett av tälten och agera störning. Passade på att träna lite där i tältet med apportbockarna som låg där. Belönade henne när hon satt stilla med apporten i munnen. Vi har tränat en del på det här hemma nu och det går framåt. Hon greppar INTE särskilt hårt, men hon håller den iallafall. Har börjat lägga till störning i form av att jag liksom lugnt vevar händerna kring apportbocken, och hon håller fast ändå, för det mesta, men ibland släpper hon den, förmodligen för att hon tror att jag ska ta den. Vill inte att hon ska släppa den förrän ett "tack" eller klick kommer. Men som sagt, det går framåt.

Tränade även på att ha henne sittande i fotposition. Hon klarar längre och längre stunder - också positivt!

Gick iväg en bit efter en stund och tränade sitt/stanna kvar, och varvade att jag gick tillbaka till henne ibland och gjorde inkallning ibland. Funkade fint. Det vi har att träna på där är egentligen att sitt alltid betyder sitt och inte att man kan lägga sig ner efter en stund :) När hon gör det, lägger sig ner alltså, går jag bara tillbaks till utgångspositionen, tar ett steg åt höger och får henne med mig, och så börjar vi om. Det brukar få poletten att trilla ner.

Hon fick inte hälsa på några hundar igår. Charlie var där, bästa kompisen, men hon har skruvat upp förväntningarna så väldigt högt efter att de fått leka de två senaste gångerna vi varit där, så igår var jag lite sträng på henne och hon fick alltså inte ens hälsa. Vet inte om det är rätt, men det kändes så.

Tror jag sett världens sötaste hund dessutom. En liten jaktgolden på tre månader som jag blev fullkomligt förälskad i. Så himla söt och go! Nästa hund kanske måste bli en sådan :)

Hur det än var så kände jag mig lite depp efter klubbesöket igår :( Jag vet inte, men jag känner mig så himla ensam i mitt klickertänk här. Det är som att de jag pratar med inte riktigt förstår mina resonemang. Det gör väl ingenting i och för sig - men, jag har ju inga träningskompisar att bolla med direkt, och det är det som är tråkigt. Det skulle vara så kul att hitta någon att träna med, som tänker på samma sätt.

Det finns de som klickar, men jag har hittills inte hittat någon som inte korrigerar också - och jag som är "skolad" efter Canis känner ett motstånd mot detta att blanda metoderna. Och det värsta är att när jag inte har någon med samma tankar att diskutera med, så har jag börjat ta åt mig av de råd jag får på klubben - även om de innehåller korrigerings- eller locktänkande. Och jag vill ju inte det. Egentligen.

Så när jag kom hem igår plockade jag fram musmattan, som i protest, och körde världens finaste tasstarget på den. Pejla var heltaggad och dök på mattan. Och då mindes jag varför jag tränar på det här sättet. Hon älskar det, och jag gör det också :)

Idag fanns lite av den där gnistan kvar, så vi tog en tidig morgonpromenad och jag belönade med hög frekvens för slakt koppel och vi tränade följsamhet genom att jag gick kors och tvärs över vägar och gärden. Körde tasstarget på musmatta igen när vi kom hem, och hon var lika glad och vass idag :)

Ska försöka få hit någon duktig klickertränare som kan hålla kurs, och försöka samla ihop lite folk som är intresserade av att lära sig mer. Det vore verkligen roligt.

Denna härliga sommardag tar min semester slut på riktigt. Men vad jag förstår så kommer regnet tillbaka imorgon...

Pejla verkar inte ha några problem att slappna av på jobbet nu heller. Hon ligger här och sover bakom min stol. Går jag ut ur rummet vill hon gärna följa med, men säger jag "stanna" så stannar hon. Har kvar kompostgallret vid dörren fortfarande ändå, men snart ska jag börja testa om hon klarar att stanna (längre stunder) även utan det.

Imorgon tar en av kollegorna med sin hund hit - det ska bli spännande. Pejla har aldrig träffat henne förut. Det är en blandras av labrador och något mer som jag inte minns nu. Schäfer kanske? En äldre omplacering som enligt vad jag hört ska vara snäll och trevlig.

Och på fredagarna kommer ju lilla papillon-nakenhunden Selma hit, och katten Sigge är alltid här, så nu är vi snart lika många djur som människor här på bygget. Trevligt :) Dessutom går Selmas matte och husse i valpköpartankar, så vem vet, snart kanske det struttar en liten labradorvalp här också.

Kan inte säga annat än att jag faktiskt har en rätt trevlig arbetsplats, trots att jag gärna hade tagit 6 veckor semester till :)