Den här är så rolig!

Den där då? Vad är det?

Den vill jag ha!

Haha! Fick den!

Lite aha'n och funderingar efter kurshelgen....

Att en hund blir repetitionsklok betyder att den får förståelse för att om ett beteende belönas, så ska hunden fortsätta bjuda det beteendet tills annan information ges.

Det låter ju så enkelt!

Men att praktisera detta enkla är ändå inte lätt. Och på helgens kurs fick jag en liten aha-upplevelse. Jag har tidigare inte varit något stort fan av en felsignal. Eller, ska jag vara ärlig så har jag pendlat mellan att inte vara fan, och att nästan vara det ibland. Så jag har med andra ord inte haft någon klar strategi vad gäller detta. Och bara det faktum att det varit otydligt för mig, har ju säkerligen inte underlättat för min hund.

Säg att vi tränar sitt i framförmappen. Pejla får förstärkning på förstärkning för sättanden och det flyter på. Så bestämmer jag mig för att vi ska gå vidare och träna något annat. Hur förmedlar jag den informationen till hunden?

Tidigare har jag ofta tänkt att "det borde räcka med att jag slutar förstärka beteendet - då ska hunden ha tillräckligt med information för att byta och testa något annat beteende". Och så har jag också tränat rätt mycket. Utebliven belöning ska alltså här minska sannolikheten att beteendet dyker upp igen. Och ofta har det fungerat. Men. Det har även ställt till problem! För ibland vill jag inte sluta förstärka sättandet i det här läget, utan träna på att sträcka tiden - få in stadgan. Och detta har jag haft problem med! För när Pejla inte blivit förstärkt snabbt nog har jag ju lärt henne att då är det dags att byta beteende.

Man kan visserligen hävda att det då blir en tajmingfråga från min sida - att jag ska lyckas tajma förstärkarna så att tiden successivt ökar. Men detta har varit svårt för mig att få till (och ibland helt omöjligt som med frys på fingertarget). Och jag kan tycka att jag då gjort det onödigt svårt.

Om jag istället lär min hund att hon ska bjuda sitt tills hon får annan information på annat sätt, så känns det mycket enklare att få in stadgeträningen. Då kan jag sträcka tiden utan att hon börjar testa andra beteenden och jag slipper frustration - hon är säker på att det är sitt som gäller, även om jag dröjer fem sekunder med förstärkaren.

Och det är här felsignalen kommer in som detta andra sätt att ge information om att det är dags att byta beteende; information om att nu kommer inte längre detta sättande att förstärkas.

Jag har testat detta en del idag, och är faktiskt förvånad över hur snabbt stadgan kommit in i "stå" som jag har tragglat och åter tragglat med under hela mitt första år som hundägare och klickertränare. Jag har helt enkelt varit benhård konsekvent:

1. Jag förstärker det beteende jag vill ha, i övrigt står jag still och försöker att inte ge någon annan information till hunden.

2. Om hon mitt i börjar testa något annat beteende väntar jag ut henne tills hon hittar tillbaka till just det beteende som är det som förstärks.

3. Jag fortsätter förstärka beteendet när hon hittar tillbaka till det.

4. När jag vill byta beteende felar jag det nyss förstärkta beteendet genom en särskild signal. Just nu tar jag ett litet steg åt sidan men man skulle ju kunna tänka sig vilken annan signal som helst här egentligen.

5. När hunden byter beteende förstärker jag det nya beteendet och så börjar vi om.

Jag tycker att det här upplägget känns väldigt logiskt för mig, och framför allt - tydligt för hunden!

Så nu ska jag alltså träna på att Pejla faktiskt ska bli repetitionsklok. Och när det funkar tänker jag mig att jag ska bli mer restriktiv när hon byter beteende så att jag väljer ut vilket det nästa beteendet blir - alltså - nu förstärker jag ofta bara nästa hon självmant bjuder på, för att hon ska få förståelse för systemet; men senare vill jag ju kunna fela både det vi nyss har förstärkt, och ytterligare beteenden som jag inte vill ha, tills hon hittar just det jag vill ha.

Så tänker jag idag :) Men även om det hela känns väldigt klart och tydligt i mitt huvud för närvarande är jag väldigt säker på att det inte blir en lätt uppgift att genomföra...

Det skulle vara jätteintressant att få lite kommentarer kring det här. För- och nackdelar - saker jag missar osv osv... :)

AK & Kråka tränar fria följet. Men...

...hoppsan lilla krax! Lite långt fram var du allt!

Då gör vi om. Och vad snyggt det blev!

Belöning!

Jag tror aldrig det tagit sådan tid att ta sig hem från Göteborg. Sista biten från Karlstad och upp som normalt tar dryga timmen, då bestämde sig vädergudarna för att vräka ner snö över Värmland. Med en maxhastighet på 60 km/tim på grund av dålig sikt och snöns förmåga att liksom hypnotisera en, var jag dödens trött när jag kom hem vid elvatiden. Men två dagars kurs och funderande gör en ju rätt matt i huvudet också :)

Fredag eftermiddag hämtade jag upp Madelen i Karlstad, och vi körde hela vägen till AK. Lite fel hamnade vi, och det tog sin tid, men tillslut var vi framme och det var så roligt att träffa AK igen!

