Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 6 november 2008 13:07

Och med det menar jag att den var social för mig :)


Vi tog en långlunch och träffade Maritha med Zelda.Vi har länge pratat om att vi ska ses och träna, men det har liksom aldrig blivit av. Förrän nu då.


Maritha är en av de där som väldigt länge känt sig ensam i sitt sätt att se på hundträning. Hon var med på kurs när Ann-Louise Ryrvik var här i Torsby, och hon tycker detta med klickerträning är toppen. Och att träna ihop med någon som har samma tankar och syn på träningen, det är verkligen roligt! Det spelar ingen roll om vi kommit olika långt med olika saker - tankar och idéer kan vi utbyta ändå.


Zelda fick först ett pass med sitt i framförmappen. Maritha har haft lite problem med att Zelda gärna blir sittades stilla och vänta, och jag föreslog att hon skulle testa att belöna henne ur position för att på så sätt få upp henne, och chans till ny repetition. Det funkade jättebra!


Vi kunde också konstatera, som jag gjort så många gånger förr, att när matte inte fokuserar på träningen, så tar hunden paus. Vi hade en liten episod där jag och Maritha pratade en del under tiden som de tränade, och då får man nog räkna med att även hunden tar paus från fokuserandet. Men så fort vi konstaterat detta, och jag höll mig tyst och matte fokuserade, så bjöd Zelda på ny repetition utan problem.


Under Pejlas första pass körde även vi sitt i framförmappen. Med henne har jag knappast problem med att hon blir sittande om jag belönar i position - här är det precis tvärtom, så vår träning såg lite annorlunda ut. I stället för att träna enbart själva sättandena, förstärkte jag mycket att hon blev sittande. Jag släpper upp henne för ny repetition på frisignal, och även om det var ett tag sedan vi tränade nu, så märker jag att den här träningen har gett resultat. Det ska nog inte vara helt omöjligt att få en översocial och utåtriktad flat att bli duktig på att koncentrera sig! :)


När Pejla pausade körde Zelda lite apporteringsövningar. Maritha har rätt länge tränat på att få fram ett frivilligt gripande, och sedan sist jag såg dem har det hänt mycket! Zelda griper jättefint när matte håller fram apportbocken. Hon griper även när matte håller den längre ner och ända ner mot marken. Det ska bli spännande att se hur det utvecklas - målet är förstås att hon ska kunna gripa den från marken och sedan göra en ingång med den, och jag ska försöka hjälpa dem så gott jag kan att ta det steg för steg.


Med Nemi körde jag först ett pass i att komma tillbaka med leksak :) Hon är ganska duktig på det, men hon har gärna stannat en bit bort, 10 meter nånting, och sedan väntat på inkallningssignal innan hon kommit in med leksaken hela vägen. Vi har tränat en del på det här och idag gick det jättefint! Bara en gång stannade hon innan hon var framme, men då på ca en halv meters avstånd.


Jag körde även lite framförmappande med henne och hade fokus på att träna mest ligg. Körde igenom några frivilliga grundfärdigheter först, men sedan skulle liggen fram. Det var kallt och lite blött i gräset, och Nemi ville nog inte jättegärna lägga sig egentligen, men tillslut gick det, och när hon väl kommit igång gick det riktigt, riktigt bra! Hon lägger sig otroligt snabbt och snyggt.


Med Pejla fick jag även tränat lite att hon ska sluta upp vid min vänstra sida när jag går iväg. Det här är något som jag kommer att lägga mycket träning på, men som vi egentligen bara är i början av. Just nu tränar vi väldigt enkelt. Jag klickar en gång för hennes fokus, belönar, och medan jag belönar vänder jag mig om och går ifrån. När hon sedan sluter upp gör vi om samma procedur. Ibland springer jag några steg för att komma ifrån henne mer, och jag försöker att hela tiden ändra min riktning så att hon får komma upp ur olika vinklar.


