Foto: Hanna Östman

Tisdag och onsdag körde vi ner till Karlskoga för lyxig inomhusträning med Maria Hagström. Detta var tredje och sista tillfället i den elitsatsning jag varit med i under vintern. Snacka om att det var skönt att vara inomhus med plusgrader och konstgräs! Det blir så mycket mer effektiv träning när man kan träna precis allt. Har inget emot att träna utomhus på vintern egentligen, men det är inte roligt att frysa, och allt är ju inte heller särskilt effektivt att träna i snö heller.

Vi har fått tränat på massor under dagarna. Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad att träna, och trots att jag vanligtvis älskar vintern, så längtar jag faktiskt till lite varmare tider när man kan vara ute hur länge som helst utan att frysa om fötter och fingrar.

Sitt i grupp och plats
På tisdagen började vi med gemensam sitt i grupp och platsliggning. Jag gjorde en sitt där jag var synlig eftersom jag inte gjort någon där jag gömt mig tillsammans med andra hundar på ny plats. Ville inte lägga på för mycket på en gång. Mitt kriterie var att Pejla skulle sitta helt still med tassarna och det klarade hon galant. Bra! Däremot ska jag börja höja kriterierna för hur mycket hon får röra huvudet. Vill ha en koncentrerad blick framåt under hela momentet, och det har vi inte som det ser ut nu.

Även under platsliggningen valde jag att vara synlig. Lite fegt kanske, men vi har inte tränat plats på rätt länge, och jag kände mig inte helt hundra på hur hon skulle agera. Bättre säker än osäker i detta läget. Hon låg bra, men vrider även här på huvudet en del. Min målbild är att hon ligger med hakan i backen i samma position hela platsen. Möjligtvis kan hon få röra huvudet lite lite, men huvudet ska hela tiden vara riktat framåt. Bara att träna!

Kedja - helhet v/s detaljer
Efter gruppmomenten hade alla deltagare valt ut en kedja av moment som vi skulle filma och utvärdera senare. Jag körde en inmarch på plan + ett fritt följ + inkallning med ställande + fjärr med stå/sitt-växlingar.

Som helhet kändes det helt ok. Hon var med mig hela tiden och hade en glad attityd. Inga tendenser alls kvar till ängslighet eller så. Härligt! Däremot hittade vi rätt mycket på detaljnivå att plocka ut och slipa till.

I fria följet låg hon för långt fram i position - vårt vanliga dilemma :) Detta har jag verkligen försökt jobba med, men inte fått till det ändå. Fritt följ stod förstås högt på min att-göra-lista under den fortsatta kursen. Dessutom har hon börjat pendla i position. Det har hon inte gjort så mycket förut, utan hållit en stadig position för långt fram. Pendlandet har kommit sedan jag börjat försöka rätta till positionen, och det känns helt enkelt som om hon är osäker på vart hon ska hålla sig.

Under inkallningen hade hon som vanligt bra fart. Det har hon liksom alltid haft. Jag tror i och för sig att farten skulle kunna bli ännu högre, men det är inget jag prioriterar just, just nu. Däremot så LA on sig på mitt ståkommando! Det har verkligen aldrig hänt förut. Det var världens snyggaste läggande (tyckte jag iallafall) - snabbt och snyggt på alla sätt och vis. Jag tror att hon pga att konstgräset var halkigt helt enkelt gled ner i ett läggande. Vi har aldrig tränat läggandet under inkallningen, så jag har svårt att tro att hon missförstod. Det blev alltså en överraskning, men på många sätt en positiv sådan, för om jag kan få till det läggandet på rätt kommando så kommer det bli kanon :)

Sista momentet i kedjan var alltså fjärr med växlingar enbart mellan stå och sitt. Vi har sedan förra gången lagt en hel del krut på ställandena och de såg riktigt, riktigt bra ut. Däremot rör hon sig framåt från stå till sitt. Jag vill ha låsta baktassar här, och har också haft det förut, men de verkar ha förändrats. Har inte lagt så mycket tid på sättandena på rätt länge, och det betalar sig nu. Kommer att lägga mycket tid på fjärren under vintern nu eftersom det är perfekt att sysselsätta sig med inomhus.

Så som sagt - en helt ok helhet, men en hel del att jobba med på detaljnivå!

Under dagarna hann vi också titta på apporteringen. Ingångarna med apport, som var det jag främst ville kika på, såg inte alls så tokiga ut som jag tidigare tyckt. Däremot behöver farten bli bättre, och där fick jag bra tips om att få upp farten under lek med boll och senare apportbock - att trigga henne lite, hålla i halsbandet, kasta bollen, och släppa när hon sliter sig och vill efter.

