I de två senaste numren av Canis skrev Lena om valpträning, och listade några saker som hon ville lära sin Totte under hans första 6 månader. Listan är jättebra, och den ser ut såhär:

1. Sitt namn

2. Inkallning

3. Leka i olika miljöer

4. Slappna av i olika miljöer

5. Putta på min hand

6. Följa efter

7. Ta ögonkontakt

8. Flera roliga trix

9. Bära föremål

10. Lämna föremål i min hand

11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna

12. Vänta på varsågod

13. Burlekar

14. Stadga

15. Gå över, under, upp på och i saker

16. Nosarbete; spåra och leta efter grejer

Har även lagt till några saker som jag dessutom vill träna på, delvis med lite hjälp och inspiration från mina vänner på klickerforum:

- Gå i koppel

- Titta på andra hundar som leker/springer/tränar

- Inte jaga

- Skvallerträning

- Omvänt lockande

- Dela saker med andra hundar

- Inte vakta bur/bil

- Hantering

- Miljöträning

- Socialisering

- Belöningsutveckling

- Shejping

- Kedjeträning

Som ni ser finns det massor att träna, trots att man har en liten valp! Jag minns när Pejla just kommit hem och jag fick många varningens ord att ta det lugnt med träningen, att inte "dra upp" henne, och att bara njuta av valptiden.

Men hur det än är så lär sig valpar saker hela tiden, vare sig man vill det eller inte, och jag tycker verkligen att det bästa är att försöka ta lite kontroll över vad de lär sig. Och med kontroll menar jag då bara att jag vill försöka lära valpen vad som lönar sig och inte. Att ha full kontroll är givetvis helt omöjligt, iallafall för mig. Zaphod har redan lärt sig att det är jättekul att jaga och skälla på katten t.ex Jag försöker såklart vara förutseende, men ibland hinner man inte med helt enkelt.

Men under de veckor han varit hos oss har han faktiskt lärt sig en väldig massa bra också! Ungefär såhär skulle man kunna säga att status ser ut just nu:

Sitt namn

Han lyssnar till Zaphod eller "Safe" i de allra flesta lägen. T.o.m när han leker som värst med Pejla går det att få hans uppmärksamhet genom hans namn.

Inkallning
Han kommer när jag visslar och när jag ropar hans namn. Men det här är förstås under ständig utveckling - utomhus kan det vara svårt att lämna intressanta luktfläckar eller saker som går att tugga på. Men vi kör jaktinkallningar och belönar massor för spontana rus mot mig.

Leka i olika miljöer
Vi leker mycket, och har så roligt. Hittills har vi lekt mest hemma förstås, eftersom det här här vi tillbringar den mesta tiden. Men vi leker även på andra ställen. Vi har varit på kurs i inomhushall, på klubbens plan och parkering, inne på klubben, hemma hos "mormor", ute på diverse ställen i närheten där vi bor (äng, parkering, trotoar osv osv). Än så länge leker han bra i alla de miljöer vi testat. Och det är nog bara att fortsätta i samma spår.

Slappna av i olika miljöer
Zaphod är väldigt olik Pejla i det att han faktiskt slappnar av väldigt snabbt om man tar upp honom i famnen. Hittills iallafall. Han har som sagt varit med på kurs i inomhushall, men också några gånger på den instruktörsutbildning jag går, då vi sitter i föreläsningssal och lyssnar och diskuterar. Han har där legat i hage eller i mitt knä, utan problem. Han blir matad med godis varje gång någon annan hund skäller eller för annat oväsen, och ser hittills inte ut att bli nämnvärt påverkad. Skönt. Han slappnar också av bättre och bättre i bilen, och somnar till och med. Hemma hos min mamma gick han också och la sig för att sova, första gången han var där, så det känns lovande!

Putta på min hand / handtarget
Det här var en av de första sakerna vi tränade som i "regelrätt träning", eller vad man ska säga. Det gick väldigt snabbt att få honom att förstå galoppen, och i förlängningen vill jag göra som jag gjort med Pejla - att min utsträckta hand blir en signal för att lämna av en grej i handen. Men det kommer senare.

