Barnen fick en ny pool på dotterns födelsedag, och den är perfekt för en valp varma sommardagar. Kallt och härligt vatten att bubbla runt i, och sedan blir det lite handdukstork och vila i skuggan...

Här var vi på en bilutställning med en massa gamla fina veteranbilar- och motorcyklar. Mest för sonenes skull, men det var väldigt bra träning för Pejla också. Massor av folk och hundar överallt, och hon skötte sig riktigt riktigt bra. Soligt och varmt var det, så skuggiga platser var ändå bäst.

Här var alltså första riktiga badet. Hon simmade aldrig, och pinnen längst upp på bilden hamnade för långt ut för att hon skulle våga hämta. Men sedan dess har hon lärt sig älska att både simma och apportera i vattnet! :)

Närmaste en ståbild jag lyckats fota. Nästan iallafall :) Är inte så haj på detta med hur de ska ställas upp, och här är det både sned vinkel och nedförslut. Men ändå! Hon är söt hur som helst ;)

Det händer väl inte så jätteofta att vi ger oss ut på regelrätt promenad. Pejlas aktivering består mer i att leka, träna och fara runt på andra ställen. Men ibland tar vi en runda.

Har valt att gå samma runda nästan varje gång faktiskt. Det har varit en hel del dragande i kopplet för det mesta. Särskilt på tre ställen. Det första stället är när vi går förbi en liten uteplats vid några hyreshus. Där bakom staketet bor en liten, liten skällig hund. Jag tror det är en chihuahua. Där brukar Pejla vilja dra mot det som skäller, såklart? :)

Andra stället är fler skällande hundar. Vid en villa i en hundgård står två, vad jag tror är, gråhundar. De skäller när vi går förbi, och Pejla, hon drar.

Tredje stället är när vi börjar närma oss hemma igen. Då går vi förbi en såndär el-låda som brukar stå vid vägkanten. Jag antar att många hundar rastar sig på denna, för där vill hon lukta och lukta... Så den drar hon mot också då.

Men. Igår, när barnen var hos mormor på eftermiddagen och jag och sambon skulle förbereda inför nåtningen av badrumsgolvet, fick vi för oss att vi skulle ta en liten promenad ändå. Det hade kommit en rejäl åskskur och luften var så skön.

Det var säkert över en vecka sedan vi gick den här promenadrundan förut, och jag sa till sambon att det nog kan ta sin tid, för jag vill stanna och "krångla" om Pejla drar osv osv...

Jag vet inte om det berodde på att sambon var med den här gången, eller om liksom poletten trillat ner under den långa promenadpausen. Men Pejla uppförde sig hur som helst exemplariskt i kopplet! Varje gång kopplet blev sträckt, vände hon och tittade på mig. Varje gång! Och flera gånger kom hon till och med ända in till min vänstra sida, helt spontant. Jag var helt paff.

De tre ställena där hon brukar dra funkade också mycket bättre än förut.

Chihuahuan bakom staketet - den skällde. Pejla stannade och tittade mot staketet, men tittade sedan på mig, fick klick och belöning och vi gick vidare utan något som helst dragande.

Gråhundarna i hundgården tog hon ingen som helst notis om när vi gick förbi. När vi kommit några tiotal meter förbi började de dock skälla, och Pejla stannade och vände på huvudet för att titta på dem. Men bara efter några sekunder kom hon ikapp mig och fick klick och belöning igen.

Vi mötte en golden med husse också. Eller mötte, de gick förbi oss faktiskt. Då drog Pejla däremot. Hon ville efter goldenhunden men jag stannade, och hon "gav upp" nästan genast.

Elskåpet då. När vi närmade oss det kände jag att hon ville iväg. Men innan hon hann börja dra saktade jag av på tempot rätt mycket och hon höll sig jättefint nära mig. När vi kom nästan intill skåpet fick hon ett klick och "varsågod" som belöning och sprang glatt fram och nosade.

Vanligtvis har nog denna promenad tagit upp emot en halvtimme att gå. Den här gången tog den tio minuter!

Ska prova igen snart för det vore intressant att se om det är något bestående detta, eller om det bara råkade vara så att hon var på "rätt humör" igår.

Igår fyllde dottern år. Det blev en slappardag för nu slog verkligen värmen nya rekord. Herregud, det är varmare än hos min pappa i Italien. Det är så man storknar emellanåt.

Sambon och sonen tog finbilen med det riktiga aircondition när de åkte för att gratulera en student, så jag och dottern fick ta slaskbilen för att kalashandla. Det ska vara aircondition även i den, men den funkar dåligt, och har alltid gjort :( Vid affären finns dåligt med parkering i skugga, så jag bestämde mig helt enkelt för att Pejla fick vara hemma.

Vi har en rätt stor hall. Ja, ytterhallen är inte så stor, men vi har liksom en till, innerhallen, som vi kallar den. Sambon har länge velat ta upp klinkerplattorna där för att lägga in värmeslingor under. Han gillar inte kalla stengolv. Men det gör Pejla! Så jag stängde dörren till vardagsrummet och till barnens rum, och Pejla fick alltså stanna där på det svala golvet när vi åkte och handlade. Och faktiskt gjorde hon inte ens ett försök att följa med oss ut i värmen när vi gick. Och när vi kom hem låg hon yrvaket kvar på golvet när vi klampade in med alla kassar.  Hon trivs verkligen där på det svala golvet.

Har även börjat strunta i att sätta för kompostgallret runt bädden på nätterna. För i vardagsrummet, där både jag/sambo och hund sover än (renoveringen inte klar alltså), blir det så fruktansvärt varmt på morgonen. Solen lyser rakt in genom panoramafönstren och det är över 30 grader redan vid 6 på morgonen där inne. Och Pejla gillar det lika lite som jag. Så kompostgallren får vara, så att Pejla kan springa till hallen och det svala golvet för att sova vidare på mornarna.

