Efter sommaruppehåll drog alltså tävlingslydnadskursen på klubben igång igen igår. Jag vet inte om folk fortfarande är på semester, eller om det var vädret som avskräckte, men vi var iallafall bara tre elever på plats.

Vi gjorde en lite kul grej och gick fot med varandra, alltså två och två, människor. Utan ord förstås. Det tydliggjorde hur svårt det kan vara att hänga med i svängarna, bokstavligt talat, och väckte lite idéer om hur man kan försöka vara lite tydligare mot sin hund. Ska träna en del på att torrgå fotgåendet nu - jag hamnar ofta för långt ner med blicken och efter några varv på planen blir jag snurrig i huvudet! Måste lyfta blicken, och grejen är att när jag gör det går jag mycket stadigare, och Pejla följer bättre, förstås... Som Laila säger, jag måste våga lita på att hon följer mig trots att jag inte går och glor på henne :)

Vi gjorde en platsliggning som jag är otroligt nöjd med! Första gången med dold förare under tävlingsmässig plats, och det gick så himla bra.

Jag gick först bara kort bakom klubbstugan, försvann några sekunder och gick sedan genast tillbaka och belönade Pejla. Upprepade detta några gånger men varierade tiden  jag stod bakom huset. Och sista gången hejdade Laila mig när jag var på väg tillbaka till Pejla. Hon skickade mig bakom huset igen, och jag räknade till 20-30 sekunder då jag var helt dold.

Pejla låg precis hela tiden helt fokuserad på mig och det kändes verkligen kalasbra.

En annan, mindre rolig sak, är att Pejla uppträder så märkligt ibland. Hon är nog himla känslig... Flera gånger har det uppstått situationer på klubben då hon helt plötsligt blir väldigt påverkad negativt - låg svans och flyktbeteenden. Jag har lyckats koppla ihop flera incidenter nu och ser ett mönster - om en annan hund smiter ifrån sin matte/husse och kommer farande mot oss på planen, då blir hon inte alls glad. Det kan bero på att det vid några tillfällen har blivit obehagligt i dessa situationer - inte så att hon egentligen tycker att hundarna som kommer fram är obehagliga, men hon tar åt sig något fruktansvärt av att folk blir arga, och jag tror att det är detta som är boven i dramat.

Ett exempel från igår:

Charlie, som Pejla älskar att leka med, smiter från sin matte och fram till oss för att leka. Om vi inte varit på planen och tränat är jag rätt säker på att Pejla hade försökt hänga på, men icke. Hon står med svansen mellan benen och blir efteråt ganska frånvarande och ser inte alls ut att må bra. Charlies matte står längre bort på planen och ropar "hit".

Tidigare incident:

Vi tränar plats på klubben och Charlie är med. När jag och Pejla lämnar platsen gör vi det lite för hastigt och klumpigt och Charlie, som ska ligga kvar en stund till, far upp och efter oss. Charlies matte blir lite högljudd och ropar någon gång i sammanhanget "hit". Pejla är efter detta påtagligt berörd...

Så igår, när vi senare tränar på egen kant på planen och allt verkar gå fint, ropar Charlies matte "hit" på andra sidan planen. Inte särskilt högt, inte alls argt på något sätt, utan bara ett vanligt "tränings-hit". Med resultatet att Pejla genast lämnar mig och flyr till bilen...

Visst är det lite märkligt!

Eller kanske egentligen inte.

Efter att ha diskuterat detta lite med Laila sa hon åt mig att ta med Pejla bort till Anna och Charlie och bara stå och prata lite, samtidigt som jag belönade Pejla. Bra idé, tänkte jag, men då var det förstås inga problem. Vi stod lite i kanten av planen, bland bord och stolar, och Pejla försökte så gott hon kunde att komma åt att leka med Charlie... ?

Min slutsats:

Situationen "Pejla och matte står på plan och tränar när en annan hund kommer fram och stör" har kopplats samman med obehaget "annan människa blir arg"...

Borde verkligen träna Pejla att tåla när andra människor blir arga... 

 

Åsa

6 augusti 2008 08:17

Verkar som att Pejla har fått en icke-önskvärd obehaglig koppling till att Charlies matte ropar "hit"? Inte konstigt alls med tanke på det som hänt...Övertygad om att du löser det bra! ;)

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 

Tina

8 augusti 2008 11:36

Freddie tycker också det är jobbigt när det bråkas omkring honom. Jag gör så att närjag hör någon bli arg så pratar jag vänligt och belönar med godis, det tycker jag har hjälpt mycket. jag har gjort samma sak med skällande hundar också. Du kommer säkert lösa det med Pejla också.
Kramar
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...