Följa efter och ögonkontakt
Spontan kontakt och följa efter är lätt att belöna eftersom han bjuder på det ofta och mycket. Lättare inne än ute, men fungerar ändå bra både och.

Trix, grundfärdigheter och shejping

Lägger dessa under samma rubrik då de hänger ihop. Det här är väl det andra som vi sysslar med under "regelrätt träning". Hittills har vi shejpat fram backa, sitt, bakåtligg, hoppstå, lyfta framtassar i luften, följa efter, stå på target, flytta runt bakbenen på kloss. Vi gör korta, korta pass, leker mycket och han blir mer och mer koncentrerad under passen. Det jag vill komma åt här är kanske först och främst att lära honom hur träningen "går till" - att han inte behöver bli frustrerad, och att det lönar sig att upprepa senast belönade beteende. I början var detta svårt för honom, men det går framåt hela tiden, och jag börjar se att han blir mer och mer repetitionsklok.

Bära föremål
Inget som vi tränat specifikt, men bär gör han ofta och gärna - teskedar, vispar, strumpor, tv-dosor, leksaker, snören, papper, pinnar, skor... you name it. Gäller bara att förvalta med andra ord :)

Lämna föremål i hand
Har vi inte heller tränat än - vi har börjat på handtarget som sagt, men jag tycker att han behöver andra förkunskaper också innan vi kan börja med avlämning av saker i handen... Däremot försöker jag belöna när han spontant rör sig mot mig med saker i munnen.

Vänta på varsågod
Detta lärde han sig direkt han kom hem till oss, vid matdags. Det tog några gånger innan han fattade. Dök han i matskålen lyfte jag bara lugnt upp den - när han satte sig ställde jag ner den, osv. När han satt kvar och tog kontakt fick han "varsågod". Detta tränar vi även på utlagda godbitar på golvet. Han är långt ifrån klockren, men fattar snabbt och det går framåt. Även vid ytterdörren och burdörren väntar han på "fri". Inte alla gånger förstås, men då stänger jag bara lugnt, och vi gör ett nytt försök.

Burlekar
Zaphod sover ofta i buren och gillar att vara där. Han blir belönad med godbitar när han går in där frivilligt. Jag har introducerat "burleken" litegrann, men känner inte att det är jättebråttom med alla regler kring buren än, utan håller det väldigt fritt och belönar mest det frivilliga.

Stadga

Här inom ryms förstås mycket, men man kan väl säga att jag gillar det jag ser. Jag är sedan tidigare van en trampig flat, och här är Zaphod raka motsatsen. Han har en naturlig stadga i sina rörelser så här långt, och det gäller, som tidigare sagts, att helt enkelt förvalta detta. Jag gör det nu genom medveten belöningsplacering och lite omvänt lockande ibland. Hittills går det framåt.

Gå över, under, upp på och in i saker

Zaphod är en modig och nyfiken liten kille så här långt. Kryper gärna in under saker, kravlar och ålar. Han klättrar också upp på de mest omöjliga ställen (igår lärde han sig att klättra upp på en vertikalt stående madrass - det funkar om man bara tar lite extra fart - belöningen är att man hamnar i en soffa, varifrån man kan klättra vidare över ett kompostgaller in i familjens "sovrum" i ena vardagsrumshörnet, och DÄR inne finns barnens alla leksaker!) :D Så det jag hittills sett känns väldigt bra! Han verkar inte osäker eller lättskrämd av nya underlag eller saker.

Nosarbete; spåra och leta efter grejer

Inget vi tränat medvetet, men han är en liten jäkel på att nosa upp godbitar som försvunnit ur han synfält :)

Gå i koppel

Har vi inte tränat jättemycket, men det lilla vi gjort fungerar bra. Jag stannar mjukt om han slänger sig iväg i kopplet och väntar på kontakt innan vi går vidare, alternativt så byter vi håll. Men vi går ju inga regelrätta promenader än, och än så länge känns följsamheten och kontakten med lös hund viktigare att träna på.