Jag vill bygga ett jättestort värde i just det här med att sluta upp vid vänstra sidan. Tanken är att jag ska utveckla det till transporterna i lydnaden, och snart tror jag det är dags att börja föra in slutet av olika moment till en liten kedja - momentslut + sluta upp vid mattes vänstra sida + gå några steg fot = belöning, typ. Tror det kan funka riktigt bra.


Nemi fick lite fritt-följ-träning också, men det är så svårt tycker jag! Hon har släpat förut, och jag har kört en del med belöningsförväntan framåt. Det har hon lärt sig, minst sagt, så nu har jag istället lite problem med att hon går för långt fram ibland. Stackars Lousie, hon kommer få tillbaka en hund med världens veligaste fria följ... Och eftersom själva gåendet är så svårt, så fokuserade jag istället på starterna igen. Hon kan fortfarande dippa ner med huvudet precis i starten, och OM jag fortsätter gå då så börjar hon snart sacka igen. Men bara vi kört några repetitioner så försvinner det och hon håller bra fokus och bra position i starten, vilket också medför att vi kan gå lite längre med fokus. Problemet är väl att få till att hon ska lyckas på första repetitionen...


Egentligen blev vår en och en halv timme inte så mycket praktisk träning, men vi ska försöka fortsätta träffas 1-2 gånger i veckan framöver och planera träningen lite i förväg och sådär, som man ska :) Så ikväll ska jag sätta mig och skriva ner en liten plan för vad vi ska träna på nästa gång.


Men nu är jag vrålhungrig, dags att äta lunch!

Av Lina - 28 oktober 2008 11:02

Jag har funderat lite sedan tävlingen i lördags, och kan konstatera vissa saker:


Jag hade rätt i att Pejla inte var mogen för start - trots att hon kan de flesta momenten på träning så behöver hon mycket mer uthållighets- och tävlingsträning för att det ska funka.


Pejla kan inte momenten så bra som jag trodde att hon kunde dem. Beviset är apporteringen som hon klarade galant - hade hon varit nog tränad i övriga moment hade störningarna inte blivit lika jobbiga. Mer momentträning också med andra ord!


Självklarheter, visst. Men för mig var kanske det här en erfarenhet som var tvungen att göras. Jag ägnade många timmar åt att ångra vår start, men har så smått börjat vända det hela till att jag lärt mig en hel del om hundträning! :) Ofta behöver man uppleva saker, inte bara läsa om dem, för att riktigt inse hur det är om ni förstår hur jag menar, och det har jag ju gjort nu!


Som förstagångshundägare och klickerfanatiker har jag även insett en annan sak - att jag som klickertränare hittills fokuserat alldeles för mycket på detaljer och inlärning och hög belöningsfrekvens. Allt detta är jättebra, men om man har som mål att tävla med sin hund så måste ju även dessa förhållanden tränas.


Jag har Maria Hagströms kurshelg i huvudet rätt ofta nu för tiden, och i det här sammanhanget tänker jag på det hon sa om att hålla en balans mellan detaljträning/hög belöningsfrekvens, och uthållighets-/tävlingsträning. Jag tror att det här är väldigt viktigt utifrån de mål jag har med tävlandet.


Det här ska bli spännande!  Det är lite som att börja på något nytt. Ska jag våga sätta upp det mål som Maria har för sina hundar? Att de ska kunna gå ett och ett halvt tävlingsprogram innan de är klara för tävlingsstart? Det är mycket jobb som ligger bakom, men faktiskt så lockar det väldigt mycket :)


Det var för övrigt länge sedan jag skrev någonting om Nemi! Under kurserna och tävlingstankar har det varit mycket fokuserat kring Pejla, men Nemi är fortfarande kvar hos oss och charmar oss på nya sätt ideligen.