Har testat detta tre nätter nu. Var lite orolig att hon skulle göra sitt morgonkiss på golvet, men icke! Hon väntar tills vi släpper ut henne. Jätteskönt! Helt plötsligt, känns det som, har hon blivit rumsren! Inte en olycka på jag vet inte hur länge. En vecka? Två? Känns väldigt bra iallafall.

Dottern är väldigt nöjd med sitt nya Playstation Portable som hon (och även sonen) fick ett exemplar av igår. Så det blir nog mycket stillasittande idag. Lika bra, känns det som, för det verkar som om värmen fortfarande har norra Värmland i sitt grepp. Och då orkar man inte vara särskilt aktiv.

Hoppas komma iväg för en badtur igen iallafall, men vi väntar nog till framåt kvällningen när luften är behagligare.

Trevlig helg, alla!

Så var det då dags för sista valpkurstillfället. Det har varit en otrolig värme hela dagen och både jag, barn och hund har väl varit rätt utslagna. Det var skolavslutning i kyrkan för dottern för första gången och där inne var det lika varmt som ute nästan. PUST! Pejla fick ligga i bilen och vänta i skuggan, med både baklucka och fönster öppna för genomdrag, och jag kan slå vad om att det var skönare där!

När kvällen kom hade nog värmen gjort slut på mitt korttidsminne, för när klockan var halv sju var jag på väg med barnen att bada, när jag plötsligt insåg att valpkursen hade hållit på en halvtimme redan! Så badplanerna fick ställas in (under stora protester) och jag drog iväg.

Missade teorin som handlade om akivering. Synd, men instruktör-Anna drog några tips för mig under den obligatoriska promenaden, så det kändes ändå bra, och jag insåg att vi nog är rätt uppfinningsrika vad gäller aktivering redan.

I övrigt tränade vi vidare på det vi hållit på med under hela kursen. Roligast var nog inkallningen denna gång. Har tränat en del sitt/stanna kvar med Pejla och utvecklat det till att lägga på inkallning. Provade detta på kursen nu. Satte henne, bad henne stanna kvar och gick iväg medan Anna höll i långlinan. Efter 10-15 meter hörde jag att Pejla började hoppa där bakom mig. Då vände jag mig om och tittade på henne. Hon satte sig igen och jag sa "stanna" en gång till. Och hon satt som ett ljus. Gick en 20 meter till, vände mig om och tittade på henne. Hon satt stilla, så fint så fint. Väntade 10-15 sekunder innan jag ropade "Peeeejla!", och hon kom som ett skott. Väntade lite med belöningen när hon kom fram och hon satte sig på backen med en smäll innan jag klickade och bjöd på lite godis. Min duktiga tjej! :)

I övrigt fortsatte vi träna ligg och sitt med stanna kvar, och med störning i form av att ekipagen om vartannat fick gå slalom mellan övriga. Pejla är jätteduktig på detta. Hon är till 90% fullt koncentrerad på mig under dessa övningar.

Vi gjorde även hälsningsövningar där vi gick två och två ekipage mot varandra, stannade, satte hundarna och stod och pratade en stund för att sedan gå vidare till nästa. Funkade också bra!

Avslutningsvis visade Anna med sin gammel-labbe de olika momenten i lydnadsklass 1. Och jag blev ännu mer sporrad att fortsätta med lydnaden. Tror verkligen att Pejla kan bli riktigt duktig på detta i framtiden! Men något tävlande eller hårdträning blir det förstås inte fråga om på länge - hon måste ju få bli stor först :)

Det kändes lite trist när kursen var slut. Satt kvar och pratade med Anna och Sofia en halvtimme efteråt, och Anna berättade att hon ska åka och hämta en labbevalp om ett par veckor. Roligt, tycker jag! För tanken var att hon skulle ha väntat till nästa sommar, men nu har hon alltså ångrat sig. Hoppas på en retrievertränarkompis lite där :)

Tack Anna och Sofia för 6 toppenveckor! Vi ses ute på plan :)

I söndags var tanken att jag och dottern skulle åka till uppfödaren på valpträff. Ända tills på lördag var jag helt inställd på det. Men, så blev det inte :( Annat oplanerat kom emellan så vi fick helt enkelt lämna återbud. Jättetråkigt.

På eftermiddagen fick vi ändå lite tid att ha roligt. Pejla var ju ovetande om vad vi gick miste om, men jag och dottern tyckte att vi var värda en utflykt trots allt. Så när sambon var klar med sitt funderade jag ett tag på om vi skulle åka ner ändå, men insåg rätt snart att vi skulle komma såpass sent att det inte var någon idé. Så vi tog en tur till Rottneros park istället. Vädret var kanon och vi satt där i gräset vid den stora fontänen och fikade i solen. Dottern lekte hela eftermiddagen, åkte som Nils Holgersson på Ackas rygg, och Pejla fick tillfälle att rulla runt i diverse vattendrag.

Lite senare åkte vi även ut till Sunnes stora campingplats och där fick både hund och barn bada. Sambon mötte upp med sonen också. Vattnet var rätt kallt men det brydde de sig inte om det mista. Och Pejla simmade! Förra gången vi tog en badtur var hon alldeles för feg för att våga släppa botten med tassarna, men den här gången fattade hon galoppen och trivdes som den flatte hon är i vattnet :)

Jag vet inte när nästa valpträff är, men då SKA vi åka ner. Och om det funkar ska vi ta oss en tur till uppfödaren vid något annat tillfälle också.

Men nu ska jag jobba, och Pejla... ja, sova verkar det som :)