Jag har inte hållit på länge med klickerträning och upplever det ibland svårt att förklara för utomstående vad det är jag håller på med. Det här är några av de vanliga missuppfattningar jag ibland får försöka reda ut. Observera att det här är skrivet av en rätt oerfaren (men entusiastisk och vetgirig)  klickermänniska och att andra kanske ger dig andra svar. Observera också att jag med detta absolut inte vill säga vad som är rätt och fel. Alla är vi olika (vilken tur!) och det är upp var och en att välja en träningsmetod som passar. Jag har valt att sträva efter klickerträning enligt Canis definiering. Och då resonerar jag såhär:

Klick = belöning
Klicket är inte belöningen. Klicket är en signal till hunden om att "det där gör du rätt – nu kommer din belöning". För att hunden ska ha den här förståelsen för klickljudet måste den alltså först tränas till att förstå just det. Man brukar kalla det att man "klickar in hunden"; man lär hunden klickerljudets betydelse.

Detta innebär också att det alltid ska komma en belöning efter klicket – godis, boll, jaktlek, dragkamp, eller vad det nu kan vara som just din hund anser vara en belöning och är villig att jobba för. Klicket avslutar övningen och belöningen tar vid.

Klick = kommando
Klicket är inget kommando. Du klickar inte för att få hunden att utföra något (komma till dig, t.ex) Du klickar när hunden utför något; något som är rätt och som ska belönas.

Du måste alltid ha klickern med dig
Det stämmer inte. Du kan klickerträna utan klicker. Det är inlärningsmetoden som är det väsentliga (se nedan). "Klickerträning" är bara en benämning på en inlärningsmetod och skulle lika gärna kunna heta något annat. Namnet kommer sig förstås av att de flesta som klickertränar väljer att använda sig av klickern som betingad förstärkare.

Klickerträning är ju bara att klicka istället för att säga "bra"
Klickerträning innebär inte att du bara klickar istället för att säga "bra" (eller "rätt" eller något annat) till hunden. Inom klickerträning korrigerar du inte hunden som du gör inom andra inlärningsmetoder. Klickar du för rätt beteenden men också korrigerar det som hunden gör fel, så är det inte klickerträning.

I klickerträningen lockar du inte heller på hunden med din röst för att påkalla uppmärksamhet/kontakt, inte heller med godis för att få den i rätt position. Istället vill du att hunden ska erbjuda beteenden frivilligt.

Visst kan du använda klickern istället för att säga "bra" även inom andra inlärningsmetoder, men då är det just det du gör – använder klickern i en annan inlärningsmetod.

Klickerträna kan du dessutom göra utan klicker – det är inlärningsmetoderna det kommer an på. Inte klickern.

Fyra krav till "äkta" klickerträning
(enligt boken Klickerträning för din hund):

1. Fokus på att belöna korrekt beteende

2. Hunden ska erbjuda beteendet frivilligt

3. Användande av en betingad förstärkare (t.ex en klicker)

4. Fokus på det vi kan se

Alla dessa kriterier går förstås att använda inom all hundträning. Men lägger du dessutom till t.ex korrigeringar, lockande eller använder klickern som belöning eller kommando upphör det att vara klickerträning.

Om du vill veta mer om klickerträning rekommenderar jag dig att besöka klickerklok.se. Där finns många artiklar och filmer som ger en bra bild av vad klickerträning är.

Du som också tränar efter Canis definiering av klickerträning och ser något som är uppenbart tokigt i resonemangen ovan får gärna höra av dig! Detta gör du enklast genom en kommentar i bloggen.

Det finns ett nytt klickerforum på nätet. Ett forum som enbart diskuterar klickerträning. Bra va?

Kolla in www.klickerforum.se.

Under lunchen idag var jag och Pejla ute i trädgården och lekte tasstarget. Har hittat världens bästa musmatta till det här! Det är en hård, tung musmatta från IKEA som har någon slags metall inuti och med ett hårt skinnliknande "skal". Den flyger absolut inte iväg; den glider bra på både gräs och golv om man kastar iväg den och Pejla kan dessutom glida själv på den utan att den "stör" genom att fladdra runt och så. Helt perfekt alltså.