På lördagen tog vi en skön morgonpromenad i trollskogen innan vi styrde mot Mölndal och helgens kurs för Fanny & Tomas.

En liten sammanfattning om kursens första del så. Mer kommer senare...

Vi startade med ett teoripass och det blev förstås en del repetition av sådant jag hört förut. Men även om man hört är det inte alltid säkert att man insett, så en del nya insikter kom det ändå!

En viktig sak som kom upp när Fanny definierade vad klickerträning är för henne var att användandet av en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt gärna fick hamna lite inom parentes. Och jag tycker faktiskt att det är bra, för ofta när man pratar klickerträning blir det så fokuserat runt belöningsmarkören (klickern) och det är dumt, tycker jag. Klickern är inte grejen. Det är inlärningsprinciperna som är det intressanta. Såhär, enligt mina anteckningar, definierar Fanny & Thomas klickerträningen:

- Belöningsbaserad träning; vi kan tilldela belöningar (positiv förstärkning), hålla tillbaka belöningar (extinktion, väl?) och ta bort belöningar (negativt straff).

- Vi tränar utan fysiska eller verbala korrigeringar.

- Vi tränar med så lite hjälp som möjligt under inlärning.
- Vi vill att hunden ska ha en repertoar av beteenden som denkan erbjuda frivilligt (alltså utan kommando).

- (Användande av en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt)

Vi repterade även de fyra verktygen för att påverka beteende; alltså:

- Positiv förstärkning
(vi tillför en förstärkare/belöning för att öka sannolikheten att ett beteende ökar i framtiden)

- Positivt straff
(vi tillför ett straff/obehag för att minska sannolikheten att ett beteende ökar i framtiden)

- Negativ förstärkning
(vi tar bort ett straff/obehag för att öka sannolikehten att ett beteende ökar i framtiden)

Negativt straff
(vi tar bort en förstärkare/belöning för att minska sannolikheten att ett beteende ökar i framtiden)

Intressant var också att koppla känslor till ovan nämnda inlärningsverktyg och fundera över vilka konsekvenser dessa känslor skulle kunna ha för hundens upplevelse av träningen samt våra möjligheter att påverka detta:

Positiv förstärkning - glädje

Positivt straff - rädsla, aggression

Negativ förstärkning - lättnad

Negativt straff - besvikelse, frustration

Och i klickerträning används då bara positiv förstärkning och negativt straff. Och självklart bör huvuddelen ligga på positiv förstärkning.

Det femte verktyget - extinktion - använder vi oss också av i klickerträning, och innebär helt kort att ett beteende som tidigare förstärkts inte längre förstärks. Beteendet blir då vanligtvis mer intensivt innan det gradvis försvinner. Detta använder vi oss av vid t.ex. shejping och kriteriehöjningar. Mindre önskvärt är ju att extinktionen verkar för mycket vid t.ex uthållighetsträning :)

Min tanke - är det egentligen någon skillnad på negativt straff och extinktion? Det är det förstås; det negativa straffet är en konsekvens som leder till extinktion. Det jag menar är att de ju hänger väldigt starkt samman.

Detta är basic knowledge för många, och även för mig, men som sagt - det tål att påminnas och framförallt, diskuteras kring - för mig blir saker och ting klarare för varje gång...

Fanny & Pi visar fritt följ under baklänges march.

Thomas & Pi.

Då var första helgen i årets klickertränarutbildning avklarad. Och detta känns 100% kalasbra rakt igenom. Härlig instruktör, härliga kurskompisar och härliga hundar. Och massor av konstruktiva diskussioner och effektiv träning.

Som vanligt, efter en helg full av ny inspiration, information och träning behöver jag samla mina tankar innan jag kan återge en resumé.

Men en sak är säker. Det är grundfärdigheterna det kommer an på. När något går fel så är det oftast i grundfärdigheterna det brister. Och återigen står vi vid den grundfärdighet som allting bygger på - FOKUS. Eller kontakt om man så vill.

Till nästa gång har vi läxa att få flyt i grundfärdigheterna och att få till rena repetitioner. Det känns som ett vettigt, roligt mål att jobba med. Jag är så inspirerad att klickernerverna ligger utanpå skinnet.

Pejla, däremot, är väldigt, väldigt trött :) Så vi får nog vänta med de där repetitionerna tills imorgon åtminstone.

Återkommer med en sammanfattning av helgen när jag samlat mig en aning. Dock - ett stort tack till Jessica med familj på Sjöbyns Hundpensionat - det var verkligen guld värt att kunna sova över hos er och slippa köra fram och tillbaka i helgens fulväder.

Nu - gonatt!

Men hallå, jag hade ju alldeles glömt bort - skrev en lista över mina kurser 2008 igår - missade dock två hela kurser. Inga helgkurser, utan kurser som sträcker sig över flera kvällstillfällen.

