Efter att jag börjat röra mig mer på byn med Pejla har jag allt oftare fått stanna till och prata med folk. Det är trevligt! Både jag och Pejla älskar att vara i skogen, så dit beger vi oss fortfarande, men nu har jag återupptäckt tjusningen i att spontanprata med folk på stan. Och när man har hund med sig verkar det naturligt att samtalet någon gång handlar om just hundar.
Nu har jag de senaste veckorna vid ett flertal tillfällen fått tips från folk som vi mött om att titta på TV4+ program "Mannen som talar med hundar", där Cesar Millan tar itu med problemhundar. Jag brukar säga att jag har sett det, och får då ett glatt leende som svar med en kommentar om "att visst är han bra!"
Att i den situationen ta upp en diskussion om vad jag egentligen tycker känns inte meningsfullt, så jag brukar bara säga att jag använder mig av andra metoder på min hund, och lämna det därvid.
Det som skrämmer mig lite är när man liksom använder Cesar Millans metoder som grundtänk överlag när det gäller hundar. Som sagt, det som visas på TV handlar om problemhundar (eller iallafall om hundar vars ägare upplever sin hund som en problemhund), och enligt mig har jag ingen problemhund – därav har jag ingen nytta av hans rehabiliteringar. Det största problem jag hittills haft (enligt mig då) är att Pejla var oerhört rädd för att klippa klorna under en period. Jag har sett Cesar Millans metod för att råda bot på en sådan rädsla – han la i princip den skräckslagna hunden på rygg och tvingade den att ligga där så länge som det tog att klippa klorna. Han fick åtminstone två bett av hunden och blödde från ena handen. Det är svårt att avgöra hur lång tid hela proceduren tog eftersom det hela var nerklippt, men som jag förstod det gick det på någon timme. Jag tyckte väldigt synd om den hunden.
Tyvärr fick man inte se hur det gick nästa gång, när hundens ägare skulle prova att klippa igen - DET hade ju varit det mest intressanta att se - resultatet av denna rehabilitering. Spontant kan jag inte känna att det borde ha blivit någon större förbättring i hundens inställning till kloklippning. Men det är ju inget varken jag eller någon annan kan veta.
Själv löste jag Pejlas rädsla för klotången genom att gå varsamt fram och förstärka hennes lugna beteenden. Hade först provat att hålla fast henne, men för varje gång vi gjorde så, blev hennes panik värre. Med den "positva metoden" tog det visserligen några dagar av korta "pass" innan vi var "klara", men sedan dess klipper vi klorna en gång i veckan på mellan fem och tio minuter. Pejlas panikrädsla är borta. Hon gillar inte kloklippningen mest av allt i hela världen, helt klart, men hon accepterar läget och sitter eller ligger kvar tills vi är färdiga.
Varför kan man inte visa ett sådant inslag på TV? Och varför visar man inte hundar som är glada och lyckliga och hur deras ägare tränar dem? Måste kombinationen TV-program och hund alltid handla om problemhundar och hur man återställer ledarskapet?
Att jag nu ett tiotal gånger fått tips om att titta på "Mannen som talar med hundar", fast det faktum att min hund står eller sitter fint bredvid och bara ser söt ut, det skrämmer mig lite (ok, hon blir ofta rätt glad och vill hälsa, hälsa, hälsa, men hon är alltså helt uppenbart INTE någon problemhund som man behöver dänga i backen för att visa vem som leder flocken).
Tycker det skulle vara väldigt synd om folk med lika snälla hundar som jag började använda Cesar Millans metoder i vardagen på grund av något man sett på TV. För det är helt klart så, att det finns betydligt trevligare sätt att umgås med hundar på.
Hund ägare
23 augusti 2007 14:37
Hej!
Kan hålla med till en viss del idetta som du skriver om cecar & possitiv inlärning. Men samtidigt så får man ju också se till hur han själv går med sina hundar. Dom ser ju inte direkt olyckliga ut. & hur många kan ha en sådan skara som han har, medn en himlens massa olika raser & framförallt pitbull?
Sen ska det självklart inte vara otrevligt för hunden. Utan mjuk, men stadig hand. Vill själv inte äga en hund som är helt underlägsen mig. Men den ska lyda & må gott. Framförallt vara hund & ha lite fri vilja. Nu älskar jag min hund som tt barn, men pjoskar inte för den sakens skull.
Sen har jag haft en hund som också var rädd för att klippa sina klor. Dock var detta en omplaceringshund. & har aldrig upplevt detta med problem från de kennlar som jag på senare år har köpt ifrån. D de har varit noga med att klippa dem från början & jag själv har plockat med detta efter ett par dagar i dennes nya hem (hos mig).
