En annan insikt som jag fick under helgens kurs handlar om detta med att göra om som man läser om ibland. Jag har fått rådet ibland att när det blir fel är det bara att göra om, typ.

Låter ju enkelt! Och det är det ju också. Det är bara det att jag inte har fattat det. Förrän nu då :)

Det blev så tydligt för mig när Fanny visade hur hon tränade stadga med Missy. Som "störning" använde hon en leksak som hon kastade och slängde runt med, och tanken var då att hunden skulle hålla position trots denna störning. Vid ett tillfälle drämde Fanny leksaken i backen några gånger, och då orkade inte Missy hålla sig riktigt, utan reste sig och gick fram. Och eftersom det var "fel" så var det alltså läge att just göra om.

Men vad betyder det då att man gör om? Det är väl där jag missat lite. Jag har visserligen brukat göra om när det blir fel, men kanske inte varit så noga med att göra om på exakt samma sätt.

Så när Missy nu fick chansen att göra rätt igen utsattes hon för EXAKT samma svårighet som hade gjort att hon misslyckats nyss. Och när hon klarade det - DÅ är dags för förstärkning.

Fanny pratade inte om detta under tiden som hon visade, men det var så tydligt hur hon jobbade med det, och så skönt att äntligen fatta :)

Detta att göra om exakt har jag praktiserat dagligen sedan vi kom hem från Göteborg. Ett mycket enkelt vardagsexempel: Imorse när vi var ute på promenad plockade jag upp efter Pejla vid vägkanten. Vi gick sedan tillsammans mot lyktstolpen med avfallslådan på. Precis när jag lyfte locket  och skulle slänga påsen drog Pejla iväg ut i kopplets fulla längd och ville nosa på något lite längre fram.

"Nää", tänkte jag, "så vill jag ju inte ha det. Nu får vi allt göra om!"

Sagt och gjort. Jag tog helt enkelt med mig Pejla tillbaka de metrarna vi gått fram till lådan och gjorde om EXAKT samma sak igen. Och den här gången var hon lugn och fin i kopplet medan jag öppnade lådan och slängde påsen. Och hon fick belöning genom ett "varsågod".

Det här låter säkert som en petitess, men för mig är det inte det. För i det stora hela är det här jätteviktigt tror jag! Jag har använt mig av precis samma princip vid ytterdörren och mot dragande i koppel och andra småsaker nu, och det är ju löjligt vad snabbt jag ser resultat! Det blir liksom att man sätter ribban och där ligger den kvar. Jag slipper sänka den för att det blir jobbigt - reglerna är klara för mig och därmed lätta för min hund att förstå.

Jag vet inte om det låter "strängt"? Jag har nog själv tyckt att det har gjort det när jag lyssnat på andra, men nu när jag praktiserar det så ser jag att det inte alls är det. Tvärt om faktiskt - det känns väldigt schyst mot hunden att ha så tydliga kriterier, och att ge en ny chans att lösa exakt samma problem, som hunden faktiskt fixar!

Och om man för över detta på hundträning (inte vardagslydnad då), så funderar jag just nu över om jag inte sänkt kriterierna i onödan ibland, och att det är detta som gjort att vi stått still i så mycket? Istället för att sänka direkt ska jag nu ge henne en eller ett par extra chanser att fixa exakt samma problem. Om hon inte klarar av att sitta still när jag slänger iväg en pinne så ska jag inte göra det enklare direkt och kasta "enklare" eller så, utan vi ska göra om exakt samma svårighet igen. Har en känsla av att detta kommer ta oss framåt, men säker kan jag ju inte vara :)

Missy

Igår hämtade jag äntligen canvasburen hos min syster. Den har stått där sedan dagen innan vi åkte till Sälen. Jag trodde ju att Pejla skulle bo där en vecka.

Packade upp buren i vardagsrummet, och Pejla var som galen hela tiden. Hon ville verkligen in i den, och när allt var monterat och jag öppnade dragkedja till dörren for hon in som en pil :)

Idag har vi lekt lite burlekar och hon tycker ju att det är så roligt! Varvar mellan att träna lite kort fotgående eller annat enkelt som läggande under rörelse, och att säga "buren!" och hon jobbar verkligen görbra när buren är med i leken! Jag hoppas kunna få till det och testa utomhus snart, men det är så himla lerigt än så länge att det känns trist att ta ut buren i det underlaget...

