Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Vardag

Av Lina - 29 maj 2010 13:41


Jag visste att Jill var ute efter klövar till viltspårning, och eftersom jag hade två stora älgklövar från höstens jakt i frysen som jag ändå inte använder, passade jag på att byta dessa mot lite massage. Jill håller på att utbilda sig till hundfysioterapeut.


Jag har sedan Pejla skar upp vänster tass sett att hon inte rör sig som vanligt i bakdelen. Hon har haltat ett par gånger på andra benet, och också morrat ett par gånger när jag torkat henne torr på höger bakben. Jag ville därför att någon som är duktig på massage skulle känna igenom Pejla för att se om mina misstankar stämde.

Och visst gjorde de det. Pejla visade tydligt smärta i höger bakben, både vid massage och stretching. Vi hittade också vilken muskel det är fråga om. Det är skönt med hundar som säger ifrån när det gör ont - många hundar lider i det tysta, och då är det ju jättesvårt att hitta eventuella problem. Men Pejla säger ifrån. Hon morrar, mycket snällt, säger Aj, helt enkelt.


Jag har därmed bestämt mig för att ta det lite lugnt med henne. Hon ska inte vila helt, men det känns onödigt att släppa båda hundarna för att rejsa runt i lek t.ex Det känns också dumt att köra hård fysisk träning som sök. Däremot tror jag bara det är bra för henne att röra på sig, så det får bli promenader i koppel/sele, gärna i typ blåbärsris så att hon får lyfta benen (tack för tipset AK!). Och utöver det ska jag försöka massera henne där hon har ont för att öka blodflödet.


Har också fått tips om en duktig massör (tack Christina!) som jag funderar på att kontakta - en massör som har koll på vilken typ av belastningar våra lydnads- och brukshundar utsätts för.


I stort verkade Pejla gilla massagen, men efter att det gjort ont blev hon förstås lite mer skeptisk. Jag gillar verkligen Jills inställning till det hela - hon lät hela tiden Pejla välja själv när hon ville komma fram, ville hon gå en runda i rummet var det helt ok. Och att vi inte hann med någon helkroppsmassage gör ingenting - det viktiga är att Pejla fick en bra upplevelse av hela situationen, och att jag fick mycket bra och viktig information.


Utöver den onda muskeln är Pejla lite stel på insidan låren (båda sidor) och har också en triggerpunkt på ryggen där hon har lite ont. Jill berättade att hon aldrig masserat någon hund utan triggerpunkter - det är alltså väldigt vanligt. Men när jag nu vet allt detta kan jag ju börja göra någonting åt det.



Tur i oturen skrev jag också i rubriken. Jag och hundarna körde upp sambon till Hovfjället nu på förmiddagen - han är en sån där multisportare som springer, cyklar, orienterar, paddlar och gud vet vad i timmar. Och när jag ändå var där uppe gick jag en runda med hundarna.


Pejla fick gå kopplad, medan Zaphod undersökte den nya miljön.

Man ser långt från Hovfjällstoppen - tiotals mil åt något håll - faktiskt ända till Sälen. Jag såg att det var oväder långt bort i fjärran, men bara regn. Men såg också att det var rätt mörkt på vissa ställen. Långt borta dock. Inga blixtar, och inget dunder.


Men rätt som det var fick jag som en kamerablixt i ansiktet, och just ordet "kamerablixt" var nog också ungefär vad jag hann tänka innan smällen kom. Den var så hög och intensiv att jag blev tokrädd! Jag stod ju på toppen av ett högt berg!


Jag såg på Pejla att hon reagerade (som ju är rädd för smällar överlag), men faktiskt inte så kraftigt som jag hade kunnat tro. Zaphod reagerade också, gjorde en runda med hög kroppsställning som för att försöka hitta källan till smällen.


Turen, som jag ser det, är att Pejla pga sin lårskada faktiskt var kopplad. Hon skulle nog mycket väl ha kunnat ta till flykt om hon varit lös, och DET är verkligen inget jag hade velat att Zaphod skulle se.


Helst hade jag velat springa ner för berget till bilen, men med tanke på hundarna promenerade jag istället raskt och låtsades som om det regnade. Vilket det faktiskt inte gjorde. Hundarna kändes lugna hela vägen ner, medan mitt adrenalin pumpade runt i kroppen. Riktigt otäckt, men jag tror att jag lyckades dölja min rädsla för hundarna.

Av Lina - 26 maj 2010 14:23






När jag gick min allra första hundkurs fanns en stor Rottweilerhane med som gjorde utfall mot andra hundar och människor. Eftersom kursen hade sitt grundtänk i klickerträning fanns det inte på kartan att Rottweilern skulle korrigeras med obehag när den gjorde sitt "ofog", utan intstruktören och föraren såg istället till att jobba med positiv förstärkning, dvs belöning, för beteenden som man hellre ville ha, för att på så sätt ändra hundens beteende. Hunden fick alltså klick och belöning för att titta på andra hundar och människor, och framstegen som gjordes under de två dagarna fick mig att häpna.


