Eftersom Louise kom mitt på dagen och hämtade Nemi och jag varit tvungen att jobba och planera annat som en tok, är det inte förrän nu, sent på kvällen, som det börjar kännas riktigt konstigt.

Flera gånger har jag tittat någon nanosekund efter Nemi. Är hon i buren? I barnens rum? I badrummet? Nej just ja. Hon är inte här alls.

Idag sa hon hej då till kontoret. Andreas, som varit hennes favvokille på jobbet, fick en rejäl hoppa-upp-i-knät-och-gosa-stund imorse. Mer tossigt än vanligt var det, sista gången och allt. Han säger att det kommer bli tråkigt utan råttan framöver.

Sambon tillika kollegan hördes förklara för en annan kollega häromdagen att Nemi är en hund som växer på en. I början förstår man henne inte riktigt, men ju mer man umgås, desto närmare kommer man. Och det är verkligen sant. Hon är en helt underbar hund med en stark personlighet och stor integritet! Och hon älskar att leka och jobba. Vem skulle inte falla för en sådan hund?

Barnen tycker väl att det är sådär. Men barn är barn och går att trösta, och de är väldigt glada över den superfina korg vi fick som tack för hjälpen (tack Louise, du är inte klok så mycket gott!). Vi gick igenom korgen lite närmare nu på kvällen och den innehåller godis för hela julen tror jag. Glögg och vin finns där också, och en jättefin röd-och-vit-rutig julgrytlapp. En godispåse har vi dock redan tjyvat ur :) Eller tjyvat föresten. Den är slut :)

Imorgon åker jag med jobbet till Norge i ett par dagar, och Pejla har lämnats till mormor (min mamma alltså). Så det är verkligen överlungt här hemma. När jag gick ut till tvättstugan nyss och per automatik vände mig om när dörren gick igen för att kolla hur många djur som var med mig (en hund? två hundar? två hundar och en katt?) var det förstås tomt. Och jag insåg, kanske för första gången, sådär riktigt på riktigt, att ett liv utan hund för mig numer vore helt och hållet otänkbart.

Frågan är hur man fixar ett liv utan en Nemi.

 

Louise

1 december 2008 23:59

Jag lider med er, ska försöka blogga och fota så mycket jag kan för att lindra saknaden lite.

Det var tanken att korgen ska gå åt innan jul, annars hade den varit inslagen. ;)
Är inte upp det som är i paketet från body shop bara. ;)

 

Lillan & Zelda

2 december 2008 09:40

Vissa djur har en förmåga att "krypa in" under skinnet på en och nästla sig in i ens hjärta när man minst anar det.
Kram på er och hoppas att saknaden snart släpper.
Ett liv utan hund? Nä, det skulle inte jag fixa heller! Visst är de fantastiska?

http://hem.bredband.net/b581626

 

AK

2 december 2008 12:21

lite sorgligt ju.
Men gött med godis!
Och jag tror att du snart får en egen brunråtta!
Jobba inte ihjäl dig före helgen bara ;)

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...