/Nöjd hundägare
Hundbiten
23 augusti 2007 14:53
Hej Hundägare!
Jag har stor respekt för folk som är duktiga på hund, och jag är alldeles för ny i gemet för att egentligen kunna kritisera Cesar Millan och hans metoder i de situationer han använder dem. Han vet säkerligen massor av mer om hundar än jag.
Det jag blir lite fundersam över är när jag får rekommendationer av folk att titta och lära av Cesar Millan. Att man liksom tagit åt sig av hans metoder som någon slags utgångspunkt för hur hundar beter sig och ska fostras.
Intressant är ju även att man i programmet varje gång "varnar" för att testa hans metoder på egen hand, och att man ändå får råd om att göra som han.
Nej, jag saknar helt enkelt en mer nyansierad bild av hundträning och hundägande överlag i TV. Hur det än är så verkar många ta åt sig av det som visas, och då önskar jag att "informationen" kanske inte var så likriktad - att det även kunde visas alternativ, så att man har en möjlighet att välja bland olika tillvägagångssätt.
Lisa
23 augusti 2007 20:17
Tack för DET inlägget! Håller med Dig i precis allt. Trodde nästan jag var ensam om att tänka så - han betraktas ju av många nästan som en Gud, vad jag förstått!
http://jim-lisa.se
Jana
23 augusti 2007 22:34
Utan att jag har sett programmet (har bara läst kort genom hans hemsida eftersom så många hänvisar till honom) har jag en känsla att man ska se upp med "hundpratare", "horse-whisperers" osv. Det brukar oftast vara så att de "löser" ett problem på TV:n men att man aldrig får se hur det går för dessa problemdjur hemma sedan är nog lite konstigt. Det ska inte heter att alla är dåliga eller plågar djur men jag blir faktiskt mistänksam när folk hyller en sådan guru. Ganska ofta är det en person som är riktigt bra på att sälja sig själv men kanske mindre duktig på själva ämnet de pratar om. Och det gäller inte bara djur. Oftast handlar det om marknadsföring och inte kompetens när någon blir känd. Men inte jämt, finns fantastiskt duktiga kända människor också. ;-) Och som sagt har jag inte ens sett programmet.
http://isgardsteater.bloggagratis.se
Hundbiten
23 augusti 2007 22:57
Jag vill bara förtydliga att jag egentligen inte kritiserar Cesar Millan eller hans metoder - även om jag själv inte skulle kunna tänka mig att använda mig av hans sätt att se på saken.
Det jag reagerar emot är att så många jag pratat med på senare tid verkar tro att hans sätt är det ENDA sättet att se på saken. Och det är trist tycker jag.
Jag tycker att alla ska träna hund precis så som det funkar för respektive person - men önskar att TV, som ju ändå har väldigt stor genomslagskraft, som sagt kunde vara lite mer nyansierade.
Fast nu idag fick jag reda på att Eva Bodfäldt finns med i Gokväll, samt ett tips på ett annat program som jag nog tyvärr inte har kanaler nog för att kunna se. Så bättring av utbudet kanske är på G :) Hoppas det :)
La Famiglia
24 augusti 2007 01:19
Får väl börja med att erkänna att inte heller jag har sett programmet eftersom vi saknar TV4+.
Först och främst, TV4+ är inte en oberoende TV-kanal som kan sända vad som helst. De är hela tiden beroende av höga tittarsiffror. Och jag tror att program om problemhundar drar fler tittare än program med Pejla-hundar. Beklagligt, men troligen sant.
Sedan vad gäller metoder för uppfostran, är jag alltid skeptisk till alla som har en "metod". Jag tror att klicker är rätt metod ibland, jag tror att man ibland måste säga ifrån på skarpen, och jag tror att vanligt bondförnuft är tillräckligt i andra situationer. Jag blandar olika metoder, men lutar mig, eller försöker i alla fall mestadels luta mig mot positiv förstärkning.
Utgående från dina erfarenheter där många rekomenderar dig att titta på programmet, kan vi enkelt sluta oss till vilken genomslagskraft progammet har. Så som du säger Hundbiten, det vore önskvärt om TV kunde uppvisa en mer nyanserad bild av hundträning.
Hundbiten
24 augusti 2007 11:23
La: Är också lite skeptisk till detta med att strikt och fanatiskt hålla sig till "det enda rätta". Gör precis som du - lutar mig på positiv förstärkning i grunden och försöker så gott det går att ha den utgångspunkten i allt. För mig är det dock omöjligt att vara en "äkta" klickertränare - för det skulle jag behöva ägna all min tid åt hunden och hundträning. En praktisk omöjlighet, och inget jag tror att jag vill heller, för den delen.
