Direktlänk till inlägg 29 december 2008
Vardagslydnadsträning är faktisk ganska tråkig. Det är iallafall vad jag brukar tro, men i mellandagarna har jag börjat ändra uppfattning. Det handlar nog för det allra mesta om min inställning.
Pejla har följt med oss till Hovfjället flera gånger de senaste dagarna. Hovfjället är Torsbys egna lilla skidparadis med sisådär 6-7 nedfarter och milsvis med längdspår. Det är fullt ös där uppe såhär års.
Första dagen Pejla var med orkade jag inte bry mig så mycket om att hon blir alldeles spratteltokig av alla människor och allt som åker och swishar förbi hela tiden. Jag höll henne mest i kort koppel och gav henne en och annan godbit när hon höll sig lugnare. Men så mötte jag ett par med två flattar i backen, två flattar som gick som ljus utan att dra i kopplen, och på väg hem från fjället tänkte jag att jag måste ju skärpa mig. Både för min egen och för Pejlas skull.
Sagt och gjort. Efter detta har jag slutat strunta i att Pejla stressar upp sig och istället sett till att hon får utlopp för det hon känner när vi kommer till Hovfjället. Jag tar henne med mig upp i backen och leker, helt enkelt. Vi tränar lite enkla saker bara för att ha kul ihop, sitt och ligg i snön t.ex., och jag belönar med att hon får pudelfnatta lite i snön. Jag pudelfnattar gärna själv tillsammans med henne också, och det räcker med bara några minuter av detta fjant för att hon ska tycka att matte är världens roligaste lektant som hittar på roligt bus, och sedan följer hon mig som en liten pärla.
Igår var hon helt lysande. Vi körde lite såntdär lekbus/träning en stund och sedan gick vi upp och ner för backen bland snowboard- och slalomåkare, och hon gick fot i princip hela tiden, och med svansen glatt viftande konstant. Jag hittade en och annan pinne åt henne i snön och hon var lika lycklig varje gång.
Hon har ganska svårt för att gå fint vid backens fot, där det är väldigt trångt med folk och korvgrillarna står tätt efter backen. Plus alla matrester från kiosken... Men i stort sett skötte hon sig alldeles perfekt hela tiden. Vi stod rätt länge nära en sån där liftkarusell där barnen åker runt runt i en lift. Där hade hon väldigt svårt att slappna av häromdagen, men igår gick det jättebra. Och visst är det superförstärkande för en som förare när man får de där leende blickarna från omgivningen som säger "guuud vilken duktig hund du har!"? :)
Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe. Den här bloggen får li...
Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande. Vi har under kur...
Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs. Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....
Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...