Direktlänk till inlägg 4 maj 2007
Det kan vara lite svårt såhär i början, antar jag, att veta vart gränsen för för mycket och för lite träning går. Men en sak är säker. Aktiverar jag ingenting en dag, då blir Pejla skogstokig på kvällen. Så lite träning varje dag är nog ingen dum idé. Måste bara hitta en naturlig gräns för att sätta stopp, så att hon inte blir överaktiverad och för krävande i framtiden.
Inspirerad av kursen igår, och av min egen magkänsla, har vi nu på morgonen tränat kontakt, spontana sitt/ligg/stå och inkallningar. Lägger mest vikt på kontakten och inkallningarna, eftersom hon börjat ta sig för stora friheter när hon är lös ute i trädgården. Under några dagar vågade jag inte ens ha henne lös alls, utan hon fick vara i hagen eller i koppel. Hon har nämligen smitit några gånger, i full galopp mot någon av vägarna här utanför, och det känns alldeles för farligt!
Därmed har vi ägnat den senaste veckans träning åt kontakt och inkallning. Och vad det ger utdelning!
Nu på morgonen fick Pejla vara lös i trädgården igen. Hon busade en hel del först, men höll sig på bra avstånd. Jag belönade med godis eller lek varje gång hon spontant sökte upp mig. Och de gånger hon drog lite för snabbt åt ett håll, gick eller sprang jag åt andra hållet, hostade högt eller gjorde något annat konstigt ljud för att hon skulle upptäcka mig, och ofelbart kom hon kutandes varje gång! Vad glad jag blev! :)
Ett par gånger lyckades jag gömma mig för henne också. Det ser så komiskt ut när hon upptäcker att jag är borta. Huvudet går, fram och tillbaka, och hon springer några steg, än hit, än dit. Jag fick lov att avslöja mig båda gångerna genom att låta lite, och då hittade hon mig och svansen gick i hundrafyrtio :)
Vi fick även ypperliga tillfällen att träna svåra inkallningar. Första gången var det Sigge (katten) som var störmoment. Hon springer mer än gärna efter honom. Men när hon satte iväg sprang jag genast åt andra hållet, runt knuten, hojtade, hostade och levde om, och hon vände tvärt och sprang till mig. Vi lekte en stund och hade det så roligt.
Det går många hundar förbi där vi bor, och idag kom (som varje dag) en ägare med sin hund lös. Jag är inte säker på vad det är för ras, men den verkar väldigt lydig, hur som helst. Den är alltid lös och går och nosar i vägkanten, men har benkoll på sin husse. Pejla fick syn på hunden. Förra gången detta hände drog hon iväg som ett skott och jag hade väldiga problem att få henne att komma tillbaka. (Som tur är har vi ett djupt och brett dike mellan tomten och gångvägen där hund och husse promenerade, så hon tog sig inte ända fram).
Men idag gav all denna kontakt- och inkallningsövning resultat! När Pejla fick syn på hunden tittade hon visserligen inte på mig, men hon stack inte heller iväg. Hon satte sig på rumpan och stirrade uppmärksamt. Jag smackade lite för att få hennes uppmärksamhet och drog mig sakta men säkert bakåt, bort från henne. Ingen reaktion. Väntade. Efter en kort stund började hon gny lite och reste sig. Tittade fortfarande mot hunden, men så plötsligt, vände hon blicken mot mig och jag blev överglad! :) "Kom" ropade jag så glatt jag någonsin kunde, och hon kom. Som ett skott. Och fick massor av beröm och både godis och lek.
Satan i gatan, det känns så bra det här. Kontakt, kontakt, kontakt... Det lönar sig verkligen. Och roligt är det också!
Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe. Den här bloggen får li...
Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande. Vi har under kur...
Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs. Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....
Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...