Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Klickerträning

Av Lina - 12 juli 2007 15:27

Igår var jag och Pejla på brukshundklubben och kollade in lydnadstävling. Många timmar blev det, och faktiskt väldigt kallt när solen försvann.


Anna, min instruktör från valpkursen, har gått och skaffat sig världens sötaste labbevalp. Charlie heter han och äntligen äntligen har Pejla fått leka! Hon känner bara två hundar annars, och dem går inte att leka med eftersom de är sura gamla tanter ;) Men Charlie var det minsann fart i!


Tyvärr la jag ifrån mig kameran när de lekte eftersom jag ville ha händerna fria om det skulle behövas. Men här är iallafall en bild på godingen när han vilar i matte Annas famn under elit-tävlingen.


Anna har för övrigt skaffat ett gäng klickerböcker och köpt klicker, så nu ser jag fram emot mycket träning tillsammans framöver :D

Av Lina - 10 juli 2007 21:51

Ni får tänka er att ni ser mig och Pejla ovanifrån. Inte så snyggt kanske, men ändå! :)



Av Lina - 8 juli 2007 10:44

Har börjat anteckna lite tankar efter träningslägret hos Fanny och Tomas. Det finns hur mycket som helst att säga och berätta, men jag tänkte försöka vara lite strukturerad och börja från början, det vill säga det som är från början för just mig och Pejla. Och för att det hela ska bli logiskt delar vi upp träningen i små, små steg.


Att ha varit på denna kurs har gett mig så mycket. Den har gett mig möjlighet att liksom kunna binda ihop saker och ting genom att jag kan se redan nu hur träningen kan komma att utvecklas för en lång tid framöver. Och det sporrar mig att jobba med småsaker som kan ligga till grund för en eventuell lydnadsinriktning i framtiden.


Så, vad ska vi göra först då?


Det allra första vi ska träna på är helt enkelt att utveckla leken. Dels bygger det en så fin kontakt mellan mig och Pejla, och dels är det jäkligt roligt, helt enkelt. Lek är många gånger en mycket mer effektiv belöning än godbitar, dessutom.


I första steget ska vi träna på tre saker - dels att Pejla ska komma tillbaka till mig med en leksak om jag kastat den, dels att hon ska kampa bra. Slutligen ska jag  börja jobba in en fri-signal. Planen är följande:


1. Komma tillbaks med leksak

Pejla kommer för det mesta tillbaka med grejer som jag kastat åt henne som belöning, men inte alltid. För att öka frekvensen av tillbakakommanden ska vi träna såhär: Jag har två likadana leksaker, i det här fallet en liten gummiboll i snöre. Jag börjar med att kasta den ena och Pejla springer såklart efter den. I början (på kursen) klickade jag nästan direkt när hon grep den första leksaken, och kastade den andra åt andra hållet. Har efter detta shejpat det hela och väntat lite längre för varje gång innan jag klickar. Dvs, jag låter henne plocka upp leksaken och när hon är på väg mot mig klickar jag och kastar nästa åt andra hållet. Det resulterar i att hon släpper den första leksaken för att springa på nästa. Det går jättebra, och tanken är förstås att hon ska komma in ända till mig tillslut innan jag klickar och kastar nästa.


2. Kamplek

Pejla kampar rätt bra när vi är hemma, men blir försiktigare när vi är på andra ställen, på kurs till exempel. Planen är att jag ska kampa med henne på olika ställen för att hon ska bli lika duktig på det överallt. Jag ska börja hemma ändå, för att få upp glöden ordentligt innan vi ökar kriterierna och provar på "svårare" platser.


Det hela är rätt enkelt: Vi kampar om en sak och jag klickar/belönar för alla rörelser hon gör bakåt. Belöningen kommer i form av att jag släpper leksaken och låter henne "vinna" den.


Har flätat ihop fyra långa fleeceflätor av två filtar jag klippt till remsor, så att jag kan släppa leksaken och låta henne vinna utan att släppa den helt. Håller den kort när vi kampar och släpper ut hela flätan när jag belönar, och så börjar vi om.


Det funkar kanon hittills, men hon kan bli ännu bättre på att "göra motstånd". Vi har väldigt roligt, och det är ju ett stort plus :)


Jag vet att många inte tycker att man ska kampa med sin hund, dels tror man att det kan förstöra apporteringen, dels tror man att hunden kan bli jobbig på ett eller annat sätt av kampandet. Men jag har sett tillräckligt många bevis på de klickerkurser jag gått för att om man tränar på rätt sätt, så blir det istället tvärt om. De hundar jag sett som älskar kampen som belöning får en helt otroligt härlig energi och jobbar jättebra mellan belöningarna. Medan en hund som bara får godbitsbelöningar verkar tappa stinget mycket snabbare.


Samtidigt jobbar vi förstås med en släpp-signal, och jag använder "tack". Fungerar jättebra. När jag säger tack släpper Pejla fint (för det allra mesta iallafall) och står sedan och ser på mig med en blick full av förväntan :)


3. Fri-signal

Fri-signalen är helt enkelt ett kommando som säger till hunden att "nu kan du sluta med det vi just håller på med (vad det än kan vara; sitt, ligg, backa osv), rör dig, flytta dig, men håll fortsatt kontakt med mig". Detta följs av lite lek, och så startar man om med det man höll på att träna.