Jag hade redan innan denna kurs läst massor om klickerträning, shejping och positiv förstärkning, men hade själv bara jobbat med enklare inlärning av beteenden som sitt, ligg, stå, stanna kvar osv. Därför blev jag så glad att få se ett riktigt svårt problem lösas på ett lugnt och behagligt sätt. Och det var nog också då som jag insåg shejpingens kraft och effektivitet i träning.


På bilden här ovanför ligger Zaphod och Pejla i köksdörrsöppningen och tigger, skulle man kunna säga. Jag tycker att det är toppen. Om jag har något som hunden vill ha - mat eller lek eller annat - så kan jag på ett väldigt enkelt sätt påverka hundens beteende. Både Pejla och Zaphod är tokiga i mat. Det här resulterar förstås i att hundarna gärna är med i köket när vi lagar mat, men det är himla opraktiskt att ha två sugna hundar runt benen. Det är lätt att snubbla och det tar inte lång stund förrän man är ganska irriterad. Fråga min sambo så får ni höra.


Men istället för att bråka med hundarna, eller en visa dem vart jag vill att de ska vara, så har jag helt enkelt sett till att shejpa dem att ligga i kökdsörrsöppningen medan någon grejar med mat i köket. De får gärna vara med och titta på, det stör ju ingen. Bara de håller sig ur vägen litegrann.


Det här är superenkelt att lära in. Jag har helt enkelt belönat dem när de befunnit sig i närheten av köksdörren, och successivt ökat kriterierna för exakt vart de ska befinna sig, och så småningom höjt kriterierna ytterligare till att de ska ligga ner.

Pejla lärde sig det här när hon var liten, och jag hade faktiskt glömt hur enkelt det är. Jag tror att det tog tre belöningar för Zaphod att fatta galoppen första gången. Och efter några få pass under olika dagar går han nu frivilligt direkt och lägger sig i dörröppningen när jag grejar med mat i köket. För det mesta, ska jag säga. Det händer förstås att någon av hundarna gör en lov i köket, kanske sätter sig och tittar på mig eller något sådant, men eftersom det här aldrig ger utdelning går de snart och lägger sig i dörröppningen igen.


Nu när de vet vad som gäller behöver jag inte belöna dem så ofta. Det är faktiskt så att oregelbunden belöning gör ett beteende starkare, vilket ju är praktiskt för mig som tränare eftersom det innebär att jag bara behöver sticka till dem en godbit då och då.


Det är så otroligt häftigt att träna med shejpingtänk. Hundarna slipper bli rädda eller osäkra. De går genom livet med en känsla av att de kan påverka mig att dela ut belöningar. Och det här gör att de alltid är glada, positiva och framåt. Och jag slipper bli irriterad på hundarna när de gör saker som de "inte får". Varje gång det händer, så vet jag att det händer för att det är ett beteende som hunden på något sätt får utdelning för. Och jag vet också att om jag vill ändra beteendet, så får jag bara se till att de får utdelning för något annat, som jag hellre vill att de gör. Det är alltså upp till mig att forma hundarna så som jag vill ha dem, och därmed finns ingen anledning eller ens rätt för mig att bli arg eller irriterad på dem när de gör fel. De gör ju enbart sådant som de faktiskt lärt sig lönar sig.


Maria Hagström har varit här i två dagar och hållit kurs. Hon är nog den duktigaste hundtränare/instruktör jag träffat. Så otroligt pedagogisk och ödmjuk, och en fantastisk hund- och människokännare.


Under Marias kurser handlar det dock inte om vardagslydnad, utan tävlingslydnad. Men principerna hon använder är precis desamma som det jag beskrivit ovan. Att gå en kurs som enbart inriktar sig på att påverka hundarnas beteende med positiv förstärkning är ett riktigt lyckopiller. Mattar, hussar, hundar och andra deltagare går hela tiden med ett leende på läpparna, glimten i ögat och med fokus på att hund och förare hela tiden ska ha ett roligt samarbete tillsammans.


Jag stod som arrangör för kursen, så jag har inte deltagit med egna hundar, bara fått visa upp lite grunder med Zaphod - så ni kan tänka er hur träningssugen jag är nu!


PS. Svaret på rubrikfrågan är med andra ord: Lär hunden vad som är rätt!


Till vänster: AK och Kråka tränar engagemang.
Till höger: Delar av deltagarskaran.


Christina och Svea.


Till vänster: Ingela med sin äldsta tik, tränar fart!
Till höger: Tira i rutan, väntar på belöning.