Vi kikade även på inkallning. Bara med ställande än så länge, och det vi kom fram till är att ställandet i sig ser bra ut, men att jag behöver öva henne i att reagera snabbare på mitt kommando. Här kan jag t.ex jobba med varsågodövningar där jag skickar henne bakåt till en belöning - bara för att få henne mer lyhörd och därmed kunna reagera snabbare på kommandon i farten. Maria tyckte dock att jag måste se upp med vad som händer med farten eftersom den är bra nu. Jag vill inte att övningarna ska få henne att sänka tempot, och ska därför vara uppmärksam, samt varva träningen med belöning inne hos mig för bra fart.

Vi tränade även lite ruta, och äntligen har jag en klar bild över hur alla delarna ska tränas! Anledningen till att jag tränat detta moment så sällan har helt enkelt varit för att jag inte fått ihop delarna ordentligt i mitt huvud - det har liksom inte varit solklart för mig vilka kriterier jag ska ha och hur jag ska tänka kring rutan som moment i stort. Men nu känns det som om allt fallit på plats, äntligen! Som jag ser det nu har jag två stora bitar att få till - dels skick på rutan från långt avstånd med belöning framåt - detta för att lära henne att springa ut mot rutan i fart helt enkelt. Dels ska vi träna på väldigt nära avstånd och låta Pejla ta sig in i rutan närmsta väg. När hon är inne är jag noga med att belöningsplacera med bollen i mitten av rutan. Så småningom ska hon kunna röra sig innanför rutans kanter tills belöningen kommer - hon ska aldrig stanna självmant.

Det finns mer tankar kring rutan och film på de två delarna jag nämner ovan, i Fannys blogg idag.

Fritt följ
Men det stora för mig under dagarna har varit fria följet. Jag la en del pass på att träna detta, och banne mig börjar vi få fason på det igen! Och tänk så enkla lösningarna kan vara ibland! Maria är extremt duktig på att hela tiden se både helhet och små detaljer. Två enkla små tips verkar ha fixat massor av Pejlas position i fria följet - dels belöningsplaceringen - eftersom hon haft så hög belöningsförväntan från mina fickor/händer, fick jag börja belöna bakom ryggen. Dels har positionen väldigt mycket att göra med hur vi startar upp fria följet. Sitter hon i utgångsställning hamnar hon i dagsläget för långt fram redan i första steget, så när vi tränar positionen under rörelse får jag helt enkelt se till att vi startar under rörelse. Men när jag brutit henne för att hon går för långt fram, har jag liksom haft i ryggmärgen att backa rakt tillbaka till utgångspunkten, och när vi då vänt upp så vänder hon med sitt huvud framför mitt lår, och hamnar direkt för långt fram igen! Den superenkla lösningen på det här var helt enkelt att istället för att backa rakt bakåt, backa bakåt men lite åt höger, tills hennes huvud hamnar i rätt position, och då börja gå framåt.

De här två grejerna gjorde att hennes position förändrades otroligt under bara några pass! Och det här gör verkligen att jag känner mig supertaggad att fortsätta träningen av fritt följ nu! Ingångar, utgångsställning och starter måste vi givetvis också träna separat för att få positionen rätt även här.

En annan sak jag ville lägga tid på var att träna Pejla i att låta bli belöningar och störningar. En av de svåraste sakerna som finns är att ignorera människor som pratar med henne. Vi fick till en hel del bra träning på det här - både under platsliggning med hakan i backen, då Maria faktiskt låg precis bredvid henne och lockade på henne mot slutet (svansen vispade så fort Maria öppnade munnen, men hon låg kvar på slutet! :), men också under fria följet.

Har en väldigt kort filmsekvens från ett av passen där vi hade rätt mycket störning i form av människor. Det är synd att det inte riktigt syns hur Pejla verkligen klämmer sig in mellan Maria och mig under sista repetitionen, för att hitta sin position vid min sida. Kriteriet här är alltså att hon trots en massa störningar ska söka sig in i rätt position.

Tack gänget (Carro, Siv, Elin, Fanny, Thomas, och Maria förstås) för all hjälp, både med träning, filmande och fotande!

Hittade en bild hos Jenny på Pejla och mig när vi doggie-zen-tränar hästskit. Ni ser högen som vi går förbi där på backen :) Och även skålen med kycklinghalsar som tillslut blev den svåraste störningen att släppa med tanken. (Det ska gå att klicka på bilden för att se den större.