Har inte haft fri-signal alls förut, men har börjat lägga in det så fort vi tränar något sedan kursen. Och jag måste säga att även denna fri-signal bidrar till att Pejla håller fokus på mig. Hon verkar redan veta att "fri" betyder att nu blir det roligt med matte. Och när vi lekt klart har hon den där härliga förväntan i ögonen fortsatt; "vad ska vi göra nu då? kom igen!" :)


Rent träningsmässigt är detta vad vi ska syssla med den närmsta tiden alltså. Lägger även in lite stå-träning emellanåt också och ska inte träna sitt över huvud taget på ett bra tag. Det kommer ju liksom så naturligt ändå :) Stå, däremot, är svårt att lära in, har jag märkt, så det kan vi gott älta mellan varven.


Sambon åkte till Biarriz inatt för att surfa, så nu är jag ensam hemma med barn och hund. Så fort vädret tillåter ska vi ut och tälta. Och på onsdag ska vi gå och se en lydnadstävling här på orten.


Det är så skönt med semester! :)


Av Lina - 6 juli 2007 12:23

Då var vi hemma igen. Efter diverse problem med punkterat däck tog vi oss ändå hela vägen från Vestby och hem, med en maxfart på 70 km/h. Men det gick :)


Vi har alltså varit i Norge på lydnadskurs i tre dagar. Och vi har lärt oss massor! Fanny och Thomas är verkligen superduktiga och har matat oss med så mycket information att det fortfarande är lite svårt att smälta allt. Ska sätta mig och skriva ner mina tankar lite mer strukturerat under helgen och se om jag får någon ordning på det :)


Vad har vi då tränat?


Klickertänket har självklart varit det grundläggande under dessa dagar. Jag och Pejla har bland annat jobbat med att utveckla lek som belöning, vi har tränat "stå" med omvänt lockande, belöningspositioner, inkallningar, fritt följ, backande, target på musmatta, apportering, bakdelskontroll på en "kloss" och massor av annat.


Det vi ska jobba vidare på först och främst nu är att utveckla leken ännu mer - att använda dragkampslek som belöning är verkligen effektivt! Vi ska träna mer på ett fri-kommando under träning, och självklart också på de viktiga grundfärdigheterna sitt, ligg, stå, fritt följ, utgångsposition och backande.


Jag ska även göra upp träningsplaner, eller föra loggbok, över träningen, så att jag vet vad vi ska göra innan vi gör det.


Återkommer med lite mer detaljerade tankar senare, men idag måste jag förbereda oss inför utställning i morgon... ska köpa utställningskoppel och sax att frisera Pejla med... och träna så gott det går på att springa runt och ställa upp... jisses... hur ska detta gå!

Av Lina - 16 juni 2007 18:59

3-5 juli åker jag och Pejla till Norge för ett miniläger i klickerbaserad lydnadsträning. Det ska bli så roligt! Måste bara ta mig i kragen och boka ett boende snart, annars får vi sova i tält, och jag är inte 100% sugen på det. Visst, blir det fint väder är det ju helt ok, men det kan man ju liksom inte veta såhär i förväg. Man skulle ha husvagn...


Hur som helst. Jag har noll och ingen erfarenhet av lydnadsträning med hund. Har aldrig satt min fot på en tävling av något slag, och allt jag "vet" har jag lärt mig genom böcker, tidningar och artiklar och annat på nätet.


Känner därmed ett väldigt stort behov av råd och hjälp utifrån. Visst kan man lära sig genom att läsa och titta på bilder, men det blir inte samma sak som att lära sig av någon på riktigt.


Inför lägret skulle jag ändå vilja ha tips från kunniga lydnadsmänniskor om hur vi kan förbereda oss? Vi tränar ju en del enkla saker, men eftersom jag inte kan se framåt - inte vet hur man lägger upp lydnadsträningen ju längre man kommer så att säga, så vet jag inte heller vad jag ska tänka på när vi tränar dessa enkla grejer.


Om någon som läser här har några bra idéer om hur jag ska tänka, vad jag kan börja träna på redan nu osv, så skriv, skriv, skriv. Då blir jag jätteglad! Eller om ni har länkar eller annat att dela med er av som kan vara till nytta.


Någon svarade mig på ett forum att jag kunde börja träna ingångar. Det låter ju bra, men jag vet knappt vad det är... På den nivån ligger jag alltså i dagsläget.

Av Lina - 15 juni 2007 10:45

När jag tränade för Ann-Louise Ryrvik (Canis) för några veckor sedan sa hon en grej som jag lagt på minnet.


Hon sa att man kanske bör tänka på vilka beteenden man förstärker såhär i början, eftersom det verkar vara så att hunden tenderar att bjuda på de tidigt inlärda beteendena ofta sedan. Med andra ord - i början bör man träna in beteenden som man gärna ser mest av i framtiden.