Pejla älskar verkligen den här leken. Hon flyger på musmattan så fort jag slängt den på marken. Idag tränade vi inte på gräs, utan på altanen. Jättekul :) Efter en stund hämtade jag kameran (kors i tak), så här kommer lite bilder från alldeles nyss:

Pejla väntar på att vi ska sätta igång.

Och så kör vi då!
"Klick"
Var är belöningen?!

Provade även att lägga musmattan så att hon sprang mot mig, men då var det lätt hänt att glömma bort att stanna vid den :) Bäst går det om jag kastar iväg den, långt och snabbt, och helst ska den rulla lite på kant - då blir hon som tokig och så fort mattan stannat dyker hon på den med tassarna. Eller om jag springer baklänges och drar musmattan med mig efter backen så att hon får jaga den. Jätteroligt :)

Lite pauser med bollek måste man förstås också hinna med...

...och vila. Det är också viktigt.

Måste försöka få lite struktur i min träning känner jag. Hittills har jag liksom testat mig fram med olika "tricks" lite hipp som happ, men det funkar nog inte i längden.

Inom klickerträning (och kanske inom annan typ av träning också?) pratar man ofta om olika mappar. Mappar där man "förvarar" olika typer av kunskap som man vill att hunden ska behärska och tränas i.

En mapp kallas för framförmappen, och i den finns en del saker som hunden ska kunna göra framför dig som förare, när ni står näsa mot nos.

Den allra mest grundläggande saken är (tycker jag) fokus. Att Pejla ska kunna stå framför mig och hålla fokus på mig. Inte titta eller nosa på en massa annat utan hålla kontakten. Och för att jobba upp detta har jag då klickat/belönat när hon håller fokus i den positionen.

Men. Nu har vi ju tränat bakdelskontroll på kloss och tagit det vidare till en början på träning av ingångar. Vi har inte tränat fokus på ett tag, och det märks, för hon blir mer och mer utåtriktad.

Så idag bestämde jag mig för att lägga bakdelen och ingångarna på hyllan ett tag, och återuppta fokusträningen i framförmappen. Dels med stå framför, dels med att hon ska följa mig med fokus när jag går baklänges.

Det var inte lätt kan jag säga. För när jag ställer upp mig i "tränings-pose", så gör hon en ingång. Testade i kanske 3-4 minuter här nyss, men det var inte lätt att få till några klick för stående med fokus framför.

Så det är det här jag menar. Jag måste få till någon slags struktur. Och jag tror inte heller att man ska träna en valp med en sak i taget för mycket, för då verkar det liksom bli den där enda saken som de vill bjuda på. Inget annat. Och så får man börja shejpa om allt från början igen. Sådant som man trodde var enkelt!

Loggbok är nog ingen dum idé heller. Att föra anteckningar över vad man gör. Tror man får bättre överblick då. Har tänkt börja föra logg länge, men det har inte blivit av. Kanske är dags att börja med det snart.

Jag kan verkligen rekommendera bakdelskontroll på kloss för er som vill träna ingångar. Det har funkat toppkanon för oss. (Se tidigare inlägg 9:e och 10:e juli samt skiss).

Var ute på en kissesväng i trädgården nu på förmiddagen och passade på att leka lite med Pejla. Vi gör det rätt mycket nu för att få upp leklusten på max, typ. Mycket av den här "träningen" är faktiskt till för mig, som är ovan att leka med hundar. Behöver utveckla leken för att den ska funka bra som belöning i träningen. Och framför allt - det bidrar till att vi får en sådan härlig kontakt!

Hur som helst. Idag lekte vi med en tennisboll i snöre. Jag kastar den och vill att hon ska komma tillbaka med den - inte springa iväg och leka på egen hand. Hon börjar bli duktig på detta. Hon springer i tusenfyrtio och hämtar bollen och kommer till mig, nästan lika snabbt. Hon får klick och belöning när hon befinner sig inom ca en meter ifrån mig. Bryr mig inte om något avlämnande eller så än.

Men! Idag testade jag en ny sak - att inte klicka förrän hon befann sig kring min vänstra sida med bollen. Och det fattade hon ju! Hon släppte visserligen bollen på marken, men snart gjorde hon faktiskt en ingång och satte sig så fint på min vänstra sida. Stolt blir man :)

Det här är kanske inget extraordinärt på något sätt, men för mig som aldrig levt med eller tränat hund förut är det stort. Att de fattar vad man vill, att de själva vill! Helt otroligt.