Till vänster: Freddie & Tina tränar kryp under Marias övervakan.
Till höger: Jessica med Riva - med sikte på SM.


Av Lina - 7 maj 2010 15:43


Livet med en pinne. Vi har haft den bästa förmiddagen man kan tänka sig.


Igår kväll var jag på instruktörsutbildning igen. Zaphod fick vara med inne i lokalen till en början, men efter paus fick han sitta i bilen tillsammans med Pejla. Och det var när jag kom ut för att rasta hundarna i den andra pausen som jag upptäckte att lådan med leksaker som också samsas om utrymmet i bagaget inte var så inbrottssäker som jag trott. Alla leksaker låg huller om buller, och jag upptäckte att jag tydligen hade haft ett korvpaket i lådan också. Har för mig att det var fyra-fem korvar kvar i det. Dessutom låg ett par tomma fryspåsar bland grejerna - påsar som tidigare innehållit valpfoder.


Zaphod såg ut som en handboll över magen, ungefär.


Han fick givetvis ingen kvällsmat. Däremot ett par extra rastrundor under kvällen, och det behövdes, minst sagt. Men det räckte inte riktigt, utan jag har haft en gnyende valp hela natten, och var ute och rastade både vid midnatt och vid tresnåret. Och efter tre fick jag inte sova mer. Han var alldeles för orolig och ville inte vara tyst.


Jag var med andra ord otroligt trött imorse. När alla morgonbestyr avklarats och barnen cyklat iväg till skolan satte jag mig vid datorn för att jobba lite. Men det funkar inget bra när man är zombietrött.


Jag blev därför så glad när Marita ringde och frågade om jag inte ville komma upp till henne och ta en fika vid sjön. Gärna! Kan inte tänka mig ett bättre sätt att återhämta lite energi.


Det blev årspremiär för ordentligt hundbad. Solen strålade över den lilla sjön, och hundarna var så lyckliga. För Pejla är livet precis perfekt när hon får springa i vattnet med något i munnen. Och Zaphod som först fick stå och titta på när hon och de andra hundarna badade, var riktigt modig när han fick komma lös och sprang som en liten sprallande galning genom vattenbrynet.




Och vi hade Charlie och Zelda som sällskap:



Av Lina - 28 april 2010 12:40





I slutet av förra veckan skadade Pejla sin ena baktass. Hon har skurit sig på något, och går nu med lindad fot och måste äta antibiotika. Tråkigt för henne, men hon har inte särskilt ont, utan det tråkiga består mest i att hon ska vara stilla så mycket som möjligt så att såret får läka.


Detta innebar att hon fick vara kopplad hela morgonpromenaden i skogen. Hon vill förstås gärna springa fort och fara runt, men det blev faktiskt riktigt bra träning av det hela. Det är nyttigt för henne att faktiskt bara gå lugnt vid min sida i skogen också. Det händer inte så ofta.


Zaphod Beeblebrox fick däremot röja runt bäst han ville! Detta var hans första riktiga skogstur, och det fanns mycket nytt att upptäcka. Jag passade på att träna en hel del inkallningar, både frivilliga och på kommando, och givetvis också något som kanske kan vara ett embryo till uppletande.


Här kommer en bildkavalkad på den lyckliga valpen:






Av Lina - 22 april 2010 07:07

Har bloggat igen i mixr-bloggen! :)


Om shejping och att sno mackor från bordet



När jag skulle skaffa Pejla, som då var min första hund, läste jag mycket om hundträning. Jag fastnade ganska omgående för en belöningsbaserad form av träning som brukar kallas klickerträning eller shejping. Ordet "klickerträning" kommer utav den lilla manick man använder för att markera beteenden hos hunden man vill förstärka, och ordet "shejping" kommer från engelskans "shape" - att forma.

Inom klickerträning och shejping koncentrerar du dig på att förstärka beteenden hos hunden som du vill se mer av, och på så sätt lär sig hunden vad som är lönsamt och inte lönsamt att göra. Oönskade beteenden får du bort genom att se till att just detta beteende inte lönar sig för hunden, samtidigt som du ser till att ett annat, mer önskat beteende, förstärks.


Det finns hur mycket som helst att läsa om klickerträning och shejping; om inlärningspsykologi och beteendevetenskap, och det här är något som intresserar mig väldigt mycket. Så det var nog inte så konstigt att jag fastnade för den här typen av träning.

Men för mig har klickerträning blivit så mycket mer än bara en träningsmetod. Det har blivit ett sätt att se på livet. Ett beteende som belönas ökar i sannolikhet. Ett beteende som inte belönas minskar i sannolikhet. Så enkelt är det. Och det här kan du applicera på alla levande varelser i din omgivning. Barnen, mannen, katten, hunden, hönan, delfinen eller vad du vill.


