Jag hade tid hos veterinären för Zaphod idag. Dels skulle vi göra återbesök för att kolla att allt är ok med analsäckarna nu. Dels ville jag ta ett urinprov. Han har väldigt svårt att hålla tätt den lille, och nog för att han är ung, men han kissar fortfarande väldigt ofta, och ibland läcker han. Kanske är det inget, men lika bra att kolla upp så att han inte har någon infektion eller så.

Men besöket kom även att inkludera Pejla. Jag har dragit mig för att låta henne undersökas eftersom de symtom jag sett under en längre period har varit lite svåra att tyda.

I våras skar hon upp en tass. Efter det började hon halta på motsatt bakben. Jag, och fler med mig, misstänkte att hon avlastat den trasiga tassen och därmed blivit överbelastad på motsatt sida. Hon visade smärtor i höger baklår när jag var hos Jill (se tidigare inlägg). Hon visade även reaktioner i ryggen.

Under våren och sommaren har hon inte heller varit sitt gamla vanliga, pigga jag. Men jag har tänkt att det dels berott på att hon haft ont i bakbenet, dels kunde det ju ha att göra med Zaphod - att hon inte är ensam om uppmärksamheten längre och känner sig lite deppig. Och sedan kom löpet - då är hon alltid sur och seg.

Men det finns andra saker som gjort mig fundersam också. Hon har börjat tveka inför att hoppa in i bilen. Tar ibland sats två gånger. Inte varje gång, men ibland. Hon morrar åt Zaphod när han kommer nära henne när hon ligger och sover - det är inte alls likt henne. Hon vaktar mer överlag här hemma. Hon går passgång mest hela tiden, och blir otroligt trött under promenaderna.

Men hon har hela tiden ändå varit ganska pigg när jag hittat på saker ihop med henne, och jag har tänkt på löp, onda muskler, skendräktighet, jobbig valp osv osv.

Men den senaste veckan har min mattokiga tjej plötsligt börjat visa ointresse för mat. Hon har ätit, men har kunnat lyfta huvudet från skålen och titta på mig - helt olikt henne även detta. Hon brukar glufsa i sig allt, snabbt och glupskt. Och igår åt hon fem-sex tuggor, gick sedan och la sig. Provade att ge henne igen, men nej.

Hon hade ingen feber, men att hon inte äter är alldeles onormalt. Jag ringde därför veterinären imorse och fick komma tidigare för att de skulle kunna titta på henne också.

Vi började med att röntga livmoder, för att kunna utesluta problem med den om inte annat. Inget konstigt syntes där. Vi gick vidare med blodprov, och alla värden var helt normala.

Efter att veterinären tittat på hur det ser ut när Pejla går (jag klagade en del över detta), höll hon med mig fullständigt. Det såg inte bra ut.

Det blev narkos och en höftledsröntgen, och en ryggröntgen.

Veterinären var noga med att påpeka att hon inte kan läsa av röntgenplåtar på detaljnivå, men hon misstänker det som kallas L7S1 - en förträngning i ryggmärgskanalen mellan 7:e ryggkotan och 1:a svanskotan, och som gör ont när nerverna kommer i kläm. Här finns mer att läsa om detta.

Bilderna ska skickas till Strömsholms djursjukhus där de kan göra en riktig bedömning. Och medan vi väntar ska Pejla få Metacam för smärtan i en vecka.

Hon fick en metacamspruta på plats, och fick sedan ligga i bilen och vila medan Zaphod fick sin undersökning. Gjorde även några ärenden innan vi slutligen kom hem, och då hade hon piggnat i efter narkosen. Och tror ni inte att hon travade hela vägen från bilen till dörren där vi bor. Jag har inte sett henne göra det på hela sommaren, och misstänker förstås att det är smärtlindringen som hjälpt. Och just detta grämer mig. Tanken på att hon kanske gått med smärtor hela sommaren, utan att jag gjort något åt det, det gör ont i hela mattehjärtat.

Min Pejla, igår