3-5 juli åker jag och Pejla till Norge för ett miniläger i klickerbaserad lydnadsträning. Det ska bli så roligt! Måste bara ta mig i kragen och boka ett boende snart, annars får vi sova i tält, och jag är inte 100% sugen på det. Visst, blir det fint väder är det ju helt ok, men det kan man ju liksom inte veta såhär i förväg. Man skulle ha husvagn...

Hur som helst. Jag har noll och ingen erfarenhet av lydnadsträning med hund. Har aldrig satt min fot på en tävling av något slag, och allt jag "vet" har jag lärt mig genom böcker, tidningar och artiklar och annat på nätet.

Känner därmed ett väldigt stort behov av råd och hjälp utifrån. Visst kan man lära sig genom att läsa och titta på bilder, men det blir inte samma sak som att lära sig av någon på riktigt.

Inför lägret skulle jag ändå vilja ha tips från kunniga lydnadsmänniskor om hur vi kan förbereda oss? Vi tränar ju en del enkla saker, men eftersom jag inte kan se framåt - inte vet hur man lägger upp lydnadsträningen ju längre man kommer så att säga, så vet jag inte heller vad jag ska tänka på när vi tränar dessa enkla grejer.

Om någon som läser här har några bra idéer om hur jag ska tänka, vad jag kan börja träna på redan nu osv, så skriv, skriv, skriv. Då blir jag jätteglad! Eller om ni har länkar eller annat att dela med er av som kan vara till nytta.

Någon svarade mig på ett forum att jag kunde börja träna ingångar. Det låter ju bra, men jag vet knappt vad det är... På den nivån ligger jag alltså i dagsläget.

Det var ett tag sedan vi tränade på att följa vid sidan, så idag tog vi oss en sväng ut på gräsmattan för att friska upp minnet lite. Klicker i högerhanden och godis i fickan. Dottern kom utspringande i bara mässingen med kamera i högsta hugg, och trots att bilderna är tagna i motljus så syns det ju lite vad vi håller på med iallafall :)

När jag tränade för Ann-Louise Ryrvik (Canis) för några veckor sedan sa hon en grej som jag lagt på minnet.

Hon sa att man kanske bör tänka på vilka beteenden man förstärker såhär i början, eftersom det verkar vara så att hunden tenderar att bjuda på de tidigt inlärda beteendena ofta sedan. Med andra ord - i början bör man träna in beteenden som man gärna ser mest av i framtiden.

Ett rätt kul exempel visade sig också på kursen. En av deltagarna hade shejpat fram ett ligg hos sin hund. Hon hade börjat klicka när hunden stod upp, vid minsta huvudrörelse nedåt marken och successivt fått hunden i lägre och lägre position tills den faktiskt låg ner.

Detta har resulterat i att när de ställer upp för träning, så bjuder hunden väldigt ofta på bugningar för att testa om det är just detta som matte är ute efter.

Det verkar alltså som om de tidiga positivt inlärda "momenten" hänger kvar där i bakhuvudet och liksom ploppar upp när det är träningsdags.

Själv har jag därför fokuserat på ligg, sitt, kontakt (framför allt) och passivitet hittills.

En sväng ville jag dock visa sambon hur snabbt det går att lära in något nytt med hjälp av klicker och positiv försärkning. Jag valde då att shejpa fram att Pejla la upp sin tass i min hand som jag höll fram. Gick som en dans.

Men. Nu ringer Ann-Louises ord där i bakhuvudet igen. Det har blivit såhär nämligen:

När vi ska träna något, vad som helst, och Pejla fattar att det är träning på gång, sker följande: Hon sätter sig framför mig med kontakt. Får hon inget klick testar hon att lägga sig ner. Får hon inget klick då heller (jag kanske väntar på att hon ska sätta sig vid min vänstra sida, till exempel), så börjar tassen gå upp i luften. Upp, upp, upp. Hon liksom vinkar och letar efter något att lägga upp tassen på.

Att jag dessutom belönat att hon lägger upp tassarna i handduken när jag torkar henne efter bad eller en blöt promenad har säkert också påverkat detta beteende. Vid torkeriet är det kanon, men jag vet inte om jag vill ha en vinkande hund så fort vi ska träna!

Vet inte heller riktigt hur jag ska resonera nu. Men jag har iallafall bestämt mig för att sluta belöna tassuppläggandet när jag torkar henne, och bara torka på. Inte göra det obehagligt på något vis, så klart, men liksom bara låta henne göra det om hon vill, utan belöning. Måste be sonen också, att ta en paus i tass-träningen (han tycker detta är kul nämligen, att Pejla lägger upp en tass i hans hand, så han förstärker det också rätt mycket).

Ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig...

Det blir ju många "första gången" med en valp. Första gången hon såg en fjäril var kul. Första (och hittills enda) gången hon försökte äta en geting blev jag lite nervös.

Men idag blev jag glad av en sådan där första-gången-grej.

Ända sedan Pejla kom till oss har jag tränat positivt när det gäller bilåkande. Det gick fasligt snabbt att få henne att trivas i bilen genom att positivt förstärka att hon vistades i bakluckan (klick och belöning när hon var lugn helt enkelt).

Jag har också belönat henne för att hon hoppar upp från marken och sätter framtassarna på bakluckans golv - detta för att göra själva inhoppandet i sig till en positiv grej. Har hittills klickat/belönat för detta och sedan hjälpt henne upp och in i buren, där hon också fått belöning. Allt för att skapa en positiv bild av bilen och buren.

Idag var hon väldigt pigg och sprallig när vi skulle ut. Hela hon kändes väldigt glad, och det var inte bus-sprall, utan ren glädje :)

Barnen gick i förväg och satte sig i bilen, Pejla stannade halvvägs för att kissa och jag gick och öppnade bakluckan. Rätt som det är kommer Pejla i full fart mot mig och tar ett jättehopp, rakt in i buren!

Hon fick glädjerop och jättebelöning för detta, dottern tjöt, så kul tyckte hon att det var, och Pejla satte sig nöjd och glad där inne. Jag blev paff. Trodde inte att hon skulle klara att hoppa upp sådär - det är ju ändå rätt högt!

Men det är väl bara att inse. Hon växer ju så det knakar och man kan nästan se det dag för dag. Hon ska ju bli stor så småningom. Och det är väl med blandade känslor jag måste inse det. Minns att jag hade liknande känslor med barnen när de var riktigt små. De där känslorna av att den här tiden kommer aldrig tillbaka, och som liksom gör en nostalgisk över just här och nu. För de här första-gången-grejerna lämnar ju faktiskt något annat bakom sig.

Det går inte att klickerträna när man är irriterad. Det är skitsvårt! Imorse var jag supertrött men skulle ändå ut på promenad med Pejla med klicker och godis i högsta hugg. Regnade gjorde det också.

Klart det inte går bra! För hur ska man positivt kunna förstärka när man själv är på dåligt humör. Mycket bättre att helt enkelt strunta i det och ta det vid ett senare tillfälle.

Jag var SÅÅÅÅÅ sugen att bara rycka i kopplet när Pejla började dra, och några gånger stannade jag faktiskt så att det liksom blev närapå ett ryck... :( Irriterad och klicker. Nä. Det ska jag inte göra om!

Liksom igår tog vi även idag med oss frukosten ut för att träna promenadgående. Jag vill bara förtydliga detta lite först, så att ingen tror att jag liksom kräver perfektion av min lilla hund. Jag ger min hund mat även om hon inte gör "som jag vill". Hon svälter inte. Men ibland plockar jag med maten ut och tränar med en del av den. Ibland allt, men ofta har jag rätt mycket kvar i fickan när vi kommer hem, och då får hon det på vanligt sätt.

Hur som helst. Kände efter valpkursen igår att jag måste belöna fotgående även UTAN kontakt. Så att inte Pejla känner sig tvingad att gå med kontakt konstant, för det är ju inte normalt, som någon så snällt påpekade för mig igår ;)

Så idag tog frukosten slut på vår promenad, eftersom jag belönade i princip konstant. Varierade belöningspositionen också genom att ömsom kasta framåt på marken, ömsom bakåt och varvade med att belöna ur handen.

Resultatet blev att Pejla höll sig i slakt koppel för det mesta. Om hon var tvungen att springa en bit för att nå godiset på marken, kom hon ändå tillbaka till min vänstra sida när hon fångat upp den. Trevligt!

Belönar för övrigt inte enbart med godis när vi går såhär, utan låter henne även undersöka intressanta saker som belöning. Till exempel - Pejla drar plötsligt iväg mot en sten, en stolpe eller en tuva och vädrar efter den. Då stannar jag mjukt och väntar in att hon ska ta kontakt med mig. Så fort hon gör det klickar jag och säger varsågod, och hon får gå fram och nosa. Funkar i vissa lägen mer effektivt än att belöna med godis, helt klart.

