Om några veckor ska Louise få en liten bebis, och just av denna anledning har även vi fått tillökning i familjen.

Louise har flera hundar, men känner att hon inte klarar att aktivera dem alla så som de är vana nu när magen är stor och bebisen snart kommer att ta all hennes tid och uppmärksamhet. Och därför kom hon alltså i fredags förbi och lämnade av den lilla kelpien Nemi.

Jag säger lilla, men hon är faktiskt större än jag mindes henne :) 

Vi tog en promenad tillsammans när de kom; jag, Pejla, sonen, Louise och Nemi. Pejla var förstås i vanlig ordning väldigt nyfiken på den nya hunden, och, även detta i vanlig ordning, lite väl framfusig. Men det gillar inte Nemi, utan sa ifrån ett par gånger under promenaden.

Förra gången Nemi och Pejla träffades var Pejla liten plutt, och de lekte och röjde tillsammans både i ridhuset när vi tränat ihop och senare hemma hos mig. Men nu gick det alltså inte lika smidigt.

Vi gick hem till mig och släppte hundara lösa i trädgården. Något morr kom det även här från Nemi, och Louise visade mig hur hon brukar göra när Nemi varnar på det där sättet - hon ber henne helt enkelt att gå bort. "Om du gör sådär får du inte vara med" ungefär. Jag har fått använda detta några gånger sedan i fredags, främst när Nemi försökt vakta mig när hon tyckt att Pejla kommit för nära när vi suttit i soffan eller liknande. Men de allra flesta gångerna hon tycker att Pejla blir för närgående går hon helt enkelt undan av sig själv, utan att varna.

Louise stannade bara en kort stund, och någon avskedsceremoni blev det inte. Jag tog Nemi med mig och gick in, för att hon inte skulle bli lämnad av sin matte utan tvärtom, vi gick ifrån henne. Väl inne satte hon igång med att undersöka huset. Hon testade att ligga i Pejlas bur rätt snabbt, hoppade upp i soffor och sängar och nosade länge där katten brukar ligga. Hon är snabb som en råtta och hann med att få i sig lite av kattmatskulorna som brukar stå framme jämt - jag är ju van en hund som inte rör kattmaten, men hädanefter får det bli utfodring för katten på samma sätt som för hundarna - mat ett par gånger om dagen och det som inte äts upp plockas bort. Egentligen är det kanske inte helt fel med sådana rutiner även för en katt?

Jag trodde för övrigt att retrievers var de glupskaste varelserna på jorden, men där har jag helt klart misstagit mig.

- Vad tycker du om Nemis sätt att inhalera maten? frågade Louise mig på lördagen. Och så är det verkligen - jag fattar inte hur en så förhållande vis liten mun kan få in sådär mycket mat på så kort tid! Det ser verkligen märkligt ut! Schlopp, schlopp, och allt är borta.

Innan jag kom ut på min första promenad med två hundar funderade jag hit och dit hur detta skulle gå till. Jag har aldrig promenerat med två hundar samtidigt förut på egen hand. Men jag vill inte hålla på att gå dubbla promenader varje dag, så det var ju bara att testa. Och om jag hade den minsta oro innan så släppte den efter några minuter. Det gick som en dans. Största oron hade väl varit att hundarna inte skulle trivas ihop; att Nemi skulle tycka det var jobbigt att ha Pejla nära sig hela tiden; att de kanske skulle börja bråka om luktfläckar och annat de hittade längs vägen. Men inget av detta har hittills hänt - när vi promenerar funkar hundarna exemplariskt tillsammans - även om de råkar krocka lite eller hittar något intressant att nosa på. Inga som helst problem. Och Nemis trevliga promenadbeteende verkar ha en god inverkan på Pejla som plötsligt blivit betydligt bättre på att gå fint i koppel, på höger sida till och med!

