På lördagen var vi och kollade på brukstävling, och för första gången inser jag att min hund är skotträdd :( Hon reagerade kraftigt på skotten som sköts under platsliggning och budföring, och jag kunde bara konstatera att så var fallet. Hon tog inte godis; fanns inte en tanke på det. Hon var för påverkad.
Någon sa till mig att det är i den här åldern sådan här rädsla brukar börja visa sig, och det förklarar väl att hon aldrig tidigare visat någon rädsla för skott. Men jag kan inte låta bli att fundera över om nyårsaftonens smällande har påverkat också...
Tråkigt känns det ju hur som helst, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det framöver. Men på något sätt måste det ju hanteras...
Charlotta
21 april 2008 17:10
Så trist! Hur gammal är hon nu? Min fd hund Rica var helt skottfast fram till 11 månaders ålder då det helt plötsligt kom och hon blev rädd. Jag fick också höra att det är ganska vanligt att det är så, det debuterar runt 1-års åldern. Hon är inte skendräktig eller i närheten av löp? Hormoner kan ju påverka...
Hoppas ni finner en lösning hur som helst!
http://vildvuxen.se
Hundbiten
21 april 2008 17:15
Ja. Det är så himla trist. Och precis så som du beskriver det med din hund har det varit med min. Hon har inte visat minsta lilla tidigare. Och så nu plötsligt blev hon jätterädd :(
Hon är 14 månader nu, så tydligen har hon åldern inne för att sådant här kan börja visa sig. Hon kan mycket väl vara i närheten av sitt första löp också. Hennes mamma var just 14 månader vid sitt första, så det borde väl vara i krokarna antar jag...
AK
21 april 2008 20:07
Aj! Men mycket kan hända, dra inga växlar på det än!
Skydda henne så gott du kan från skott och planera noga hur det ska se ut när ni närmar er skott nästa gång.
Skjutbanor är inte dumma alls!
kram!
http://bacillen.wordpress.com
Malin
21 april 2008 21:26
Neej, usch vad jobbigt!
Mitt tips är att verkligen ta tag i det, för det GÅR att lösa! Väntar man några år sitter det i ryggmärgen på dem, och är mycket svårare att bryta. Lycka till!
http://mangie.se
Hundbiten
22 april 2008 09:07
Tack för era kommentarer. Jag tror säkert att det går att lösa med lite medveten träning.
Vi har ett jättebra ställe att träna på då Torsby är en skidskytteort. Gymnasiet och andra tränar mycket skytte på en bana vid ett friluftsområde, och där skulle man nog kunna träna en hel del; först på avstånd och över tid närma sig allt mer. Ska samla ihop lite råd först bara innan vi sätter igång...
Jana
22 april 2008 09:55
Träna på det men gör för all del ingen större väsen av det! Ignorera henne när hon är påverkad, kanske kasta lite godis som hon kan leta när hon känner för det. Samla skottfasta hundar som visar att det är inte farligt.
Men låt henne ALDRIG märka att du bryr dig om skott, att det händer något speciellt! Då blir det allt värre. Jag hade lyckats träna min hund så att han inte längre var skotträdd, men skottpaniskt (dörrar går sönder när det smäller...). Dessutom kunde jag överföra det från åska till storm, så att han var stormrädd ett tag. Det blåser ju ofta när åskan närmar sig och jag blev oroligt. Skulle det bli en sådan vaken natt igen med hunden i kopplet så att han inte river lägenheten? Bättre att sätta på musiken så att han inte hör och ge honom godis, kanske att han inte märker. Hunden blev ju misstänksam med en gång och han fick helt klart panik. Vi har nu tränat på att ignorera det och det har blivit bättre, han är bara skotträdd nu.
Försök ignorera det, träna något annat som hon tycker är kul men låt henne inte märka att du oroar dig, är mitt råd.
http://isgardsdjur.bloggagratis.se
Marta
22 april 2008 11:45
Trpkigt att höra men du är så målinriktad och ambitiös och Pejla verkar så trygg i övrigt så med målmedveten träning kommer ni säkert att fixa det!
Hundbiten
22 april 2008 11:58
Tack Jana! Jag tar till mig av dina råd!
Hundbiten
22 april 2008 12:00
Ja, jag hoppas det Marta... får planera det noga innan jag sätter igång med någon träning, och utvärdera vad som händer extra noga kanske... samtidigt som jag då måste vara "som vanligt" i hennes ögon... Men det ska nog gå!! Det måste det ju...
Madelen
22 april 2008 13:12
Nej va trist! Jag har ju haft en som varit rädd och det önskar man inte någon, som Jana säger försök inte visa din oro det smittar. Jag får verkligen koncentrera mig idag även om jag vet att Kiwi inte reagerar (än?). Jag skulle rekommendera en väldigt bra lekkamrat och långt avstånd till skjutbanan i början. Då är hon lite distraherad av kompisen (som självklart är skottfast) och du är inte så nära att du påverkar henne. Ta dock längre avstånd än vad som egentligen är nödvändigt i början så hon inte reagerar. Det är mitt tips.
http://k9kiwi.wordpress.com
Hundbiten
22 april 2008 13:46
Tack Madelen för fler goda råd. Har faktiskt redan pratat med Pejlas bästis matte (Anna med Charlie) om att eventuellt "använda" dem vid någon träning. Charlie är helt oberörd av skott och Pejla avgudar honom... så det skulle kunna funka.
Har även pratat med min uppfödare nu som gett mig ännu mer goda råd, så jag hoppas kunna lösa hennes skotträdsla nu. Men vi tar det lugnt och försiktigt förstås...
Linda
24 april 2008 12:07
Fanny har skrivit om hur hon har handskats med sin skotträdda hund, men jag hittar inte inlägget i hennes blogg. Läsvärt dock!
