Jag har ju skrivit lite innan om hur vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är fantastiskt vad det går undan emellanåt, när man väl tar sig lite tid att träna något.

Redan efter några pass fick jag ju ut Pejla på vänstra sidan av klossen och hon följde mig runt den när jag gjorde förflyttningar åt höger. När detta funkade så fint var tanken att jag skulle ha flyttat oss och tränat genom att vi båda stod på samma sida, men jag märkte av en slump nästan, att hon gjorde samma förflyttning utan klossen, så då började jag testa om hon ville följa med när vi stod "på samma sida" utan kloss, dvs i fotposition. Och tänk att det gjorde hon!

Var inte så noga i början med att hon skulle hamna rakt, utan klickade när det syntes att hon jobbade med bakdelen. Och nu, några dagar senare, har jag testat ute i trädgården. Innan har vi bara gjort det inomhus.

Bara att gå ut är ju en kriteriehöjning eftersom det finns mycket mer störningar, men hon fixade det galant och jobbade för en boll som jag kastade åt henne. (Inget godis idag, för hon har blivit lite petig med maten de senaste dagarna, så jag vill att hon ska vara hungrig när hon får sin riktiga mat. Det är en så tråkig ovana att bara äta upp en tredjedel...)

Höjde kriterierna ytterligare genom att inte klicka förrän hon satt rakt vid min sida. Och hon fattade galoppen blixtsnabbt.

Det här med lydnad blir nog min grej tror jag. Tycker det är så fantastiskt kul. Det hade jag ALDRIG trott för ett år sedan. Nej, inte ens när vi bestämde oss för att skaffa hund. Tänk vad härligt att man fått en så himla trevlig hobby! :)

Barnen har varit hos sin farmor idag, så vi tog en sväng till klubben på kvällen. Det är träningskväll på tisdagar. Det var inte så många där, men ett par schäfrar, ett par finska lapphundar och en golden fick vi träffa iallafall.

Passade på att ta ut Pejla lite på planen och träna följ vid baklängesgång - alltså jag går baklänges och Pejla ska följa vid min vänstra sida för att få klick och belöning. Gick inget vidare alls för gräsmattan var nyklippt och är det något som Pejla går igång på så är det gräsklipp. Hon skulle kunna leva på det tror jag. Har börjat lyfta upp huvudet på henne genom att lyfta i kopplet när det blir för mycket. Men tillslut valde jag istället att belöna fokus på mig, bara, när hon stod framför mig, för att få ett positivt avslut liksom, och sedan lekte vi lite på planen. Men även det var svårt när andra hundar hördes och syntes.

Hon är trött också, stackars liten. Kliar sig hela tiden, och jag tror att även detta stör hennes koncentration rätt mycket faktiskt. Så resten av tiden vilade hon i bilen eller låg vid mina fötter och tittade på när schäfrarna och golden tränade lydnad.

Imorgon gör vi oss en tur till till klubben, för då är det tävling. Ska bli jättekul att se!

Ni får tänka er att ni ser mig och Pejla ovanifrån. Inte så snyggt kanske, men ändå! :)

Vi körde ett pass med klossträning för bakdelskontroll idag igen. Bytte ut det där julklappsspelet mot en skärbräda, som ligger stadigare på golvet.

I helgen på kursen förstod Pejla att hon skulle upp med tassarna på klossen, men inte att hon skulle stå kvar där, still med framtassarna, utan gick av emellan och upp igen.

Men igår fick vi till det så att hon stod kvar, så idag tänkte jag ta det vidare. Började klicka för minsta rörelse i någon av baktassarna, och sedan gick det snabbt! Började själv röra mig runt skärbrändan, åt höger, och Pejla hängde med och rörde sig också åt höger med baktassarna, medan framtassarna stod kvar på skärbrädan. Körde bara några minuter, med frikommandon och lite lek emellan.

Fattar inte hur fort det går ibland när man tränar såhär med klicker. Helt otroligt. Ska bli jätteintressant att se vad hon kommer ihåg vid nästa pass!

När vi tränade igår stod vi mitt emot varandra, men jag har redan flyttat oss så att hon står till vänster om mig, rakt ut liksom. Alltså inte bredvid mig, utan rakt ut från den vänstra sidan av skärbrädan. Äh... jag ritar lite i Photoshop så att ni fattar... :) Ett ögonblick...

Ringde precis till instruktören på utställningskursen och lämnade återbud. Det funkar inte helt enkelt. Vetten rakade Pejla kring såret/knölen, och nu kliar hon ännu mer och såret ser alldeles köttigt och äckligt ut :(  Har satt på dubbla, tjocka strumpor på vänster baktass för att skona såret från att hela tiden rivas upp av klor. Hoppas det funkar. Men att springa runt och ställa upp nu känns inte rätt. Det får bli en annan gång, helt enkelt.