Klickerträning har blivit ett sätt för mig att tänka. När barnen gör läxor eller ska lära sig nya saker försöker jag förstärka, det vill säga belöna, när de gör rätt. Jag struntar i när det blir fel, gör ingen sak av det, utan koncentrerar mig på att ge uppmuntran när de gör rätt, eller för bra försök på vägen. Och när jag hjälper dem gör jag det genom att lägga upp saker och ting så att de har stora chanser att lyckas.


Och precis såhär tänker jag också med mina hundar. Det innebär att jag ytterst sällan korrigerar dem. Jag har inget intresse av att "bestämma" över hundarna i traditionell mening. Alltså att hunden ska lyda bara för att jag säger att den ska det. "Gör som jag säger - annars...". Den typen av träning roar mig inte alls, utan jag vill ha hundar som gärna tar för sig, testar sig fram och är aktiva och glada under träning.


När jag säger att jag ytterst sällan korrigerar, så menar jag att jag ytterst sällan utsätter mina hundar för obehag för att bryta ett "felbeteende". Jag hotar dem inte, tar dem inte i nackskinnet, blänger inte argt på dem, jag rycker dem inte i kopplet och jag slänger inga skrammelpåsar för att skrämma dem.


Jag vet att den typen av träning med att tillföra straff efter ett oönskat beteende ofta fungerar, men jag har hittat ett annat sätt, som passar mig bättre, och som håller mig och hundarna på bra humör. Dessutom är det ett väldigt effektivt sätt att träna.

Förutom de två hundarna (och kaninerna) har vi också en katt i familjen. Hon, precis som hundarna, äter sin mat ur en skål på köksgolvet, men till skillnad från hundarna så lämnar hon ibland en del av maten kvar i skålen.


När Pejla var liten bestämde jag mig för att lära henne att inte äta av den kvarblivna kattmaten. Men istället för att ta henne i nackskinnet och fya henne om hon skulle försöka, la jag upp en helt annan plan.


För det första: Se till att hon aldrig lyckas ta för sig av maten. Detta innebar med andra ord att jag fick se till att vara med varje gång katten fick mat och lugnt och stilla hindra Pejla från att ta för sig om hon skulle försöka. Det innebar till exempel att jag höll om hennes bröstkorg, eller att vi satte upp ett kompostgaller för kattens hörna, så att Pejla inte kunde komma dit.


För det andra: Jag belönade allt hon gjorde, som inte var att ta för sig av kattmaten. Att hon tittade bort från skålen, att hon tittade på mig, att hon rörde sig kring skålen utan att ta osv osv. Belöningen fick hon från mig och gissa vad jag använde? Just det, kattmat.


Men ibland fick hon faktiskt äta ur kattmatsskålen. När hon var såpass duktig på att låta bli den att vi kunde träna andra småsaker med skålen bredvid, kunde hon ibland få ett "varsågod", och därmed springa bort till kattmaten och äta.


Sådana varsågodövningar är bra att generalisera - att inte enbart göra dem kring kattmat, eller enbart göra det kring hundens egen mat. Utan att också göra det med utslängda godbitar på golvet eller gräsmattan, med leksaker som hunden gärna vill ha, med människor hunden gärna vill hälsa på, andra hundar som hunden vill springa fram till. Om du är noggrann med det här, så får du en hund som varje gång den vill ha något, "frågar dig om lov". Om den tusen gånger fått ett "varsågod" till något den vill ha för att den t.ex tittar på dig, är sannolikheten enormt stor att den kommer göra det nästa gång den vill ha något också.


Och det här är givetvis också något som man kan applicera på problemet "att sno mackor från köksbänken". Det har jag däremot inte gjort.


En liten historia: Pejla tar inte mat som ligger på köksgolvet. Jag har enligt det jag beskrivit här ovan tränat henne att det lönar sig mer att låta bli allt ätbart som ligger på golvet. Det är praktiskt när det gäller kattmaten, men det är också praktiskt när jag t.ex tappar något på golvet vid matlagning.


En morgon fick dock Pejla för sig att sno åt sig lite gott från köksbänken. Jag hade glömt en halv korv framme. Den andra halvan hade vi använt som belöning under föregående kvälls träningspass. Hur som helst, Pejla fick väl korvdoften i nosen, hoppade upp, och snappade åt sig det goda.


Problemet (hennes problem) var bara att hon råkade tappa korven på golvet. Helt plötsligt låg den alltså på ett ställe där det i hennes värld absolut inte lönar sig att försöka sno något. Så vad gjorde hon? Hon ställde sig och glodde på den. Och där stod hon. Jättelänge.