Ska införskaffa en apportbock eller två snart också och börja testa mig fram för att få henne att hålla den. Ska bli intressant det också.

För er som gillar klickerträning vill jag gärna tipsa om en ny blogg. Ja, den är inte ny i sig, men den är ny i min länklista här till höger. Morten Egvtedts blogg handlar om hundträning och lite extra inspirerande är det förstås för mig som också har flat. Han har nyss skaffat en ny flat-valp från en kennel här i Värmland dessutom :)

I det senaste inlägget från den 18 juli kan man ladda hem ett grundfärdighetsschema. Det har jag naturligtvis gjort - kalasbra! :)

Vi har börjat testa lite luktdiskriminering här hemma. Men för att liksom bryta ner momentet i smådelar har vi börjat med att träna att "frysa näsan". Alltså att Pejla ska kunna frysa och stå still med nosen vid, i det här fallet, min handflata.

Det är rätt svårt faktiskt! Jag håller ut min handflata som target och Pejla ska då i slutändan kunna sätta nosen alldeles vid handflatan och stå still där tills klicket kommer. Hittills har hon fattat att hon ska till handen med nosen. Men inte fullt ut, för mellan varven testar hon att bjuda på annat som brukar ge klick - ingångar, läggande, backande osv.

Sista passet av tre korta idag fick vi till rätt många nos på handen iallafall. Måste bara se till att tajma klicket rätt, för emellanåt har jag "råkat" klicka när hon slickar mig på handen istället, och det vill vi ju inte ha :)

När hon lyckas belönar jag med godbitar (ingen lek) eftersom jag vill få upp en hög frekvens på hennes lyckade försök = många klick på kort tid. Men jag kör med fri-kommando mellan varven också, och då blir det förstås lite lek ändå, och det är roligt att hon verkligen börjar förstå "fri" :)

Belöningsposition verkar för övrigt vara viktig när vi ska frysa näsa, och jag försöker belöna så nära targeten (min hand) som möjligt. Dock med andra handen, för lägger jag godbiten i targethanden börjar hon snart slicka istället för att targeta med nosen.

I förlängningen ska jag sätta en post-it-lapp i handen som hon ska frysa nosen vid. Sedan går vi vidare med post-it-lapp på golv eller vägg, vidare med flera lappar, varav endast en har min lukt och då hon alltså ska frysa vid rätt lapp. Men detta ligger såklart längre fram i tiden...

Jag har ju skrivit lite innan om hur vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är fantastiskt vad det går undan emellanåt, när man väl tar sig lite tid att träna något.

Redan efter några pass fick jag ju ut Pejla på vänstra sidan av klossen och hon följde mig runt den när jag gjorde förflyttningar åt höger. När detta funkade så fint var tanken att jag skulle ha flyttat oss och tränat genom att vi båda stod på samma sida, men jag märkte av en slump nästan, att hon gjorde samma förflyttning utan klossen, så då började jag testa om hon ville följa med när vi stod "på samma sida" utan kloss, dvs i fotposition. Och tänk att det gjorde hon!

Var inte så noga i början med att hon skulle hamna rakt, utan klickade när det syntes att hon jobbade med bakdelen. Och nu, några dagar senare, har jag testat ute i trädgården. Innan har vi bara gjort det inomhus.

Bara att gå ut är ju en kriteriehöjning eftersom det finns mycket mer störningar, men hon fixade det galant och jobbade för en boll som jag kastade åt henne. (Inget godis idag, för hon har blivit lite petig med maten de senaste dagarna, så jag vill att hon ska vara hungrig när hon får sin riktiga mat. Det är en så tråkig ovana att bara äta upp en tredjedel...)

Höjde kriterierna ytterligare genom att inte klicka förrän hon satt rakt vid min sida. Och hon fattade galoppen blixtsnabbt.

Det här med lydnad blir nog min grej tror jag. Tycker det är så fantastiskt kul. Det hade jag ALDRIG trott för ett år sedan. Nej, inte ens när vi bestämde oss för att skaffa hund. Tänk vad härligt att man fått en så himla trevlig hobby! :)