Igår följde vi med några bekanta ut på sjön. Bäst att passa på när vädret äntligen blivit lite somrigt. Pejla har aldrig åkt båt förut, och det var väldigt spännande! Men tant Zelda var med och visade hur det gick till - alltså att man ska sitta still i båten. Pejla lyssnade inte så mycket på Zelda dock, utan fick hållas i koppel. Annars hade hon plumsat i, det är jag helt säker på.

Hundarna fick bada innan vi åkte dock, och lite senare på en av stränderna vi besökte. Där fanns även två norska hundar, en Jack Russel och en Aussie-Schäfer-Setter-blandis. Jättetrevliga båda två. Zelda skällde lite på dem, men Pejla var mer intresserad av fikat som vi hade med.

När vi kom hem på kvällen var Pejla dödstrött. Hon brukar somna runt elvatiden i vanliga fall, men igår somnade hon redan vid halvnio.

En härlig dag var det. Så det ska vi göra om!

Har varit utan bredband i några dagar eftersom vi bytt operatör och det tog en stund att få till det nya. Men nu så.

Idag fick jag sovmorgon, men väcktes av att veterinären ringde för ca en timma sedan. Hon hade goda nyheter! Gud så skönt.

Det var en tumör Pejla hade på bogen, men en godartad. Det är inte jättevanligt, men det förekommer ändå att unga hundar får godartade tumörer. De är alltså inte farliga alls, de sprider sig inte, och de kan till och med gå tillbaka av sig självt.

Innerst inne har jag inte riktigt trott att det skulle vara någon fara, men man vet ju aldrig så detta var väldigt sköna nyheter denna soliga förmiddag!

Pejla har slutat klia sig på snittet nu också, så strumpan är borta och så även plåster/t-tröja/bandage och allt annat vi provat för att hålla klorna borta från stygnen. Hon är pigg och kry och glad som vanligt och nu väntar vi bara på att få ta bort stygnen på måndag och att pälsen ska växa ut igen :)

Åh jag blir tokig. Pejla har ju en strumpa på vänster bakben för att hon inte ska kunna använda klorna att klia sig med. Hon har lyckats få av den där strumpan ett par gånger, men jag har varit med och vänligt men bestämt satt på den tillbaka. Har dragit tejp runt den, så den är rätt besvärlig att få av, även om hon använder tänderna.

Men så förut. Min mamma var här och hälsade på och barnen härjade fritt med någon rolig lek när telefonen ringde. Jag fick gå undan för att kunna prata ostört en stund - det var min uppfödare Lena som ringde.

Vi pratade väl i fem minuter ungefär, och sedan när jag går in tillbaks till vardagsrummet där Pejla ligger, ja då är både strumpan och kompressen på såret borta. Har letat överallt, men kan inte hitta dem!

Så risken är väl att hon svalt grejerna. Känner mig som världens sämsta matte just nu - för jag borde ju ha haft koll på henne.

Har försökt läsa mig till hur man ska bete sig när man misstänker att hunden svalt något, men jag känner mig osäker. Hon har bajat normalt en gång sedan det hände och är pigg och kry, så jag känner mig väldigt osäker. Och på en söndag går det för övrigt inte att få tag i någon veterinär där jag bor heller...

Vad ska jag vara uppmärksam på? Någon?

Nu har jag hämtat hem Pejla från veterinären. Lämnade henne efter lunch för operation men nu är hon alltså hemma.

Knölen som de tog bort är skickad till labb för undersökning, och vetten kunde inte säga så mycket om den. Hon visste inte vad det var. Men den var slät och "fin" och det fanns en tydlig avgränsning, så den var lätt att ta bort. Ett gott tecken, tyckte hon, men var samtidigt noga med att påpeka att man inte kan veta säkert vad det är förrän labbet gjort sitt.

Tänk att ett vanligt kattklös kan mynna ut i tumör-oro :( Men jag funderar även på om det kanske kan vara en del av en fästing som kroppen liksom kapslat in?? Har plockat en fästing på Pejla i år och jag tror inte att hela kom med. Har för mig dock, att den satt mycket längre upp, men vem lägger sådant exakt på minnet?

Om tio dagar ska de åtta (!) stygnen tas bort och då får vi förhoppningsvis också resultaten från labbet. Tio dagar av väntan alltså... Usch.

Har lagt en stor kompress över snittet och stygnen och dragit en binda runt. Himla smarta sådana det finns nu för tiden. Inte det där gamla vanliga med gasbinda och häftklammer, eller vad man nu ska kalla det, utan någon slags gummibinda som liksom fäster på sig själv.