Var ute på brukshundklubben här på förmiddagen där Maria Hagström håller till under två dagar för att hjälpa bruks- och lydnadsfolket på elitnivå att komma vidare. Hade tänkt fota klubbkompisarna lite, men ville liksom inte tränga mig på, så det blev bara fotograferande på lite avstånd. Och innan jag åkte hem lyckades jag köra fast mig i leran på parkeringen så hela klubben fick komma och hjälpa mig loss :)

Längtar till helgen. Är så kurssugen! Och längtar även till nästa Karlstadträff. Vore himla käckt om vi fick till en eller ett par träffar i månaden kontinuerligt.

Nu tränar vi vinka och stå på bakbenen, och vi har jättekul :D Särskilt med träningen att stå på bakbenen, eftersom jag trodde det skulle bli svårt, men hej vad det går! Har använt vårt fina frys på fingertarget som start på det hela och shejpat upp henne på bakbenen. Hon står upp till två sekunder för förstärkning nu! Så småningom hade jag tänkt få det till att hon ska gå, men det lär väl dröja lite - det är jobbigt för henne rent fysiskt att stå sådär, så jag vill absolut inte gå för fort fram.

Imorgon åker vi till Karlstad för att träffa Madelen, Jessica, Linda, Ing-Marie, Fanny (?) och säkert några till. Träning och social samvaro står på schemat, och SMHI har lovat regn ;) Det blir säkert supertrevligt.

Och nästa helg är det träningshelg i Göteborg och vi ska bo hos AK, Kråka och Bacillen. Längtar! 

Haha!

Jag försökte fuska lite igår, men se det gick inte!

Vill lära Pejla att rulla runt, och gjorde ett försök att shejpa lite igår kväll. Men ivrig som man är ibland, och med en hund som för glatta livet bjuder liggande med hakan tryckt mot golvet, ja, då är det lätt hänt att man försöker ta godbiten och locka lite på hunden.

Men min klickertränade hund förstår helt enkelt inte konceptet locka med godbit. Så även om jag vill, så går det helt enkelt inte. För när min godbit åker fram och jag försöker locka, ja, då åker koncentrationsmasken på min hund - "nähää du matte, mig lurar du inte ur position!"

Det är som att när jag säger högt att jag är omotiverad att träna lydnad, så fungerar det i sig som motivation att ta tag i träningen.

Sagt och gjort - både igår och idag har vi tränat lydnad ute i solskenet (vilket väder!!). Har testat läggande och ställande under gång, och det funkar bra tycker jag. Ska träna upp mer stuns i ställandet och kanske att jag ska byta kommando där... Ska även träna mer fart i läggandet.

Har provat lite fjärr också, med sitt, ligg och stå. Sitt och ligg funkar faktiskt klockrent. Förutom när hon ibland verkar tro att hon ska få en inkallning från ligget - då liksom hoppar hon fram i sitt. Men det ser jag inte som något stort problem - bara hon får mer rutin på detta så tror jag faktiskt att det blir jättebra.

Stå är nog det svåraste jag vet att träna och jag borde ju därmed ta tag i det ordentligt. Hon vet helt enkelt inte riktigt vad stå är. Hon ställer sig oftast i och för sig på kommandot, men det är inte alls säkert att hon står kvar. Hon kan något steg, både bakåt och framåt, och detta är något jag tänkt ta hjälp med på tävlingslydnadskursen i Göteborg nästa helg.

Fria följet funkar helt ok. Men hon har ju inte megafokus direkt :) Har börjat testa lite svängar och vändningar på stället och inser att vi har väldigt mycket kvar att träna på, men hon tycker det är roligt och det är en bra start!

En sak som vi verkligen behöver träna på är uthållighet! Det har jag inte haft någon plan för, och har väl ingen klar än heller, men insikten om att den behövs är stor just nu. Dessutom måste jag bli bättre på att visa skillnad mellan träning och paus...

Ska hämta hem buren från systern idag och fortsätta lite burlekar också. Även testa att ta med buren ut och se vad det blir för skillnad i träningen då...

Solen skiner ute och jag vill inte jobba mera nu!

Tanken har ju varit att vi ska starta lydnadsklass 1 före sista juni, men jag vette fanken. Det går verkligen i perioder detta med lydnadsträning, och det går väldigt sakta framåt måste jag säga :/ Men det drar snart igång en tävlingslydnadskurs på klubben, och då kanske inspirationen kommer tillbaka?