Titta på andra hundar som leker/springer/tränar

Det här är nog en av de saker som vi kan få problem med, och som jag bör förebygga så långt det är möjligt. När vi var på Maria Hagströmkursen lyckades han smita ut på planen vid ett tillfälle när Carro och Zid tränade. Zid är en mallepojke som förmodligen trodde att Zaphod var en katt... inget lyckat scenario. Allt gick bra, men jag ser tendenser emellanåt att Zaphod blir väldigt taggad när andra leker och tränar med sina hundar.

Inte jaga

Ja... det var ju detta med vår katt. Han har lyckats jaga henne flera gånger inomhus. Hon hatar det, fräser och gömmer sig. Han älskar det och går igång enormt. Jag försöker vara förutseende, men hinner inte alltid med... Han jagar gärna Pejla också, när de leker, eller när hon är lös ute på rastning. Han får därför vara kopplad om Pejla är med lös. Han jagar även efter sonen, som är fartig av sig och gärna skuttar runt både inne och ute. Att inte jaga kommer förmodligen också att behöva bli ett fokus, med mycket förebyggande träning.

Skvallerträning

Det hänger såklart ihop med att inte jaga, och även med att klara av att titta på andra hundar som leker och tränar. Jag har börjat skvallerträning på katten utomhus och det funkar bra! Han är såklart kopplad. Idag gick det riktigt bra - han tittade och vände blicken mot mig för att få klick och belöning flera gånger, och försökte inte dra efter en enda gång. Men då gick katten rätt lugnt. Tror inte det hade sett likadant ut om hon farit förbi i hög fart. Vi har även klickat en hel del för människor, cyklar och bilar som far förbi här utanför när vi är på trotoaren eller på andra sidan vägen. Han är väldigt intresserad av allt som rör sig, det märks, och det känns viktigt att försöka få skvallerträningen ordentligt gjord!

Omvänt lockande

Detta har vi tränat med godis i hand och det fattade han snabbt. Jag vet inte när det är dags att utveckla träningen, men det ska den såklart göras, successivt och svårare ju mer han förstår. Har även använt det lite för stadga på kloss och även detta fungerade bra.

Dela saker med andra hundar

Igår gick Zaphod fram till Pejla och knyckte ett päron rakt ur munnen på henne. Så delar gör han ju gärna ;) Men skämt å sido. Pejla är väldigt snäll med att dela med sig, så länge det inte gäller smaskiga ben, och jag tror att hon är duktig på att lära honom att man kan ha kul med grejer ihop. Hon går ofta och plockar upp någonting, och sedan fram till honom med en invit om att de ska greja tillsammans. De verkar båda tycka att det här är väldigt roligt, och än så länge ser jag inga tendenser hos någon av dem som oroar mig.

Inte vakta bur/bil

Zaphod har inga som helst vakttendenser hittills. Däremot har ju Pejla det. Hon la sig till med detta under den period hon hade ont i baken. Tror jag åtminstone. Hon har blivit mycket bättre sedan operationen, men ibland vaktar hon fortfarande bilburen och sin vanliga bur. Mot Zaphod gör hon det dock inte. Men jag försöker se till att inga andra hundar kommer fram till t.ex bilen när både Zaphod och Pejla sitter där, eftersom jag inte vill att hon ska lära honom några dumheter. Däremot har andra hundar gått förbi både hans vanliga bur, hagen och bilburen, när han sitter där. Och det går fint. Belönar förstås med godbitar då och då, i förebyggande syfte.

