Pia o Dexter

7 april 2009 20:54

Hm...intressant. Jag har liknande "problem". Jag vill också få Dexter att ta för sig mer i leken. Han är så himla försiktig, vilket iof är bra, men, ja, allt beror ju så klart på hur man ser det :-)

Jag jobbar också på att få fram morret.

Visst är det fascinerande att se hur man växer tillsammans i leken?!

hundgalen

8 april 2009 07:59

Var försiktig med vad du önskar dig...
Min hund har heller inte varit så mycket för kamp speciellt inte när det har funnits godis i fickorna. Jag har förstärkt kampen och morrningarna precis som du är på väg att göra. Lite sött när en sheltie morrar....
Nu när jag ska använda mitt kampande till bakåtvikt i apporterande så märkte jag att morrandet liksom blivit ett med beteende dra bakåt. Det var kanske inte den målbilden man hade när hunden ska ta vittringspinnen eller apporten. Vad är det man säger?, Pavolov sitter alltid på dina axlar.....

Doris

8 april 2009 08:40

Jag har följt dig och Pejla på bloggen ända sedan hon var liten valp. Jättekul, det känns nästan som om vi är bekanta. Har själv en flattehane som snart blir 2 år. Undrar lite angående lek och morr! Varför vill du att Pejla skall morra? Hälsningar från Skåne

Lina

8 april 2009 09:16

Pia - Jag håller med, det är superfascinerande. Och väldigt förstärkande och roligt! :)

hundgalen - Intressant vinkel! Menar du att hon morrar när hon plockar pinnen?! Hehe, detta kan kanske vara bra att ha i bakhuvudet då :D

Doris - Jag har egentligen nu flera anledningar till att jag vill ha fram morret, men den största anledningen är att jag ser det som ett tecken på att Pejla orkar slappna av i leken. Hon har haft svårt för kampandet tidigare, och jag tycker att vi gjort väldigt stora framsteg. Och när de första spontana morrningarna började komma insåg jag att vi kommit så långt på vägen!

En annan sak är att jag helt enkelt gillar hundar som morrar när de leker. Jag tycker det är roligt. Och då pratar jag lekmorr, inte vakt eller varning, utan bara lek.

Och nu när det försvunnit och jag tror att jag vet anledningen så är det också en tränarteknisk fråga. Är jag bra nog tränare att kunna förstärka rätt beteenden och få fram det igen?

Hoppas du blev klokare av detta :)

Ida

8 april 2009 11:08

Jag är också helt klart för morr i lek, som du säger så är det för mig också ett kvitto på total avslappning och hängivenhet åt leken. Jag tror också det kan vara ett bra alternativ för hundar som har mycket ljud för sig att få utlopp utan att det blir gnäll/pip/skall. En tanke kan ju vara att byta till en mindre het belöning men att ändå jackpotta med den när morren visar sig. Kanske det blir lättare att fokusera för henne?

Jana

8 april 2009 12:40

Annan teori: Pejla tycker kanske att lek och godis inte hör ihop? Vi har en briardtjej här som är väldigt noggran med att skilja på saker: Antingen är det lek eller godis, antingen är det agility eller frisbee. Men aldrig både och. Då blir det stor förvirring när man blandar ihop två saker. Hon är absolut helt galen i frisbeediskar men den gången jag kastade disken efter en raksträcka med hopphinder blev det tvärstopp. Totalt förvirrad Briard! Ingen aning alls hur det här ska gå till. Den dagen hoppade hon inte ett enda hinder mer, hon visste helt enkelt inte längre vad hon skulle göra. Hon trodde ju att det var agility som var aktuell när det står hinder framför henne men nu är det frisbee? Eller agility?? Eller frisbee???
Rutiner, rutiner...
Anna fråga: Hur mycket morrar ni när ni kampar? Lilla briarden har sig nog lärt att morra i kamplek för att hon härmar mig. Jag har aldrig medvetet förstärkt det utan morrar bara själv och tycker att det kul. ;-)

Maria&Hera

8 april 2009 14:04

Intressanta och spännande tankar! Det skall bli spännande att få höra om hur det går!
Jag önskar er en skön påskhelg!

Lina

8 april 2009 17:11

Ida - ja, mindre het belöning måste det bli, och jag tänkte gå tillbaks till roligare lek när morren kommer. Och sedan börja använda godbitar som störning... kanske torrfoder t.o.m för att sakta öka på med svårare och svårare störning. Men vi får se, jag kan hinna revidera planen flera gånger innan vi är där :)

Jana - lek och godis hör ihop för Pejla i många andra sammanhang, men inte för het mat, skulle man väl kunna säga. Hon är ändå rätt van att vi varvar godbitar och lekbelöningar. Men helt klart är det så att hon leker med lägre intensitet när hon vet att det finns godbitar i närheten.

Jenny (som kommenterat på inlägget under, fast det gäller detta inlägg) - du har helt rätt! Det funkar fint när hon inte vet om det. Det var det jag menade med att det funkade en gång. Men efter en gång så vet hon ju, och då är det liksom kört. Och just nu verkar det som det var kört för flera pass framöver; som om kycklinghalsarna den där enda gången vid det enda passet påverkat hela grejen även under senare pass.

Till alla - så att ni inte tror att detta känns som ett jätteproblem - jag tycker tvärt om, att det är både intressant och rolig problemlösning. Tycker också att det är ett "bra projekt" att jobba med för att utveckla mina tränarfärdigheter. Gör inte så mycket om det blir "fel" - får inga 10:or på detta "moment" ändå ;)

Jessica

8 april 2009 19:00

Har du testat att butta på henne under tiden ni kampar, när jag gör det på mina hundar så tänder de på alla cylindrar.

Lina

9 april 2009 10:02

Halloj Jessica - jodå, puttas görs det en del och det är väldigt effektivt om det inte går för vilt till. Hon är ju lite försiktig av sig.
Men en sak som hon brukat gå igång på är om jag lägger min hand runt nosen på henne när vi kampar - det var så jag fick fram morren från början. Men inte ens detta hjälper nu efter kycklinghalsarnas inträdande... :)

Sven

15 april 2009 09:49

Ska du inte skriva något om presidenthunden som dom visade upp igår?

Här finns bilder och video..
http://nyhetskanalen.se/1.942463/2009/04/15/presidenthunden_motte_pressen

Tina

17 april 2009 14:02

Jag känner mycket väl igen problemet, fast jag har tvärt om då. Freddie engegerar sig i godisbelöningarna och så jackpottar jag med bollen sen kan jag glömma engagemanget i den övningen igen. Har jag belönat inkallning med boll en gång så tar han nästan inte godis i det momentet igen. Men man får vara envisare än hunden helt enkelt och kanske som du säger belöna med lite tråkigare godis nästa gång. För min del har vägen gått via kampen och gärna med en halvtråkig kampleksak. Jag ser fram emot fortsättningen och hur du löser detta för det kommer du göra, det är jag övertygad om.