Men för att inte tappa stinget helt och säcka ihop (för min egen del alltså, Pejla är lika pigg som vanligt) har vi istället tränat lite på kloss. Och vad är då det? Jo. Jag tränar Pejla att ställa båda framfötterna på en kvadratisk brädbit. Och detta ska så småningom resultera i bättre bakdelskontroll genom att hon ska kunna ha framtassarna på klossen och röra sig runt den med bakbenen. Väldigt bra för till exempel framtida ingångar.

Även detta är inlärt på kursen, förstås. Men eftersom jag inte orkat leta reda på någon brädbit fick ett tråkigt julklappsspel som blivit spelat endast en gång agera kloss. Funkar lika bra det.

Hittills har Pejla fattat att hon ska stå med framtassarna på spellådan för att få klick och belöning. Och snart ska jag börja shejpa bakbenen genom att börja klicka för minsta rörelse i någon av baktassarna medan hon står med framtassarna på plats.

Har kört ett kort pass idag, och tänkte köra ett till på ca 5 minuter eller så om en stund, med fri-signals-pauser emellan. Men i övrigt ska vi nog bara slappa och mysa i soffan, och tycka lite synd om oss själva...

Har börjat anteckna lite tankar efter träningslägret hos Fanny och Tomas. Det finns hur mycket som helst att säga och berätta, men jag tänkte försöka vara lite strukturerad och börja från början, det vill säga det som är från början för just mig och Pejla. Och för att det hela ska bli logiskt delar vi upp träningen i små, små steg.

Att ha varit på denna kurs har gett mig så mycket. Den har gett mig möjlighet att liksom kunna binda ihop saker och ting genom att jag kan se redan nu hur träningen kan komma att utvecklas för en lång tid framöver. Och det sporrar mig att jobba med småsaker som kan ligga till grund för en eventuell lydnadsinriktning i framtiden.

Så, vad ska vi göra först då?

Det allra första vi ska träna på är helt enkelt att utveckla leken. Dels bygger det en så fin kontakt mellan mig och Pejla, och dels är det jäkligt roligt, helt enkelt. Lek är många gånger en mycket mer effektiv belöning än godbitar, dessutom.

I första steget ska vi träna på tre saker - dels att Pejla ska komma tillbaka till mig med en leksak om jag kastat den, dels att hon ska kampa bra. Slutligen ska jag  börja jobba in en fri-signal. Planen är följande:

1. Komma tillbaks med leksak

Pejla kommer för det mesta tillbaka med grejer som jag kastat åt henne som belöning, men inte alltid. För att öka frekvensen av tillbakakommanden ska vi träna såhär: Jag har två likadana leksaker, i det här fallet en liten gummiboll i snöre. Jag börjar med att kasta den ena och Pejla springer såklart efter den. I början (på kursen) klickade jag nästan direkt när hon grep den första leksaken, och kastade den andra åt andra hållet. Har efter detta shejpat det hela och väntat lite längre för varje gång innan jag klickar. Dvs, jag låter henne plocka upp leksaken och när hon är på väg mot mig klickar jag och kastar nästa åt andra hållet. Det resulterar i att hon släpper den första leksaken för att springa på nästa. Det går jättebra, och tanken är förstås att hon ska komma in ända till mig tillslut innan jag klickar och kastar nästa.

2. Kamplek

Pejla kampar rätt bra när vi är hemma, men blir försiktigare när vi är på andra ställen, på kurs till exempel. Planen är att jag ska kampa med henne på olika ställen för att hon ska bli lika duktig på det överallt. Jag ska börja hemma ändå, för att få upp glöden ordentligt innan vi ökar kriterierna och provar på "svårare" platser.

Det hela är rätt enkelt: Vi kampar om en sak och jag klickar/belönar för alla rörelser hon gör bakåt. Belöningen kommer i form av att jag släpper leksaken och låter henne "vinna" den.

Har flätat ihop fyra långa fleeceflätor av två filtar jag klippt till remsor, så att jag kan släppa leksaken och låta henne vinna utan att släppa den helt. Håller den kort när vi kampar och släpper ut hela flätan när jag belönar, och så börjar vi om.

Det funkar kanon hittills, men hon kan bli ännu bättre på att "göra motstånd". Vi har väldigt roligt, och det är ju ett stort plus :)

Jag vet att många inte tycker att man ska kampa med sin hund, dels tror man att det kan förstöra apporteringen, dels tror man att hunden kan bli jobbig på ett eller annat sätt av kampandet. Men jag har sett tillräckligt många bevis på de klickerkurser jag gått för att om man tränar på rätt sätt, så blir det istället tvärt om. De hundar jag sett som älskar kampen som belöning får en helt otroligt härlig energi och jobbar jättebra mellan belöningarna. Medan en hund som bara får godbitsbelöningar verkar tappa stinget mycket snabbare.