Dessutom har hon strumpan kvar på vänster baktass, och en t-tröja. Hon gillar det inte, men är ändå förvånandsvärt pigg efter operation och narkos. Hon har redan ätit och var verkligen hungrig som en varg. Antibiotikan försvann i ett nafs den också. Skönt. Är annars van en katt som tvärvägrar allt vad mediciner heter, och lyckas man få i honom så kommer det upp tillbaka. Men med Pejla sa det bara smask, så var tabletten borta.

Vi hade tänkt åka och campa nu när vädret blivit bättre, men det känns som en väldigt dålig idé just nu faktiskt. Vill hålla Pejla inomhus så mycket som möjligt tills såret börjat läka ordentligt iallafall.

Igår var jag och Pejla på brukshundklubben och kollade in lydnadstävling. Många timmar blev det, och faktiskt väldigt kallt när solen försvann.

Anna, min instruktör från valpkursen, har gått och skaffat sig världens sötaste labbevalp. Charlie heter han och äntligen äntligen har Pejla fått leka! Hon känner bara två hundar annars, och dem går inte att leka med eftersom de är sura gamla tanter ;) Men Charlie var det minsann fart i!

Tyvärr la jag ifrån mig kameran när de lekte eftersom jag ville ha händerna fria om det skulle behövas. Men här är iallafall en bild på godingen när han vilar i matte Annas famn under elit-tävlingen.

Anna har för övrigt skaffat ett gäng klickerböcker och köpt klicker, så nu ser jag fram emot mycket träning tillsammans framöver :D

Pejla gillar inte sin strumpa. Den har suttit på av och till i över en månad, och nu sedan vetten rakat rent runt såret måste strumpan sitta på hela tiden, eftersom hon kliar sig konstant.

Drog tejp runt strumpan igår och det funkar. Hon gnager och biter i tejpen, men den sitter rätt bra så hon lyckas inte få bort det helt.

Men inatt har hon tydligen varit lite mer idog, för när jag gick upp imorse var strumpan av och sårets skorpa helt bortkliad, så nu är såret helt öppet igen :( Enda positiva med det är att knölen faktiskt inte ser lika stor ut nu när den tjocka skorpan är borta.

Men trots strumpa så kliar hon ju på såret ändå, så jag har även satt på ett plåster! Knäppt kanske, men det sitter faktiskt kvar på den rakade huden, och det känns som om även det skyddar mot alla rivförsök.

Fast mest sur är ändå Pejla över t-shirten. Plockade fram en gammal röd t-tröja som sonen haft och drog den över huvud och framben. Och den blicken Pejla har på mig nu tror jag faktiskt aldrig jag sett förut. Hon är inte glad på mig, helt klart. "Dumma dumma matte" säger ögonen, och kallar jag på henne finns inte en chans att hon ska komma till mig. Hon bara glor på mig och vänder sedan bort huvudet med en suck.

Ringde precis till instruktören på utställningskursen och lämnade återbud. Det funkar inte helt enkelt. Vetten rakade Pejla kring såret/knölen, och nu kliar hon ännu mer och såret ser alldeles köttigt och äckligt ut :(  Har satt på dubbla, tjocka strumpor på vänster baktass för att skona såret från att hela tiden rivas upp av klor. Hoppas det funkar. Men att springa runt och ställa upp nu känns inte rätt. Det får bli en annan gång, helt enkelt.

Men för att inte tappa stinget helt och säcka ihop (för min egen del alltså, Pejla är lika pigg som vanligt) har vi istället tränat lite på kloss. Och vad är då det? Jo. Jag tränar Pejla att ställa båda framfötterna på en kvadratisk brädbit. Och detta ska så småningom resultera i bättre bakdelskontroll genom att hon ska kunna ha framtassarna på klossen och röra sig runt den med bakbenen. Väldigt bra för till exempel framtida ingångar.

Även detta är inlärt på kursen, förstås. Men eftersom jag inte orkat leta reda på någon brädbit fick ett tråkigt julklappsspel som blivit spelat endast en gång agera kloss. Funkar lika bra det.

Hittills har Pejla fattat att hon ska stå med framtassarna på spellådan för att få klick och belöning. Och snart ska jag börja shejpa bakbenen genom att börja klicka för minsta rörelse i någon av baktassarna medan hon står med framtassarna på plats.

Har kört ett kort pass idag, och tänkte köra ett till på ca 5 minuter eller så om en stund, med fri-signals-pauser emellan. Men i övrigt ska vi nog bara slappa och mysa i soffan, och tycka lite synd om oss själva...