Jag tycker att detta är en väldigt bra historia. För mig var det lite av en wake up call att börja generalisera varsågodövningarna till olika miljöer. För Pejla hade just golvet blivit omöjligt att sno ifrån. Och i praktisk träning vill jag gärna att det i hennes huvud ska vara lika omöjligt att sno leksaker eller godis från mina händer, som ligger runt omkring oss på träningsplanen, som ligger i min ficka, min ryggsäck där borta, eller i någon annans rygga för den delen.


Jag har inte varit lika duktig på att träna in det här på något annat ställe som jag varit på köksgolvet. Men jag vet att det går och har mål för hur det ska se ut. Detsamma gäller för saker som att hoppa på människor - lär hunden att det inte lönar sig! Se till att vända ryggen till när hunden försöker få kontakt med ditt ansikte. Belöna den istället när den gör något som du vill att den gör - t.ex sitter ner. Ge den då kontakten den så gärna vill ha. Och kanske en godbit till och med.


Du får det du förstärker, säger Bob Bailey, legendarisk djurtränare från USA som tränat tusentals djur av olika arter. Beteenden som blir förstärkta, dvs belönade, ökar i sannolikhet. Beteenden som inte blir förstärkta, minskar i sannolikhet. Det är faktiskt så enkelt. Däremot är det inte sagt att det alltid är enkelt att lägga upp träningen, eller att alltid förstå exakt vad som är förstärkande för hunden, men det får bli en historia en annan dag.


Av Lina - 11 april 2010 16:06

Igår var jag och Pejla på Sunne Brukshundklubb och gjorde MH. Det var mycket intressant, och jag fick klart för mig att jag nog oroar mig onödigt mycket ibland över att Pejla är en ängslig hund. Väldigt bra erfarenhet för mig att ta med mig!


Jag försökte tidigare kopiera in en tabell med Pejlas resultat här i bloggen, men det gick inget vidare, så jag skriver för hand istället då, i "listform". Jag har fetmarkerat Pejlas resultat och gjort egna kommentarer efter där jag har något att tillägga:


1a. KONTAKT Hälsning

1. Avvisar kontakt - morrning och/eller bitförsök.
2. Undviker kontakt - skyggar och drar sig undan.
3. Accepterar kontakt - helt oengagerad, men drar sig inte undan.

4. Tar kontakt själv eller när föraren tar kontakt. Balanserad.
5. Intensivt kontaktbeteende mot testledaren, kan hoppa och gnälla.







1b. KONTAKT Samarbete

1. Följer ej med trots upprepade försök att locka.

2. Följer med motvilligt. Strävar mot föraren eller stretar åt annat håll.

3. Följer med hela sträckan, neutral.
(Här var Pejla betydligt mer intresserad av vad det luktade på planen - jag skulle kanske ha låtit henne nosa av stället innan vi satte igång, men jag hade henne i bilen med hög musik för att dölja skotten under MH:t före)

4. Följer med villigt. Engagerar sig.
5. Följer med villigt. Visar intensivt intresse mot testledaren, hoppar, gnäller.


1c. KONTAKT Hantering

1. Avvisar. Morrar och/eller bitförsök.
2. Undviker, drar sig undan, söker stöd hos föraren.
3. Accepterar. Är neutral.

4. Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
(Hade detta gjorts innan Pejlas analsäcksoperation hade det sett helt annorlunda ut. Hon fixade inte att okända hanterade henne då, men nu har detta blivit så mycket bättre!)

5. Accepterar. Intensivt kontaktbeteende mot testledaren, hoppar, gnäller.





2a. LEK 1 Leklust

1. Leker ej.

2. Leker ej men visar intresse.

3. Leker - startar långsamt men blir aktiv.

4. Leker aktivt, startar snabbt.

5. Leker mycket aktivt, startar mycket snabbt.


2b. LEK 1 Gripande

1. Griper ej.
2. Griper ej, nosar på föremålet.

3. Griper försiktigt eller nyper i föremålet.

4. Griper direkt med hela munnen.
5. Griper direkt, hugger föremålet.


2c. LEK 1 Dragkamp

1. Biter ej.
2. Biter försiktigt, släpper, håller, drar ej emot.
(Pejla lekte och höll emot när figgen var aktiv, men släppte när figgen blev passiv)

3. Biter - drar emot, släpper, tar om.
4. Griper direkt med hela munnen, drar emot tills testledaren släpper.
5. Griper direkt med hela munnen, rycker, drar emot tills testledaren släpper.





3a. JAKT Förföljande

1. Startar ej.

2. Startar men avbryter.

3. Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer.