Det är häftigt att träna med en ny hund! Jag märkte omedelbart hur mitt sätt att träna ändrades utefter vilken hund jag tränar med. Jag testade på lördag förmiddag att ha båda hundarna med mig ut för lite enkla framförmappsövningar och frittföljträning. Ville prova att ha den ena hunden pausad, fritt liggande på marken, medan den andra hunden jobbade. Körde korta pass och försökte så gott det gick att även belöna den pausade hunden för att den låg på sin plats och väntade.

Nemi är ett föredöme när det gäller att pausa. Hon är van :) Pejla är väldigt ovan! :D Pejla gick upp några gånger, men rätt snart verkade hon förstå galoppen. Nemi låg vackert och väntade på sin tur och när vi tränade var hon heltaggad. Även Pejla tycktes bli mer taggad av att få ligga och kolla på när matte tränade med en annan hund, och jag tror att det här konceptet kan vara positivt på många sätt. Inte minst för mig!

Louise kom hit igen en sväng på lördagen, innan hon skulle fara hemåt. Då fick Pejla stanna inne medan jag, Louise, Nemi och Arya (Nemis "lillasyster") tog en träningsvända ute på gräsmattan hemma hos oss. Stackars Pejla stod i fönstret och tittade på, alldeles olycklig, och efter en stund kom dottern ut och berättade att Pejla faktiskt står och gråter där inne...

Jag testade lite framförmappande när Louise tittade på. Det kändes lite märkligt; jag är förstås ovan att träna med Nemi, och nu var det liksom under inspektion :D Lite stelt och tafatt blev det nog, men det kändes ändå bra, för Nemi köpte helt och fullt att träna med mig. En liten utmaning jag har nu, och som känns rolig att ta tag i, är att Nemi sackar efter ibland i det fria följet. Jag ska göra mitt bästa för att få hennes position mer konstant och även försöka få uthållighet i det. Det blir säkert tufft, men utmaningar är roligt :)

Jag har nämnt både dottern och sonen i det här blogginlägget. Och de har verkligen sett fram emot att ha en extrahund ett tag. Men Nemis framfart skrämde sonen lite där på fredagen - hon är inte helt lugn när hon hälsar om man säger så ;)

Men oj så duktig hon är! Jag vet inte exakt vad det är barnen gör, men något i deras kroppsspråk måste det väl vara, för bara på ett par dagar har hon lugnat ner sig något enormt när hon hälsar på dem. Hon gör sig liten och lägger sig ibland som en liten krok på golvet som för att visa att "jag är inte farlig, kom och klia på mig nu". Ett par omkullvältningar till har det i och för sig blivit, men Nemi märker direkt när det blir jobbigt för barnen och lugnar ner sig direkt.

Även Pejlas och Nemis relation har utvecklats positivt under helgen. Nemi var som sagt väldigt skeptisk till Pejla första dygnet, men ju mer vi promenerar och ju mer vi har lössläpp med dem ihop, ju bättre går det. Och idag på morgonen lekte de tillsammans för första gången! Tjoho :D

Jag har brukat släppa Nemi lös först, och då har hon rejsat iväg en bit, vänt upp och sedan ställt sig och tittat på när jag släppt Pejla. Pejla har provat att göra lekinviter på håll och sedan rusat mot Nemi, men det har inte Nemi gillat särskilt mycket. Hon har tydligt visat att hon inte varit intresserad av lek - gått iväg på egen hand och ignorerat Pejla. Någon gång har varningsmorret kommit när Pejla varit för på.

Men Pejla är också duktig! Hon har lärt sig att läsa Nemi och för det mesta sprungit runt på egen hand och låtit Nemi vara i fred.

Men så imorse bytte jag taktik. Jag har sett på Nemi hur taggad hon blir av att katten springer omkring, och tänkte att kanske blir hon taggad om jag låter henne vänta hos mig en stund och titta på Pejla som rusar runt. Och det verkade vara en bra idé.