Igår var vi ute på måndagspromenad med klubbkompisarna. Pejla har fått vara väldigt ouppfostrad hela veckan i Sälen, särskilt under promenaderna. Eller ja. Ouppfostrad... Hon har fått springa lös väldigt mycket, och när kopplet varit på har vi inte gått promenad direkt, utan mer glidit runt bland folk och djur och Pejla har mest gått med nosen i backen och letat gammal grillkorv och utspillt kaffe att gnaga i sig från snön.

Så när vi skulle gå koppelpromenad igår märktes det tydligt att reglerna för detta liksom tänjts på en del. Så jag bestämde mig för att för en gångs skull vara konsekvent och skita i att vi hamnade på efterkälken. Körde det gamla vanliga att belöna bra beteenden, men stannade även när hon drog iväg framåt. Var riktigt stolt över mig själv att jag lyckades vara så konsekvent. Och snart upptäckte jag bästa belöningen också - helt enkelt att få komma framåt mot de andra hundarna - drar du står vi still; går du fint kommer du nämrare de andra hundarna. Funkade klockrent.

Annan träning då. Tja. Lydnaden känns lite sådär halvtråkig just nu och jag är sugen på tricksträning. Men jag har så dålig fantasi. Igår ställde jag en gammal DVD-spelare på golvet och shejpade henne att kliva upp med bakbenen på den. Det var riktigt skojigt, så jag ska försöka ta tag i detta med tricks. Lämna gärna en kommentar med lite tips på tricks! Vinka och rulla runt ska jag försöka få till, och absolut fortsätta med bakbenskontrollen, men jag vill ha mer inspiration! :D

Nu när jag haft mycket tid för inomhusträning idag har jag lagt krutet på att få frys på fingertarget att gå framåt. Och det har det gjort!

Fick lite motivation av nätvännerna på klickerforum tidigare idag. Så med fokus på tajming och belöningskvalitet kan nu min hund frysa i ett par sekunder på mitt finger :D Jag är så GLAD! För detta har känts som en omöjlighet under så lång tid.

Vi är långt ifrån på några 80% lyckanden, men beteendet finns där nu iallafall att förstärka :)

Detta för mig också in på vad som är svårt för oss överlag, och när jag drar det till sin spets handlar i princip allt det svåra om doggie-zen/självkontroll. Pejla är superduktig på snabba repetitioner av alla tänkbara slag, men har inte riktigt förståelsen för beteenden som ska hålla över tid - det måste jag ta tag i. Och det kan man väl säga att jag gjort idag då.

Min instruktör Ann-Louise på klickerTRÄNARutbildningen brukar rynka lite på näsan om man nämner ordet "torrfoder" i samband med "förstärkning" eller "belöning". Hon tycker inte att det är någon bra idé :) Och jag måste ju ge henne rätt. Visst funkar vi på torrfoder i vissa situationer, men i den här frys-träningen var belöningskvaliteten helt klart överlägset avgörande. Med kokt potatis i sås / överbliven svälld cornflakes i mjölk / mjuk kattmat som förstärkare skulle nog min hund till och med kunna lära sig att gå på händer.

Vård av barn, med andra ord. För ett par år sedan hade det varit omöjligt då jag var ensam i mitt företag. Idag är vi nio personer och det finns massor av folk som kan ta hand om mitt när jag måste vara hemma. Vad skönt det är!

Nog om privatlivet, detta är en hundblogg :)

Sonen är sjuk iallafall, och han gillar inte riktigt att vara ensam hemma, så det har inte blivit någon riktigt promenad idag. Bara en kortis och ett par släppa-ut-och-kissa-snabbisar.

Istället aktiverar vi oss inomhus. Håller på med nostarget på finger och vill få fram frys på target, men har kört fast. Jag blir gaaaalen! Jag inser att jag är alldeles för långsam i timingen, det måste vara det. Ett tag testade jag att blunda för att istället gå på känslan av hennes nos mot min finger och klicka för det - inbillade mig att jag skulle känna snabbare än vad jag kan se med blotta ögat, men det blev ingen förbättring.

Det här är sådan träning som jag faktiskt hållit på med rätt länge, men som inte går framåt. Har ofta valt att inte träna det just därför, men ibland blir jag bara så "det-måste-ju-gå!"-ig. Men jag vet inte om jag någonsin kommer klara detta. Det är så himla svårt!

Nu har vi ju tränat detta ett otal gånger, utan frys, bara med snabb target, och kanske att jag borde ta fram något annat än fingret och helt enkelt börja om. Har en känsla av att själva fingret nu signalerar ett beteende som just på grund av den signalen kommer att vara svårt att få bort?