4. Startar med hög fart, målinriktad - bromsar in vid bytet.
(Såg exakt likadant ut båda gångerna, sprang i full fart, heltaggad)

5. Startar direkt med hög fart. Springer förbi bytet. Kan vända.





3b. JAKT Gripande

1. Nonchalerar bytet/springer ej fram.

2. Griper ej, nosar på föremålet.

3. Griper tveksamt eller med tidsfördröjning.
(Såg också exakt likadant ut båda gångerna. Nosar först lite, griper sedan, drar lite, håller lite, släpper)

4. Griper direkt, släpper.
5. Griper direkt. Behåller bytet i minst 3 sek.


4. AKTIVITET

1. Är ouppmärksam, ointresserad, inaktiv.
2. Är uppmärksam och lugn - står, sitter eller ligger.

3. Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar.
(Hehe. Vi blev placerade mitt i en hög av mumsiga pinnar. Så aktivitetshöjningarna bestod i att hon tuggade på pinnar. Det är inte ovanligt...)

4. Är uppmärksam, något orolig. Vandrar runt efter hand
5. Är orolig. Växlar snabbt aktiviteter.





5a. AVST.LEK Intresse

1. Engageras ej av figuranten. Ointresserad.

2. Kontroll, avbrott förekommer.

3. Intresserad, följer figuranten utan avbrott.

4. Intresserad, vill iväg. Enstaka startförsök. 
5. Mycket intresserad. Vill iväg. Upprepade startförsök.


5b. AVST.LEK Hot/agg.

1. Inga skall eller morrningar.

2. Enstaka skall och/eller morrningar under momentets första del.
3. Enstaka skall och/eller morrningar under momentets första och andra del.
4. Visar hotbeteenden, skall och morrningar under momentets första del.
5. Visar hotbeteenden, skall och morrningar under momentets första och andra del.


5c. AVST.LEK Nyfikenhet

1. Går ej fram till figuranten utan hjälp. Ointresserad.
2. Går fram när figuranten pratar och bollar med föremålet.
3. Går fram till den dolda men talande figuranten.
4. Går fram till figuranten med låg kroppsställning och/eller tidsfördröjning.

5. Går fram direkt till figuranten utan hjälp.
(Hon sprang som en kanonkula. Fick känslan av att hon relaterade det hela till sökträning) 





5d. AVST.LEK Leklust

1. Visar inget intresse.

2. Leker ej men visar intresse.

3. Leker, griper försiktigt, släpper, drar ej emot.

4. Griper direkt. Kan släppa och ta om. Drar emot.
5. Griper direkt med hela munnen. Drar emot, släpper ej.


5e. AVST.LEK Samarbete

1. Visar inget intresse
(När figgen blev passiv tyckte Pejla att det var roligare att plocka upp en pinne och springa med den i full fart mot matte...)

2. Blir aktiv men avbryter.
3. Är aktiv med figuranten när denne är aktiv.
4. Är aktiv med figuranten, intresse även mot passiv figurant.
5. Uppmanar passiv figurant till fortsatt lek.


6a. ÖVERASKN. Rädsla

1. Stannar, kort stopp.
2. Hukar sig och stannar.

3. Gör undanmanöver utan att vända bort blcken.
4. Flyr högst 5 meter.
5. Flyr mer än 5 meter.


6b. ÖVERASKN. Hot/agg.

1. Visar inga hotbeteenden.

2. Visar enstaka hotbeteenden.
3. Visar flera hotbeteenden under längre tid. 
4. Visar flera hotbeteenden och någon attack.
5. Visar hotbetenden och attacker som kan avslutas med bett.


6c. ÖVERASKN. Nyfikenhet

1. Går fram när föraren lägger ned overallen/går inte fram.
2. Går fram när föraren sitter på huk och talar till overallen - lockar på hunden.
3. Går fram till overallen när föraren står bredvid.
4. Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.

5. Går fram till overallen utan hjälp.
(Här blev jag faktiskt lite förvånad - hade nog förväntat mig att jag skulle behöva gå fram för att hon skulle våga) 


6d. ÖVERASKN. Kvarstående rädsla

1. Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

2. Liten båge, eller liten tempoväxling, eller tittar bort vid någon av passagerna.
3. Båge eller tempoväxling vid första passagen. Minskat utslag vid andra passagen.
4. Båge eller tempoväxling vid minst två passager utan minskad intensitet mellan tillfällena.
5. Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager.


6e. ÖVERASKN. Kvarstående intresse

1. Inget intresse för overallen.

2. Stannar upp. Luktar/tittar på overallen vid ett tillfälle.
3. Stannar upp. Luktar/tittar på overallen vid minst två tillfällen.
4. Biter i/lek mot overallen. Intresset minskar efter hand.
5. Biter i/leker med overallen vid två eller fler passager.


7a. LJUDKÄNSL. Rädsla

1. Stannar. Kort stopp.

2. Hukar sig och stannar.
3. Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
4. Flyr högst 5 meter.
5. Flyr mer än 5 meter.