Samtidigt jobbar vi förstås med en släpp-signal, och jag använder "tack". Fungerar jättebra. När jag säger tack släpper Pejla fint (för det allra mesta iallafall) och står sedan och ser på mig med en blick full av förväntan :)

3. Fri-signal

Fri-signalen är helt enkelt ett kommando som säger till hunden att "nu kan du sluta med det vi just håller på med (vad det än kan vara; sitt, ligg, backa osv), rör dig, flytta dig, men håll fortsatt kontakt med mig". Detta följs av lite lek, och så startar man om med det man höll på att träna.

Har inte haft fri-signal alls förut, men har börjat lägga in det så fort vi tränar något sedan kursen. Och jag måste säga att även denna fri-signal bidrar till att Pejla håller fokus på mig. Hon verkar redan veta att "fri" betyder att nu blir det roligt med matte. Och när vi lekt klart har hon den där härliga förväntan i ögonen fortsatt; "vad ska vi göra nu då? kom igen!" :)

Rent träningsmässigt är detta vad vi ska syssla med den närmsta tiden alltså. Lägger även in lite stå-träning emellanåt också och ska inte träna sitt över huvud taget på ett bra tag. Det kommer ju liksom så naturligt ändå :) Stå, däremot, är svårt att lära in, har jag märkt, så det kan vi gott älta mellan varven.

Sambon åkte till Biarriz inatt för att surfa, så nu är jag ensam hemma med barn och hund. Så fort vädret tillåter ska vi ut och tälta. Och på onsdag ska vi gå och se en lydnadstävling här på orten.

Det är så skönt med semester! :)

Ni minns kanske att jag trampade Pejla på tassen häromdagen. Efter det har hon inte velat gå riktigt sådär fint vid min vänstra sida som hon gjort förut. Jag tyckte ett tag att hon liksom bara glömde bort olyckshändelsen, men det var tydligen bara temporärt. Hon vill INTE gå vid vänstra sidan längre.

Dessutom har det nog blivit lite för mycket koppelpromenader på sistone. Hon har fått följa med när jag går med barnen till kompisar osv. Inte långa sträckor, men med koppel då. Tycker att hon blivit mindre och mindre fokuserad på mig den senaste veckan.

Vet inte om det beror på tasstrampet, kopplet, åldern, att jag har mindre tid att fokusera på henne nu när jag jobbar rätt mycket, eller om jag helt enkelt varit för dålig på att belöna kontakt på senare tid. Kanske en kombination av alltsammans.

När det gäller klickerträningen känns det som om vi måste gå tillbaka rätt många steg och att jag får börja belöna kontakt igen. Känner ett större och större behov av att korrigera henne med kopplet nu, och så vill jag helt enkelt inte ha det! Inget kul för mig och absolut inget kul för henne.

Tror också att det lätt kan bli så att man ställer för höga krav på hunden. Att man går för snabbt fram. Man tycker att nu kan vi det här (som jag resonerat med kontakten eftersom hon varit så himla, himla bra på det), och så går man framåt och glömmer liksom bort att "underhålla" det där som "hunden redan kan". Dumt.

Så nu får det bli helt kravlöst igen (och förstå mig rätt nu - har inte ställt några höga krav förut heller, men lite). Och inga promenader på ett tag, det finns så många andra sätt att aktivera.

Enkla kontaktövningar får det bli, och inget annat!

Jaa. Igår när jag och Pejla tränade lite fritt följ inomhus blev det fel. Hon sprallade till sig lite och hamnade så att jag trampade lite på hennes ena framtass. Hon gnällde till och hoppade undan. Inget att oroa sig för.

Men så idag. Vi har tränat mer fritt följ utomhus. Imorse tog vi en sväng på sisådär en tio minuter med pauser. Och så lite senare, efter lunch, ytterligare en liknande vända. Hon var så himla duktig att jag ville jättebelöna henne när vi var klara. Gör det ibland genom att springa med henne in till köket och plocka fram något riktigt gott. Den här gången var vi tvugna att springa runt knuten först, innan vi kunde kuta in genom dörren, och då gjorde hon det igen. Hon liksom genade på nåt sätt, och jag hann inte alls ens se att hon var mitt framför mig, och jag trampade till på en tass :( Den här gången hade jag sandaler på mig, och hon gnällde högre än igår. Jättetrist!! Och ännu tråkigare är att jag märker att hon håller sig lite på avstånd när vi går. Hon brukar följa mig mest hela tiden, även när vi inte regelrätt tränar (med klicker och godis), men resten av dagen har hon liksom hoppat ut åt vänster när hon kommit, som hon då upplever det, för nära :(

Gjorde ingen stor grej av att hon fick ont, men jag förstår henne. Mattes fötter/skor står inte högt i kurs just nu.

Provade lite nu på kvällen att få henne att gå vid sidan innan hon fick mat, men hon ville inte gärna. Hon följer, men går ca en meter bakom mig.

Om detta fortsätter får jag nog "börja om" med det fria följet. Och leka/gosa/ge godis under mer "fria" förhållanden när hon vistas kring min vänstra sida. Men jag hoppas att hon glömmer bort det snart, för jag vill ju inte att det ska vara jobbigt för henne att gå där vid sidan! :(