På slutet av promenaden var godiset slut, så då belönade jag med boll istället. Inte lika kul som igår, verkade det som, men det berodde nog en del på kopplet. Funderar på att köpa en lina som vi kan använda när vi inte är hemma. Törs inte släppa henne lös hur som helst än, men kopplet är ju kort, och lek med boll blir inte helt lätt om man vill få det riktigt roligt...

Nu sitter vi på jobbet, Pejla har tuggat i sig sitt tuggben, är mätt och trött och ligger på en filt vid mina fötter och sover. Den där bädden som jag köpte hit till jobbet, ja, den används väl inte så värst regelbundet precis... golvet, mattor och filt verkar faktiskt mycket skönare.

När vi kom hem efter vår korta promenad i morse hade jag en hel del mat kvar i fickan. Så vi tog en tur i trädgården och tränade på att sitta vid vänstra sidan. Det är svårt, eftersom vi tränat så mycket när Pejla sitter framför mig. När hon fattar att det är klickerdags springer hon, väldigt fokuserad, och sätter sig med kontakt framför mig.

Men vi tränar även fotgående en hel del, så vi började med det även idag. Började så småningom sakta ned farten i fotgåendet och höll på så tills jag stod helt stilla. Och det gjorde Pejla också! Klick och belöning.

Hade hög frekvens på klicken när hon stod vid min vänstra sida, och så småningom satte hon sig ner. Fortsatte klicka och belöna för detta och sedan tog vi paus och gjorde om samma sak igen.

Avslutningsvis körde vi vanligt fotgående med kontakt, eftersom hon är så duktig på detta och verkligen tycker det är roligt. Belönade då genom att kasta en boll som hon gladelilgen apporterade. Kampade lite om bollen också och tränade på att hon ska släppa när jag säger "tack". Det går jättebra faktiskt! Men det får lov att bli korta, korta kamplekar, annars är det svårt att få henne att släppa :)

Provade även lite sitt/stanna kvar som så småningom utvecklades till sitt/stanna kvar med inkallning. Belönade med bollen på samma sätt och kastade den bakåt så att hon sprang förbi mig i rejserfart och hämtade. Roligt för mig och roligt för Pejla :)

När vi sedan gick upp till jobbet var det en trött hund som la sig med ett tuggben i bädden. Hon har sovit i princip fram till nu, och nu går vi ner och käkar lunch! Vad det blir i eftermiddag vet jag inte. Regnet öser ner. Tror vi satsar på någon inomhuslek...

Efter en sen kväll med grill och annat gott var det inte direkt med ett leeden jag vaknade av solen i ansiktet klockan sju imorse. Men när man får syn på två glada ögon och en viftande svans går det ändå rätt enklelt att bli på bra humör :)

Och nu känner jag för att skryta lite över min hund, för igår var hon riktigt duktig! Vi satt ute och grillade och Pejla fick vara lös och springa lite som hon ville i trädgården. Vi har en hage, men hon tycker självklart bättre om att få vara med där det händer roliga saker.

Vår katt Sigge, smög också omkring där vid alla gottigheter som fanns uppdukade på bordet. Han stjäl korv och annat så fort han får chansen :) Men så plötsligt fick Sigge syn på en fågel som hoppade omkring på gräsmattan lite längre bort. Jägare som han är intog han låg ställning och lurpassade en stund innan han for iväg som ett skott över backen.

Och Pejla hade förstås koll på Sigge så det var inte direkt någon överraskning att hon drog efter honom. Fågeln smet rätt snabbt, så istället för riktig jakt blev det jaktlek med katt före och hund efter.

Sigge drog över hela tomten och upp i en av lönnarna. Pejla efter och stannade under trädet och spejade upp mot Sigge.

Mitt i detta fick jag för mig att jag faktiskt skulle utmana ödet och kalla in Pejla. Hon verkade helt fokuserad på Sigge och tycktes helt ha glömt bort allt vad matte och husse hette.

- Peeeejla! skrek jag, på det där sättet som jag brukar göra när vi tränar inkallningar.

Och tror ni inte min älskade hund vänder på huvudet, snabbt som blixten, får syn på mig och kommer sedan som en raket över hela tomten ända fram till mig!

Jag blev så glad! :) Så glad att hon fick en halv grillkorv i present.

Sedan höll hon sig faktiskt på behagligt avstånd resten av kvällen innan det var dags för henne att gå och lägga sig.

Jag vet inte om jag vågar testa detta igen inom en snar framtid, men det kändes hur som helst otroligt bra!