7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet

1. Går inte fram.
2. Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet - lockar på hunden.
3. Går fram till skramlet när föraren står bredvid.
4. Går fram till skramlet när föraren gått halva avståndet.

5. Går fram till skramlet utan hjälp.

(Samma som vid overallen - matte förvånad. Hon dök på skramlet väldigt snabbt, klev upp på det och nosade av. Duktig tjej!)


7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla

1. Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

2. Liten båge, eller liten tempoväxling, eller tittar bort vid någon av passagerna.
3. Båge eller tempoväxling vid första passagen. Minskat utslag vid andra passagen.
4. Båge eller tempoväxling vid minst två passager utan minskad intensitet mellan tillfällena.
5. Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager.


7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse

1. Inget intresse för ljudkällan.

2. Stannar upp. Luktar/tittar på ljudkällan vid ett tillfälle.
3. Stannar upp. Luktar/tittar på ljudkällan vid minst två tillfällen.
4. Biter i/lek mot skramlet. Intresset minskar efter hand.
5. Biter i/leker med skramlet vid två eller fler passager.


8a. SPÖKEN Hot/agg.

1. Visar inga hotbeteenden.

2. Visar enstaka hotbeteenden.
3. Visar flera hotbeteenden under längre tid. 
4. Visar flera hotbeteenden och någon attack.
5. Visar hotbeteenden och flera attacker.




8b. SPÖKEN Kontroll 

1. Enstaka kontroll därefter inget intresse/skärmar av sig.
2. Tittar till mot spökena då och då.
3. Kontrollerar/ handlar mot spökena. Långa avbrott.

4. Kontrollerar/ handlar mot båda spökena. Kortare avbrott.
(Pejla stod först framför mig när momentet startade. När spökena rört sig ett par gånger var backade hon och satte sig fot. Avbrotten bestod sedan i att hon tittade upp på mig ibland, och på testledaren ibland) 

5. Kontrollerar/ handlar mot båda spökena under hela momentet. 


8c. SPÖKEN Rädsla

1. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren.

2. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering.
3. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Pendlar mellan flyktstart och kontroll.
4. Uppehåller sig i huvudsak bakom föraren. Pendlar mellan flyktstart och kontroll. 
5. Flyr längre än kopplets längd. Kan ta stöd av publiken eller lämna platsen.


8d. SPÖKEN Nyfikenhet

1. Går fram när föraren tagit av figs förklädnad.
(När jag släppte henne drog hon som ett skott till det ena spökets lega och nosade/letade. Sedan till andra legan. Hon hade nog ingen uppfattning om vad jag gjorde under tiden. Fick tillslut ropa på henne för att hon skulle komma.)
2. Går fram när föraren talar med fig/lockar på hunden.
3. Går fram till spöket när föraren står bredvid.
4. Går fram till spöket när föraren gått halva avståndet.
5. Går fram till spöket utan hjälp.


8e. SPÖKEN Kontakt

1. Avvisar eller undviker kontaktförsök.
2. Accepterar kontakt - helt oengagerad, men drar sig inte undan.
3. Besvarar kontakt när figurant bjuder.

4. Tar kontakt själv. Balanserad.
(När hon väl kom fram hälsade hon på båda figuranterna utan omsvep)

5. Intensivt kontaktbeteende mot figurant. Kan hoppa och gnälla.


9a. LEK 2 Leklust

1. Leker ej.
2. Leker ej men visar intresse.
(Här kändes det som om hon väntade på mitt "varsågod")

3. Leker - startar långsamt men blir aktiv.
4. Leker aktivt, startar snabbt.
5. Leker mycket aktivt, startar mycket snabbt.




9b. LEK 2 Gripande

1. Griper ej.

2. Griper ej direkt, nosar först på föremålet.

3. Griper försiktigt eller nyper i föremålet.
(Hon plockade upp trasan, men släppte den igen och drog inåt skogen - beskrivaren sa att det såg ut som om hon spårade skytten)

4. Griper direkt med hela munnen.
5. Griper direkt, hugger föremålet.





10. SKOTT

1. Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

2. Kontroller som försvinner efter första skotten. Bryter men upptar startad aktivitet.

3. Avtagande reaktioner på skotten/riktar intresse mot skytten/återgår till aktivitet/passivitet.

4. Avbryter aktivitet/låser mot skytten. Kan ej återgå till lek/passivitet.

5. Kvarstående oro efter flera skott. Avbryter efter tydliga flykttendenser/ avstår skott.
(Vi avstod skotten) 


På det hela taget så måste jag säga att det var väldigt intressant! Jag trodde främst att Pejla skulle ha större reaktioner och att det skulle ta längre tid för henne att skaka eventuella rädslor av sig. Mycket nyttigt för mig att se!