Hantering

Klipper hans klor när han är sömnig. Inga problem. Petar i öron och mun då och då. Inga problem. Det svåraste hittills har varit att torka hans tassar när vi kommer in från vår leriga trädgård. Då är han lite för sprattlig, men det funkar ändå helt ok om jag håller honom i famnen, så inga större problem alltså. Över huvud taget är han en knähund som verkligen gillar att ligga på rygg i famnen och bli kliad och petad på. Himla mysigt om du frågar mig! :)

Miljöträning och socialisering med människor och hundar

Vi har varit i ganska många olika miljöer - hemma hos folk, på klubben inne och ute, i träningshall, på jobbet, på byn med trafik och bland folk osv osv. Han har gått förbi hästar och hälsat på kaniner, katter och andra hundar. Han älskar männsiskor, hälsar glatt, vilket känns väldigt bra. Andra hundar är han mer försiktig med, men kan å andra sidan vara övernyfiken på vissa individer.

Belöningsutveckling

Här handlar det kanske framför allt om lek just nu. Med Pejla fick jag jobba så otroligt hårt för att få henne att uppskatta lek, så det är kanske naturligt för mig att koncentrera mig på mycket lek med Zaphod. Försöker även lägga in mer social belöning med Zaphod än vad jag gjorde med Pejla i början. Men det finns såklart massor av annat vi kan ta tillvara och utveckla också - matbelöningarna kan varieras mer och vi kan även använda saker i miljön på kreativa sätt osv osv.

Kedjeträning

Det här är med tanke på framtida tävlande egentligen - att lära hunden jobba i små kedjor redan från början. Jag försöker göra det så ofta vi kan, när vi tränar. Och hittills funkar det helt enkelt så att vi kör några repetitioner av något som han kan, och sedan byter till något annat som han kan. Och jag försöker se till att vi hela tiden har roligt och att han är engagerad. Tror att just detta är en kanongrund för en tävlingshund.

Som sagt - det finns verkligen hur mycket som helst att träna. Men bli inte rädda att jag "tränar sönder" min hund. Det allra mesta av det här sker på ett naturligt sätt i vardagen och är inget vi lägger upp träningspass för. Det sker när det sker, och egentligen handlar det väl om att jag som förare/ägare/tränare har de här sakerna med mig i bakhuvudet hela tiden.

Den mesta delen av tiden går dock fortfarande åt till att njuta, leva och ha det roligt och mysigt tillsammans i familjen. Och till att sova förstås, det är han fortfarande väldigt flitig på :)

Tack för kommentarerna på förra inlägget. Tänkte skriva lite till om ensamhetsträningen, eftersom många verkar vara intresserade och ha erfarenhet av det.

För det första vill jag bara åter igen påpeka att Zaphod är bebis, och att det här är något väldigt viktigt att ta hänsyn till när vi övar honom i att vara ensam. Han ska aldrig behöva få panik och känna sig övergiven - det motverkar snarare ensamhetsträningen än främjar den.

Såhär tränar vi nu: När Zaphod är trött efter att vi lekt eller varit ute en stund, får han lägga sig i sin hage eller bur. Jag har ett skynke på sidorna så att jag kan täcka för så att han inte ser mig. Jag sitter vid datorn och jobbar, ca 2 meter från hans plats. Jag sitter vid sidan av buren, och eftersom det är ett skynke där kan han alltså inte se mig.

När vi började gick jag ibland upp från min plats och förbi så att han kan se mig. "Försvann" sedan igen till sidan och blev osynlig för honom. I början pep han lite när han inte kunde se mig, men väldigt väldigt snart slutade han med det. Det känns som en lagom nivå att lägga sig - jag vill aldrig att han ska få panik eller börja skrika.

Det här började vi egentligen med igår, och redan idag är han helt tyst i det här sammanhanget. Han lägger sig ner och vilar, och efter en stund somnar han.

Ibland tar jag mig en vända till köket också. Köksdörren är 6-7 meter från hans plats och här är det lite svårare för honom att inte reagera när jag försvinner bakom draperiet jag hängt upp. Men han skriker inte längre. Jag har varit noga med att försvinna och dyka upp direkt igen utan att han börjat låta, och utökat tiden till några sekunder.