Den första är en tävlingssekreterarutbildning på hemmaklubben. Bra för klubben, eftersom det är skralt om sekreterare för tillfället. Bra för mig, eftersom jag kommer lära mig mer om själva tävlingsgjejen. Kan nog vara bra... :)

Dessutom, och kanske ännu bättre och roligare - det blir en tävlingslydnadskurs på hemmaklubben som kanske (hoppas) kommer sträcka sig över hela två terminer! Det ser jag minsann väldigt mycket fram emot :)

Som rubriken lyder :D

Året i kurser ser ut som följer:

Feb: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Mar: Tävlingslydnadshelg, Fanny Gott/Tomas Stokke

Apr: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Apr: Uppföljningshelgkurs i klickerträning, A-L Ryrvik

Juli: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Sep: Klickertränarutbildning, A-L Ryrvik

Okt: Förhoppningsvis en kurs hos Maria Hagström *håller tummarna*

Det här känns galet roligt! :D

Maj/juni har en liten lucka men då hoppas jag vi kan lägga in en ny träff med folket från klickerforum.

Vilket härligt klickerår det kommer bli!

Ann-Louise tog upp en sak på kursen i helgen som var väldigt bra att bli påmind om.

Det är lätt att bara tänka frivilliga beteenden när man pratar klickerträning, för det är ju en stor del av själva filosofin, men någon gång ska ju beteendena döpas; sättas kommando på.

Det hon diskuterade kring var detta att kommandot kan tränas in så att det blir en slags belöning. Har nog tappat lite av den målbilden ett tag, så det var bra att få upp det på näthinnan igen.

Jag har tränat mycket så med ett kommando, och det är fri-kommandot. Pejla är väldigt duktig på att hålla position när hon väntar på ett frikommando. Och nu ska jag så smått börja ha samma attityd till alla andra kommandon som ska tränas in också. (Har över huvud taget efter helgen bestämt mig för att börja om på saker och ting lite här och där!)

Det kan låta väldigt enkelt, men jag tycker det är så genialiskt, så jag skriver lite om det här. Ett exempel:

Vi tränar ligg. Det första som händer är att Pejla belönas massor för frivilliga lägganden såklart. Och den delen av träningen är rolig! :) (Därför lätt att "fastna i" för mig) Så småningom börjar jag dock döpa beteendet genom att säga "ligg" precis när hon lägger sig med fortsatt klick och belöning för beteendet. Säger sedan kommandot tidigare och tidigare tills det kommer INNAN hon utför beteendet; hon lägger sig nu alltså "på kommando".

Och det är nu det blir intressant tycker jag - när vi kommit så här långt slutar jag att belöna de frivilliga läggandena (inte för alltid, kommer alltid att träna frivilliga lägganden emellanåt, men just i den här fasen, när vi tränar signalkontrollen, slutar jag belöna frivilliga beteenden just det här träningspasset). Klick och belöning kommer nu alltså endast efter lägganden som utförs på kommando. Och det är också nu som jag börja använda kommandot "ligg" som en slags "belöning", eller en nyckel till ett beteende som ger belöning. Om Pejla väntar ut mig, bara väntar, inte bjuder på något, säger jag "ligg" som i sin tur ger chans till klick och belöning. Detta får då hunden att verkligen vilja utföra beteendet. Vad härligt! :)

Precis såhär har jag jobbat med "fri" - och det är med stor glädje hon rör sig ur position på det kommandot. Och precis så vill jag ju ha alla beteenden på kommando. Hon ska verkligen vilja utföra dem! Kommandot ska vara precis som en fri-signal.

För en del av er som läser här är detta gammal skåpmat, helt klart. Även för mig, till viss del. Men jag känner en sådan nytändning för det här att jag gärna delar med mig :)

Idag har vi dock inte tränat kommandon, utan belönat frivilliga ingångar samt att hålla position i utgångsställningen med "fri" + klick och belöning. Funkar fint. Har haft lite problem med att Pejla korrigerar sig själv efter ingången när jag tränat uthållighet; hon har blivit osäker på om hon verkligen sitter rätt och flyttat runt ibland, och jag tycker det är svårt att utöka tiden utan att höja kriterierna för snabbt. Men med frisignalen blir det väldigt tydligt för henne och min stela, stilla kropp signalerar inte längre att något är fel, utan tvärt om; detta är ok, sitt kvar där tills fri-signalen kommer så blir det kalas.

Tänk vad enkelt allt kommer bli i framtiden när alla kommandon upplevs på det sättet! ;)

Dessutom har vi fortsatt något vi påbörjat tidigare - att markera vittring på post-it-lapp. Har lagt lite krut på det både igår och idag, och det går framåt! Även om jag nog ska gå tillbaka lite i kriterierna igen för att få en säkrare markering.

Alla ni som var på klickerkurs i helgen föresten - nu till helgen är det klickerträff här i byn, och även ni som gick kursen är jättevälkomna att hänga på! Vi kommer vara ute på klubben både lördag och söndag. Bara att mejla eller ringa mig om ni undrar över något :)

Nu ska jag göra som Pejla - gå och lägga mig. Tog en långpromenad med Charlie + matte ikväll och kinderna är fortfarande kalla och rödmosiga. Så jag räknar med att somna gott om en liten stund.

Sov gott alla hundar och folk :)