Det är klart att det hade varit roligare om hon engagerat sig mer i leken, men det är inget jag funderar särkskilt mycket över. Hon har aldrig varit en jättekampglad hund, men det går ju numer att få henne riktigt tossig om man vet hur man ska göra... :)

Av Lina - 9 april 2010 12:19

Idag blir Zaphod 12 veckor. Det har vi firat genom att åka till veterinären för 12-veckorsvaccination. Zaphod gillade verkligen att vara där - massor av spännande saker att bita i och nosa på. Allt hundgodis, tuggben och liknande står väldigt bra precis vid kassan, i lagom höjd för hundarna :)


Och när sprutan togs var han så fullt upptagen med att äta godis från mig, att jag inte tror att han märkte att han blev stucken.


Jag har tyvärr de senaste dagarna känt en välbekant doft. Efter ett år av krångel med Pejlas analsäckar, känner man lätt igen den specifika lukten av dem. Och de senaste kvällarna har Zaphod luktat riktigt illa. Jag bad veterinären titta där bak, och mycket riktigt. Analsäckarna var överfulla och inflamerade. Så himla tråkigt! Vetten tömde och spolade rent, och vi åker tillbaka om tio dagar för att kolla hur det ser ut. Han fick ingen medicin nu, utan vi hoppas att det här är tillfälligt och att det blir bra av sig självt.


Jag kan ju inte låta bli att tänka att det har med något  i deras miljö och/eller livsstil att göra, när båda mina hundar får likadana problem. Men vetten kunde inte tänka sig att det kan vara så. Otur, tror hon helt enkelt. Jag hoppas att det stämmer.


 

Zaphod hos veterinär för första gången


Av Lina - 7 april 2010 10:23

Barnen har påsklov men vi gör inte så mycket. Både jag och sonen har haft en envis förkylning och nu när vi äntligen börjar piggna i verkar det vara dotterns tur. Bara att vänta ut, antar jag.


Men det känns verkligen skönt att våren är på väg! Vi har fortfarande snö kvar här uppe i norra Värmland, men den smälter undan fort. Om någon vecka eller två är säkert allt borta och det är så skönt! Snart kan vi vara ute och träna hur mycket som helst.


Som många av er säkert vet så är det fullt renoveringskaos här hemma och det verkar vara en never ending story. Hade nog räknat med att allt skulle vara klart vid det här laget, men vi bor fortfarande i vardagsrummet hela familjen, inklusive hundar och katt. För Zaphods del tror jag i och för sig att det här har varit lite bra. Vi befinner oss hela tiden på en begränsad yta och är alla nära och tillsammans hela tiden. Jag inbillar mig att det är bra för honom :)


Zaphod känns verkligen som en familjemedlem vid det här laget. Han är så söt och snäll. Och fortfarande låter han en hel del. Han liksom pratar. När han hälsar på morgonen gurglar han och låter nästan som en katt. Det är väldigt gulligt och alla blir glada. Han låter också väldigt roligt när han får ett problem att lösa - tex ett märgben med något fryst inuti, eller en toapappersrulle där vi gömt godis, eller en äggkartong, ihoptejpad med lite mat i. Han låter, gnyr, frustar och håller på.


Däremot detta med att han låter när han är ensam, det blir bara bättre och bättre. Jag kan försvinna in i köket nu utan att han säger ett knyst. Jag kan sitta så att han inte ser mig, och det går hur bra som helst. Ibland kan han pipa till några gånger just när jag försvinner, men sedan lugnar han sig. Skönt.


Det svåra just nu är att hinna med allt man vill göra med hundarna. Pejlas tid med mig har förstås fått stå tillbaka lite de senaste veckorna, men jag försöker hinna med några träningspass då och då, och då se till att det blir effektivt och planerat. Vi har kört mycket fjärr det senaste. Ni minns kanske att jag skrev om att jag för första gången skulle LOCKA Pejla att utföra något. Det har faktiskt fungerat väldigt bra! Jag lockade henne dock inte ner i sitt många gånger, utan försökte så snabbt som möjligt att byta det till ett omvänt lockande, som jag sedan försökt minska ner mer och mer. Det går framåt - vi har fått fram rätt rörelse, men den gamla rörelsen finns ju kvar, väldigt befäst, så det gäller att gå försiktigt fram här. Väldigt viktigt är också att hon absolut inte får bli het under de här passen, för då kommer det gamla, toksnabba sättandet fram direkt.


Det är roligt att jobba med detaljer! Man lär sig så himla mycket som tränare när man stöter på sådana här "olösbara" problem. Jag är absolut inte säker på att vi kommer att få till ett sitt från stå, exakt så som jag vill ha det, men målet är ändå satt där, och jag lär mig mycket under vägen dit.


Nu, dags för dagens tredje kissrunda :)

Skapa flashcards