En intressant iaktagelse är att de gånger han börjat låta är antingen när Pejla följer med mig och försvinner även hon, eller när han hör att jag grejar i köket. Är han lös i vardagsrummet kommer han alltid kutande till köket när jag grejar, med tydlig förväntan på mat. Och jag tror att denna förväntan kan ha mycket att göra med hans ljud. Han låter över huvud taget väldigt mycket kring mat än så länge, och det känns rimligt att han lärt sig att koppla samman köksljuden med mat.

Igår kväll när det var läggdags för honom fick han åter vara i sin bur, medan jag la mig på soffan vid tv:n. Där kan han se mig ganska bra. Det kom några småljud, men ingen panik och inget skrik. Jag ser till att röra på mig emellanåt så att han inte ska behöva "tappa bort mig" med blicken i det relativt mörka rummet.

Ännu en intressant iaktagelse var att började låta när Pejla fick komma upp i soffan till mig en liten stund.

Och jag tror alltså att det finns flera saker att ha i bakhuvudet när det gäller hans ljud:

1. Han är bebis och att klara av att vara ensam är en mognadsfråga

2. Han ljudar mycket kring mat

3. Han har svårt att hantera att jag ägnar Pejla all uppmärksamhet

Just detta med Pejla märker jag även när han är med. Om jag vänder min uppmärksamhet 100% mot henne verkar han bli lite irriterad och kan ge sig på henne. Det är svårt för mig att avgöra om det bara är lek eller om han faktiskt blir irriterad på henne. Hur som helst känns det som en sak att vara uppmärksam på.

Vi kommer att fortsätta träningen på alla de här sakerna, i lagom takt förstås.

Jag minns när mina barn var små och jag fick lära mig att barn måste mogna för att förstå det här med att saker kan försvinna och komma tillbaka. Jag minns inte vid vilken ålder det är, men små barn har ingen förståelse för att om mamma försvinner in i ett annat rum - att hon då ändå finns kvar - barnet tror att mamma är helt borta och känner sig då naturligtvis övergiven. (Det här är en av anledningarna till att små barn tycker att tittut-lekar är så spännande).

Jag kan tänka mig att en valp fungerar lite på samma sätt, just när det gäller oförståelsen för att det man inte kan se, ändå finns kvar och kommer tillbaka.

Zaphod är en ljudlig liten krabat. Han har väldigt söta små bebisljud för sig när han är gosig, och sådant blir man förstås varm i hjärtat av.

Däremot har han andra ljud för sig som inte gör en lika varm. Jag har faktiskt aldrig varit med om en hund som skriker förut. Men det gör Zaphod. Visst har jag hört folk som pratar om det, men jag har liksom alltid trott att "skriker" bara varit ett uttryck för att hunden piper/skäller mycket. Men nu förstår jag att en hund faktiskt också kan skrika.

Han skriker när han blir lämnad. Jag tänkte först att han ju faktiskt ÄR en bebis, och att det inte är så konstigt att han låter - ensamhetsträning måste ske successivt. Men när jag jämför med Pejla, när hon var i samma ålder, så är det enorm skillnad. Så det kan inte bara vara bebisfasoner, utan även personligt.

Han skriker när jag lämnar rummet och han inte har möjlighet att följa efter. Han skriker om det finns ett kompostgaller emellan mig och honom. Han skriker om han sitter så att han inte ser mig, även om vi är i samma rum. Och när jag säger skriker, så menar jag det verkligen. Det låter inte riktigt klokt! Ungefär som om någon försöker döda honom - full panikångest.

Det är förstås hjärtskärande. Jag tycker synd om honom. Men samtidigt så är ju inte det här något som jag kan förstärka. Det vill säga - börjar han skrika så kan jag inte gå tillbaka till honom. Jag måste härda ut och vänta på en stunds tystnad.

Jag tänkte först att det skulle räcka, men det är förstås svårt att inte förstärka skrikandet om de tysta stunderna är så korta som bara några sekunder. Jag vet inte ens om det är möjligt att lära honom att jag bara kommer när han är tyst, om han bara är tyst några sekunder. Jag tror att jag förstärker skrikandet lika mycket iallafall...