Ett rätt kul exempel visade sig också på kursen. En av deltagarna hade shejpat fram ett ligg hos sin hund. Hon hade börjat klicka när hunden stod upp, vid minsta huvudrörelse nedåt marken och successivt fått hunden i lägre och lägre position tills den faktiskt låg ner.


Detta har resulterat i att när de ställer upp för träning, så bjuder hunden väldigt ofta på bugningar för att testa om det är just detta som matte är ute efter.


Det verkar alltså som om de tidiga positivt inlärda "momenten" hänger kvar där i bakhuvudet och liksom ploppar upp när det är träningsdags.


Själv har jag därför fokuserat på ligg, sitt, kontakt (framför allt) och passivitet hittills.


En sväng ville jag dock visa sambon hur snabbt det går att lära in något nytt med hjälp av klicker och positiv försärkning. Jag valde då att shejpa fram att Pejla la upp sin tass i min hand som jag höll fram. Gick som en dans.


Men. Nu ringer Ann-Louises ord där i bakhuvudet igen. Det har blivit såhär nämligen:


När vi ska träna något, vad som helst, och Pejla fattar att det är träning på gång, sker följande: Hon sätter sig framför mig med kontakt. Får hon inget klick testar hon att lägga sig ner. Får hon inget klick då heller (jag kanske väntar på att hon ska sätta sig vid min vänstra sida, till exempel), så börjar tassen gå upp i luften. Upp, upp, upp. Hon liksom vinkar och letar efter något att lägga upp tassen på.


Att jag dessutom belönat att hon lägger upp tassarna i handduken när jag torkar henne efter bad eller en blöt promenad har säkert också påverkat detta beteende. Vid torkeriet är det kanon, men jag vet inte om jag vill ha en vinkande hund så fort vi ska träna!


Vet inte heller riktigt hur jag ska resonera nu. Men jag har iallafall bestämt mig för att sluta belöna tassuppläggandet när jag torkar henne, och bara torka på. Inte göra det obehagligt på något vis, så klart, men liksom bara låta henne göra det om hon vill, utan belöning. Måste be sonen också, att ta en paus i tass-träningen (han tycker detta är kul nämligen, att Pejla lägger upp en tass i hans hand, så han förstärker det också rätt mycket).


Ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig...


Av Lina - 15 juni 2007 09:30

Det blir ju många "första gången" med en valp. Första gången hon såg en fjäril var kul. Första (och hittills enda) gången hon försökte äta en geting blev jag lite nervös.


Men idag blev jag glad av en sådan där första-gången-grej.


Ända sedan Pejla kom till oss har jag tränat positivt när det gäller bilåkande. Det gick fasligt snabbt att få henne att trivas i bilen genom att positivt förstärka att hon vistades i bakluckan (klick och belöning när hon var lugn helt enkelt).


Jag har också belönat henne för att hon hoppar upp från marken och sätter framtassarna på bakluckans golv - detta för att göra själva inhoppandet i sig till en positiv grej. Har hittills klickat/belönat för detta och sedan hjälpt henne upp och in i buren, där hon också fått belöning. Allt för att skapa en positiv bild av bilen och buren.


Idag var hon väldigt pigg och sprallig när vi skulle ut. Hela hon kändes väldigt glad, och det var inte bus-sprall, utan ren glädje :)


Barnen gick i förväg och satte sig i bilen, Pejla stannade halvvägs för att kissa och jag gick och öppnade bakluckan. Rätt som det är kommer Pejla i full fart mot mig och tar ett jättehopp, rakt in i buren!


Hon fick glädjerop och jättebelöning för detta, dottern tjöt, så kul tyckte hon att det var, och Pejla satte sig nöjd och glad där inne. Jag blev paff. Trodde inte att hon skulle klara att hoppa upp sådär - det är ju ändå rätt högt!


Men det är väl bara att inse. Hon växer ju så det knakar och man kan nästan se det dag för dag. Hon ska ju bli stor så småningom. Och det är väl med blandade känslor jag måste inse det. Minns att jag hade liknande känslor med barnen när de var riktigt små. De där känslorna av att den här tiden kommer aldrig tillbaka, och som liksom gör en nostalgisk över just här och nu. För de här första-gången-grejerna lämnar ju faktiskt något annat bakom sig.

Av Lina - 14 juni 2007 21:36

Det går inte att klickerträna när man är irriterad. Det är skitsvårt! Imorse var jag supertrött men skulle ändå ut på promenad med Pejla med klicker och godis i högsta hugg. Regnade gjorde det också.


Klart det inte går bra! För hur ska man positivt kunna förstärka när man själv är på dåligt humör. Mycket bättre att helt enkelt strunta i det och ta det vid ett senare tillfälle.


Jag var SÅÅÅÅÅ sugen att bara rycka i kopplet när Pejla började dra, och några gånger stannade jag faktiskt så att det liksom blev närapå ett ryck... :( Irriterad och klicker. Nä. Det ska jag inte göra om!

Skapa flashcards