Det finns en hundtjej som jag sneglar rätt mycket på. Hon heter Fanny Gott och baserar sin hundträning på operant inlärning. Och hon är duktig.
Har ju haft lite funderingar kring detta med att lära in ett fungerande nej, men Fanny har lättat min oro en del. Och det tackar jag för!
Hon tycker inte att jag ska lägga energi på att träna in detta nej. Hon förespråkar istället ett tillvägagångssätt där jag inte utsätter Pejla för situationer där hon kan göra fel, och att ha ett ställe (hage, bur) där jag kan ha henne när jag inte har tid att engagera mig (typ när jag nattar barn eller så).
Pejla är ju trots allt bara elva veckor. Hon är liten. En liten go bebis. Jag måste hjälpa henne att göra rätt!
Jag har ju liksom "vetat" detta, känt det redan innan Pejla kom hem, men ack vad lätt det är att trilla i fel spår. Nu är ingen skada skedd, jag har tagit det lugnt, men inom mig har jag oroat mig och funderat massor. Hur ska det bli? Osv, osv... Men Fanny har efter sina råd åter fått mig på rätt spår. Även tankemässigt! Och det är ju där det börjar.
Tack Fanny, för din erfarenhet!
PS. Hälsa på hos Fanny på klickerklok.se
Kristina
20 april 2007 21:51
Hej! Tyst i bloggen? Jo det är för att Vilja ligger på hatthyllan nu.. Dels löper hon men mest har det med att göra att matte har tenta i morgon och skolan ligger och trycker på :/ Sen är jag lite av en upp och ner människa med att skriva i den där bloggen :P hihi
Vad söt hon är lilla tösen! Hon är nog lycklig att hon hamnat just hos dig!
Hej svejs :)
http://www.silvervilja.com
Stensro
21 april 2007 11:05
Ja det stämmer att det är bättre att lära hundarna att göra rätt genom att vägleda dem rätt, istället för att fya och säga nej hela tiden.
Jag har prakticerat det där med hundbur (kompostgaller) när jag inte har tid eller möjlighet att hålla koll på Boston. Ibland måste man ju göra annat än att vara med honom fast det tar emot.
Det jag har märkt är att han känner sig tryggare när han inte har massa ytor att röra sig på och "vakta". Nätterna är han lugn och gnyr lite när det är dags att kissa, ensamhetsträningen funkar bättre och han vet att när han är "inburad" så kan hann varva ned och ej behöva oroa sig över att bli störd.
På jobbet så har jag gjort en hage av kompostgaller och när han är där så märker man att han varvar ned. Han bryr sig inte ens om att ställa sig upp när det kommer folk för att titta på honom. :)
Boston hälsar till 1/2-systern.
http://flat.stensro.se
Fanny
22 april 2007 11:54
Hej! Vad söt du är som skriver så snälla saker. Nu har jag läst lite i din blogg angående dina "nej"-funderingar. I bilen tycker jag absolut att du ska skaffa en bur - snarast! När du har en bur i bilen, blir det väldigt mycket enklare för dig att träna på att hon inte ska hoppa ut ur bilen innan hon får tillåtelse. Om du läser mina reflektioner från Susan Garrett-kursen på min hemsida, kan du läsa lite om Crate Games, jättenyttigt och jättekul. Det viktigaste att tänka på i bilen är att hon ska sitta när du öppnar dörren och vänta på ditt frikommando. Belöna mycket i början och stäng burdörren och vänta i några sekunder om hon skulle resa sig. Träna också på att du kan sätta på kopplet medan hon sitter stilla och burdörren är öppen och träna också på mer och mer störningar som hon måste låta bli innan du belönar eller ger henne friord. Håll en hand på burdörren så att du snabbt kan stänga den om hon skulle resa sig. Du kan naturligtvis träna det här inomhus först, innan du sätter buren i bilen.
Avledning är ingenting jag sysslar med. Om hunden gör någonting som jag inte gillar (stjäl kattmat, hoppar på bänkarna, biter i barnen etc.) tar jag undan hunden och sätter hunden i bur/i ett annat rum. Att vara lös ihop med mig är ett privilegium och hunden måste uppföra sig. När det gäller en liten valp tycker jag inte att man ska vara så hård, det är snarare din uppgift att se till att hunden inte hamnar i sådana situationer. Ha valpen under kontroll eller ha kontroll på omgivningen!
Jag tycker att du kan lära in ett "nej" om du vill det. Jag har ett "nej" på Missy och det fungerar väldigt bra, men jag använder det nästan aldrig. Men fokusera i så fall på att lära in ett kanonbra "nej"-kommando i situationer där du planerar träningen och lägger upp det på ett sätt så att du lyckas. Om du tränar på det på ett konsekvent sätt, så kommer du ha det som ett starkt vapen när hon blir vuxen. Om du tjatar ut ditt nej-kommando nu, i vardagssituationer, kommer du få en hund som varken lyssnar på "nej" eller tar det du säger på allvar.
http://www.klickerklok.se
Hundbiten
22 april 2007 13:34
Tack igen Fanny! Det är guld med förebilder som delar med sig! Du är guld! Kram!