Jag släppte Pejla och höll kvar Nemi lite i halsbandet. Nemi verkade väldigt intresserad av retrievern som fjantade runt i hög fart och vände upp då och då i en lekinvit. Så släppte jag tillslut Nemi på varsågod, och jajjamensan - hon rusade iväg som en pil, gjorde en snabb lekinvit mot Pejla och sedan var jakten igång :)

Pejla har inte en susning av en chans mot Nemi i jaktlek, och det tror jag passar Nemi ganska bra. Hon springer som en gasellkänguru med Pejla några meter efter. Ibland saktar hon in så att Pejla precis, alldeles nästan hinner ikapp, men just som Pejla tror att hon ska få tag i Nemi, lägger Nemi i raketväxeln och drar ifrån igen med några superskutt. Det ser väldigt härligt ut :)

Nu blir det här världens längsta blogg, men jag vet att både Louise och hennes mamma gärna vill läsa om hur deras älskling har det. Jag tror att hon har det väldigt bra! Hon verkar trivas, är med på alla aktiviteter som erbjuds och igår kväll fick hon äntligen även hälsa på katten. Missan har varit oerhört skeptisk till den nya flockmedlemmen och mest sprungit mot ytterdörren med burrig svans så fort Nemi visat sig. Men igår gjorde jag en ansträngning och lät Missan få sin mat i närheten av Nemi. Det, plus att Nemi är en väldigt duktig hund som visade sig liten och snäll mot katten, gjorde att de tillslut, under en kort sekund, stod nos mot nos och hälsade lite försynt.

Nemi var med på spårkursen igår också, och fick göra lite upplet och gick ett kort spår med en skrikande favoritapa i slutet. Det gick ganska bra med spåret, men det hade legat mycket längre än Nemi är van, och det blev svårt. Men hon klarade det tillslut och blev överlycklig när hon hittade apan :)

Dessutom imponerade hon stort på de övriga kursdeltagarna som tyckte att hon var såååå lydig. Och väldigt gullig när hon hon hoppade rakt upp i min famn medan jag stod på backen. Ett trix som jag själv också är väldigt förtjust i då detta är omöjligt att genomföra med Pejla :) Tyvärr var Anna med Charlie tvungen att åka hem innan de hann fota något av min och Nemis träning, men det blir fler tillfällen att göra det, så bilder det kommer, det lovar jag.

Efter en heldag i skogen tog vi en långpromenad i det härliga höstvädret, och sedan däckade både matte och hundar en lång stund.

 

Louise

29 september 2008 11:46

Jättekul att läsa! Det är väl säkert ingen som har något emot att det blir lite långt när det står om världens sötaste kelpie. ;)
Jätteskoj att läsa att de börjat leka lite, roligt för båda två ju!
Det där är för övrigt Nemis favoritlek, hon älskar att vara den överlägset snabbaste och kunna sakta in och "luras" för att sedan dra iväg i rakettempo igen. ;)

Härligt att veta att det går så bra! Särskilt med barnen, då vet jag att jag har en vettig barnhund i alla fall när det börjar segla in lekkamrater här hemma. ;)

Blogga ofta! ;)

http://www.blogtown.se/blog.php?id=lojs

 

Lina

29 september 2008 11:56

Lovar att försöka blogga ofta - risken är ju dock att tiden blir ännu mer knapp nu för bloggande med två hundar i huset ;)

 

Marta

29 september 2008 12:26

Vilken rolig läsning!!! Kul att det går så bra.

 

Skumpa (Nemis syster)

29 september 2008 14:03

Jag tycker inte heller att det gör nåt att det blir långblogg - vill ju veta exakt hur syrran har det;)

 

AK

29 september 2008 14:48

jag lider inte heller direkt av långa bloggar! ;)
Så klart att Nemi har det bra hos er! Kul att de leker, det blir säkert odrägligt mkt av den varan inom kort ;)
Vad bra med träningen, att de kan pausa så, det borde jag träna mer på med mina monster...

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...