Så. Nu har vi börjat träna mer planlagt. Eftersom vi bor i vardagsrummet hela familjen, så finns tyvärr inga dörrar att stänga - annars hade nog det varit bra träning - att sätta honom på ena sidan en dörr, själv sitta på andra sidan - så fort det blir ljud stängs dörren - så fort det blir tyst öppnas dörren. Men det går inte just nu som sagt.

Jag använder istället ett duschdraperi som jag lyckats placera så att jag kan stå bakom och gömma mig/visa mig enligt samma princip. Hittills har det faktiskt gett resultat, fast vi bara tränat litegrann, under gårdagen.

Jag ser också till att sätta honom i hage eller bur när han är trött, och går då till ett annat rum då och då. Det här har också funkat bra - tillfällena då han låter blir hittills färre och färre.

Det som verkar vara svårast för honom är om Pejla följer med mig när jag går. Så det är absolut en egen sak att träna på...

Nu har Zaphod varit hos oss i en vecka, och vi börjar så smått att lära känna honom - upptäcka vad det är för en liten krabat som flyttat in hos oss.

Jag kan förstås inte låta bli att jämföra honom med Pejla när hon var liten. De är rätt olika faktiskt! Zaphod är, till skillnad mot Pejla, en riktig knähund. Han vill gärna krypa upp i famnen och sova. Han gillar däremot inte att bli lämnad ensam. Det gör väl inga valpar kanske, men jag minns att Pejla mer ofta gick undan självmant för att få lite lugn och ro. Zaphod skriker om han blir ensam...

Pejla lät inte så mycket över huvud taget som valp. Zaphod låter hela tiden. Han låter när han vill ha något, när han är missnöjd, när han är nöjd och glad, när han leker... Jag minns så väl första gången Pejla skällde - jag blev alldeles förvånad - låter hon så?!? Då hade hon varit hos oss länge :)

Hundarna kommer väldigt, väldigt bra överens. De leker och Pejla är så himla duktig! Jag har varit lite orolig eftersom hon faktiskt är rätt klumpig med andra hundar. Bara bufflar på liksom, och att hon ska leka med en liten valp har inte känts helt självklart. Men det går så bra!

Oftast ligger de ner och leker. Eller ja, Pejla ligger ner iallafall. Zaphod hoppar på henne med sitt mest ilskna morr och tänder i hela ansiktet. Men Pejla tar det med ro. Hon har hittat en teknik där hon håller honom ifrån sig med ena tassen :) Men hon är också snabb att få igång honom igen om han skulle sluta bitas och morras. Och han är väldigt lätt att få igång... Jag har flera gånger suttit och försökt vänta ut att de ska tröttna och sluta leka, men hittills har de bara slutat självmant en enda gång. Alla andra gånger får jag gå in och bryta - Zaphod blir alldeles för trött efter en stund, och då vill jag inte att de fortsätter.

Det är hur som helst härligt att se hur Pejla njuter av sin nya lillebror. Det känns väldigt bra!

Under veckan har vi förstås koncentrerat oss mest på att bara umgås med Zaphod - få honom att känna sig trygg i familjen och i huset där vi bor. Han har hälsat på katten Missan några gånger. Hon är en ganska skeptisk tjej, men igår såg det ut som om hon äntligen accepterade honom när hon gick förbi och strök sig mot honom. Skönt!

Han har också fått hälsa på våra kaniner. Genom galler då. Han är väldigt nyfiken på dem, och varje gång vi går förbi där nu vill han dit och hälsa. Det ser rätt gulligt ut med en valp och kanin, nos mot nos :)

Förutom allt mys och lära-kännande har vi också gjort små, små utflykter. Zaphod har fått träffa Maritas Zelda. Hon var nog lite läskig först - väldigt stor (hon är en Landseer), men hon är otroligt snäll och verkligen en hund jag känner stort förtroende för. En bra hund för en valp att träffa :)

Zaphod har också fått träffa ganska många människor, och jag måste säga att han är väldigt social. Han vill gärna fram och hälsa, och ser ut att njuta av att få komma upp i famnen på folk. Detta känns också bra.