Jag hade någon slags tanke om att starta på en lydnadstävling även med henne under tiden som hon bor här, men de tankarna har jag lagt lite åt sidan. Att träna Pejla och att träna Nemi är två helt skilda saker, och med Nemi håller jag fortfarande på att komma underfund med hur vi fungerar ihop. Vi har visserligen kommit en bit, men någon tävlingsstart känns inte realistisk :)


Nemi har iallafall installerat sig i familjen ordentligt nu. Hon och Pejla har inte gruffat en enda gång sedan den gången de rök ihop på skogspromenaden med familjen som jag skrev om. Det känns väldigt länge sedan. Nu är allt lugnt hela tiden - de älskar inte varandra, de leker inte särskilt mycket med varandra, men de accepterar varandra till 100% och står ut med att av misstag springa in i samma bur en stund.


Det är verkligen nyttigt för mig att testa på det här med två hundar också! Jag har ju länge varit sugen på en hund nr 2, men sambon säger blankt nej till det :) Och i ärlighetens namn så tror jag inte att det skulle fungera i längden - inte så länge jag jobbar mer än heltid. Jag har konstant dåligt samvete för antingen den ena eller den andra hunden för att jag inte hinner med som jag skulle vilja. Men den dagen jag har möjlighet att jobba mindre hoppas jag att sambon ska gå att övertala, för det är väldigt roligt och trevligt med två. Och kelpie ligger väldigt bra till :)


Häromdagen sa för övrigt sambon något som tände en liten dröm i mitt hjärta. Han berättade att han ibland går och funderar på att skaffa häst. Han jobbade under många år med islandshästar, och saknar det livet ibland. Jag ser framför mig att vi har en liten gård med ett par hästar,höns, några får och en eller ett par vallhundar. Några katter till vore inte heller fel. Vilket annorlunda liv det skulle bli!

Av Lina - 22 oktober 2008 14:40

Vi flyttade ut plastrutan till gräsmattan idag. Jag hade plockat med leksaker som tänkta belöningar, men hade glömt en sak. Alla satans äpplen som ligger på tomten och skräpar. Och Pejla är inte den som kan ignorera dessa delikatesser hur som helst.


Jag blev irriterad - jag ville träna ute, men hade ingen lust att städa trädgården först. Men när Pejla drog iväg som ett jihu mot äppelhögarna tänkte jag att jaha, då får jag väl helt enkelt använda Premacks princip till fullo för en gångs skull.


Det var faktiskt en bra strategi. Vi körde frivilliga skick till plastrutan på olika platser, från olika avstånd och med äpple som belöning. Pejla verkade tycka att detta var en väldigt rolig lek. Hon hade bra fart till rutan och stod sedan efter klick för det mesta kvar där inne och väntade på att äpplet skulle komma flygande, med eller utan mig.


Vi fick alltså till ett rejält gäng lyckade repetitioner, men jag ska träna mer på att hon ska hålla sig stilla inne i rutan; jag vill att hon ska se mer säker ut på uppgiften - springa dit målinriktat och verkligen visa att HÄR ska jag vara. Där är vi inte riktigt än. Men det ska vi träna på en plats utan fallfrukt.

Av Lina - 22 oktober 2008 09:18

Nu har jag äntligen tagit tag i den ruta-träning jag gått och funderat på under en tid. Igår åkte jag till elhandlarn och köpte elrör - sådana där vita plaströr ni vet :) Det fina är att det också finns hörn, alltså böjda rörbitar, och nu har jag byggt ihop fyra lika långa sidor och fyra hörn till en plaströrsfyrkant. Den är ca 75 cm på varje sida.


Jag har börjat testa med Pejla, och min första kriterieplan handlade om att få henne att springa till plaströrsrutan och ställa sig med alla fyra tassarna innanför kanterna, inomhus. När hon väl förstått principen på en plats (i köket) skulle jag börja flytta runt plastrutan till olika platser i huset. Belöningsplacering i rutan och jag ville blanda kriterier för att snabbt komma in i rutan samt stadga (stanna kvar) tills frisignal getts.