Under året har alltså jag och Pejla gått Klickertränarutbildning steg 2 hos Klickerklok. Vi började tidigt i våras med att sätta upp våra mål för året, och det sista vi gjorde igår var att blicka tillbaka på vad vi gjort under året, och fundera över hur vi klarat våra mål.

Jag hade ett specifikt tävlingsmål, och det handlade kort och gott om att ta 1:a pris i lydnadsklass 2. Och detta har vi klarat!

Men just det här målet har också inneburit att jag varit tvungen att sätta massor av delmål, som i sig har varit viktiga - faktiskt viktigare än själva slutmålet för året.

Jag har bland annat fått jobba otroligt mycket med Pejlas inställning till tävlingssituationen. Så ett delmål var att få henne trygg i situationen. Nästa mål blev att få henne att tycka om situationen - att trivas och ha roligt i tävlingslika miljöer. Detta har varit vårt stora jobb iår, och det känns betydligt mer tillfredställande att känna att det målet är i hamn. Att titta tillbaka på hur jag lyckats vända hennes rädslor till något positivt. Det är häftigt.

Givetvis har även årets slutmål inneburit en massa delmål som handlar om momentträning, och här har vi också utvecklats. Men trots att vi klarade slutmålet, så klarade vi inte alla mål inom momenten. Jag har inte lyckats lära Pejla rutan ordentligt t.ex Och det känns lite tråkigt. Så detta med att klara stora slutmål behöver egentligen inte alltid vara det man känner sig mest nöjd över - jag hade nog varit ännu gladare om jag klarat t.ex att lära henne delmålet rutan.

Vi pratade en hel del om målsättningar, om varför vi behöver (eller inte behöver) dem, om hur ett bra mål ser ut osv. Och jag har tänkt mycket på detta, och börjar nu se lite klarare hur jag ska kunna använda mig av målsättningar för att få träningen att gå framåt.

Fanny har bloggat väldigt bra om just det här idag, läs gärna det!

Vår sista dag rent träningsmässigt handlade för mig och Pejla till en början mycket om doggie-zen-träning på den där sabla hästskiten. Vi körde först ett pass inne i ridhuset, och det gick framåt. Men sedan ville jag inte behöva använda för mycket av värdefulla träningspass till detta, så medan de andra i min grupp körde sina pass, fortsatte jag och Pejla hästskitträningen utomhus. Det gick bra! Och nästa pass körde jag fritt följ med hästskit som störning. Använde färskfoder och råa kycklinghalsar som avståndsbelöning, och rätt snart visade det sig att avståndsbelöningen blev en mycket svårare störning än hästskiten. Helt klart bra. Och att jobba mer med att Pejla ska kunna släppa en avståndsbelöning med tanken medan vi tränar, är helt klart en sak som står på min lista över mål för träningen.

Vi körde också apporteringsträning, och här upptäckte jag ett nytt problem - det var visst inte bara hästskiten i ridhuset som var svår för Pejla, utan även det sandiga underlaget. Vi tränade ingång med apport - en medhjälpare höll Pejla och hon fick komma in med apporten till mig. Det här gick såpass bra att jag snart istället valde att titta på gripanden, och det var nu vi upptäckte att sand i munnen inte var något som Pejla uppskattade särskilt mycket. Apportbocken blev plötsligt rätt äcklig att ha i munnen. Väldigt bra att få reda på det! Där har vi ännu en sak att ta tag i, för jag vill ju kunna träna i ridhus om vintrarna. Och rätt snart såg vi även att leksaker fulla med sand de också blev motbjudande. Tänkte ta mig ner till en öde sandstrand någon dag och bara leka med bollar, för att se om det hjälper. Om vi har nog roligt tror jag nog att sanden ska bli ett mindre problem tillslut.

Vi körde även ett avslutande pass med dirigeringsövningen jag plockade med mig från Maria Hagström-kursen sist. Det gick väl sådär. Pejla var väldigt trött, och jag tror också att hon var väldigt mätt :) Rätt dålig fart, men hon gjorde många rätt. Hon sprang åt rätt håll varje gång, men testade efter ett färdigt skick att smita iväg och kolla i mittenskålen. Detta gör ju inte så mycket eftersom den är tom, men jag vill undvika det i största möjliga mån.

Tack alla underbara kurskamrater för ett härligt år! Och tack Fanny och Thomas för att ni hjälpt oss att komma framåt, både i tanke och handling. Kommer sakna våra träffar väldigt mycket.

Vi har Charlie på besök medan matte med familj åker till Egypten för att sola sig i värmen. Han och Pejla fick hälsningsrejsa utomhus innan vi gick in, och det tror jag var en bra idé :)