Träningsmässigt så kommer han nu farande som ett skott när man ropar. Detta lärde han sig otroligt snabbt. Jag kan till och med kalla på honom när han leker med Pejla, och han släpper leken på 0 sekunder. Däremot är det svårare att kalla in när han hälsar på andra människor :)

Något som har tagit längre tid än att lära namn/inkallning, har varit att sitta lugnt och vänta på varsågod vid maten. Han är verkligen ett MONSTER när det gäller mat! Ett par gånger har jag missat honom när han dykt ner som en galning i Pejlas matskål vid hennes måltider. Första gången fick jag montera ut 10 stora kulor ur munnen på honom. Jag lovar - han var inte nere i skålen mer än 2 sekunder och jag fattar inte hur han hann få in allt det där! Den gången morrade Pejla åt honom. Men nästa gång lät hon honom bara dyka ner - hon klev undan! Men vi lär såklart av våra misstag, och efter dessa missöden har jag varit betydligt mer noga med att ha honom under kontroll. Han får gärna vara med när hon äter, men han får sitta lugnt och stilla och titta på. Belönar honom såklart när han är "duktig".

Vi har tränat "varsågod" på mat som ligger på golvet. Det här var jättesvårt i början. Han kastade sig över minikulorna som en galning i början, men nu bara efter 2-3 dagars träning på detta satt han faktiskt helt lugnt och tog ögonkontakt vid frukost idag. Duktig kille!

Vi åker också mycket bil. Eller ja, mycket är väl att ta i. Vi tar korta, korta sträckor och vänjer honom vid det helt enkelt. Han skrek som en galning de första gångerna (då vi hämtade honom, såklart, och första resan efter det), men det blir bättre och bättre. Igår somnade han till och med.

Än så länge tycker jag att han är en väldigt enkel valp. Både galen och klok på samma gång. Hittills har han haft väldigt lätt att slappna av - plockar man upp honom från golvet, mitt i galen lek, så tar det bara någon minut innan han ligger som en ragdoll i famnen. Hanna säger att det är Gränsvallargenen, och jag måste säga att just detta är en egenskap som jag gillar väldigt, väldigt mycket.

Jag har fått en del mejl och meddelanden på andra sätt, och många frågar hur Pejla hanterar den nya situationen.

Igår när vi kom hem med lillkillen var Pejla alldeles till sig. Hon ligger alltid högt i stress när hon träffar andra hundar. Lite för högt, enligt mig. Hon blir liksom lite för glad helt enkelt. Men den där stressen kan lätt slå över, så jag tycker det är lite svårt att hantera ibland.

Hur som helst, hon var helt trippad till en början, men lugnade faktiskt ner sig ganska snabbt. Jag var såklart hela tiden med, och belönade henne när hon visade lugnare sidor, och efter ett tag var det helt coolt.

Hon går fortfarande upp sig emellanåt och vill få igång valpis på lek, men hon är lite för stor och klumpig, så han blir rädd för henne då. Springer och gömmer sig bakom närmsta människas ben.

Men de klarar av att ligga i samma bur och sova, eller på golvet nära varandra, utan problem. Jag är med och övervakar förstås, för man vet ju aldrig.

Pejla vaktar sin bur i vanliga fall, även om vi jobbat på det och det har blivit bättre. Men mot Zaphod gör hon det inte! Hon vaktade inte ens sitt tuggben som hon fick imorse. Men det är ju samma här - jag övervakar, för man vet ju aldrig.

På det stora hela får jag iallafall en bra känsla såhär ett dygn senare. Magkänslan säger att de här två hundarna kan komma att trivas väldigt bra tillsammans. Jag hoppas att det stämmer :)

Om en halvtimma sisådär räknar vi med att vara på väg, jag och dottern. Nu ska Zaphod hämtas hem, och livet blir sig aldrig likt igen! :)