Fredrik

6 november 2007 16:02

Felet ligger garanterat i din webbläsare. :)
Gå in på menyn "Visa" och "Textstorlek", ställ den sedan på normal/mellan.

Gunnel

6 november 2007 16:05

Hej! Det är jag som är inne och kikar lite igen. Hm, gör det allt som oftast för det är sp spännande att läsa hur det går för er! Ursäkta om jag är dålig på att lämna fotavtryck, förresten. Vissa verkar bli lite ilskna över att folk läser men inte talar om att de gör det...
Hur som helst: Här ser din text jättelagom ut! Bara så du vet!

Hundbiten

6 november 2007 16:45

Fredrik - hmrfph, va? ;) Ok då. Det var kanske mitt fel ändå :) Får kolla det.

Gunnel - jag blir inte irriterad av folk som läser här utan att lämna fotavtryck. Däremot blir jag väldigt glad när folk gör det :)

Blir det någon hund?

Ehlin

6 november 2007 18:17

hej. Från min dator så ser texten ut, precis som den ska vara. Eller, som den aldrig varit...hmm.. Ha det gott och hälsa Pejla´n! Synd att ni glömde betala för utställningen..men det kommer fler! :)
/Ehlin

Ann-Louise

6 november 2007 18:21

Jepp. Absolut fin text!

Jag lämnar fotavtryck!!!! :D Du får sätta mig på den "artiga" listan... Håller med om att man blir glad när man ser att någon varit inne.

Hundbiten

6 november 2007 19:25

Ja, det var mitt eget fel - av någon anledning hade en felinställning gjorts i browsern, precis som snälla Fredrik ovan påpekade. Jättejättepinsamt, att skrika rakt ut sådär, när man har fel. Önskar att jag kunde skylla på att barnen varit och pillat med datorn, men det har de inte idag! ;)

Men jag blev lite paff när jag loggade in och texten hade ca 3 cm höga bokstäver över hela skärmen. Lite halvt svårläst om man säger så :)

Gunnel

6 november 2007 20:54

Nja, just nu ligger det lite på is. Har lovat mig själv en paus till efter nyår, för det blev så himla intensivt med funderingar, maniskt bloggläsande (med referat till hundskeptisk sambo), plus- och minuslistor och en massa goda råd från folk. Du vet..."Men har du tänkt på att..." "Vet du verkligen vad du ger dig in på?" och så vidare. (Jag menar, helt plötsligt pratar vänner med en som om man vore femton år yngre än dem!) Efter nyår ska jag ta upp funderingarna igen på allvar. Och försöka knäcka gåtan med daglig hundpassning, för det är det som måste fixa sig smidigt för att det ska bli något av.

Marta

7 november 2007 09:47

Jag var också väldigt nojig innan jag tog steget ut och verkligen skaffade hund, det tog några år innan alla pusselbitar föll på plats och det verkligen blev hundinköp.

Jag visste vilken ras och färg jag ville ha. Sedan var det bara att invänta rätt tillfälle. Vi skulle ha en hund till semestern i alla fall, det var vi överens om. I mitt fall så slog vi till när min chef tog bort sin hund för då visste jag att jag alltid kunde ta med hunden till jobbet om det skulle köra ihop sig. Samma år så gick min sambos pappa i förtidspension så han finns hemma om det skulle krisa. Sedan driver mina föräldrar företag hemma så jag har alltid någonstans att lämna om det skulle behövas. Ändå har Villgott bara varit bortlämnad över dagen en gång och en natt har han sovit borta.