Jag hoppas att jag inte upplevs som fanatisk vad gäller klickerträning, men förstår ändå om det kan upplevas så via bloggen - det är nytt, spännande och det jag provar mest, så det handlar mycket om det förstås.
Ska hur som helst försöka pricka in Eva Bodfäldt när hon är med i Gokväll. Gillar hennes böcker och det skulle vara kul att se henne "på riktigt" i TV också :)
Hundbiten
25 augusti 2007 10:27
Jaha. Då har man sett "Vem håller i kopplet" på SVT 2 för första gången. Och det blev man inte heller gladare av...
Eva Be kå
5 december 2009 16:51
Hej. Det är klart att det är probllemhundar som Cesar M tar sig an. Jag tycker han gör det förträffligt. Flera hundar har varit utdömda av veterinärer och andra "förståsigpåare". Dessa hundar har blivit helt fel hanterade, dåligt motionerade och stimulerade. Cesar M. behöver inte hjälpa en normal hund med normalt beteende. Då har det varit en bra hundhandler. Ta åt er det.
Lina
5 december 2009 17:10
Hej Eva och tack för kommentaren!
Jag skrev inlägget för nästan två år sedan, så jag hade nästan glömt bort det :) Men när jag läser det kan jag egentligen bara hålla med mig själv :)
Nu kollar jag inte på Cesar längre, men det jag minns från programmen är att jag ofta såg att det fanns andra lösningar som i mina ögon hade varit en bättre väg att gå. Jag tycker fortfarande att Cesar har alldeles för mycket dominans- och korrigeringstänk för att det ska passa mig och min hund.
Men som sagt - alla är olika och olika metoder passar olika människor. Önskar dock fortfarande, såhär två år senare, att det kunde komma ett program på TV om positiv hundträning. Det är ju så roligt, och så synd att så många missar de metoder som både är effektiva OCH roliga för hund och ägare.
God jul! :)
http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/216
Maria
9 januari 2010 21:14
Det räs om ni flesta skriver: det gäller att hitta en "metod" som passar en själv och ens hund. Om man tar sig tiden att se och läsa mer en ngt enstaka program av Cesar så upptäcker man att han inte har en "metod" utan ett grundsynsätt som han jobbar utifrån: Hund och ägare ska alltid leva i harmoni och balans med varandra. Jag har själv tagit över en hopplös problemhund som "ingen rådde på". Efter två m¨ånader går det inte att känna igen unden mer än till utseendet och det enda jag och de övriga i familjen har gjårt är att eftersträva lugn och balans. Hunden var tex mörkrädd, rädd för att klippa klor, åt andra hundar till frukost etc. har idag en lugn och harminisk hund som älskar alla och alltid är glad. Så innan ni dömer ut ngn så ta reda på liite till.
Lina
11 januari 2010 16:37
Hej Maria och tack för kommentaren!
Det var som sagt länge sedan jag skrev mitt inlägg.
Jag ser nog inte Cesar Millan så som att han använder en metod, utan förstår att han har en grundsyn som ser ut på ett visst sätt. Ibland tycker jag att han har vettiga åsikter, men ofta tycker jag att han använder onödigt mycket obehag för att få en hund att "foga sig".
Att brottas med en hund tills den ligger halvt paralyserad vid "tillvänjning" av kloklippning t.ex Det förstår jag bara inte. För mig känns det så onödigt att använda obehag upp till en gräns där hunden inte orkar kämpa emot längre, utan blir helt paralyserad. Det ser otäckt ut, och när Cesar då säger att hunden har blivit lugn och undergiven blir jag arg, för i mina ögon har hunden bara gett upp - uttröttad, paralyserad och likgiltig.
Klickerträning är inte heller en metod. Även detta är ett grundsynsätt som istället för dominans utgår ifrån hur djur lär - beteendevetenskap och inlärningspsykologi. Och jag är väldigt glad att jag har den här grundfilosofin i botten, eftersom det gör att jag slipper bråka med min hund - vare sig den är "olydig" eller rädd i en situation. Jag kan istället på ett tryggt och positivt sätt lära henne att förstå vad hon ska göra. Jag är glad att inte behöva ta till obehag i inlärningssituationer, eftersom jag själv inte trivs med att vare sig "dominera" eller skrämma min hund till lydnad. Det behövs liksom inte.
God fortsättning på 2010! :)
http://hundtranaren.bloggplatsen.se/2009/11/08/216