I början valde jag att enbart belöna henne uppifrån - jag ville undvika belöningsförväntan mot golvet eftersom hon gärna apporterar saker... Och eftersom hon är en hund som väldigt snabbt tar till just apportering hade jag för en gångs skull en bra plan för det också - om hon skulle välja att apportera rören vid något tillfälle skulle jag lugnt gå fram och ta henne i halsbandet, ta med henne tillbaks till utgångsläget och göra om. (Ibland har jag nämligen låtit henne flamsapportera saker alldeles för länge, i något slags hopp om att beteendet ska släckas ut om det inte förstärks. Vilket givetvis inte varit någon bra plan eftersom flamsapportering är väldigt självförstärkande för min tjej).


Och precis som beskrivet har vi gjort! Själva grejen att springa och ställa sig inne i rutan fattade hon på första försöket och jag var snabb med belöning innan hon hann bita eller göra något annat trams med plaströren. Apporteringsförsöken kom förstås, vilket jag räknat med, och detta som vanligt när jag började öka tiden innan jag förstärkte. Men planen att lugnt gå och hämta henne för ny repetition var riktigt bra! Jag fick inte på långa vägar lika mycket apporteringsförsök som jag är van vid. Skönt!


Vi har flyttat oss runt i huset, lagt rutan på trägolv, vitt plastgolv, mattor, stått på väldigt olika avstånd (allt från ca 1-10 meter), och träningen går snabbt framåt.


Jag är väldigt spänd på att flytta ut träningen till gräsmattan nu, och snart är det nog även dags att sätta koner på hörnen av rutan. Jag ska även plocka bort godbitarna och använda boll istället när vi flyttar ut.


Jag har haft liknande tankar på rutträning rätt länge, men inte riktigt fått ihop exakt hur det skulle gå till. Vad skulle jag använda som kanter? Hur stor skulle rutan vara? Hur skulle jag plocka in konerna och ut kanterna? Men så skrev Fanny om sin rutaträning med Pi för ett tag sedan, och den kändes helt enkelt klockren för mig. Så nu kör vi såhär, och hittills har vi haft väldigt roligt :)


Vi är anmälda till en lydnadsklass II tävling till helgen men det känns väldigt långt borta att vi skulle hinna bli klara tills dess :D Jag har inte fått något PM så min anmälan kanske inte ens finns med, vi får se. Eventuellt skulle man ju kunna göra en tävlingsträningsgrej av det och bryta någonstans tidigt i programmet för att köra en jackpotbelöning, men jag vet faktiskt inte om jag skulle ha mod nog att göra så :)

Av Lina - 16 september 2008 09:32

Det är lite häftigt när man upptäcker saker i träningen.


Jag använder ofta "varsågod" eller "ta den" när jag lagt ut en avståndsbelöning i träningen, och Pejla springer och tar belöningen på dessa kommandon - för även ett "varsågod" är ju ett kommando, eller hur?


Idag råkade jag testa en ny sak. Det bara blev så. Jag hade en leksak, en rosa, fluffig toffel som Pejla fick av dottern för länge sedan. Körde ett par upplet med toffeln ute på ängen här hemma och gick sedan hemåt och tränade lite fotgående i trädgården.


Jag hade väl ordet "leta" högst upp i minnet, för istället för "varsågod" eller "ta den" råkade jag säga "leta" när jag skulle belöna bra fotgående. Och jädrar vilken fart det blev på Pejla till leksaken. Hon lekte också med en härlig intensitet.


Provade flera gånger att använda "leta" som varsågodkommando, och skillnaden mot normalfallet var verkligen stor.


Det här visar väl om något hur man får ett kommando med positiva förväntningar! Skillnaden mellan reaktionen på "varsågod", "ta den" och "leta" ligger givetvis i inlärningen, och "leta" har uppenbarligen lärts in på ett mycket roligare (och bättre) sätt. Och det är ju precis så jag vill ha det med alla kommandon.


Av Lina - 12 september 2008 14:29

De senaste dagarna har jag haft många tillfällen att träna långa inkallningar. Jag har låtit Pejla gå iväg långt borta och strosa lite som hon vill, för att när hon minst anar det vissla högt på henne. Hon har förut kommit på denna signal, men inte särskilt snabbt alla gånger, och inte med 100% säkerhet.


Har helt enkelt gjort så att jag anammat Ann-Louise Ryrviks knep att när hunden kommer, springa in och "tömma kylskåpet" som belöning.


Kan säga att det inte behövdes mer än två tömningar förrän signalen satt som den skulle. Nu kommer hon som en kanonkula lååååångt ifrån trots att det inte finns något kylskåp i närheten.


Även på kort avstånd har min tystare kom-hit-vissling blivit bättre tack var det här. Förut kunde hon ignorera mina lågmälda visslingar, men nu svarar hon på dem med väldigt hög lyckandeprocent. Ignorera var väl fel ordval kanske - det handlar väl mer om att jag inte lärt in signalen ordentligt tidigare.


Den här helgen är det Mârten här (marknad med en massa stånd och karuseller) och det lär bli en del knatande bland folk och fä. Barnen älskar det. Jag är skeptisk, men man måste ju. Pejla fick följa med förra året och det gick bra trots övermycket störning. Hon ska få följa med en sväng även iår, men jag misstänker att hon inte kommer att vara lika oberörd av alla höga ljud den här gången, så jag tänkte försöka träna på just detta litegrann. Medan barnen åker virvelvind typ.


Trevlig helg!

Av Lina - 4 september 2008 15:12

Har lite dålig tid för bloggen för närvarande, men tränat har vi gjort. Har lagt två spår den här veckan. Jag vet inte om ni läste Maria Y:s kommentar till förra spårinlägget? Iallafall så kände jag mycket väl igen mig i det hon beskrev - att hunden går ur spår en bit före föremålet, gör en lov runt det, för att "slippa leka" eller något sådant, och istället kunna fortsätta spåret på andra sidan.


Så blev det i söndags för oss. La ett rätt långt spår med 5-6 saker i. Första grejen tog hon upp, men de andra nosade hon på sin höjd på och gick sedan förbi, och de sista två grejerna lovade hon runt... Jaja, då vet man det.


Igår la vi ett nytt spår och den här gången testade jag med vanliga spårpinnar istället. Och det gick minsann bättre. Har jobbat separat med att bygga värde i pinnarna, och dessa plockar hon glatt och stolt upp. Inte för att hon vill bära dem särskilt länge, men hon tar ju upp dem iallafall. Så frågan är om man ska krångla med leksaker i spåret?


Vi lekte lite på lydnadsplanen på klubben igår också medan spåret låg till sig. Det var valpkurs och 20 valpar på plats. Härligt! :D Man blir ju bara liiiite sugen på en liten en...

Av Lina - 25 augusti 2008 10:53

Jag tog beslutet att låta lydnadsträningen vila en smula. Det känns skönt! Vi behöver pausa där, kanske egentligen särskilt jag. Hur det än är, och hur lite man än vill att det ska bli kravfyllt med träningen, så är det ibland svårt att bara slappna av och ha kul.


Vi ska gå spårkurs i höst och jag tänkte satsa mycket på nosarbete överlag ett tag. Det är roligt för både mig och Pejla.


Och förutom detta har jag tänkt mig att öva mina klickertränarfärdigheter genom att träna in lite trick av olika slag, trick som vi inte har någon direkt användning av egentligen, utan bara för att! 


I helgen började jag med att gå slalom mellan benen, och jag var noga med att för en gångs skull höja kriterierna snabbt, för att vi inte skulle stanna. Vi hade görkul kan jag säga, och oj vad bra det kan flyta när man bara går på känsla. Och med bra belöningar är det faktiskt inte ett dugg svårt att lära en hund att trixa lite...


Vädret är helt underbart här nu och jag tog lite "sovmorgon" från jobbet för en extralång promenad. Helt underbart. Kunde ha Pejla helt lös långa sträckor och hon börjar bli riktigt, riktigt duktig på det.


Det här blir en bra dag!

Skapa flashcards